Att ta debatten
Med jämna mellanrum får jag eller någon annan på Svenska Jägareförbundet skriva debattartiklar och försvara jakten. Ofta innehåller insändarna intellektuella tankebanor och välformulerade ord om att jakt är något som borde begränsas, förbjudas eller bara misskrediteras. Ibland är de poänglösa och banala, ibland vassa och tydliga.
Jägarna beskrivs ofta med ord som blodtörstiga, skjutglada och omdömeslösa. Dessa debattartiklar får sedan en omfattande spridning. De delas på sociala medier både av jägare som tycker beskrivningarna nästan blir roliga i sin dumhet och av jaktmotståndare som instämmer i förbudskören.
Jag besvarade för en tid sedan en debatt av Camilla Björkbom, Djurens rätt. Egentligen är debattinläggen på en sådan nivå att jag ofta vill låta bli att svara. De är känslostyrda och onyanserade, samt ofta på en ovärdig nivå.
Därtill har vi helt skilda utgångspunkter för våra åsikter. Djurens rätt vill till exempel ge djuren nästan samma rätt som människor har, medan Svenska Jägareförbundet utgår från att människan är en del av naturen. Därför tror väl ingen på allvar att Camilla Björkbom och jag någonsin kommer att ha samma åsikter om jakt.
Men behöver vi ge Djurens rätt uppmärksamheten genom att ta debatten? Kan man inte istället låta jaktmotståndet få tyna bort, i olästa debattartiklar i små mediekanaler? Nej, det fungerar inte så idag. Genom det förändrade medielandskapet kan små åsiktsgrupperingar få ut sina budskap på ett effektivt sätt. Min bestämda uppfattning är att eftersom deras debattartiklar når många människor som inte har någon reell åsikt om jakt så kan den inte stå oemotsagd. Därtill kan samma personer få uppfattningen att jaktmotståndet är välförankrat i samhället och att vi inte kan svara på frågorna.
Så länge vi kan visa upp alla aspekter av jakten i tv och tidningar. Så länge vi kan förklara varför, så allmänheten förstår. Så länge vi jägare – gemensamt – klarar av att leva upp till de förväntningar som allmänheten ställer på jägare när det gäller etik. Då accepteras jakt.
Den dag vi tar det som en självklarhet, att vi inte längre ska behöva försvara jakten – då lever vi farligt.
Men hur är det med acceptansen idag? Vi hör ju och ser jaktmotståndare allt mer frekvent.
Detta är inte en effekt av ett ökat jaktmotstånd, utan ett förändrat medielandskap. Faktum är att Sverige har bland världens högsta acceptans för jakt.
Svenska Jägareförbundet har gjort regelbundna undersökningar vad samhället tycker sedan 1970-talet. Då var acceptansen på 70 procent. Sedan har det successivt ökat till 86 procent i år.
Det är ingen slump att acceptansen ökat, utan ett medvetet och långsiktigt arbete från förbundet.
Vi har valt att arbeta med frågor som stärker allmänhetens acceptans för jakt. Arbetet rör frågor som att vi tar tillvara bytet, att vi har en hög jaktetik, att både kvinnor och män jagar, att vi genererar samhällsnytta, att vi tar ansvar får djur, natur och samhälle, samt att vi ser till att allmänheten kan köpa viltkött.
Berätta gärna om detta för de jägare som inte är medlemmar i Svenska Jägareförbundet. Passa också på fråga om de inte ska bli medlemmar, för att stödja jakten. Det finns nämligen ingen annan organisationen som gör något liknande.
Men det finns mycket mer vi kan göra – tillsammans – för att bli ännu bättre i samhällets ögon.
Vi kan få in fler nya svenskar i jakten, vi kan arbeta för att få in fler kvinnor och ungdomar, vi kan gemensamt förbättra jaktetiken och vi kan se till att allt fler får tillgång till viltkött.
En annan sak är att ta debatten, och på ett ansvarsfullt och pedagogiskt sätt förklara att jakten behövs mer än någonsin i en tidsålder som präglas av klimathot och längtan efter lokalproducerade råvaror. För viltköttet har alla de egenskaper som efterfrågas.
Jag brukar försöka ta debatten så ofta jag orkar. Antingen det är på SRFs Facebookgrupp eller i fikarummet på jobbet. Anledningen till att jag skriver ”så ofta jag orkar” är att det är ganska jobbigt att stå upp för något som man känner att man är ensam om att tycka. Motståndarnas argument är inte helt lätta att punktera om man inte har stött på dem förut och minns vilka nivåerna egentligen var, hur stor risk det verkligen är, osv… Är man inte skärpt och alert så hamnar man lätt i någon av deras cirkelargument, eller några andra fällor. Därför skulle jag vilja ha hjälp av mitt förbund. Hjälp med att formulera argument för jakt och köttkonsumtion. Vilka är härledda, väl underbyggda med källhänvisningar. Fri från argumentationsfel. Vidare skulle jag vilja att mitt förbund samlade vanliga falska argument från jaktmotståndare. Med hänvisningar till de argumentationsfel som de bygger på. Helt enkelt en ”Såhär tycker SJF”-länk på hemsidan där detta finns samlat. En länk som jag kan antingen kan läsa innantill från under argumentationen, eller som jag kan sticka åt tvivlare så de kan göra lite självstudier. Är detta något som man kan hoppas på i framtiden?
Kanon, det ser jag som valuta för medlemspengen! Skrev till nyheter 24 i samband med Björkboms första jaktkritiska artikel: http://nyheter24.se/debatt/770725-djurens-ratt-du-kan-skjuta-allt-fran-elefant-till-leopard-helt-lagligt (nu har de fått publicerat 3 st) och frågade om de publicerade ett bemötande ifall jag skrev, fick (så klart) svaret att det berodde på vad och hur jag skrev. Kom dock fram till att det inte var värt det då det kan innebära en del risker att som privatperson offentligt bemöta denna typ av organisationer. Sen bör väl debatter i riksmedia drivas och bemötas av fötroendevalda/anställda på just ”riksnivå”.
