Skogen har blivit läskig!
Vi svenskar säger att vi gillar djur och natur. Samtidigt är det allt färre som är ute i naturen på riktigt. Vi gillar den alltså, fast helst på avstånd. Skogen har blivit läskig! Svenska Jägareförbundet håller ett seminarium i ämnet under Almedalsveckan.
Jag hörde ett inslag på radion häromdagen. Det handlade om en liten pojke som hade varit på skogsutflykt med förskolan. På kvällen klagade han över att det kliade i huvudet och föräldrarna hittade 50 fästingar som satt fast bakom ena örat! Totalt hade pojken ca 100 fästingar som bitit sig fast. Fästingar, ormar, myggor, vildsvin och vargar skrämmer bort vanliga människor från skogen. Dessutom kan man ju gå vilse.
Vad beror det på att vi svenskar som älskar skog och natur samtidigt tycker att den blir allt mer läskig? Jag är övertygad om att det har med okunskap att göra. På väg på ett möte häromkvällen lyssnade jag på ett annat radioinslag, det handlade om engelska ungdomars kunskap om mat. Mindre än en tredjedel visste inte att ägg kommer från hönor, färre än hälften vet att smör kommer från kor, mindre än 40 procent vet att mjölk också kommer från kon, bara en tredjedel vet att bacon kommer från gris och 7 % tror att mjölk görs av vete. Ni kanske tror att det handlade om små barn. Nej, åldern var 16-23 år. Det var alltså ungdomar i gymnasieåldern och vissa går väl redan på universitet.
Vi kan skratta åt dumma engelsmän eller amerikanska barn som inte känner igen en tomat eller en morot, men som alla känner igen pommes frites och chicken nuggets. Skrattet sätter emellertid sig lätt i halsen när vi får svar på hur långt det gått även i Sverige.
Jag har hållit utbildningar för lärare och lärarstudenter om våra vanligaste viltarter t ex älg, rådjur, grävling och mård. Om jag säger att hälften känner igen en uppstoppad grävling är jag nog snäll. Högst en på tio vet hur en mård ser ut. Att skilja på en kronhjort och en dovhjort är en 10 000 kronors fråga! Får älgen verkligen nya horn varje år? Det enda alla ”vet” är att grävlingen biter tills det krasar, därför skall man ha kol i stövlarna.
Det är mot den bakgrunden inte konstigt att vargdebatten emellanåt blir konstig. Jägare som i alla undersökningar visat sig ha störst kunskap om djur och natur hånas som okunniga av en grupp som inte sällan helt saknar kunskap. Sin bild av naturen och jägaren, har de som Arne Weise sa, fått genom av Walt Disneys bild av djur och natur. Djuren förmänskligas och ges känslor och tankar som de inte besitter. Naturen är god, jägaren är ond. Alla minns vi kommissionens tjänsteman som sa sig företräda det goda i vargdebatten.
Förra hösten startade mitt blogginlägg ”Drömbilden” Hellesö affären. Jag borde ha insett att inte alla skulle se det jag såg i hans bilder, en uppenbar bluff. Människor vill låta sig förledas, de vill att naturen skall vara god. Därför var det inte heller märkligt att så många på allvar trodde på historier om naturfotografen som blivit vän med skogens alla lodjur. Att jag som jägare och vargjaktsförespråkare dessutom hade det dåliga omdömet att ifrågasätta en ledande naturfotograf som dessutom tagit vargens parti ledde till omdömen om mig som jag inte ens kund publicera. Mest förvånad var jag över hur personer som borde vara experter, antingen inte ville se det jag såg eller helt enkelt inte hade kunskap nog för att se att lodjuret i juligrönskan hade vinterpäls eller inte kunde genomskåda manipulationen med en för årstiden alldeles för liten unge på lodjurshonans rygg.
Nu vill jag inte påstå att alla som är för varg också är okunniga, långt därifrån. Men debatten rider på okunnighetens vågor. Våra, mera jordnära argument, blir konstiga och avfärdas inte sällan som myter av alla som för länge sedan tappat kunskapen som generationer för oss har haft. Hur skall jag lyckas förklara för dem varför älgjakten och köttet från älgen är viktigt för mig?
Jag brukade skratta åt tävlingar i TV där vanliga svenskar försöker placera filén eller rostbiffen på en bild av t ex en älg. Det stora problemet börjar nu bli att man inte ens vet att filén överhuvudtaget kommer från en älg.
Det är mot den samhällsutvecklingen inte konstigt om det blir svårt att få till en klok vargförvaltning. Vargar är vackra och sociala djur som vi människor påstås ha mycket att lära oss av. Sanningen är väl egentligen att vargens liv innehåller allt det vi motarbetar i vårt samhälle. De har ett kraftigt hierarkiskt dominanssystem med tydlig hackordning, krig med grannarna, intolerans mot invandrare och kannibalism. De tar visserligen väl hand om sina ungar, men det gör väl alla arter. Missförstå mig inte, jag klandrar inte vargen, den är bara varg. Att däremot försöka göra vargen till något den inte är och aldrig kommer att bli, är däremot ett uttryck för total okunskap om hur verkligheten ser ut där ute i den ”läskiga skogen”!
Kerstin Fredin.
Det enda jag försökt säga hela tiden är att när en rädsla för något är så stark att den kan sägas vara irrationell (oberäknelig, förnuftsvidrig, oförnuftig, ologisk) så tror jag vi amatörer inte har så mycket att bidra med. Det ligger liksom i begreppet (se synonymerna) att man inte kan resonera bort den. Blir den tillräckligt stark tror jag man kallar det fobi. Vad som är irrationellt kan det säkert vara olika åsikter om också vilket väl visas bara av vår diskussion.
Så här skriver Nationalencyklopedin förresten om Fobi:
” fobi´ (grekiska -phobi´a, av pho´bos ’fruktan’, ’skräck’), intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum. Rädslan är irrationell på så sätt att dess styrka är överdriven i förhållande till situationens verkliga farlighet. Den låter sig inte påverkas av övertalning, den kan inte kontrolleras viljemässigt och den leder till att situationen undviks.
Benämningen fobi bör förbehållas rädslor som får negativa följder ..”
Vill du veta mer får du beställa ett abonnemang. Jag ger mig nu.
Men du Mats S Johansson, nu förstår jag inte vad du menar.
Självklart har alla en valmöjlighet, och lika självklart tillhör rädslan för tamhundar den irrationella.
Jag tycker det var alldeles utmärkt att du tog upp flygrädslan, för den har jag ju högst personlig erfarenhet av.
