För jakten i tiden

”Jägareförbundet ska med kraft och kunskap leda och utveckla den svenska jakten och viltvården” – Det är vad som står i förbundets vision. Ibland känns det inte helt lätt att vara visionär när vardagsfrågorna tynger ner och det känns som om det blåser motvind i flera frågor. Inte desto mindre måste vi med jämn mellanrum stanna upp och lyfta blicken lite längre än framför stövelspetsarna. Vi driver ju faktiskt våra vardagsfrågor av en anledning och med ett större syfte än att bara lösa de dagsaktuella akuta frågorna. Vi kämpar för att bevara för framtiden det vi själva har förmånen av att få uppleva i form av drev, ståndskall, gemenskap inom jaktlagen och middagar tillagade av vilt vi själva har fällt. För många kanske detta känns som en självklarhet som vi kommer att fortsätta med, men jag tror fler och fler inser att det finns risk att vissa viktiga delar av vår jakt försvinner om vi inte försvarar den.

Visst, jag är rätt säker på att vi på ett eller annat sätt kommer att jaga älgar även i framtiden, men på vilket sätt? Är det största hotet mot löshundsjakten verkligen vargen eller finns det risk att djurskyddsaspekter klubbade inom EU säger att det strider mot djurskyddslagstiftningen att släppa hundar utom kontroll i skogen? Vem kommer att bestämma över vilka vapen och vilken ammunition vi kommer att få använda eller om den enda jakten som kommer att få bedrivas är den som kan stödja sig på att det är skyddsjakt?

Vår jakt har rötterna ända tillbaka till den tid då den första människan satte sin fot här efter inlandsisen. Ser man på hällristningar så är det jägare med hundar av spetsmodell på samma sätt som det är idag i älg- och fågelskogen. Självklart har mycket ändrats under tiden och viltstammar kommit och gått. Även i modern tid har förutsättningarna för jakten och vilket vilt vi jagar ändrats drastiskt. Samhället utvecklas också med en allt större del av befolkningen som inte kommer ut i skogen och (i bästa fall) får kunskap om naturen genom TV-rutan. Ska vi lyckas ta jakten in i framtiden på ett sätt som vi tycker är acceptabelt måste vi självklart ha med oss den stora massan av människor, alltså även de som inte själva jagar. Idag ser det bra ut i opinionsläget för jakten, men med en allt mer ointresserad allmänhet kan synen på vår jakt svänga snabbt och av tillsynes oväsentliga orsaker. Därför känns det viktigt att vi i alla sammanhang kan föra ut jakten till allmänheten, både på nationell nivå men också på det lokala planet. En friluftsdag i skolan är minst lika viktig för framtiden som en uppvaktning av en minister, kanske inte för att avgöra en akut fråga men för det långsiktiga arbetet att bevara jakten för kommande generationer. Att jobba i stort och smått och med traditioner och nytänkande samtidigt är inte alltid lätt men det är intressant!

Man säger ibland att dagens generation är egoistisk och bara gör det som skapar nytta för en själv. Jag hoppas ändå att alla som jagar, oavsett ålder, känner att man vill vara med och bevara och utveckla den svenska jakten! Att även de som idag just sett dagens ljus också ska få möjligheten att trampa jaktstigen på mer eller mindre samma villkor som vi gör idag. Det kan kännas som om mycket jobb idag går ut på att minimera problem och se till att det i alla fall inte blir sämre. Men på många sätt har vi idag en fantastisk jakt i Sverige och den måste vi slå vakt om. Förhoppningsvis kan vi till och med göra jakten bättre än idag för vi har ju sagt att vi ska utveckla den!

Själv har jag precis skaffat mig en ny valp som förhoppningsvis kommer att vara en kompanjon under många säsonger i älgskogen. Hur jakten och jägarlivet kommer att utvecklas under hans livstid ska bli intressant att följa och på egen hand påverka. Han själv verkar i dagsläget inte ha så stor insikt i den jaktliga politikens irrgångar vilket möjligen kan förklara varför han sover så gott…