Jag vet inte om jag håller med Älgflugornas herre (nedan) om: ”att bemöta allt ger bara motståndaren bättre möjligheter i en kommande replik”, det är väl förvisso till viss del sant men inget säger att det inte går att bemöta även den repliken, har man rätt och fakta på sin sida så har man. Jag tycker hon kommer undan med en del riktigt dåliga argument och resonemang. Resonemang som vid en snabb faktakoll visar sig vara så verklighetsfrämmande att de verkligen förtjänar att belysas. Mycket av hennes påståenden motsäger sig själva bara man ger lite basfakta. Jag tror det finns en risk att många läsare inte förstår detta då de inte har koll på just faktan i frågorna. Men visst, vet man inte på förhand hur många repliker mediet kommer publicera så kan det ju vara bättre med en modell där man inte bemöter allt.
Mycket bra att SJF tar debatten och stort tack till dig Magnus och naturligtvis andra inom förbundet. Är naturligtvis bra om även andra tar debatten om man har den gåvan men det ger mer tyngd om debattinlägg signeras med SJF.
Sen kan man fundera på hur Djurens rätt tänker sig att t.ex älgstammen skall förvaltas. Skall det vara statligt anställda jägare som håller älgstammen på lämplig nivå (de får naturligtvis inte tycka jakt är kul för då får de sparken) vilket kommer kosta en del… eller vill de inte ha någon jakt alls vilket då leder till att Djurens Rätt vill döda älgar genom svält och andra sjukdomar eller vill Djurens rätt kanske, vilket jag senast från en vegan/vegetarian på radion senast förra veckan hörde använda preventivmedel och på så sätt sätta igång världen kanske största djurexperiment med inte bara älgar som får i sig kemikalier som påverkar fortplantningsförmågan (om de inte tänkt åka helikopter efter alla älgar och skjuta sprutor vilket nog kostar en del) eller om de har någon annan slug plan som jag missat….?
Tills dess så antar att jag får fortsätta lustmörda älgar efter bästa förmåga för tro det eller ej jag tycker det är kul att jaga även om jag inte har så stort fokus på själva dödandet som Djurens rätt har.
Ja, det är viktigt att vi tar debatten och att vi gör det med rätt utgångspunkt.
Ibland undrar jag hur media och debattörer tänker.
Just nu står vi inför att lst ska besluta om licensjakt på varg, jag förutspår att många kommer att bli beskvikna på det antal som kommer att få skjutas.
Varglobbyn har kört fram att riksdagsbeslutet öppnar för en halvering av stammen. Nu såg jag att även fåravelsförbundet tror att riksdagensbeslutet innebär att vi ska ha 170-270 vargar. Man när uppenbarligen förhoppningar om att det i vinter ska komma att skjutas hundratals med vargar.
Här tycker jag att politiker och media har skrämt varglobbyn i onödan och väckt orealistiska förhoppningar hos brukarna genom att vara medvetet otydliga.
Det spär bara på polariseringen ytterligare.
För inte kan det väl vara så att man från SNF:s och Fåravelsförbundets håll verkligen tror att riksdagsbeslutet innebär att 270 är max och 170 min?
Eller för man bara en oseriös debatt från båda sidor?
Har jag bara fått det om bakfoten som tror att NV beslutat om 270 som miniminivå och dessutom försöker fuska med 30 + 30 vargar extra? Kan det vara så illa?
Det är ju inte lätt att hantera debatter som har sin utgångspunkt i något som inte är sant.
Jag kan bara hålla med. Man får känna av lite sedan ge sig in i debatten. Alltid lungt och sansat, det bästa är att låta jaktmotståndarna stå för känslostormen och bemöta det som går med fakta. För ofta finns där mycket som kan bemötas. När man svarar har man för övrigt alltid möjligheten att välja just den eller de saker som är enklast/lämpligast att bemöta. Och att bemöta allt ger bara motståndaren bättre möjligheter i en kommande replik.
Jag tycker att du, Magnus, bemötte Björkbom på ett bra sätt. Hon störde sig uppenbarligen på att du lyfte in viltköttet, det hade hon problem att bemöta i sin replik. Sedan bäddade hon för öppet mål mot slutet när hon påstod att jägarna bara tänker på det vilt som fyller frysen.
Jag tycker att vi som jägarkår har skyldighet att bemöta sådana påhopp. Det skall inte bara vara Jägareförbundet som gör det, jag hade gärna sett att Jägarnas Riksförbund gjorde lite i dessa frågor också och inte bara grottade ner sig i vargens vara/icke vara eller i rätten till älgjakt. Jakten idag behöver försvaras på bred front. Vi måste klart och tydligt visa att fördomarna som tex Djurens Rätt sprider om jakt är just fördomar.
När jag skriver att jägarkåren skall bemöta sådana påhopp som Björkbom nyligen utförde så menar jag inte bokstavligt att alla jägare borde fatta pennan och skriva insändare. Alla känner sig inte bekväma med det, men de som har språkets gåva och har en tillräcklig självkontroll för att inte låta känslorna styra argumentationen skall såklart göra det. De som inte gör det bör såklart hålla en hög nivå och inte smutskasta sina åsiktsmotståndare. Ställ er över skamgreppsnivån.
Själv valde jag att kommentera det hela med en blogpost, en blogpost som verkar få hyfsad spridning om man ser till besöksstatistiken: http://lipoptena.blogspot.se/2014/09/jakthatets-blinda-sida.html