Du skriver ”Hur många blir bitna av hundar per dag i Sverige”, och det får mig direkt att undra: Hur många blir bitna av varg per dag i Sverige? Självklart har detta inte ett dugg med rädslan för varg eller tamhund att göra.
Jag hade en arbetskamrat som blev likblek när hon såg en pytteliten gullig hundvalp! Fatta att det är något helt annat än logiskt resonemang som ligger bakom dessa irrationella rädslor.
Här där jag bor permanent, så har vi ett antal sommarboende som är paniskt rädda för att gå ut i skogen fr o m att bockjakten börjar. Jag har verkligen försökt övertyga dem om att det är ofarligt (ack detta missvisande ord), men de vägrar. I och för sig – då får vi svampen och bären för oss själva, men det är trevliga människor, och jag missunnar dem verkligen inte att ta reda på allt det goda man kan hitta i skogen.
Att bjuda med någon som medlem i ett jaktlag medför en hel del kostnader och förpliktelser, men varför inte bjuda med människor att få vara med som observatörer under jakten? Den tanken har jag också haft, men eftersom jag själv inte är med i det lokala jaktlaget, så har jag haft svårt att få igenom den iden.
Nej Mats, jag kan inte säga att du någonsin har sagt att jag har ljugit, och jag uppfattar dig som en svår men ärlig debattör. Däremot reagerade jag på det följande: ” Jag ser att Calle klarar att dra essensen ur det du skriver (förutsätt att du bekräftar det han säger givetvis)men jag får erkänna att det enda jag förstår är att du säger att de som har en, enligt dig, irrationell rädsla för varg får se till att skärpa sig. Lycka till med det budskapet.”
Var har jag uttryckt att människor som är rädda ”får se till att skärpa sig”? Att jag själv klarade av att ta tjuren vid hornen, betyder definitivt inte att jag ställer samma krav på andra. Det var enbart en beskrivning om hur jag själv handskades med problemet.
”Se till och skär dig” skulle jag absolut aldrig säga till en rädd människa och uttrycket ”skärp dig”, har jag för länge sedan lagt i det ”runda arkivet”. Möjligen kan jag använda det gentemot människor jag tror om mer.
Calle Seleborg!
Nu har DU vid två tillfällen talat om vad JAG tycker, och för min del så bryr jag mig inte. Vad jag inser är att det är meningslöst att diskutera med dig – för du vet ju ändå alltid vad det är jag EGENTLIGEN tycker och menar;-)
Ha en skön sommar Calle! Å du, det vet du att jag verkligen menar – från hjärtat :-)
Kerstin Fedin.
Flygrädslan var bara ett exempel på en irrationell rädsla. Om jag hade haft den minsta aning om att du är flygrädd hade jag skrivit rädsla för (svenska) spindlar eller något annat exempel på irrationella rädslor. Poängen är att irratinella rädslor kan ingen amatör varken resonera eller förklara bort hos de som lider av det och det bekräftar du väl i och för sig med ditt eget exempel. I valet mellan att förlora jobbet eller flyga gjorde du ett val. ”Pest eller kolera” men ändå ett eget val. Menar du att de som är rädda för vargar har samma möjlighet att välja som du hade?
När det gäller folk som är rädda för hundar är jag inte så säker på om det faller in under begreppet ”irrationell rädsla” eller inte. Vad tycker du? Hur många blir bitna av hundar per dag i Sverige. Hur många hundar dör av ålder utan att ha bitit någon under sin livstid. PS.Jag anser mig inte vara hundrädd.DS
Rädsla för att bli skjuten av en jägare i skogen skulle jag nog personligen kalla en irrationell rädsla och jag har faktiskt bara hört en person som påstår sig lida av det. H*n är en mycket aktiv kritiker av allt som har med jakt och jäagare att göra i ett annat diskussionsforum om jakt och rovdjur och ser man på argumentationen så kan h*n mycket väl vara medlem i SRF. Om du menar att det är många som lider borde det kunna vara en affärside för en privatpraktiserande psykolog. Skulle jag föreslå något så vore det väl att bjuda med personen som medlem i ett jaktlag.
Till sist.
Det kan nog hända att jag någon gång här eller i andra forum har antytt att föreningen SRF hanterar sanningen vårdslöst. Det står jag för och du har nog en del gånger, som styrelserepresentant, fått ta ”stöten” men var hittar du att jag påstår att du som privatperson ljuger om vargens farlighet här? Om jag gjort det var det inte meningen och jag ber i så fall om ursäkt.
Kerstin! Var och när har jag spätt på rädsla för varg? Jag har i debattinlägg efter debattinlägg hävdat att för närvarande är risken för angrepp i Sverige liten. Däremot har jag pekat på de faktorer som snabbt kan ändra detta förhållande.
Men eftersom du inte protesterar håller du med om att vargen hör hemma i Storstadsregionerna. Där gör den minst skada. Det är ju deras ”välutbildade” människor som ”vet” att risken är liten. Tror du att det var enbart en slump som gjorde att de två dödsfallen i Nordamerika, Kenton Carnegie och Candice Berner, drabbade personer som var främlingar i trakten?
Mats S Johansson!
Du är självklart fri att tolka det jag skrivit som du vill, men det var alltså ett svar på din fråga “Har du diskuterat med någon som är rädd för att flyga någon gång?” och det har jag alltså – dvs med mig själv.
Nu vill jag fråga dig Mats S Johansson, vad ska vi göra åt alla hundrädda människor, och all dem som vägrar gå ut i skogen under sensommaren och hösten av rädsla för att bli skjutna av jägare? Ska vi ”förstå dem” och förklara att de verkligen har all anledning att vara rädda, eller ska vi inte bry oss (för vi tror att det är meningslöst) eller ska vi lyssna på dem och kanske ge förslag och tips om hur de kan få hjälp att komma över sina rädslor?
Essensen av det Calle Seleborg skrivit är att människors rädslor ska gödas så mycket som möjligt, för de är ett av de argument man definitivt inte vill förlora i sin kamp emot frilevande varg i Sverige.
Du har f ö aldrig sett mig skriva att vargar är totalt ofarliga. Det har aldrig någonsin varit min uppfattning, så varför skulle jag ljuga om det?
Konsten är väl bara att lära sig vad som är läskigt och framför allt varför?
Fästingar är läskiga, alltså ska vi skjuta ner rådjursstammen brukar slutsatsen vara.
Konstigt att problemet ökar med en redan halverad rådjursstam jämfört med 90-talet?
Dvärgbandmaskar är superläskiga, hur spridda är dom? När jägarna ställer upp för att samla in räv så går SNF ut och säger att myndigheterna inte vill ha in fler rävar, jägarna möts av demonstrationer. Dvärgbandmask är således inte så läskig i deras ögon.
