Jägarbloggen

Är du en köttzombie?

Det visar sig att de flesta som svarat på studien tycker att vi jägare ska tillhöra zombiegruppen…

En köttbulle? Foto: Sarah Nordlinder (hägn)
En köttbulle? Foto: Sarah Nordlinder (hägn)

En stor majoritet av svenskarna accepterar jakt. Så har det varit sen långt tillbaka. SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) publicerade senast 2012 en undersökning som visar att 79 procent av befolkningen är positiva till eller accepterar jakt.

Men i den senaste studien, som nu har ett år på nacken, har forskarna hittat på en ny, otroligt korkad uppdelning i två kategorier av en fråga som handlar om vad andra tycker om jägarens påstådda inställning till varför de jagar.

Vi har delats upp i två grupper. Studien ger där sken av att vi jägare jagar antingen bara för att det är spännande och avkopplande ELLER enbart för avkoppling och kött.

Vilken grupp tillhör just du?

Men eller hur! Det går inte att tillhöra någon av grupperna. Istället har jägarna här fått en snygg stämpel i baken där någon annan talar om för oss varför vi jagar. Och så bedömer andra vilken av respektive påhittade grupp som är okej att tillhöra.

Alla jägare tycker att jakten är avkopplande, oftast, det kan förstås variera och jag har svårt att tro att de inte tycker om viltkött.
Men att jaga är mer än avkoppling, kött och spänning. Det kan vara glädje, sorg, kärlek, oro, rädsla, trötthet, muskelvärk, hunger, skoskav, skador, ilska, törst, vänskap, samarbete, svett, prestation, lycka, olycka… you name it.
Och alla dessa ingredienser behövs för att jakten över huvud taget ska fungera. För vi är alla olika. Till och med jägarna, hör och häpna.
Det går inte att dela in oss i små orealistiska fack där någon ska tala om vad som är rätt att känna. Det viktiga är att viltet fälls med ansvar och respekt.

De två facken studien delat in jägarna i, banaliserar oss. Jag undrar dessutom vad syftet är? Varför är det viktigt att veta vilken hjärtfrekvens vi har när vi jagar?
I stort sett alla jägare upplever spänning i jakten. Att utesluta spänningen är enfaldigt. Den bara är där! Den kan aldrig, aldrig, suddas ut eller läggas i en kategori för sig själv.

Graden av spänning kan däremot variera. Är du en nybliven jägare är jakten förmodligen mer spännande än om du jagat i 60 år och skaffat dig en viss erfarenhet. Enligt studiens resultat är det alltså mindre okej att vara nybliven jägare. Hur hoppar man över det?

En hundförare som smyger på älgståndet, finns det någon som tror att han eller hon står orörlig på ett ben i en halvtimme när regnet vräker ner för att det bara är avkopplande eller för att det står en köttbit där framme? Svaret är spänningen.
Eller jägaren som pürschar rådjur, vem tror att han/hon ålar över hyggen och vattenfyllda diken i timmar enbart för avkopplings skull? Det är klart att det är spännande!
Samma sak att sitta på pass, vad blir jakten om man bara sitter och väntar på att en fylld frys ska komma vandrande inom skotthåll? Spänningen finns där också. Den kan inte tas bort.
För om vi tar bort spänningen, hur bra går en älgjakt med ett gäng köttzombies som sakta irrar runt i skogen? Eller snarkar i tornet och med oförändrad vilopuls slänger iväg ett skott efter en vandrande köttbulle som råkar passera. Är det jaktens sanna väsen?
Det visar sig att de flesta som svarat på studien tycker att vi jägare ska tillhöra zombiegruppen…
Och jaktmotståndarna har nu fått en egen liten statistik att åberopa i sin iver att ”sätta dit” oss jägare.
Jösses…

0 Shares
Kommentarer är stängda.