En örfil i vargens spår
Foto: Magnus Rydholm
Länsstyrelsen i Dalarna gick under söndagen ut med en uppmaning till djurägare mellan Insjön och Sågmyra att ta in sina djur under nätterna. Orsaken till den drastiska åtgärden kommer av att vargar upprepade gånger på kort tid attackerat får i området.
Denna blogg innehåller mina tankar. Inget som är förankrat i Svenska Jägareförbundet. Kom ihåg det. Mina tankar.
En sådan uppmaning från länsstyrelsen måste kännas som en besk örfil rakt i ansiktet på de djurägare som sliter med att hålla betesmarkerna öppna samt få lönsamhet i sina små företag (ofta också fritidsföretag). Oron och omtanken om djuren kommer säkert att medföra att många lantbrukare försöker göra just det.
Arbeta ännu mer.
Transportera djuren till ladugårdar, bära foder och vatten under sena kvällar.
På mornarna driva, köra eller fösa tillbaka djuren till rätt betesvallar.
Man kan undra var de rovdjurssäkra staketen är? Var är alla de människor som säger sig väna vargen till vilket pris som helst? Var är ersättningen för det merjobb som dessa djurägare tvingas till? Var är åtgärderna som skapar förståelse och acceptans hos de som drabbas av skadorna?
Länsstyrelserna i de län där detta rovdjur funnits under många år måste lyfta blicken och se de människor som kommer i kläm mellan bevarandearbetet och naturvården. Det behövs åtgärder som ger dessa människor hopp om att vargförvaltningen börjar fungerar. När vargstammen har långt fler än det referensvärde på 270 individer som Naturvårdsverket bestämt, får myndigheterna inte försöka förvalta enskilda vargindivider – utan måste se hela stammen. Det viktigaste måste vara att minska skadorna och hitta lösningar som fungerar. Inte för myndigheterna, utan för de människor som ska utföra dem och leva med rovdjuret. När myndigheterna gör det så spelar inte några vargar någon roll, eftersom tillväxten i stammen ändå är så stor.
Och den enklaste lösningen kostar inte många kronor att genomföra.
Låt mig ta ett exempel. När ett flockdjur som vildsvin går ut i känsliga grödor är den mest effektiva åtgärden att skjuta ett djur i flocken. Detta lär de övriga i flocken om faran och risken med att vara på just den platsen.
Exakt samma åtgärd borde vidtas när ett annat flockdjur ger sig på tamdjur. Lär flocken att detta är fel.
Men så fungerar det inte idag.
Och här sitter jag och kan inte förstå varför det är människorna som alltid ska anpassa sig till vargen. Varför kan man inte göra precis tvärt om?
Kerstin.
Det är inte bara känslor som skapar problemen när det gäller att hitta lösningar. I det senaste skyddsjaktsexemplet försvarar länsstyrelsen sig med att de följer Naturvårdsverkets regler som säger att man bara kan skjuta en varg om det inte kan dokumenteras säkert vilken det är som dödat fåret.
Naturvårdsverket gömmer sig bakom eu-regler. De samma regler som Naturskyddsföreningen, SRF, WWF, m.fl kämpar med näbbar och klor för att de inte ska förändras. Sponsrade med skattemedel får de flera hundratusen ignoranta, jag man får väl kallade dem det när de inte själva klarar att svara på EUS frågor utan måste få ledningen färdigtuggade svar serverade på silverfat, ”naturräddare” att stoppa en behövlig modernisering av direktiven.
Fortsätt du gärna att försöka fostra dina tidigare bundsförvantner, men jag är rädd att det är starka krafter som bestämt att vargar är viktigare än människor. I alla fall de människor i Sverige som står i vägen för de som vill göra Sverige till EUS Yellowstone.
Det är bara våra folkvalda som kan göra något åt det.
Vill de det? Jag är faktiskt inte säker.
Enl Stockholmaren så är vargen naturens våldtäktsmän och skall utrotas. Hur skall vi då göra med mänskliga våldtäcktsmän och mördare? Skjuta av dem? Människor ställer till med bra mycket mer elände än vargen, så fundera du en vända till.
För snart 2 veckor sedan hade vi 2 vargar inne i vår by som var på väg in i en fårhage med godkänt rovdjursstängsel. Om inte en jägare kommit precis med sina hundar så hade säkert den fårägaren inte haft några djur kvar nu.
Jag kontaktade Länstyrelsen i Värmland o fick till svar att de inte kunde ta emot en anmälan eftersom jag kom med andrahandsuppgifter. Till saken hör att jag har en kennel o befann mig ca 300 m från dessa vargar med mina hundar.
