”Löss kan till skillnad från vildsvin bekämpas kemiskt”
Debattklimatet hårdnar när det gäller viltförvaltningen. Tonen från ledande aktörer i vildsvinsdebatten verkar nu till och med ha passerat extremerna i vargdebatten, delvis underblåst av sensationslystna media. I mina ögon är det inte längre attityderna som driver debatten, utan debatten som driver attityderna.
Igår skrev jag om en C-uppsats, där jag intervjuats. Samma dag som jag fick den fick jag ta del av en motsvarande uppsats där en kollega intervjuats. Även här handlar det om en C-uppsats i Miljövetenskap, men den här gången från Södertörns högskola. Titeln är Konflikten bakom vildsvinsproblematiken ur ett ”Crop-raiding” perspektiv– med fokus på svenska lantbrukare.
Uppsatsen bygger på intervjuer med en dryg handfull jägare respektive aktiva bönder, samt en representant från Svenska Jägareförbundet och en från Lantbrukarnas riksförbund. Dessa har fått svara på ett antal frågor, i hälften av fallen via e-mail.
Jag har själv studerat attityder till vildsvin så jag är inte förvånad över att lantbrukarna anser att vildsvinen är för många. Jag är däremot förvånad över argumenten, framför allt från LRF:s representant. Hane eller hon anser enligt uppsatsen inte att vildsvin har något egenvärde och att Sverige har klarat sig bra utan dem i 250 år, då de var utrotade i landet. Vidare fortsätter respondenten med det i mina ögon halsbrytande uttalandet ”Ohyra som löss kan till skillnad från vildsvin bekämpas kemiskt”.
Hur ska vi kunna ha en konstruktiv och seriös dialog om förvaltningen av vildsvin med företrädare som jämför vildsvin med löss? Som lök på laxen hävdar en av brukarna att ett bra vildsvin är ett dött vildsvin, och en annan som inte haft några skador menar att vildsvinen ska utrotas eftersom Sverige har tillräckligt med vilt. De får självfallet hysa vilka åsikter de vill, men hur sugna tror de att jägarna blir på att lägga mer tid och anstränga sig ytterligare för att skjuta fler vildsvin? Vilket märk väl både företrädaren för LRF och lantbrukarna ansåg var den mest effektiva åtgärden för att minska skadorna.
Jag är naturvetare, vilket gör att jag närmast reflexmässigt föredrar attitydundersökningar med formulär som skickas till många respondenter framför intervjuundersökningar. Då kan man kvantitativt uttala sig om attityder på ett sätt som inte är möjligt när man djupintervjuar ett litet antal personer. Samtidigt måste jag säga att jag alltmer inser värdet av djupintervjuer för att mer kvalitativt beskriva attityder.
Vilka svårigheter vi har att hantera blir väldigt mycket mer uppenbart när de kläds i de olika aktörernas egna ord…
Här kan du läsa uppsatsen:
C-uppsats Cecilia Igelström vildsvin
Får kolla det jag också Ove. Har läst en del av Hohmann om inventeringsmetoder, men inte om suggans betydelse.
Lars!
Googla på Ulf Hohmann så får du fram en del ang. Ledarsuggan
Lars,
jag har inte hittat några publicerade vetenskapliga studier. Däremot vet jag att det finns en relativt omfattande praktisk förvaltningskunskap. Om du har ngt tips på bra studier så tas de tacksamt emot…
Hejsan .
Finns det inte någon/några Tyska studier angående vad som händer om ledarsuggan fälls ?
Jörgen,
jag känner inte till någon sådan. Tyvärr… Däremot finns det en hel del praktisk kunskap. Sådan ska man självklart inte bortse från, men det är mer besvärligt att hänvisa till den. Exempelvis nu i Jaktlagsutredningen.
För att studera detta skulle man behöva följa ett antal familjegrupper, vilket inte vore omöjligt men kräver stora områden och mycket resurser. Jag skulle säga att man minst bör sträva efter tio familjegrupper där man skjuter ledarsuggan och tio där man skjuter en annan individ, och sedan följer grupperna och ser vad som sker. Detta kommer att kräva att man har sändarförsedda djur i varje grupp innan man beskattar dem. Sedan gäller det att ingen annan skjuter fel djur under försöksperioden, dvs man måste kontrollera jakten i hela det område som grupperna rör sig inom. Inte omöjligt, men resurskrävande.
