Grekisk folkomröstning, vargfrågans lösning?
Just nu tycks alla misstro alla. EU kommissionen misstror den svenska regeringen och har lyckats stoppa licensjakten som stöddes av drygt 85 % av Sveriges riksdag. Regeringen ifrågasätter EU kommissionens motiv. Naturvårdsverkets tjänstemän döljer inte sitt missnöje med regeringens uppdrag att ta fram underlag för utökad skyddsjakt.
Riksdagsledamöter anser att Naturvårdsverket medvetet underlåtit att följa riksdagens beslut, vilket gör att det finns långt fler vargar än det borde finnas. Länsstyrelsetjänstemän ifrågasätter vargforskningen och gör egna beräkningar av den illegala jakten. Vargforskare ifrågasätter länsstyrelsernas kompetens. Jägare och markägare misstror å sin sida konsekvent länsstyrelsernas inventeringar. Viltförvaltningsdelegationerna känner sig lurade av länsstyrelsetjänstemännen, eftersom de inte har något verkligt inflytande på rovdjursförvaltningen.
Betraktarsidan misstro jägarkåren och anser att vårt sätt att jaga varg är oetiskt och kallar oss inte sällan egoistiska lögnare. Jägarna å sin sida anser att alla som vill ha varg i Sverige är jakthatare. Jägarna träter dessutom internt, både inom och mellan organisationerna. Renskötseln ifrågasätts av vargkramarna, trots att de redan förlorar halva sin årliga avkastning till de övriga rovdjuren. Renskötarna å sin sida anser sig istället diskriminerade av hela samhället, inte minst i rovdjursfrågan. Vargälskande poliser ingår i medborgargardes liknande organisationer på sin fritid som säger sig ”skydda vargen”. Vanligt folk ifrågasätter om poliser verkligen skall använda helikopter vid eftersök på varg eller vid misstanke om jaktbrott när de inte ens kommer ut vid andra brott som drabbar människor. Extrema vargkramare vill förbjuda löshundsjakten. Markägare däremot ser sina tallungskogar hotas när löshund inte längre går att använda för att förvalta älgstammen. Betraktarsidan splittras upp i flera grenar, eftersom de ”gamla naturvårdsorgansiationerna” inte anses vara tillräckligt radikala. Listan på motsättningar skulle kunna göras mycket längre.
Media underblåser sen alla dessa motsättningar genom vinklade artiklar, inte sällan utan någon som helst faktakoll.
Finns det överhuvudtaget något hopp om bättring? Jag tillhör de som in i det längsta trodde på en kompromisslösning som garanterade vargstammen överlevnad men på nivåer som kan toloereras av dem som skall leva med dem i sin vardag. Men just nu måste jag erkänna, jag ser inte mycket ljus i ändan på tunneln! Den vargpolitik som riksdagen beslutade om 2009 hade förutsättningar att lyckas. Men efter betraktarsidans anmälan och EU kommissionens inblandning finns just nu litet hopp om en klok och nyanserad vargförvaltning. Vargstammen har ökat dramatiskt, men den offentliga debatten ger sken av att vargarna aldrig varit så hotade som nu och de inblandade står längre ifrån varandra än någonsin.
Vargförvaltning ”The Italian way” tycks vara det enda som kan förena oss! Då skulle ALLA kunna vara eniga om att det är fel sätt att förvalta en vargstam. Samtidigt som de som ogillar varg, löser problemet lokalt och ingen kan göra något åt det. Man kan nämligen inte förbjuda något som redan är förbjudet.
Vargforskaren Luigi Boitani hade nog rätt för tio år sedan när han sa att varg endast kan förvaltas på ett sätt i EU, illegalt! Alla legala sätt kommer att stoppas av opinionen och EU kommissionen. Se bara på Finland, de följer numera slaviskt EU kommissionens riktlinjer. Vargstammen har halverats i Finland sen de började följa EU:s förvaltningsmodell. Enligt finska myndigheter beror det på omfattande illegal jakt.
Kanske löser den nu aviserade folkomröstningen i Grekland vargfrågan, hela EU kanske går mot sin upplösning. Först rasar eurosamarbetet, nästa steg blir hela EU. Vad det skulle får för konsekvenser i stort är jag inte mannen att bedöma, men ur viltförvaltningssynpunkt kan det bara bli bättre utan EU byråkraternas inblandning.