Vargar är läskiga, varför det? Jo, dom har utan tvekan kapacitet att döda en människa och vi har väldigt liten kunskap om under vilka betingelser det sker. Det blir ännu läskigare när propagandan om vargens kramstatus fortsätter trots dödsfallet i Kolmården.
Vildsvin är läskiga som sjutton när dom är skadade, slarvpellar bland bilister och jägare informerar inte om att det finns skadade vildsvin i trakten.
Så här kan vi ju hålla på och gå igenom djurart efter djurart och konstatera att dom alla är farliga i olika situationer.
Så naturen är faktiskt läskig, men det läskigaste är att vissa debattörer på båda sidor väljer att förneka sina favoriters läskighet.
Det handlar kanske inte så mycket om läskigheten utan om att visa respektive djur tillbörlig respekt, dessutom se till att djuren får respekt för oss. Då kan vi trots all läskighet fortsätta att njuta av naturen, dock efter att först kokat vår vildhallon till sylt och avstå från smultron uppträdda på ett strå om vi bor inom dvärgbandmaskens utrbredningsområde. Det vore bra att veta, nu mognar nämligen smultronen.
Om Kolmården. Mitt förra inlägg.
Ska naturligtvis vara ” Det finns INTE en rad av självrannsakan”
Kerstin!
Innan vargen kom så har barn alltid sprungit där med eller utan föräldrar.
Det finns inga tecken på våldtäcksmän heller.
Bara att konstatera att vargen inskränker på människors sätt att leva inte betongbiologernas utan människorna som har vargen inpå knuten.
Men det är ju vargarna som behöver upplysas om att människor är farliga, plus att en del människor behöver upplysas om att vargar kan bli farliga om dom inte upplysts om vår farlighet.
Att upplysa människor om att vargar är ofarliga även om dom inte upplysts om vår farlighet måste vara farligt.
Jag kan dessutom upplysa om att om inte vargarna upplyses om vår farlighet så är det det farligaste som finns för vargarna själva och det tror jag dom tycker är läskigt.
Kerstin Fedin.
Jag ser att Calle klarar att dra essensen ur det du skriver (förutsätt att du bekräftar det han säger givetvis)men jag får erkänna att det enda jag förstår är att du säger att de som har en, enligt dig, irrationell rädsla för varg får se till att skärpa sig. Lycka till med det budskapet.
Jag hade sett fram till att se ditt svar på Ove’s fråga, men jag undrar om du inte också missat kärnan i den. Vi får väl se vad han säger.
OK Kerstin då gäller alltså följande.
1. Vargar är ofarliga för människor.
2. Leder till stora besvär och kostnadsökningar för djurhållare.
3. Djurhållare finns främst utanför storstadsregionen.
Alltså måste det mest logiska vara att vi jagar bort vargarna från jordbruksbygden och låter dom vandra in mot Stockholm, Göteborg och Malmö.
Den eventuella rädsla som även en och annan storstadsbo har om de möter varg på kvällspromenaden motarbetar man effektivt med upplysning. Det är ju just för det som Rovdjursföreningen får miljonanslag.
Jag har just läst den skrivelse som Kolmården skickat till utländska djurparker om händelsen i Kolmården. Det finns en rad av självrannsakning. Inte en rad av förståelse att utvecklingen var oundviklig eftersom man inte tagit till sig den kunskap som fanns om umgänge med socialiserade vargar sedan decennier. Lika oundvikligt är det att nuvarande vargpolitik kommer att leda till att en människa mister livet i Sverige. Och då kommer du och dina medbrottslingar att hävda att det var offrets fel.
Svårt att säga Ove Bergqvist!
Jag är en orolig själ som behöver känna viss kontroll över saker och ting, och hade mitt 10-åriga barnbarn (flicka) velat springa samma elljusspår ensam – om det fanns klara tecken på en våldtäktsman i området – då hade jag också varit fruktansvärt orolig.
MEN jag hade hellre sprungit med henne än sagt nej till att hon skulle springa där ensam.
Finns liksom ingen anledning att smitta av sina rädslor på barnen.
Kan nämna att jag också är (var) åskrädd – och här har faktiskt barnbarna – omedvetet – hjälp mig att komma över rädslan till stora delar. Vad jag absolut inte ville var att smitta av min rädsla till dem – och då fick jag verkligen stålsätta mig när det mullrade i fjärran och blixtarna ljungade över skyn :-)
SUCK!
Mats S Johansson! Jag är själv fruktansvärt rädd för att flyga, men tvingades till att bemästra min rädsla p g a mitt jobb.
Vid ett tillfälle så avstod jag från att flyga till västkusten, och tog istället bilen – vilken riskbedömning skulle du göra mellan dessa val?
Jo då, jag är fullkomligt medveten om mitt irrationella beteende, och det enda sätt jag såg möjligt, var att utmana mina rädslor. Hade människorna omkring mig istället stött mig i mina rädslor – dvs hela tiden bekräftat att jag hade rätt – så är jag rädd att jag hade förlorat både jobb och privatliv.
Jag håller absolut med dig om att det inte går att förklara bort rädslor. Vad man kan göra är att försöka övertyga personen om att själv försöka utmana dessa rädslor – kanske genom att man själv är med och stöttar.
Kerstin!
Om man har en orädd son på 10 år som vill springa eljusspåret med sin kompis som är en liten Breton och vi vet att det finns varg där.
Tycker du man skall låta honom springa där med hunden bara för han är orädd? Kan man då känna sig lugn som förälder?
Kerstin Fredin.
Har du diskuterat med någon som är rädd för att flyga någon gång?
Jag tror du missar poängen i din iver att försvara vargen. Om rädslor inte är rationella KAN man inte ”förklara” bort dem. Vem skulle de förresten gå till för att få kunskap? Dig, Jonas Wahlström eller vargfakta.se?
Calle!
Jag har inte minsta intresse av att vinna några poäng. Jag bara undrar varför människor som säger sig själva vara orädda, inte försöker förklara för andra att de inte heller behöver vara rädda för egen del om de skaffar kunskap för att handla på rätt sätt.
Det finns i princip väldigt få saker som är totalt ofarliga Calle, och det hela handlar ”bara” om kunskap och förmåga att bedöma risker.
