Hur blev den nya älgförvaltningen, egentligen?
Jag har några gamla jaktkompisar och mentorer uppe i Norrland som ringer med jämna mellanrum och vill ha den rådande jaktpolitiken serverad ”på vanlig norrländska”. Inte byråkratsvenska eller i föreskriftstext. Det brukar vara ganska nyttiga samtal.
En av dem ringde igår. Han börjar alltid med att ojja sig över att han måste ringa till ”skrivbordsjägar´n” för de där i Stockholm kan ju inte skriva så att man förstår. Det var givetvis den nya älgförvaltningen han undrade över. Hur blev det egentligen och hur påverkas lilla jag?
Det enkla svaret är nog: Inget nytt under solen, du kan fortsätta jaga som förr och de allra flesta lär knappast märka att vi fått en ny älgförvaltning. Jag är lite rädd att det kan bli en aning dyrare att fälla en älg (fallavgiften till Länsstyrelsen) men för de som arrenderar mark kommer fortfarande arrendet och fällavgifterna till bolaget vara den stora kostnaden och vill de att vi ska skjuta älg får de väl reglera kostnaden så att den totalt blir rimlig och stimulerar till skytte av den där sista älgen på tilldelningen.
Några saker är dock nya och smått historiska i det nya paketet. B-licenserna försvinner, första tilldelade älg i licensområdena blir alltid en kalv och vi ska för första gången förvalta älgen utifrån älgens perspektiv och inte de av människor fastslagna administrativa gränserna. Det är bra.
När jag kommit så här långt i min beskrivning blev den gamle skogshuggaren från norr förbannad. ”Men vad i hela fridens dagar har du då bråkat om det senaste året? Hade du inte kunnat gjort något vettigt där nere på slottet?” Kanske har han rätt? Det är ingen hemlighet att vi bråkat, stridit och diskuterat rätt flitigt med skogsägarna, Naturvårdsverk och politiker det senaste året, men om vad? Riktningen i systemet. För min vän från norr är ”systemet” stället som levererar sprit till den lokala järnhandeln så här krävdes en förklaring.
Gravt förenklat så vill vi bygga systemet underifrån och ”de andra” ovanifrån. På byråkratsvenska, fritt översatt: Vi vill att älgförvaltningsområdets uppfattning och plan ska vara summan av de ingående älgskötselområdenas planer medan ”de andra” vill att älgskötselområdenas planer ska vara en nedbrytning av älgförvaltningsområdets plan. En ganska oviktig detalj, kanske. Ska vi ha en ”älgförvaltningsområdesdiktatur” eller en ”älgskötselområdesdemokrati”? Svaret fanns faktiskt i de föreskrifter som kom i fredags. Det blev ”älgskötselområdesdemokrati”. Och, det var en himla tur det.
Älgskötselområdet är en frivillig sammanslutning och de bildas inte av födsel och ohejdad vana. Det måste finnas en finess och incitament för att bilda dem. I de nya föreskrifterna dräller det inte av vare sig finesser eller incitament för att bilda och arbeta i älgskötselområden. Det enda som finns kvar är möjligheten att påverka. Vill man påverka älgförvaltningen på sina jaktmarker och inom sitt älgförvaltningsområde så kan man även i fortsättningen göra det genom sin ”älgskötselplan”. Det var räddningen för framtidens älgförvaltning. Hade denna möjlighet försvunnit hade många jägare redan listat ut att man skulle bildat licensområden. Ett licensområde kan i princip bara avregistreras om de inte betalar fällavgiften och skogsbruket kommer alltid att se till att tilldelningen blir så frikostig att jakten i princip blir ”fri”. En älgförvaltning a lá Värmland. Sköt dig själv och skit i andra med en skyhög tilldelning som man fyller tills man tycker det är lagom, ofta till cirka 50%.
Nu blev det tyst i luren en lång stund. Sedan kom analysen. ”Det är alltså fortfarande jag och mitt klåfingriga lilla avtryckarfinger som bestämmer?” Japp. Precis så. Den nya älgförvaltningen blir precis det vi tillsammans med markägarna gör den till och det är fortfarande de där avtryckarfingrarna som ska krökas av fri vilja.
I det gamla systemet var 9 av 10 samråd helt överens. Ungefär så överens kommer vi att vara också i det nya systemet. Jägare och markägare är förvånansvärt ofta samma människor eller i vart fall vettiga människor. Spelplanen ligger nu framför oss och den är faktiskt i grunden bättre än den gamla. Vi har en förvaltning som ska utgå från älgen och vi har förhoppningsvis bättre underlag för förvaltningen. Börjar man då med en lokal diskussion och bygger underifrån kommer det här att bli bra. Det kommer alltid någonstans att gå åt pipan men låt oss fokusera på den breda förvaltningen och inte de sorgliga misslyckandena.