Hur kompromissar man med andras liv? Vilken kompromiss finns det för fårägaren i Vallerås. Hela nästa års besättning inklusive två avelslinjer av en inhemsk fårras utplånade. Du kan säkert jaga någon annanstans där du inte behöver riskera din hund. Den boende med sin mark i vargreviret har inte den möjligheten. Kom ihåg. Människor är individer, inte statistik. Ditt sätt att resonera är: 10 människor kan vi inte offra men två är acceptabelt.
Anders, du gör samma misstag som så många andra. Genom att skriva att du, till skillnad från oss, vill ha varg och björn antyder du att vår politik handlar om att urota dem. Det är inte sant. Det handlar om att lyssna på dem som berörs negativt. Om vi fördubblar vargstammen blir garanterat minst dubbelt så många olyckliga, men svenska folket blir knappast dubbelt så lyckligt. Knappast du heller.
Det är värdegrundsfrågor det handlar om. Vi vill bruka, du vill betrakta. De går att förena om även betraktarsidan kunde kompromissa.
Ett förtydligande bara. När Gunnar G beskriver träffarna med övriga länder i jagform så ska det vara i form av förbundet. Träffen med bulgarer och letter skedde på initiativ av Torsten Mörner och den uppvaktning som ska ske i Bryssel om ett par veckor på initiativ av Rovdjursrådet och har arbetats fram av Anders Grahn. Den sker också i nära samarbete med Face och backas upp av Finland, Slovenien, Slovakien, Frankrike. Förbundsledningen har också tagit initiativ till en träff med andra brukarorganisationer och arbetar vidare utifrån det program som framlas på den extra ordförande konferensen. Vi har också begärt företräde hos den nya miljöministern samt miljö och jordbruksutskotten men inte fått något sådant. Arbetet med att förändra rovdjurspolitiken är ett arbete som bedrivs av många på olika nivåer och efter de riktlinjer vi gemensamt dragit upp.
Torbjörn Lövbom, ordförande för Svenska Jägareförbundets Rovdjursråd
Torbjörn Lövbom
Gunnar om du vill ha med Samer, LRF och skogsbrukarna krävs det att vi inte förlöser dem från deras problem. Kan inte LRF ställa upp på oss får dom väll skydsjaga själv eller leja utlänska jägare till det ställer inte skogsägarna upp så låt bli att jaga älg i deras områden Samerna är ett annat kapitel
Gunnar du bidrar själv till motsättningarna i det du inte kan låta bli att flika in vissa meningar, ni blundar konsekvent för den stora majoriteten som bor i glesbygden men som INTE jagar, äger hund eller får. Från jägarhåll vill ni gärna göra er till förespråkare för hela glesbygden och belysa problemen som vargen skapar som något alla i vargtäta områden delar, det är helt felaktigt och därför blir vi förbannade då våra åsikter helt åsidosätts för att vi inte har oturen att besitta ett konkret problem med vargen. Vi vill ha varg, björn, älg och känna att Sverige faktiskt arbetar på hemmaplan också för en mångfald som våra barn och barnbarn kanske möjligen kan få uppleva.
Fantastiskt bra och träffsäkert skrivet! Personligen tycker jag att det är skrämmande vilka proportioner som denna vargfråga har tagit. Vad kostar egentligen kalaset…?Och ännu mer skrämmande är det att inse att för många personer är en varg betydligt mera värd än en annan människa…
Ett konstruktivt förslag från mig gäller länstyrelsens spårare. Säg upp dem direkt och använd dessa skattemedel på landsbygsutveckling istället. De har ingen koll över huvud taget på revir, antal vargar eller lodjursföryngringar heller för den delen. När de nu totalt tappat kontrollen anser jag dessa jobb som en lek med skattebetalares pengar. Sälj deras fina Hilux bilar på blocket så har vi 200 000 kr/ bil direkt till exempelvis äldrevård istället. En total parodi är namnet! Tack för mig. Rune
Känner samma oro som dig Gunnar runt vår nya Miljöminister som också är jägare och detta blir tror jag ett större problem för oss (SJF) än en bättring! Hon känner sig jävig i frågan och tar då hellre den andra sidans sak som sin bara för att inte få kritiken att man är jägare och Miljöminister, där vargfrågan är så infekterad! Men tiden får väll utröna detta!! Men inte mycket vi hör sedan tillsättningen för en månad sedan!!
Lars Söderberg det finns en del tänkvärt i det du skriver. Vi driver redan delar av det du skriver, inte minst i frågan om olägenheter. Vi har dock ett problem. Bevarandesidan gör allt till en renodlad jägarfråga. Skogsbruk, LRF, samer m fl måste våga ta debatten, annars är det risk att vi alla förlorar. Det är oroväckande tyst från den nya miljöministern i vargfrågan.