För övrigt håller jag helt med Per Bengtsson i hans slutord i gårdagens kommentar:
CITAT: Rädslor är inte rationella, och faktum är att det är precis lika irrationellt att vara rädd för varg men inte för gris, som det är att vara rädd för gris men inte för varg. Båda dessa arter utgör en försvinnande liten del av alla de risker vi utsätter oss för i våra dagliga livet. Så att debattera vilket djur som är farligast blir ganska menlöst. Vad som borde debatteras är hur vi kan närma oss och lindra dessa rädslor så att folk vågar ge sig ut i naturen igen, utan att de för den skull tappar respekten eller blir naiva. SLUT CITAT
Det är här du Calle, och vi andra som inte är rädda, har en viktig uppgift!
OK Per Bengtson.
Kul att se att ni båda fortfarande törs ut i naturen.
En sista kommentar. Du skriver att WWF-inlägget är menlöst. Jag vet inte om du uttrycker dig medvetet försiktigt för att vi är i SJF blogg eller om det är din ärliga mening. Själv tycker jag att det är ett oerhört falskt och väldigt typiskt exempel på hur WWF, SNF, SRF, MP och V m.fl. med hälp av en sensationshungrig media försöker manipulera en svensk befolkning som till stor grad inte har nog kunskap för att genomskåda ens de mest uppenbara lögnerna. Räcker inte det tvekar man inte ens att ta EU till hjälp för att tillsidosätta breda politiska överenskommelser.
Flera av mina negativa reaktioner på inlägg från dig har triggats av att du ser ut att svälja vad som helst från den sidan medan det bara behövs ett ”stavfel” från oss jägare för att du ska ”skjuta från höften”. Jag tror jag kan gissa mig till varför och det är inte omöjligt att det långsiktigt är den riktiga strategin, men jag är rädd att du har underskattat både hur lång tid det kan ta och den omedelbara effekten av vargstammens starka tillväxttakt.
Nu vet jag ju inte hur du arbetar i andra forum förstås…..
Mats S Johansson, jag är som du misstänkte medveten om att det är högst oklart om rådjur fungerar som reservoarer för borrelia. Däremot så tenderar parasiter och sjukdomar sprida sig snabbare vid höga populationsdensiteter. Men hur som helst så är det ju egentligen en ganska meningslös debatt. Om man är bekymrad för folkhälsan så är det nog fortfarande så att det är trafiken som är det största problemet med stora viltstammar, inte fästingarna. Dessutom är borrelia i de flesta fall möjligt att bota och återhämta sig helt ifrån. Halva min släkt har varit drabbade och snabbt återhämtat sig. TBE går det dessutom att vaccinera sig mot. Så nej, WWF inlägget du länkade till känns ganska menlöst.
Till sist vill jag bara klargöra att varken jag eller min sambo är rädda för vildsvin, inte ens efter fake-attackerna. Allt gick ju bra. Och som flera påpekat är det ytterst osannolikt att man ska drabbas, även om det skett några till synes oprovocerade attacker på människor i södra sverige de senaste åren. I just mitt fall hade jag ett tag tidigare sett två lösa hundar på håll, och det är möjligt att det var dessa som skrämt upp vildsvinet som senare kom farande mot mig och mina som tur väl var kopplade hundar. Den händelsen fick mig att bli än mer fascinerad av vilka otroligt kraftfulla och faktiskt snabba djur de är när de sätter den sidan till. Men jag tror inte alla hade resonerat så. Min poäng med tidigare inlägg var att om man önskar att folk ska börja ge sig ut i naturen i högre grad igen så får man nog se till att komma med saklig information om alla stora och potentiellt farliga djur, inte bara varg. Det hjälper inte att förlöjliga eller för den del enbart konstatera att inget kommer hända, som Lars Dahlén i en annan kommentar, oavsett om det gäller varg, björn, älg, eller vildsvin. Rädslor är inte rationella, och faktum är att det är precis lika irrationellt att vara rädd för varg men inte för gris, som det är att vara rädd för gris men inte för varg. Båda dessa arter utgör en försvinnande liten del av alla de risker vi utsätter oss för i våra dagliga livet. Så att debattera vilket djur som är farligast blir ganska menlöst. Vad som borde debatteras är hur vi kan närma oss och lindra dessa rädslor så att folk vågar ge sig ut i naturen igen, utan att de för den skull tappar respekten eller blir naiva.
Kerstin. Sluta upp med med att vinna poäng med falska propagandaargument.
En jägare är inte rädd för att bli angripen och uppäten av varg. Däremot är han rädd för att finna resterna av jaktkompisen som normalt ofta ligger vid fotändan, eller i sängen. Och som är barnens käraste lekkamrat.
Eftersom historien uppvisar tusentals offer för varg kanske han också är rädd för sina närmaste.
Ofarlighetslögnen är lika falsk som den nu avslöjade progagandalögnen att vargparksvargar är gosedjur.
Tycker du ska och ta och granska dina kunskaper ordentligt. Hör vargen verkligen hemma bland gårdar och tamdjur? Egentligen borde den rätteligen bara tillåtas i storstadsregioner där de gröna näringarna inte är viktiga. Eller hur?
Tack Per för de vänliga orden trots att jag kanske tog i lite. Den och speciellt den senaste kommentaren, som du antagligen inte läst när du skrev det här, var resultatet av det jag ser att du skriver här och jag vet givetvis inte vad du gör i övrigt för att minska jägarhatet. Jag ska vara lite försiktigare i framtiden, men helt säker för kritik går du inte.
När det gäller fästingar så var jag kanske lite otydlig, det beklarag jag. Jag menade inte antalet fästingar eftersom jag inte ser det som något speciellt stort problem att ta en eller annan efter att jag varit i skogen en tur. Jag menade risken att bli smittad av i första hand borelia och när det gäller den risken så tror jag du också håller med om att sambandet mellan antalet rådjur och risken att bli smittad inte är speciellt starkt, eller hur. Du har säker läst de forsknigsrapporterna också. Om inte kan jag länka.
Förresten, tycker du det här uttalande är opartiskt/sakligt när det gäller risken för sjukdom och död orsakad av fästingar?
http://www.wwf.no/dette_jobber_med/norsk_natur/norske_rovdyr/rovdyr_mot_flatt_og_hjortelusflue/
Det kommer ändå från en av de mest ansedda naturskyddsorganisationerna. Hade det kommit från SRF hade det varit en sak, men från WWF hade jag faktiskt förväntat mig lite mer saklighet.
Det finns många & omhuldade myter om vildsvins farlighet.
Det händer att vildsvin försvarar sig mot eftersökspatruller & hundförare men då är det redan skadade vildsvin.
Men det är vardagsmat att en varg dödar en stövare som driver hare eller en tax som driver rådjur, är ett hunddrev inom hörhåll för en varg så är det troligt med en vargattack.
Att taxar driver rådjur i vildsvins täta marker är vardagsmat, grisarna går undan för taxen om den kommer i närheten.