I uppsatsen framgår att 71 % av lantbrukarna tycker att det är OK att skjuta ledarsugga. Bland jägarna är det 0 %. Föga förvånande att jägarna är helt emot detta. Själv skulle jag inte drömma om att medvetet skjuta en ledarsugga.
Fredrik, finns det någon undersökning som klart och tydligt visar att skador på gröda blir mer omfattande om ledarsuggan skjuts? Det skulle vara bra att ha till hands i diskussioner om vildsvinsskador.
Jag har tagit upp det flera gånger här vad jag kan minnas, Tommy. Citerar ett exempel nedan. Om det ingår i som en ”tvingande” punkt i någon av våra utbildningar ska jag låta vara osagt, men jag hävdar fortfarande att frågan alltid kommer upp till diskussion vid föredrag och rådgivning. Vilket är självklart, då det ofta är det absolut bästa argumentet vi har.
2010-10-16 kl. 10:23 # Redigera
Kerstin,
självklart får detta regleras i arrendekontrakten och vi ser som sagt allt oftare att man reglerar vildsvinen för sig. Normalt påverkas arrendepriset av närheten till storstäder (dvs tillgång-efterfrågan styr priset) och hur mycket vilt det finns. Nära stad och mycket vilt ger högre priser. Börjar man dock kräva en viss jaktinsats så minskar friheten för jägarna att jaga som de vill, vilket förstås minskar betalningsviljan. Om man dessutom skriver in att jakt skall bedrivas nattetid så snart skador upptäcks så har man en tvingande verksamhet, där jägarna i princip utför ett jobb åt brukaren. Ju större jobb och ju mer tidsmässigt styrt, desto större ansträngning och mindre betalningsvilja. Allt detta går självfallet att lösa, men den som till äventyrs tror att de kan ta någon tusenlapp per natt för jakt i grödor och få en effektiv beskattning biter sig nog i tummen.
Jag vet flera som erbjudit sig att ställa upp med unga, skickliga och hängivna jägare för att lösa upplevda problem, men där man bara fått till svar ”det har ni aldrig råd med…”. Då har man bestämt sig för att man accepterar skador för att kanske kunna få in pengar på jakten. Vilket självfallet är OK, men då får man ta konsekvenserna.
Fredrik
Jag har följt med på er hemsida varje dag i många år och i stort sett läst allt
En enda gång har jag sett någon som sagt något om prisbilden
Martin Källberg
Jag har gått många utbildningar i er regi samtliga har jag pröjsat för själv
skytteinstruktör 2 ggr eftersöksutbildningen både Björn och trafikeftersök
vildsvinskurser osv
Som sagt inte en enda gång har man ens nämnt prisutvecklingen
Jaktåret 2013 erbjöds någon i varje älgskötsel område kursen viltundersökare
Jag var den som utsågs eftersom jag jobbat både som slaktare styckare och charkuterist
När det blev aktuellt sade styrelsen på Länsnivå att något sådant inte längre var möjligt
naturligt vis anmälde jag mig ändå men kursen blev inställd pga, för få anmälda
Samtliga utbildningar jag gått har varit enormt bra och givande och varit väl värda varje öre så där kan jag bara ge beröm
Tacks själv Mikael, vi hörs igen!
Tack för samtalet Fredrik! Bara vi snackade så visade det sig att vi tycker lika!
Mikael,
jag kan förstås inte svara för vad som sker vid alla våra kontakter med jägare, bönder och andra intressenter när det gäller vildsvinsförvaltning. Men jag VET att vi driver exakt denna linje, och det har kommit upp på varje övning som jag varit med på. Vilket börjar bli ett antal… såväl nationellt som regionalt. Vi har även försökt få denna typ av samarbeten till stånd med LRF nationellt, men det har alltid runnit ut i sanden.
Vi har även spelat in exakt dessa synpunkter, med kvantifiering av vad olika aktörer tar betalt, till departementet. Jag tog initiativet och tog fram siffrorna, så jag vet att det skett.