Vid det här laget var norrlänningen lugnare och en pissnödig gråhund gjorde sin ljuva stämma hörd i bakgrunden. Han avslutade med det vanliga ”Hörs, huj” och la på. Kvar satt jag och funderade på om det inte är en förbannad tur att det finns vanligt folk ute i busken, både jägare och markägare, som även i framtiden får styra sin lokala älgförvaltning. De gör det så otroligt mycket bättre än vad vi centralbyråkrater förmår. Det är säkert.
Vi har i mitt område arbetat hårt under hösten för att bilda ett älgskötselsområde och vi blev klara före årsskiftet och har lämnat in en ansökan till Länsstyrelsen. Vad som är lite synd är att Stora skog inte ville vara med. Området är runt 41000 ha stort och om Stora hade blivit med hade det blivit runt 50000 ha. Dagen före Julafton blev två rena Storalag och en del arrendelag uppsagda från älgjakten pga. att markerna ska försäljas. Vi går och grunnar på den egentliga orsaken till att det blev så brådskande med att lägga ut skiftena till försäljning. En del av markerna hör till den sk. fjällnära skogen där Storas policy är att inte avverka.
Fredrik: Money rules! Och, visst är det där ett klurigt förslag. Jag tror dock fortfarande inte att piskor och morötter är en varaktig lösning. Vill man komma någon vart är det förtroende, samförstånd och raka samt ärliga överenskommelser och handslag som gäller. Så gammaldags är jag.
Här finns förresten en intressant tolkning av de nya föreskrifterna från Länsstyrelsen i Dalarna:
http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=10210&avd1=0
Mest spännande förslaget är väl det jag tror Svea skog presenterade i höst. Skjuter man fulla licenser får man reducerade fällavgifter. Vi människor har alltid varit svaga för pengar och moroten att jaga den sista älgen i januari kan nog påverkas om fällavgiften för alla djur man skjutit under hösten minskas. Detta är i min värld de farligaste förslag för att skjuta sönder älgstammen. Hot och piskor har vi människor enklare att väja oss emot och det kan i många fall får motsatt effekt.
Anton: Om du läer föreskrifterna så ser du att markägarna inte fick ökat inflytande. Man lovade en sak som man inte uppfyllde, vilket är djupt olyckligt. Det bygger in konflikter i systemet som vi lär få brottas länge med. Vi har inte kuppat något alls. Vi följer föreskrifterna. Tyvärr är även de otydliga och vi tolkar dem givetvis på vårt sätt. Jag företräder jägarna, även om drygt 40% av våra medlemmar och jag själv också är markägare…
Omoget eller rationellt, välj själv. Faktum är dock att en handfull Länsstyrelser redan hört av sig och varit oroliga för att Älgskötselområden hört av sig och vill registrera om. Då har vi ett faktiskt problem att brottas med och man löser det knappast genom att stå och kalla dem omogna…
Att byta arrendator började Holmen testa för drygt 30 år sedan. Efter det har nog alla skogsbolag och många markägare testat olika modeller för att sätta press på jaktarrendatorn. Ingen har lyckats särskilt väl. Hot och press kommer man ingen vart med. Vi har redan idag tiotusentals jägare som vallfärdar norrut i september. De kan dock aldrig ersätta ortsbor som jagar en hel höst. Med minskande älgstam minskar också viljan att resa, det är ett klockrent samband.
Visst ska markägarna vara med och bestämma! Glöm baa inte att en mycket bred majoritet av dem tycker dagens älgstammar är OK. Som sagt, nästan hälften av våra medlemmar är också markägare och vi vet nog rätt väl vad de tycker…
Det är inga små uttryck du tar till Daniel när du i ena meningen pratar om ”älgförvaltningsdiktatur eller älgskötselområdesdemokrati” och i andra antyder att skötselområdena omedelbart skulle avregistreras för att istället bli licensområden om förvaltningsområdena skulle ha en inriktning som inte föll jägarna i smaken? My god! Du medger vidare att grundavsikten var att ge markägarna större inflytande. Men hur kan du då ens sätta samman begreppet diktatur med förvaltningsområdena och demokrati med skötselområdena? Det du säger är ju att jägarna kuppat sig till makten om älgförvaltningen, helt emot ursprunglig viljeinriktning. Hur kan det vara demokratiskt? Du är tyvärr rejält inkonsekvent i ditt resonemang.
Nej, bilda du dina licensområden om du vill. Det är i mitt tycke ett omoget beteende. Som markägare skulle jag omedelbart agera och söka nya arrendatorer. Det enda positiva med vargen är just det faktum att väldigt många står på kö för att jaga på nya marker. Rekryteringen av nya jägare går helt enkelt mycket lättare! Jag håller annars med dig om matsatsförhållandet i Mellansverige. Det är ju dock ingen slump att du framhåller just det, för du vet lika väl som jag att det är mer tryck på att jaga i exempelvis Norrland än det varit tidigare.