Vildsvin attackerar inte hundar oprovocerat, oberoende om hundarna är ute i skogen & jagar eller på söndags promenad.
De hundar som årligen skadas av vildsvin är hundar som jagar vildsvin.
Att en hund utan vildsvins intresse skulle bli attackerad av ett vildsvin under en söndagspromenad är befängt .
Lars Dahlén
Nej Mats, jag vill inte spä på jägarhatet. Det finns massor med jägare som klarar det alldeles utmärkt på egen hand. Faktum är att jag spenderar mer tid på att försvara och slå hål på myter om jägare än att kritisera er, men det syns såklart inte i det här sammanhanget. Och jag måste erkänna att en del av er emellantåt gör det svårt för mig. Dock har jag aldrig räknat dig till den gruppen.
Jägarna som planterade in rådjur illegalt på Gotland har ju till och med trätt fram, så det behövs väl knappast ifrågasättas (om de inte ljuger förstås). Vad det gäller grisen så är det väl knappast heller en hemlighet att jaktliga intressen varit en av de drivande krafterna bakom återetableringen. Eller håller du inte med om det? Oavsett vilket så är de till skillnad från idiotin med rådjuren på Gotland en del av den naturliga svenska faunan, och så ska det förbli.
Till sist, här kommer vetenskapligt underlag till påståendet om rådjuren och fästingarna: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22233771
Du kan säkerligen hitta mer info själv om du är intresserad.
Per Bengtsson skriver ”jag för min del vill inte leva i ett samhälle där folk skaffar jägarexamen och vapen enbart för att skjuta djur som skrämmer dem.” Det påminner mig om ett möte med en dam som har fäbod i Dalarna. Hon berättade att hon höll på att ta jägarexamen trots att hon inte hade en tanke på att någonsin jaga. Varför? Jo, för hon ville ha en liten möjlighet att kunna skydda sina utrotningshotade lantrasdjur mot rovdjur. Ja, hon har haft angrepp av varg. Fick hon någon hjälp? Nej.
Men du vill tydligen leva i ett samhälle där djurägare ska utföra sina sysslor med studsaren lätt tillgänglig.
Per B .
Det är jakt mer eller mindre året om på vildsvin därför behövs inte & begärs inte skydsjakt det är bara att skjuta en påträngande gris.
Vidare är det ingen som hört om ett vildsvin som anfallit & skadat en hund utan att först varit anfallen.
Lars Dahlén
Men vänta nu Gunnar! Vildsvin och vargar kan bli farliga för oss ja, men av helt olika orsaker.
Skadade vildsvin (trafik eller skadskjutna) kan bli mycket farliga, och vildsvinsuggorna tenderar att skydda sina kultingar. Inget av detta tycks gälla vargen.
Jag kan hålla med dig om att det hela handlar om kunskap när det gäller varg, men vad hjälper det med kunskap om en skadad galt eller sugga finns i området? Folk som bor i närheten får inte ens veta om riskerna.
Hans Wachtmeister skrev ett bra inlägg i samband med att jägare skadskjutit en gris och vare sig gjort ordentligt eftersök eller meddelat de omkringboende eller ens de närmaste markägarna uppenbarligen. http://www.bltsydostran.se/opinion/debatt_blt/livsfarliga-jagare-i-blekinge-ar-en-skam-for-jagarkaren%283098369%29.gm
Här efterlyser jag lite självkritik som når ut, för jag tror det här inlägget var det första jag läst av en jägare om de rötägg alla vet finns inom leden. Det skulle verkligen visa att de inte är accepterade och hålls om ryggen av de ”riktiga” jägarna.
Jag undrar också varför vissa göder rädslorna för varg, när de själva säger sig inte vara rädda för den. Vad är det Gunnar, som gör att du själv inte är rädd för varg? Kunskap?
Jag vill tro det, och undrar då varför du inte själv medverkar till att sprida den kunskapen så att andra inte behöver få sin livskvalité förstörd p g a en rädsla som i botten trots allt är irrationell.
För att du ska förstå mig rätt, så menar jag att kunskapen om hur man ska handla vid möten med varg, inte har ett dugg med jakt att göra.
Per Bengtson.
Jag kan bara inte låta bli efter att ha läst dina kommentarer här.
Ett av de mest upprepade argumenten för fri tillväxt av varg framförda av din sida i den här debatten är: Hur många människor har dödats i Sverige av vargar de senaste ca 100 åren? Inga (till för några dagar sedan), alltså, var inte rädda!
Varför inte bota din och din sambos rädsla för vildsvin på samma sätt? Hur många människor i Sverige som inte varit i en jaktsituation eller i en bil i samband med en viltolycka har blivit ens skadade av vildsvin? Ta talet och dela med antalet vildsvin och beräkna risken.
Jag beklagar nivån på inlägget men jag tycker du är farligt nära den här nivån själv i en del av dina kommenterar på senare tiden.
Per Bengtson.
Nu kan säkert Gunnar tala för sig själv men är det för mycket begärt av en forskare som inte försitter ett tillfälle, och som i mer än ett fall i efterhand t.o.m tvingats erkänna att han varit lite för ivrig, att kritisera SJF/Gunnar så fort tillfälle ges att han själv ska vara försiktig med vad han själv påstår?
Vilka menar du med ni ( har planterat in ….. mycket gris) och var kan jag hitta det vetenskapliga underlaget som visar rådjursnumerärens påverkan på risken att drabbas av fästingar? Om du har fel den här gången också finns det en liten risk att du spär på jägarhatet och det vill du väl inte….
Gunnar, jag tror att vi för en gångs skull är helt och fullt överens i sak. Ändå kan jag inte låta bli att komma med en sista kommentar: Det beror kanske på ignorans från min sida, men jag har då aldrig hört talas om att skyddsjakt på gris beviljats (eller ens efterfrågats) för att en hundägare på söndagspromenad råkat ut för ett, för den personliga smaken, lite för närgånget möte med nämnda gris. Inte heller har jag sett någon av alla de människor som inte längre vågar ge sig ut i naturen på grund av fästingarna eller grisarna kräva ett tak på varken grisar eller rådjur på några hundra individer utspridda över landet. Har kanske du som är lite mer insatt några exempel? Antagligen inte, och min poäng är att det inte skulle spela någon roll. Det är inte skyddjakten eller en något lägre sannolikhet att stöta på just det djur man fruktar som kommer bota rädslan, utan precis som du själv konstaterar, kunskap. Och du, det är inte vi som skjuter gris helt obegränsat om vi så önskar, utan jägare. Vill inte jägarna skjuta grisen skjuts den inte, och jag för min del vill inte leva i ett samhälle där folk skaffar jägarexamen och vapen enbart för att skjuta djur som skrämmer dem. Även om de senaste åren varit högst prövande så lever jag fortfarande i någon sorts naiv dröm att de flesta som väljer att jaga också har ett genuint naturintresse, som värderas till och med högre än jakten i sig.
