Kommer ni ihåg den nordiska mytologin? I denna figurerade i alla fall grisen Särimner. Han slaktades varje kväll och köttet åts upp. Men dagen efter så stod Särimner där i båset igen. Redo att bli uppäten – igen
Utan att bli för djupsinnig är det ganska uppenbart att ett paradis för människorna som trodde på asagudarna var ett hållbart producerande samhälle. Särimner var metaforen för detta. Att kunna bruka utan att förbruka. Att kunna ha ett långsiktigt skördande av en produkt utan att tära på kapitalet.
Känner ni igen resonemanget? Det som var en drömtillvaro i Valhall är verklighet för alla jägare i Sverige idag.
Varje år skördar till exempel jag några rådjur och likt Särimner står det nya djur på samma plats kommande år. Men det är inte självklart att djuren gör det. Det krävs något av mig som brukare för att säkerställa att stammen inte utarmas.
Mitt bidrag till att hålla Särimner vid liv är viltvård och en klok förvaltning. Att sträva efter en så bra biologisk mångfald i naturen som möjligt som skapar bra förutsättningar för djuren. För det är dessa förutsättningar som gör det möjligt att jaga och skapa vår tids Särimner. Ett hållbart brukande helt enkelt.
För mig är hållbarheten i jakten oerhört viktig. Den ligger precis rätt i dagens diskussioner om hur människorna utarmar jordens resurser, vilka råvaror som maten innehåller, hur vi skapar ett samhälle där alla människor tar ansvar för vår natur, samt att det naturliga är det enda rätta.
En hållbar jakt är oklanderlig i ett sådant perspektiv, så länge vi också tar hänsyn till samhällets andra behov (viltolyckor, skador på skog och grödor etc.). Jakten står således stark när det blåser snålt kring andra sätt att skaffa mat.
Klarar vi också av att förmedla vilken oerhörd betydelse jägarnas naturvårdande insatser har – till allmänheten – så kan detta vara en viktig pusselbit i att stärka jaktens och jägarnas roll i samhället. Kanske detta till och med förändra den ganska skeva bild av jägaren som ofta figurerar i media, som blodtörstig och ansvarslös. För i själva verket finns det väl ingen i samhället som gör så många praktiska åtgärder för att skapa bra biotoper och förutsättningar för biologisk mångfald som jägarna? Och detta måste vi fortsätta att göra. Kanske ska vi bli ännu bättre på viltvård och göra det mer strukturerat, där monokulturerna är som störst?
Hållbarheten i jakten är nämligen så viktig att den har en av avgörande betydelse. Detta vet alla jägare.
Men det kanske är dags att vi gemensamt förklarar det för grannar och de på jobbet som inte vet att jakten är hållbar, att de får reda på att vi tar ansvar för en frisk naturen på ett sätt som få andra gör.
Magnus
Särimner är en sägen eller om man så vill en saga
att höja oss jägare till skyarna är nog att ta i när det gäller långsiktig förvaltning
och brukande av våra vilda djur.
Att det är klimatsmart kött vi äter är riktigt men om vi tar tex vildsvin så matas det friskt
med alla sorters mat Tex bröd kakor melass godis ja i stort sett allt, varför?
jo naturligt vis för att öka återväxten och därigenom öka möjligheten till ett större uttag
någon tanke på markägare finns inte i det läget i grann kommunen talade Sjf om för jägarna att ni får inte skjuta vildsvin förrän stammen är tillräckligt stark stick i stäv med vad ni lär ut på era kurser
I ett av älgskötsel områdena jag är med i har jag försökt få ett jaktstopp på ett par år då
vinterstammen är under 6 djur per 1000Ha med andra ord inte jaktbart
när man yppar dyligt får man vänta sig en lynchning då 80% av jägarna tänker med frysboxen istället för med hjärnan
Särimner existerar inte bland vare sig jägare eller andra de flesta går gärna över lik
för att få det dom vill
Per: Jag har full respekt för dina åsikter, även om jag inte delar dem. Men det är viktigt att vi kan diskutera i sansad ton och lyssna till varandras argument.
Låt mig då försöka svara, men det skulle nog egentligen ta fem-sex blogginlägg för att kunna bemöta alla dina argument. Men jag gör en kort variant.
Jag börjar med en fråga: Är det okej att gödsla en åker för att få bättre avkastning? Och är det okej att använda jorden för att vi ska få mat? Om du tycker detta är okej så anammar du brukandets grundtankar. Och på något sätt är det en förutsättning för att vi ska kunna föra en sansad debatt. För redan där börjar vi människor att förändra förutsättningarna i naturen.