Jag blev väldigt nonchalant mottagen av den kvinnan på Länsstyrelsen som när jag sa hallå svarade att hon lyssnat in vad jag sagt o jag frågade vad de tänkte göra åt det här inte fick något svar alls.
Tycker att det känns väldigt olustig att bo i detta vargrevir o jag känner mig uppgiven på Länstyrelsens avsaknad av agerande.
Vargen går för oss människor.
Ja, människorna är det ingen som bryr sig om.
I ett debattinlägg talar två miljöpartister om en ”stabil vargpolitik”. Jag noterar ordvalet: ”Vargpolitik”, det är med andra ord vargen som kommer i första rummet. Man talar om inavelsproblem, stängsel och ersättningar, men inte ett ord om de som drabbas av vargen.
Men man strävar efter en stabil ”vargpolitik”. Klara och tydliga besked från Miljöpartiet.
Sedan blir man bedrövad över hur APU och WAS har mage att trakassera de som drabbas, det är ren terror mot folk som bara försöker driva fårnäring. Deras människosyn är minst sagt förvirrad.
Jag betraktar dock dessa som tokskallar på den yttersta extremistkanten som inte har något reellt inflytande över politiken, men kan ställa till ett elände för enskilda människor.
Att läsa de självutnämnda experterna på SRFs FB-sida är både underhållande och tragiskt, de kan precis allt om vargar och fåravel i sina egna ögon. Hatet är påtagligt.
Nädu, människan kommer i sista hand i dessa ekosofers ögon, det värsta är att de nu har representanter i regeringen.
Är det rimligt att kvinnor uppmanas stanna inne om natten istället för att våldtäktsmännen sätts bakom lås och bom?
Vargen är naturens ”våldtäktsman”.
Vi människor har förmågan att bespara alla övriga djur denna plåga, men indoktrinerade ”ekofascister” som fått makt tycker att det är bra som det är. Det räcker inte med 100.000 vargar. Det ska finnas fler tycker de. Ju mer skada ju bättre tycks de resonera.
När ska Sverige vakna upp ur sin självskade-psykos?
Hoppas att du hade en skön semester!
Absolut måste vi – på båda sidorna – tänka på människorna som drabbas av vargen, och det vill jag nog påstå att jag själv också gör. Både när det gäller att hjälpa till med stängslingar och ta fårägarna i försvar när ”min sida” löper amok och bär sig vidrigt åt.
Men hela den här överhettade debatten består till stora delar av överdrifter/underskattningar som på inget sätt bidrar till en mer saklig diskussion.
Den enda väg jag ser, är att alla lägger känslorna åt sidan och sätter sig vid samma bord och gemensamt försöka komma fram till lösningar på alla de problem som vargen förorsakar. Kanske börja med att just erkänna problemen, men även se möjligheterna att lösa dem – inte hela tiden fokusera på svårigheterna.
Skulle svältdöden för en vargvalp vara värre än plågan/trauman för alla de lamm/får som fortfarande ligger levande med alla inälvor liggandes utanför kroppen??
Skulle inte tro det !!
Nu åker jag iväg några dagar (en liten semestertur). Lämnar datorn hemma, vilket gör att jag inte kan godkänna några kommentarer förrän jag är tillbaka.
Bloggen handlar om människorna som drabbas. Varför de måste anpassa sig till vargen och inte tvärt om.
Skulle kanske låtit bli att ta upp skyddsjakten som ett förslag till lösning. Nu kommer den efterföljande debatten bara handla om det – och inte om människorna.
Hört talas om skyddsjakt?? Det är ju precis det du efterlyser – varför sparkar du in öppna dörrar?
Visst fungerar det – beroende på art – men problemet är att vargen inte alltid jagar i flock. När valparna är små, så är det en eller båda föräldradjuren som är på jakt efter föda till dem själv och valparna.
Skjuter man då ett av föräldradjuren, så får den andra än mer svårt att föda avkomman, och risken för tamdjursangrepp kan öka.
Handlar det om vildsvin, så går ofta fler suggor med kultingar tillsammans. Där kan det räcka med att man skjuter en kulting när de bökar i vallen eller sädesfältet, så ser de vuxna till att gruppen håller sig ifrån det området. Så fungerar det inte med vargar.
Sedan det där med länsstyrelsen, så sa de väl att OM MAN HADE MÖJLIGHET….dvs de vet att det inte alltid går att följa deras rekommendationer.
Rovdjursavvisande stängsel har f ö aldrig påståtts vara säkra till 100%, bara säkrare än enklare typer av stängsel.
Vill avsluta med att jag själv anser att vargar som tenderar att återkommande ge sig på tamdjur, bör avlivas. Men handlar det om tidpunkter då det kan finnas valpar i reviret, så måste det göras på ett sätt så att dessa inte riskerar att dö svältdöden p g a våra handlingar.