Per Bengtsson, ja visst bidrar jag genom att berätta om barnet med fästingar. Samtidigt fortsätter jag själv som vanligt att besöka skog och mark trots fästingar. Så kunskap gör problemt mindre, att inte berätta om det ser jag inte som ett alternativ.
Vargar kan som vildsvin vara farliga även om jag inte är rädd för dem heller. Återigen handlar det om kunskap. Att låta vildsvin eller vargar bli för närgågna och orädda är ingen bra idé. Det kan öka risken. Så vad gör vi med vildsvin som uppträder oskyggt? Jo vi skjuter dem helt utan begränsningar om vi så önskar. Det är bäst för alla parter, både för de som inte gillar vildsvin och de som gillar dem. Varför skulle det vara annorlunda med varg?
Fjällmistra? har stått för några undersökningar under åren. 1980 visade en studie att mindre än 10 % uppgav att de var oroliga över att möta ett stort djur i naturen. Samma undersökning gjordes för några år sedan. Nu var långt över hälften oroliga för vad man kunde möta under skogspromenaden.
Ja, skogen har blivit läskig för flertalet svenskar.
Gunnar, jag håller med dig helt och fullt i ditt svar till Anders Åberg. Samtidigt har du ju själv bidragit till att göra naturen än mer läskig, till exempel med ditt blogginlägg nedan. Det är lite synd, för om det finns någonting jägare och andra naturintresserade skulle kunna samlas kring så är det just att sprida kunskap om och avdramatisera naturen. En vansinnigt ovetenskaplig och helt personlig uppskattning baserad på mina egna erfarenheter är att minst 20-30% av stadsborna i våra sydligare län inte längre vågar ge sig ut i skog och mark på grund av gris och fästingar. Och jag förstår dem, både jag och min sambo har under det senaste året varit med om ”fake-attacker” från vildsvin som slutat några få meter från oss. Det är inte så jäkla roligt om man är en hispig människa som inte vet hur man ska bete sig eller har förstått hur stort ett vildsvin kan vara. Jag tycker inte att man ska bagatellisera detta och satsa allt krut på vargen. Otaliga gånger har jag hört från jägarhåll att allt dessa människor förlorar är en söndagspromenad, medan jägarna förlorar en livsstil. Det må så vara, men vad de också förlorar, förutom söndagspromenaden, är närheten till och kunskapen om naturen. Då sitter vi där tillslut med en massa människor som tycker att vargen är en stor söt hund som de gärna skulle stöta på, om de nu bara hade vågat ge sig ut i skogen på grund av alla farliga vildsvin och fästingar. För dessa människor blir det bisarrt att ni planterat in och vill ha mycket gris och fästingspridande rådjur men samtidigt jaga varg till näst intill utrotning, bland annat med argumentet att annars blir naturen farlig. Att spela på redan rädda människors rädslor kommer inte minska dem (eller öka kunskapen om naturen), det kan jag lova dig. Inte heller kan man bota fobier och rädslor genom att ”skydda” människor från det som framkallar rädslan, det gör det bara än värre.
Anders Åberg, vi är helt överens. Det är den allmänna okunskapen och på sikt ointresset om naturen som är det stora problemet. Ju mer främmande och skrämmande naturen blir, ju mindre intresse kommer det att finnas att bevara den. ALLA borde oroa sig, oavsett grupptillhörighet i den nu pågående debatten. Det är också det SJFs ”Skogen har blivit läskig” handlar om.
Björn Isaksson, det är ett tydligt exempel på hur enskilda djur individer har blivit viktigare än människors säkerhet.
Fast ärligt talat, blir det inte en aning kontraproduktivt, för att inte säga löjligt att överhuvud taget försöka dela in folk i grupper efter kunnighet på det här sättet.
Om någon påstår att jägare är okunniga, så är det naturligtvis en korkad generalisering, precis lika korkat som att påstå att naturfotografer eller fågelskådare är det. Lika dumt är det att påstå att nollvisionärer eller vagkramare har den åsikt dom har, för att dom är okunniga.
Olika individer ur alla dessa grupper är säkert både okunniga och korkade eller kunniga och intelligenta, så låt oss hålla omdömena på individnivå istället, om inte annat för att undvika det allvarligt sandlådestämplade grälet om vilken grupp som kan mest.
Frågan om förmedlandet om naturkunskap till våra barn däremot är viktig och t.om. akut vill jag påstå.
Fast ibland verkar det som man från naturvårdsgrupperna inte förstår att naturen är farlig. Läste idag om fem tranor som uppehåller sig på en flygplats, lst beviljar skyddsjakt pga flygsäkerheten. Känns rätt så logiskt, eller hur?
Då går ornitologerna i taket eftersom det är häckningstid och ungarna kommer att svälta ihjäl om man skjuter tranorna på flygplatsen.
Vem skulle då ta ansvaret när ett startande flygplan får in en trana i jetmotorn och dimper i backen?
Gör fågelklubben det?
Det känns som om det sunda bondförnuftet är som bortblåst så fort den här typen av organisationer blir inblandade.
Huvudet på spiken igen Gunnar!
Lars Dahlén.
jag tror definitivt det ligger något i det du skriver, men att tro att centralpersoner i det du kallar naturagrupperna är så okunniga som det kan verka är nog att underskatta ”motståndaren” och det är farligt. Jag skulle vilja påstå att de istället försöker utnyttja det faktum att en stor del av den svenska befolkningen i gemen idag lever så långt från natur och jakt att de med gott stöd från en vinklad massmedi kan fås att tro att att det är som de beskriver och därigenom påverka opinionen i den riktning de önskar. En tyvärr splittrad ”brukarsida” har liten chans i den striden hade det inte varit för att verkligheten (d.v.s rovdjuren och speciellt vargen) dagligen avslöjar den ena lögnen efter den andra som de försöker ”tuta” i medelsvensson. Jag säger som Björn Isaksson: ”Låt vargarna prata istället, deras inledningsanförande har börjat vända debatten, låt dom fortsätta.” Ett par generationer med rovdjur och bytesdjur i de av SRF eftersträvade naturliga beståndssvängningarna och t.o.m fega politiker hade blivit tvungna att agera. V hade varit under spärrgränsen och MP hade kanske klarat spärrgränsen med en nödrop.
