Betong och bajspåse nästa?
Värt att kämpa för. Foto: Madeleine Lewander
Det är otäckt när man märker hur minnet av skogen, naturen, landsbygden och hela sättet att leva där, så snabbt rinner av en del människors sinnen.
Häromdagen blev det otroligt påtagligt, igen. Min Facebookvän Lennart skriver i en status:” Vargar gick in i såten. Fem hundförare gör nu allt för att få tag i sina hundar…”
Sedan följer ett par timmars tystnad. Vad händer? Har de fått tag i sina hundar? Någon har hört dem på radion och det verkar till slut som att alla hundar klarat sig. Den här gången.
Någon berättar att en jämte i närheten gick åt till vargarna igår. En annan berättar att hon tog in hästarna på kvällen eftersom någon sett att en flock på sex vargar uppehöll sig i närheten. Hon kunde höra dem ”skälla” från sin gård.
Sex vargar runt huset…
Jag undrar snart vem som klarar av att bo kvar på landsbygden. Allt fler flyttar därifrån. Livet funkar inte längre för många. Det man lever för går i kras. Samhällsservicen läggs ner, skolor, vård och jobben. De små samhällena kollapsar.
Det finns idag cirka 1 000 lanthandlare kvar i Sverige kan man läsa i en undersökning som Tillväxtverket gjort nyligen. Där svarade fyra av tio ”kanske” eller ”ej” på frågan om butiken kommer att finnas kvar om fem år.
Samtidigt som befolkningen bara i Stockholm, enbart via inflyttning, växte med nästan 10 000 personer 2012 enligt statistikomstockholm.se. (Flyttningsnettot är beräknat på skillnaden mellan antalet inflyttade och utflyttade.) Jag vill poängtera att nettot för antalet nyfödda/avlidna inte är med i beräkningen. Då hade nettoökningen blivit nästan 17 000 personer. Och det är på intet sätt något rekord.
Nu kämpar en hektisk skara långt ifrån de flesta berörda för att eliminera det som så många lever för – jakten med hunden.
Våra älghundraser, skulle de finnas kvar utan jakt?
Hur ska det gå för våra betande tamdjur? Ersättningen för stängsel räcker inte till på långa vägar.
Våra öppna landskap, vad händer med dem?
Det handlar inte om pengar. Ingen orkar med att ta hand om resterna av sin hund, sina får eller sina andra tamdjur hur många gånger som helst, oavsett ersättningsnivå.
Kommer vi alla att sugas in i flytta-till-stan-strömmen?
Det är otäckt när man märker hur minnet av skogen, naturen, landsbygden och hela sättet att leva där, så snabbt rinner av en del människors sinnen när de levt ett tag med asfalt, betong, bajspåsar och stängslade träd.
Plötsligt ska ursprunget ses ner på och bespottas, förkastas och till och med hatas. I en salig blandning av realityteve, naturfilm, Bamse och Bambi formas istället en romantisk, fullständigt orealistisk syn på naturen och livet där.
Är det för att rättfärdiga sig själva? Är det för att de själva inte längre får vara med där ute som de klandrar människor som faktiskt på riktigt befinner sig och lever sina liv i naturen?
Någonstans måste det vända. För jag tror på att vi människor vill leva i, med och bruka naturen. Vi är ju för fasen en del av den.
Det är precis det allt fler glömmer.
Tommy Olsson
2013-11-07 17:36
Ove skillnaden ligger i ägar förhållandet Canis Lupus Domesticus har vanligtvis en privat ägare
medan Canis Lupus ägs av staten
Staten eller om man så vill Naturvårdsverket är Ägare av varg och till skillnad mot
vanliga privata ägare av hundar bestämmer dom själva om hur många och var dom får vistas.
Det är oxå endast de som inte behöver ta ansvar för vad deras djur ställer till
dom kan även sköta eller missköta sina djur utan att behöva ta ansvar för detta
Min förhoppning är att Naturvårdsverket mister bestämmandet av våra vilda djur
och att det blir ett annat verk som sköter detta
Ove Bergqvist
2013-11-02 18:28
Denna fråga kanske inte kan besvaras här men hoppas få ställas här
Varg, gråvarg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur vars utbredningsområde sträcker sig över stora delar av världen. Vargen är det största hunddjuret och en fullvuxen varg väger vanligen 30 till 50 kg[2]. En mängd underarter är beskrivna men det vetenskapligt faktiskt accepterade antalet är under diskussion. Vargen är även stamfader till hunden. som heter Canis lupus domesticus.
alltså båda under släktträdet hundar.