Jag är annars helt på det klara med att det måste finnas en dialog. Men det är inte jägare som i slutänden ska bestämma över vilket betestryck som markägaren ska ha på sina marker. Det är inte demokratiskt för fem öre.
Daniel visst är jag glad och positiv men i denna fråga så tror jag inte det kommer att fungera som ni tänkt men tiden får utvisa det vad dom jägare som jagar hos dom stora skogsbolagen tänker med är mig en gåta men inte är det med skallen
Hur kan man gå med på att först betala ett skyhögt arrende och sedan fällavgifter på runt 5000 kr för en vuxen älg det är ju billigare att åka till USA och köpa köttet
och dessutom betala fällavgifter i förväg
men då kommer dom i mellansverige att spara mycket pengar Tack vare vargen
här hadde vi en ilsk Älgtjur som jagade in Grannen i garaget den är numera fridlyst
Kennet: Inget nytt på denna fronten. Som du skriver så ska någon form av basfinansiering alltid till för VFD och Älgförvaltningsgrupperna. Tar vi Skåne så äts hela pengasäcken från fällavgifterna antagligen upp av denna basfinansiering och det lär bli svårt att få pengar till annat. I andra län kommer det knappast att bli så mycket dyrare och det kommer finnas pengar över för annat lull-lull.
Att fällavgiften, till Länsstyrelserna, skulle betalas in innan älgen skjutits har aldrig varit aktuellt. Däremot tillämpar vissa skogsbolag denna princip för sina fällavgifter men det är inget nytt.
Fredrik W skrev ju lite kring detta för en tid sedan i inlägget ”Vill Riksjägarna verkligen ha ännu dyrare älgförvaltning”. Jag hade då lite funderingar kring ekonomin vilket han besvarade diplomatiskt.
Min fundering nu är om det framkommit något nytt.
Som jag ser det så kommer ju Viltförvaltningsdelegationen att kosta lika mycket oavsett hur mycket älg som skjuts, pengarna måste in. Är rädd att man kommer att kräva in fallavgiften i förväg för den tilldelning man gett ett jaktlag för att på så sätt ”tvinga” jägarna att skjuta hela tilldelningen.
Anton: Du sätter egentligen fingret på det stora problemet med hela den här processen. Markägarna har hela tiden lovats ökat inflytande och det var själva incitamentet för att över huvud taget göra om älgsystemet. Längs resans gång har dock de flesta insett att det inte blev så, i praktiken, man förmådde helt enkelt inte hitta verktygen för att ge markägarna mer inflytande. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att påstå att markägarna är lite lurade.
Det de fått är en utslagsröst i Älgförvaltningsgruppen, som inte ens ska rösta. De styrs av Viltförvaltningsdelegationen. Samma år som en Älgförvaltningsgrupp försöker tvinga på Älgskötselområdena en avskjutning eller inriktning kommer Älgskötselområdena registrera om sig till licensområden och Älgförvaltningsgruppen bestämmer i stort sett endast vilket fikabröd de ska ha på nästa möte. Ett licensområde har de ingen som helst makt över, de lever helt sitt eget liv.
Det intressanta här är hur målprocessen i Älgförvaltningsområdet går till. Försöker man toppstyra i Älgförvaltningsgruppen kan jag lova att det går åt pipan ganska snart och ganska överallt. Bygger man däremot sin plan och sina mål i dialog med Älgskötselområdena och försöker jämka deras uppfattningar till en demokratisk kompromiss kan det lyckas.
Markägarna må ha fått ökat inflytande på papperet men i verkligheten kan jag omöjligt se hur detta har getts uttryck. Det är i sig lite klantigt av de som gett direktiven i denna process men gjort är gjort. Så, inget nytt under solen här heller, det är fortfarande endast genom dialog och kompromisser samt samförstånd vi kan lyckas och detta måste byggas underifrån.
Att byta sin arrendator har man kunnat göra sedan 1789 så det är inget nytt i denna förvaltning. Det som håller på att hända i mellansverige just nu är att det är ont om hugade arrendatorer, tack vare vargen. Då blir det än viktigare för markägarna att vårda sina jägare och lyssna på dem…
Tommy har rätt och Daniel har fel. Älgförvaltningsområdena ska hantera älgstammarna och älgskötselområdena utgör sedan beståndsdelar av denna. Markägarna får ett större inflytande. Att du Daniel hävdar motsatsen förvånar verkligen. Hur får du ens ihop resonemanget att skötselområdena skulle hantera stammarna, då skötselområdena är (i sammanhanget) väldigt små?