Flera kommentarer här missar den springande punkten.
Det springande punkten är inte att glesbygdsfolk/jägare bara kan lite mer angående natur/jakt än naturagrupperna.
Den springande punkten är att natura grupperna anser sig kunna mycket mer om natur & jakt än glesbygdsfolk/jägare.
Grunden för naturagruppernas kritik av jakten är att de anser sig veta att jakten går inte till såsom jägarna säger.
Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige inlaga angående hundjakten grundar sig på att de anser sig kunna mycket mer om hundjakt än vad jägarna kan.
Lars Dahlén
Johannes Glännman, jag håller med om att det inte är någon tävling. Mitt påpekande handlade om att jägare i debatten utmålas som okkunniga, vilket inga studier stöder. Åtminston inte i jämförelse med andra grupper i samhället. Sen är vi helt överens att problemet inte är vem som vet minst eller mest. Det stor problemet är att svenska folket förstår och kan allt mindre. De ungdomar som idag inget vet om djur och natur är framtidesn beslutsfattare. Oavsett vad man har för personlig värdering i tex vargjaktsfrågan önskar jag mig beslutsfattare som åtminstone har elementär kunskap om djur och natur. I annat fall riskerar framtida beslut endast att bygga på personliga värderingar baserat på myter, nidbilder eller totalt ointresse för naturen.
Dessa studier är ju underbara, jägarna är vinnare. Men vilka är frågorna ?
Klart att jägarna är duktiga på jaktbart vilt, alltså det de själva kallar djur & natur. Hur många frågor rörde olika lavar och mossor eller hur olika orkidéer lockar till sig insekter ? För det hör väl också till djur & natur ? Hur många inom jägarkåren vet hur många olika grodarter vi i Sverige har, jämfört med hur många inom SNF som vet om ”Jägarna skjuter fler älgar totalt än vad alla stora rovdjur dödar tillsammans” ? Man får nog visa frågorna innan man utger sig för vinnare av något… Sydligaste gräns för Fjällgentiana vs järv ? Alla jägare vet vad en järv är, men hur många vet vad en fjällgentiana är ?
Jag har ju numera både jägarexamen och är med i naturskyddsföreningen så jag bryr mig inte det minsta om vem som vinner era små undersökningstävlingar och jag försöker inte få den ena bättre än den andra..
För att återgå till grundproblemet, att folk är rädda för skogen så håller jag helt med om att det är av okunskap, men okunskapen kommer av avsaknaden av ett intresse. Är man intresserad så lär man sig. Djur & Natur är inte längre allmänbildning, snarare tvärtom. Asfalt & Betong är allmänbildning.
Jag vet att det sker förändingar inom skolan, att det i alla fall på en del ställen blir mer lektioner om djur & natur och där man under skoltid faktiskt går ut i skogen med barnen. Det är ett steg i rätt riktning mot att det ska bli allmänbildning igen. Inget sådant var jag med om i skolan, eller åtminstonde väldigt lite. Och på tal om tv. Jag har hört barn som förvånat frågar sig hur man överlevde förr, när inte tv´n fanns. Jag blir rädd av att höra sådant. Jag har ingen tv och ses som mycket konstig och märklig pga detta av många. Själv känner jag mig ganska fri och saknar den inte en sekund.
Så har skogen blivit läskig ? Den är väl snarare snällare än någonsin ? För det första finns det ju knappt någon skog kvar, det mesta är trädplanteringar och hyggen, skogarna är så långt bort att dit tar sig inga barn ändå.. För det andra så lär ju tv´n ut hur snälla alla djur är och för det tredje så är det ju allt färre som går ut i skogen och alltså färre som behöver oroa sig. Det är inte skogen som har blivit läskig, det är folket som har blivit rädda.
Mvh // Johannes
Jag är mest intresserad av påståendet om att pojken hade 50 fästingar ”bakom örat” och undrar hur det skulle gått till.
Vad gäller kunskap så behövs det inte mycket arbete för att styrka kunskapsövertaget, utöver hela Hellesö-gate, så är det bara att följa vilken FB-sida som helst, särskilt SRF förstås. Senast har några medlemmar med marginellt större kunskap, stödda av några djurinnehavare/jägare, fått förklarar för någon/några olyckssystrar att djur visst kan gå ut på is och gå igenom (och drunkna), en SRF:are stödde sin uppfattning att så inte var fallet på att hennes schäfrar inte gjorde så… Ett annat exempel är när ”heta” SRF:are inte förstår hur vittring fungerar, och att björnar inte nödvändigtvis märker dig när du kommer ”på lukten”, för att lukten inte sprids som ringar från dig åt alla håll, utan sprids som en kon/tunnel från dig i vindens riktning.
Eller kan man se på Kolmårdens vargbesök; här ett uttalande från Mats Höggren, Kolmårdens ”zoologiske expert”:
”Djurparkens zoologiska expert Mats Höggren säger till Aftonbladet.se att vargarna kände förtroende för zooläraren.
– Hon var där för att umgås med vargarna eftersom hon var en av dem som hade deras förtroende och relationen att kunna gå in till dem och ta med besökare dit, säger Mats Höggren.”
Här är det inte bara jägare utan sannolikt alla någorlunda kunniga hundägare, ex brukshundsinnehavare, som känner sig som rena Einsteins i jämförelse med Höggren. Alla vet vad det innebär att vara flockledare/”alfa” och hur man måste etablera sin dominans och att tala om ”förtroende” och ”relation” är – just det – ren Disney.
Det allvarliga är att man uppfattar att deras rena känslobaserade argumentation skall värderas på samma sätt som en argumentation baserad på förnuft och kunskap. Så kan givetvis inte vara fallet i ett samhälle. I sandlådan möjligtvis, men inte i ett samhälle.
Samhällen med vargrevir inpå knuten , finns det någon dagisfröken som vill ta på sig ansvaret och ta med barnen ut i skogen? Vad lär sig dessa barn om naturen om man inte får upleva den?
Per Bengtson!
Åtminstone i Fjällmistrastudierna (SLU Umeå) så bestod ”kunskapsfrågorna” av följande påståenden som man skulle markera som Sant/Falskt/Vet ej.
* * *
Järven är ett hunddjur
En lodjurshona får ofta fler än 5 ungar varje år
I Sverige finns det flest vargar där det inte finns ren
Björn äter myror
I dag har vi allmän jakt på björn, järv, lo och varg
Jägarna skjuter fler älgar totalt än vad alla stora rovdjur dödar tillsammans
* * *
Hittar inte just nu inte den/de studie som visar att jägarna hade störst kunskapsnivå när det gäller just dessa frågeställningar, men har jag inte fel så hade de inte full pott (vilket jag tycker man som jägare borde ha), men att de hade något större kunskap än de andra tillfrågade av tillfrågade.