Det finns lagar som reglerar när Canis lupus domesticus får vara frisläppta under vissa delar av året , hur kan det då komma sig att det inte gäller Canis lupus som också är en hundras.
Trevligt att få ett svar på den frågan.
göteborgaren
2013-10-29 21:23
Håller också med dig Ove . Och Björn det vi kan säga till skogsbolagen är att om dom sänker arrendena med 50% ska vi börja jaga igen men tidigast om 2 år…
Tommy Olsson
2013-10-29 18:29
Björn Isaksson
du frågar hur vi hanterar att de stora skogsbolagen säger upp sina arrendatorer
enkelt att hantera det är bara att gratulera dem till fler älgar skulle dom ta in utlänska jägare
skall dom ha samma behandling som strejkbrytarna på 30 och 40 talet samma skulle gälla Svenska svartfötter
det är tyvärr så att många svenska jägare tänker med frysboxen och inte med hjärnan och det är just därför vi har den situationen vi har idag
Björn Isaksson
2013-10-28 07:02
Jag håller med dig Ove.
Tidigare har jag varit inne på samma linje, men frågan är hur vi får med alla som är jägare och markägare i en sådan aktion? Hur hanterar vi de uppsägningar av jaktarrenden som storbolagen kommer att verkställa?
Men visst vore det effektivast för att visa att jakten är nödvändig vilket politikerna inte verkar förstå.
Eftersöksbojkott tror jag bara slår tillbaka på oss själva, varken politiker eller miljörörelse bryr sig om skadat vilt, i USA säger man, citat, rovdjuren ska ha sitt, slut citat, när något blir trafikskadat.
Men kan vi lösa de två första knutarna så är jag med!
Ove Bergqvist
2013-10-25 16:52
Om vi inte skall gå betong och bajspåse tillmötes bör vi som Tommy Olsson anfört i annat kommentarsfält helt enkelt lägga ned all jakt i två år, vi låter eländet breda ut sig så alla får smaka på dess innerbörd. Vi jägare kan istället erbjuda oss att den tid vi får över sitta och bevaka tamdjuren.
Varför bör vi göra detta? Enbart för att våra barn och barnbarn och så vidare skall kunna njuta av naturen i framtiden och människan på landsbyggden känna sig trygg.
Om vi inte lägger ned allt i två år så kommer vi inte inom överskådlig tid att få balans med rovdjuren.
Då tycker jag det är bättre att sätta ned foten nu skarpt om vi inom en överskådlig tid se en ljusning på denna lekstuga som försämrat livskvaliten för många människor på landsbygden samt att inte förlora den uppbyggnad vi har på alla drivande hundar som nu raseras i snabb takt.
Det är bråttom nu, dags att sluta diskutera nu vilket inte lett till någon lösning.
Mycket snack och lite verkstad har det varit, dags att tejpa igen munnen nu och ägna sig åt verkstad.
Tommy Olsson
2013-10-24 17:39
det du skriver är helt riktigt men tyvärr så har vi jägare o tamdjursägare ingen som för vår talan till vårt bästa
däremot har vi flera förbund som enträget står med mössan i handen och frågar lite frånfallande om inte vi kan få en smula
när man utan större problem skulle få hela kakan om man var beredd att ta strid
Ove Bergqvist
2013-10-24 15:43
Hans Warberg! Vad menar du med att vi stängslar i maten till vargarna?
Hoppas du inte mena att tamboskapen skall vara deras föda.
När började vi stängsla in älg, rådjur, hjort, hare, ren?
Rättelse! Vargarna är dryga 500 till antalet.
Lqars Dahlén
2013-10-24 14:44
Hans Warberg du skulle kanske börja med att visa någon statestik över vilken skada som hundarna gör.
Det blir nämligen lite svårt att ta en debatt om påståenden.
//Lars D
Martin Kristiansson
2013-10-24 12:52
Mycket bra skrivet