Ivar Andréasson, vi för diskussion inom FACE, den europeiska samarbetsorganisationen för jägarorganisationer. Dessutom har vi direktkontakt med representanter för bl a de länder du räknar upp. Senast i förra veckan träffade jag Bulgarer och Letter för att diksutera rovdjursförvaltning. Om tre veckor träffar jag fler länders representanter!
Man kan ju också göra som jaktmotståndarna gör och plantera nyhetsankor, skriva egna sensationsartiklar och skicka till olika redaktioner så att tidningarna i sann kvällsblaskanda kan kopiera och klistra. Man lär inte få allt publicerat men är det nyhetstorka så kanske man får in något i någon tidning.
Kanske inte något som SvJF skall syssla med officiellt men det finns säkert några förbannade jägare med skrivklåda och viss journalistiskt kunnande som tillsammans kan skriva oberoende av förbundstillhörighet.
Lars Söderberg, självklart är det bra att ”skriva av sig”! Dina förslag är bra, de har endast en svaghet – TID. Tid är något som har runnit oss ur händerna, om två till fyra, säg tre år så har vi dubbelt så många vargar som nu och om säg sex år har vi fyra gånger så många vargar som nu, dvs. vi har tusentals. Detta är vad som utan minsta tvivel kommer att hända, här i Sverige, i de närmaste åren. Inom tio år tvingas vi att skjuta 100-tals, ja även 1000-tals vargar varje år. Är det möjligt att i tid skapa den politiska majoritet som har kraft att ändra rovdjurspolitiken? Nej, någon sådant politiskt framåtskridande går inte att skönja eller ens att hoppas på. LRF och SJF kan genom sina oerhört naiva ställningstaganden inte undandra sig ansvar för den situation vi nu hamnat i. Den tid som vi skulle ha behövt för att på ett sansat och demokratiskt vis ha hanterat rovdjursproblemen finns inte längre, den tiden slösade vi bort under 70- och 80-talen. Nu är det sent och för sent för diskussion och debatt.
En mycket träffsäker beskrivning av den svenska rovdjursproblematiken! Också Lars Söderbergs kommentar till blogginlägget är mycket bra. Vi i Jägareförbundet måste ta tag i vår egen situation och tillsammans med övriga intressenter som lever och/eller verkar på landsbygden börja leda debatten och opinionen istället för att hela tiden försvara de liv har och de intressen vi står för.
Du har rätt Gunnar precis så är verkligheten just nu i rovdjursfrågan. Jag kan inte låta bli att tänka på allt arbete, som vi från brukarsidan lagt ned genom åren för att finna en lösning på demokratisk väg av rovdjursproblemet. Men sen regeringen hoppade av överenskommelsen om ett tak för vargstammen och licensjakten, så känns detta arbete helt förgäves. Jag känner mig så jävla grundlurad och utnyttjad av beslutsfattarna i allmänhet, och mitt eget politiska parti i synnerhet. Som fritidspolitiker så förstår man nu att det är inte konstigt om det uppstår politikerförakt, och lågt valdeltagande vid våra val.
Gunnar, en fråga i all ödmjukhet: För Jägarförbundet någon diskussion med jägare och/eller boskapsuppfödare i andra länder? Jag vet att det förs en diskussion om varg i Frankrike där vargar invandrat från Italien på senare år och där detta medfört angrepp på tamdjur vilket föranlett krav på viss avskutning. Enligt ”La France Agricole” den 21 juli 2011 har det i hela Frankrike gjorts 418 angrepp på tamboskap detta år och myndigheterna har medgett en avskjutning på 6 vargar för 2011/2012. Antalet vargar i Frankrike 2010 uppges till 164. Rimligen måste det väl föras en diskussion även i andra länder, till exempel Italien eller Polen. Om man diskuterar med Bryssel om vargar, skulle det då inte kunna vara till fördel om detta sker i samordning med intresseorganisationer i andra EU-länder för att ge mer tyngd bakom orden? Men det kanske redan görs?
Ge inte upp Gunnar. Dags att alla tillsammans börja agera mer målinriktat?
Det är ofredsår för jägaren. vargfrågan är en del i angreppet på själva jakten och jägarens livsstil.