Jovisst, urbanisering och disneyfiering är ett problem. Det finns dock hopp här och var när dagis leker älgjakt och så vidare.
Dessa reportage brukar bli häftigt angripna för att man lär barn döda djur.
Om vi ska äta kött måste vi döda djur, så enkelt är det. Men det är lättare att äta kött om man köper köttbiten vacumpackad på ICA, det ger inte samma relation till liv och död som jakt gör.
Att det finns människor som inte vill äta kött för att man tycker att det är fel att döda djur har jag den största respekt för, dvs de konsekventa veganerna, dom är rakt igenom ärliga. Men hur en som äter ”köpekött” kan vara jaktmotståndare kan bara förklaras genom urbanisering och disneyfiering.
Det kanske inte är naturen som är läskig, det kanske är livet och döden?
Då jag började min yrkeskarriär så var datorer något nytt, Svenska företag var i stort sett fortfarande icke datoriserade.
Så mycket av mitt arbete var att datorisera olika verksamheter att skapa vad man idag kallar IT-stöd.
Det första man gör när man datoriserar en verksamhet är att ta reda på hur den fungerar, hur man arbetar & så vidare.
Detta gör man helt enkelt genom att intervjua personal man aktar sig noga för att endast prata med chefer.
De enda som kan beskriva hur ett arbete utförs är de som gör det, allt förändringsarbete måste baseras på verkligheten.
Detta är inget kontroversiellt inom företags världen det är självklart.
Hur har då tex WWF, Naturskyddsföreningen, Svenska rovdjursföreningen, Naturvårdsverket osv agerat nu när vi har börjat få tillbaka vargen till Sverige.
Har de rest land & rike runt & intervjuat människor som har fått vargen som granne för att få reda på hur det är ?
Njaa det kan man inte säga att de har gjort, i den mån som de har rest land & rike runt så har det varit för att undervisa människor om hur det är att leva med varg som granne.
Människor som beskriver verkligheten den verklighet de lever i anklagas för att vara okunniga & ljuga bara för att den inte är den samma som naturagruppernas.
Problemet för vargdyrkarna är att verkligheten har kommit ifatt.
Det är hög tid att börja prata med människor som lever med vargar om hur det är att leva med dem.
Om naturagrupperna inte börjar göra detta så kommer de helt enkelt att bli avhängda av politiker & verkligheten.
Lars Dahlén
Gunnar, appropå ditt svar till Calle F. Det har många många gånger framförts på er blogg att det finns flera studier där man testat olika gruppers (bl.a. jägare och grupper som intresserar sig för naturen) kunskaper om djur och natur i allmänhet, och att jägarna ”vunnit”. Jag har efterfrågat referenser eller länkar till dessa studier ett flertal gånger men aldrig fått svar, så nu gör jag ett nytt försök. Inte för att jag betvivlar att jägare har bättre artkunskap än allmänheten (iallafall vad det gäller jaktbart vilt), utan mer för att jag är nyfiken. Jag har kammat noll i mina egna fösök att identifiera sådan studier, och skulle uppskatta hjälpen. Tack på förhand!
MartinJ1, tack för påpekandet, jag rättar!
Gunnar: Inte tal om annat än att en hel del betraktare har bra kunskaper om rovdjur men det är ju inte så svårt att se var de fått sin värdegrund från vilket du skriver.
Ett bra inlägg även om det säkert av betraktarna kommer ses som ett påhopp om att jägarna ser betraktarna som mindre vetande.
Du bör nog rätta att det var ett lo i vinterpäls i juli för det hade kanske varit svårt att påtala ett fel i bilden med att ett lo har sommarpälsi juli…?
Calle f: Att du hittar dessa uttalande visar väl bara på hur debatten färgats av en disneyfiering? Betraktarsidan har ju i decennier kört med motsvarande argument så det är ju inte så konstigt att andra sidan till slut också kör samma race ibland då budskapet inte verkar gå fram att får och lamm har ett samband om man inte skriver att det är lammets mamma som dödats. Det är ju inte så ofta man läser att de mördats än iaf även om det kanske måste till också för att betraktarna skall förstå vad som hänt? Det är ju bra om man kan använda samma språk när man diskuterar annars är det svårt att förstå varandra….
Calle f, det är just naturvårdsorganisationer man jämför med! Fjällmistra och internationella undersökningar visar alla samma sak, jägare har generellt störst kunskap. Sen finns det givetvis enskilda personer i alla grupperingar som både förvanskar fakta och medvetet förstärker negativa bilder som en del av opinionsbildningen. Lyssna bara på den allmän politiska debatten i media varje dag. Men i sak råder det ingen tvekan, jägarkåren har generellt större kunskap om djur och natur än andra grupper i samhället. Om du inte håller med, kan du väl visa mig en undersökning som visar att jag har fel!
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2010/09/Jagarna-har-storst-kunskap-om-varg-1.14378/
Jag som ”rakryggad” representant för jägarkåren ställer upp vilken dag i veckan som helt i tävling om art- och naturkunskap med dig eller de flesta som deltar i vargdebatten.
Hmmmmm, två lam blev moderlösa, blodiga bilder på jakthundar som kommit för nära den läskiga vargskogen.
Vem gissar du är avsändarna?
Och de undersökningar som visade att jägarna är den grupp som har störst kunskap om djur och natur, vilka var de andra grupper som man jämförde med?
Kliv ner från din höga häst, för inte jämförde man jägare med medlemmar i några andra naturintresserade grupperingar, några av de som har en annorlunda inställning till rovdjursfrågan.
En väldigt relevant fundering kring samhällsutvecklingen. Jag tror man måste börja ta tag i detta redan i tidig ålder hos våra barn vilket då innebär att förskolor och skola måste börja använda sig av rätt begrepp när man pratar om djur och natur och inte använder någon Disneyvariant. Har frågat mina egna barn om detta där den sista nu lämnar förskolan. Där har jag fått påtala flera gånger att det är bara människor som får bebisar. Djur får valpar, kid, föl, kalvar osv… Varför kan inte våra barn få lära sig rätt från början?
Nu har jag mina barnen med på fiske och jakt så det löser sig nog för dem, men tänk alla andra barn som inte har eller får den möjligheten. För dem blir nog skogen väldigt läskig.
Kanske inte är lika svartsynt, men du är något på spåret.
Inte minst är rätten att tycka utan att diskrimineras på grund av bristen på bakgrundskunskap på god väg att slå ut en sansad debatt! Tyvärr…