Om du är besviken utifrån egna erfarenheter så är det självklart trist. Jag är förvånad, för det finns ingen tveksamhet eller konflikt när det gäller den här linjen i våra ställningstaganden. Slå mig gärna en signal om du vill diskutera det hela (070/339 93 50)eller maila!
Tycker Tommy sätter fingret på något riktigt intressant. Fredrik där i mot visar att han inte står med fötterna i jorden.
Vi körde en utbildning för ungdomar på kretsnivå om vildsvin. Tanken var att vi då skulle kunna erbjuda jordbrukare hjälp vid grödorna och dessa utbildade ungdomar skulle få jaktmöjligheter. För detta fick vi noll och ingen respons från våra tjänstemän.
Fredrik
jag har varit på några föreläsningar i SJFs regi som handlat om vildsvin
tyvärr har jag aldrig hört någon ens nämna de sky höga priserna för denna jaktform.
När man ställer frågan får man däremot svaret att detta är ett problem.
Från SJFs sida sägs det att vi måste hjälpa lantbruket med vildsvins problemen
men som sagt så länge lantbrukarna tänker kortsiktig vinning så kommer problemen endast att öka.
Och jag kan bara uttrycka det på ett sätt Väl bekomme.
Om vi skall ha en fortsättning på jaktkulturen så krävs det att ungdomarna kan få in ett ben om inte intresset skall svalna.
Tommy,
vi står i alla lägen upp för den traditionella svenska allmogejakten. Vi försöker även med olika grepp erbjuda unga möjligheter att komma in i jaktlag eller få andra jaktmöjligheter.
Om det är något som jag och mina kollegor rabblar gång på gång när det gäller vildsvinsförvaltningen så är det att brukarna inte kan förvänta sig att få folk att ställa upp på att jaga natt efter natt för att skydda grödor om de dessutom ska betala dyrt för det. Och vi brukar rekommendera att man försöker engagera unga jägare lokalt, som har tid, intresse men kanske inte ekonomiska möjligheter att betala ett dyrt arrende.
Gång på gång erbjuder vi kontaktuppgifter till akutgrupper och intresserade jägare som är beredda att skydda grödorna (utan att betala tusentals kronor), men det är sällan eller aldrig någon som ringer…
Vi försöker erbjuda alternativ för unga jägare, exempelvis på de marker som våra länsföreningar disponerar. Däremot kan vi förstås inte ge oss på hela fenomenet marknadsekonomi. Det kommer alltid att vara dyrare att jaga där det finns ett stort intresse och konkurrens om markerna. Vildsvinet har dock lett till att man på sina håll börjat dela upplåtelserna, så att det går att jaga vildsvin enklare och billigare.
Fredrik
Att representanter för Lrf utalar sig på det viset bevisar väl ändå att dom ljuger som hästar travar
Vildsvinen är lantbrukarnas och markägarnas bästa mjölk ko.
Lantbrukarna har aldrig och kommer aldrig att få några liknande inkomstkällor
En dags jakt kostar mellan 3000-6000 kr per jaktgäst oftast är det 10-12 personer som jagar
Dessutom tillkommer trofeavgift, böter för suggor samt avgift tillkommer för grisar över 50 kg levandevikt
Någon köttlott ingår inte utan man måste köpa köttet för mellan 35 kr till 65 kr
Av vilken anledning reagerar inte SJF på priserna på köpjakter men även arrende avgifter
som stiger dag för dag genomsnitts pris per ha är idag ca 350 kr
Sjf som anser sig vara jägarnas företrädare påstår sig satsa på ungdomar.
Vilka ungdomar har ekonomisk möjlighet att skaffa någon stans att jaga med dessa fantasipriser.
Är det Svenska jägare förbundets mening att jakt skall vara en rikemans sport likt golf
att det bara skall vara för mäniskor med feta bank konton?
Mig veteligen finns bara en person i förbundet som reagerat på prisbilden
och det är Källberg
Som upplysning kan jag enkelt skaffa fram 10 seriösa jägare som lägger en veckas jakt på gris när det behövs som bäst det enda vi begär är att vi behåller köttet