Allt vi människor gör påverkar naturen. Mina och dina val påverkar i olika grad hur vår omgivning ser ut. Vad vi väljer att äta påverkar lantbrukarna i Sverige eller utomlands. Vilka kläder vi använder eller produkter av trä eller av andra råvaror som går åt för att vi ska kunna leva gör också det.
Således påverkar en vegan vad som odlas, vilka råvaror vi använder för att framställa dennes mat, kläder och andra produkter. Det är egentligen en ganska dyster syn på naturen, men det är så det fungerar. Det jag vill påtala är att det knappt finns någon vildmark i Sverige. Allt påverkas av oss människor – i olika grad.
Och nu kommer jag in på lite av svaren. Vårt brukande gynnar vissa djur och missgynnar andra.
Och när vi ändrar vårt brukade av exempelvis jorden (som har skett med större åkrar med samma gröda, diken har täckts igen, buskar och träd röjts bort) förändras förutsättningarna för djuren som lever där. I odlingslandskapet ser vi bland annat att många fåglar försvinner allt mer, vilket hänger samman med både skydd, foder och vatten. Och exakt samma samband finns överallt. Dålig lönsamhet för mindre lantbruk har medfört att betesdriften minskar. Samtidigt vet vi att betesmarkerna är några av de mest värdefulla för biologisk mångfald.
Vad är det jag vill säga? Jo, att vårt brukande påverkar all natur.
Då behövs både åtgärder som hjälper de som missgynnas (exempelvis biotop- och viltvård) och andra åtgärder som begränsar (bland annat jakt) för de som gynnas. Allt för att vi ska ha en någorlunda bra balans i naturen.
Räven är ett djur som gynnas av människans brukande. Dels genom att gnagarna och rådjuren gynnas, dels sopor och andra restprodukter vi lämnar efter oss också påverkar räven. Då behövs jakten för att balansera antalet.
Och i valet av mat, föredrar jag fritt levande djur som aldrig ätit antibiotika, stressats i långa slakttransport, eller fått optimerade foderblandningar för att växa så snabbt som möjligt. Viltköttet är klimatsmart, sunt och gott. Jag är därför beredd att ta ansvar för att djuret också får ett värdigt slut. Det är viktigt att alla jägare tar detta på allvar.
Jag hoppas att det var lite av ett svar. Men, som sagt, det krävs många mer ord för att förklara min syn fullt ut.
Vild mark, med all respekt, jag tror inte att det är brist på insikt i att en högre avskjutning av till exempel räv ger fler rådjur som får en del att reagera på rävjakt och annan predatorjakt. Tvärt om, jag tror att det är just för att de förstå detta som de reagerar. Jag och många med mig har länge trott att jägare skördar ”överskottet” och har inte sett några som helst problem med detta. När det nu allt tydligare framgår att mänga jägare och jägarförbunden inte tycker det är tillräckligt att jaga ett naturligt skapat överskott, utan snarare tycker att man ska skapa ett överskott genom utfodring och predatorsjakt, det är då det uppstår en konfliktyta. Jag har säkerligen en annan åsikt än du i det riktiga i att döda för att få mer att döda. Likaså tycker du säkerligen att jag har fel när jag anser att det är bisarrt att bedriva uppfödning av jaktbart vilt genom oreglerad utfodring samtidigt som våra bönder har strikta regler vad de får utfodra med och inte. Vem av oss som har rätt kommer nog dryftas i många årtionden framöver, men en sak är säker: Särimner har återuppstått och återuppstår tack vare jägarna, men tar jägarna alltid ansvar för det återuppståndelsen ställer till med, och kan ni garantera kvalitén på det foder som fick Särimner att återuppstå och sedermera hamna på våra tallrikar?
Mycket bra skrivet..och jag håller med dig. Svårigheten är att få ickejägare att förstå varför man skjuter vilt som man inte äter..typ räv grävling mm..de ser inte sambandet med att skjuta räv innebär ett större jaktligt uttag av matnyttigt..och de som inte jagar tror att rovdjur är sällsynta…kan ju bero på att rovdjur är skygga och nattaktiva men ändå..
Jag tror att vi kunde få mer acceptans om regler för försäljning av viltkött hade blivit enklare..så viltköttet når ickejägare på bättre sätt. Viltköttet är det bästa för miljön, ett kött som lever i frihet,växer på ogräs och sly,och träffas av en kula där den är känner sig trygg och levt hela sitt liv. Med bra förvaltning kan man som du säger skörda varje år.. Att jakten dessutom är att betrakta som friskvård borde man ta i beaktning…för få är de intressen som lockar ut lika många människor i skog och mark,året om, i alla åldrar. Länge leve jakten och viltköttet..mvh