Det där om avtryckarfingret stämmer visserligen och så är det även nu. Om sedan markägaren hittat en bättre arrendator till nästa års jakt blir väl den yttersta frågan. I grund och botten ska nya älgförvaltningen ge markägarna mer kontroll över betestrycket och det fina i kråksången är att man förvaltar älgstammar och inte andra administrativt praktiska geografier.
Tommy: Det som hänt är att man stöpt om älgförvaltningen från att ha utgått ifrån kommuner och församlingar till ”biologiska” områden. Jag tror det är bra eftersom älgarna verkar ha lite halvsvårt att sätta sig in i våra administrativa gränser och envisas med att springa över dem titt som tätt. Det är dock fortfarande Länsstyrelsen och VFD som bestämmer, inget nytt under solen där…
Jag tror du är kvar i rovdjursfrågan nu. Den är helt motsatt, vi vill skjuta varg men får inte och än så länge lyder de flesta av oss. När det gäller älgen är det annorlunda. Där vill oftast samhället och markägarna att vi ska skjuta mer men det är svårt att tvinga folk till att trycka av, eller hur? Sedan kan NV göra vad de vill, det är fortfarande du som kröker fingret.
Jag kan givetvis, lika lite som du, veta hur det slutar, om det någonsin slutar. Men, allt vi stridit för är att jägarna ska ha inflytande och det fick de. Nu är det upp till dig och andra jägare att forma en schysst älgstam tillsammans med markägarna. Skjuter ni den sönder och samman är det ert eget och era avtryckarfingrars fel, ingen annans…
Du brukar ju klanka ned ganska ordentligt på oss, nu har vi stridit som tigrar för älgskötselområdena och för att perspektivet skulle bli nedifrån och upp och lyckats. Blir du aldrig ens lite glad och nöjd?
Anders: Det är ett avlångt land. Att jämföra t ex Värmland med Skåne blir svårt, det flyter in lite olika mycket pengar men ambitionerna verkar vara desamma. För Värmland och norrut är jag inte så orolig, så länge man är benhård med principen att jägarna står för insamlingen av älgdata (t ex älgobs, avskjutning och kalvvikter) och markägarna för data om skog och skogsskador.
Det åvilar Länsstyrelserna och Viltförvaltningsdelegationerna ett stort ansvar att hålla kostnaderna nere. Det finurliga här är nog att vi i denna fråga är helt överens med markägarna. Blir det för dyrt blir inte kalvarna och de sista älgarna skjutna när frysen är full…
I södra Sverige däremot lär vi få rätta mun efter matsäcken. Där kan vi aldrig ha samma ambitioner och resurser till skjutbanor, inventering och annat lull-lull. Det fälls helt enkelt inte tillrcäkligt mycket älg för det.
Daniel jag har en väldigt enkel fråga
När i historien har något bra kommit från att slå ihop en massa ställen till ett enda stort
så förbannat enfaldiga är väl inte någon så dom tror att det blir lättare att styra och förvalta sin älgstamm underifrån det kommer att vara Centralstyre som gäller
Vi kan ta den diskusionen om ett par år då har vi Facit
Och min vän Rubriken är direkt missvisande eftersom vare sig du eller jag vet hur det blir
vi kan bara tro
Dessutom är det Nvv som bestämer och dom kan som bekant ändra vad som helst när som helst
Men skit samma jag skall nog hinna lägga några till innan jag kilar runt hörnet
som jag sagt tidigare jag gillar era Bloggar även om jag inte har samma åsikt som er alltid
Håller med dej i att den nya förvaltningen kommer inte att bli nån större dramatik så länge det finns klokt folk som engagrerar sej.
Orosmolnet är ekonomin även om det är som du säjer att fallavgifter och arrenden vida överstiger den nya fallavgiften så är det ändock en kostnad utöver. En kostnad som jag anser måste skärskådas rejält, du hade Värmland som exempel i texten.
I Värmland skjuts det lite drygt 4000 vuxna älgar årligen a´ 250 kr st vilket renderar drygt en miljon kronor. I och med att Länsstyrelsen numera kommer att agera genom Viltförvaltningsdelegationen som då innehåller ca femton ledamöter som arvoderas med 5000 kr/person + resor och lite annat smått o gott. Låt säja att hela kalaset går på 125 000 kr. Kvar blir då i alla fall drygt 875 000 kr att lägga på Älgförvaltningsområdena som i Värmland har beslutats till tio stycken a´sex personer i varje . Sextio personer gånger 5000 kr + resor och även här lite smått och gott så kommer man kanske upp i en halv miljon. Kvar är 375 000 kr som rimligtvis kan gå tillbaka till jägarna, så en sänkning av fallavgiften känns inte helt orimlig eller….