Mobilisera organisationen. Men det har varit tyst från SJF ledning sen vi avbröt samarbetet map vargförvaltningen, tyst även internt mot oss medlemmar. Men heder åt dig och dina bloggande kollegor. Men om inte ledningen uppfattat att det är ofredsår så har vi problem. Då har vi har olika verklighetsbild.
Då kan vi stanna här och fundera på om SJF har någon funktion att fylla för den vanlige jägaren.
Men om vi har samma målbild så finns det mycket att göra.
Samverkan med alla organisationer som lider av vargproblemet borde vara ett av prioriterade jobb just nu.
Börja med att i vargfrågan gräva ned stridsyxan mellan jägarorganisationerna , i krig söker man allierade genom att se det som förenar och inte det som skiljer.
Samverkan med djuruppfödarna är självklart. Skogsägarna förstår säkert också vikten av löshundsjaktens betydelse vid älgjakten och hundklubbar kan säkert på sikt inse hur ett tätt vargbestånd begränsar deras medlemmars rörelsefrihet . Möjligheter, möjligheter.
Gemensam lobbyorganisation med andra organisationer för mer professionell media, myndighet och organisationspåverkan är en samverkansform som kan ge bättre resultat?
Bloggare, sluta spill krut på SRF-sekten, den får bara näring av det. Inrikta er på SNF och WWF, de har en inre opinion att ta hänsyn till och många fler medlemmar, där kan saklig argumentation göra nytta på sikt. Men ta den då på deras hemma-arenor så vi når deras tysta medlemmar.
Använda samma vapen som riktas mot oss.
E:us krav på fri konkurrens t.ex. Det förvånar mig att inte LRF mfl organisationer kräver att staten/regeringen mot Eu skall hävda att stoppet för vargjakt är konkurrensbegränsande. Sverige bedriver djuruppfödning i små enheter i vildmark (i jmf med centraleuropa) och har av hävd i flera 100 år skyddat denna näring genom att minimera varg där vargen är ett skadedjur för näringen.
Svenska uppfödare hindras nu att på lika villkor konkurrera med uppfödare i Tyskland, Danmark, Holland, Irland etc.
En regering med lite tåga i borde kräva att Eu-kommissionens beslut läggs på is i avvaktan på prövning mot Eu:s konkurrenslagstiftning och ensidigt starta upp licensjakten igen. Det är bara duktige svensken inom Eu som sitter still i båten och lydigt gör som han blir tillsagd .
Generellt har regeringen just nu ingen press på sig i vargfrågan och kan taktiskt huka i vassen,. Det är beklämmande mjäkighet från oss alla att tillåta detta. Jag förstår inte varför. Detta är ingen politisk blockfråga. Snarare en överlevnadsfråga för många i glesbygd. Men vi sitter snällt ganska still i båten vi också.
Media vill ha rubriker. Anmäl NVV och Miljödepartementet till DO pga särbehandling mellan olika djuruppfödargrupper map varg. Jag tänker på renuppfödning jämfört med annan djurhållning. Kräv att varghanteringen i renland skall tillämpas även för alla andra områden med djurhållning. Ett vargangrepp på en renflock respektive fårflock är lika illa för näringsidkaren, det fattar tom en journalist (hoppas jag).
Stöd de eftersöksjägare som mht hundsäkerhet inte vill eftersöka med löshund i vargrevir. Överlämna dessa områden till skadedjurhållaren, dvs staten. Förklara i mediakontakter varför jägarna prioriterar livet på sina familjemedlemmar. Vi måste synliggöra den enskilda människan när vi pratar varg.
Oj vad mycket text det blev, men det kändes bra att skiva av sig.
Ni kan säkert hitta många fler och bättre metoder men overksamhet och försiktighet är inget framgångsrecept i krig, snarare tvärtom.
Lars Söderberg
Egentligen har jag slutat den offentliga debatten men dina och Lignés senaste alster är alltför bra.
Du har helt rätt. Vi har kommit till vägs ände. Alla som har försökt kompromissa och finna lösningar har blivit totalt överkörda av Naturvårdsverket, ivrigt påhejade av bevarande (läses FÖRÖDANDE) organisationerna. Den enda mening jag opponerar mig mot är ”den offentliga debatten ger sken av att de inblandade står längre ifrån varandra än någonsin”. Detta är inte skenbart. Det är den bistra sanningen.
Stöd därför de som inte vill riskera sina familjemedlemmar i eftersök i områden med varg. Det är vårt enda vapen. Alternativet är att kollektivt lägga bössan på hyllan några år.
Det är nog inte bara viltförvaltningen som som går mot en ljusare framtid om EU skulle upplösas.