Det viktigaste uppdraget för jakten
Foto: Magnus Rydholm
Jag ska försöka hålla mig kort och koncis. Men det viktigaste är att du inte slutar att läsa. Att du orkar läsa ända till slutet för detta är faktiskt viktigt.
Vi på Svenska Jägareförbundet pratar ofta om allmänna uppdraget. Och dessa två ord är kanske de mest osexiga ord du kan hitta. De lockar definitivt inte till något lyckorus och får knappast hjärtat att slå lite snabbare. Uppdraget handlar också om ganska abstrakta saker, som kanske inte säger så mycket. Men ta dig tid och läsa denna text, trots det. För det är viktigt att allt fler förstår att det är allmänna uppdraget som har format vår jakt.
Det är detta uppdrag, som infördes 1938, som gjort att Sverige idag sägs ha världens bästa regler runt jakten. Kanske tycker du att jag sticker ut näsan lite väl långt när jag påstår detta? Men jag vill hävda att vi idag har regler och lagar som oftast utgår från viltförvaltningens perspektiv – inte bara den regleringshysteri som många byråkrater andas och lever i.
Vad menar jag? Jo, genom att Svenska Jägareförbundet ska utföra uppgifter åt staten blir förbundet inbjudet till en arena som annars inte skulle vara öppen för oss. Vi får inte bara möjlighet att träffa politiker, myndigheter, departement och beslutsfattare i olika sammanhang – vi blir inbjudna och de vill träffa oss.
För att dessa makthavare ska vilja träffa oss måste vi ha något som de är intresserade eller har behov av. Det har vi – kunskap.
Genom det allmänna uppdraget har förbundet haft möjlighet att bygga upp en enorm kunskap om jakt, samspel i naturen, viltförvaltning, naturvård och mycket annat.
Om man vill ha bra regler och en klok viltförvaltning (och det vill nog alla partier och myndigheter – även om utgångsvärdena kan se olika ut) så behöver dessa få reda på hur det fungerar idag, hur det skulle kunna fungera ännu bättre. Vilka konsekvenser olika beslut kan få. Hur man kan göra förändringar utan att få människor (i detta fall jägare) emot sig. Samtidigt måste makthavarna vara säkra på att all information de får från oss är baserad på fakta, erfarenheter och forskning. Att den är objektiv.
Genom det allmänna uppdraget har förbundet fått denna viktiga position. Det är hos oss de söker fakta och information.
Men det finns också organisationer som vill jakten illa. De som vill inskränka och förbjuda har naturligtvis också insett att allmänna uppdraget ger jägarna kunskaper och möjligheter som de inte har. Det är därför som de med näbbar och klor gör allt för att förstöra allmänna uppdraget.
Låt oss konstatera att ingen slår Svenska Jägareförbundet på fingrarna när det gäller kunskap om viltförvaltning – jag tror också vi kan vara överens om att vi kan tacka allmänna uppdraget för det.
Så enkelt är det faktiskt. De pengar som kommer från Viltvårdsfonden har gett oss möjligheter till att bli den viktigaste aktören när det gäller viltförvaltning.
Under årens lopp har Svenska Jägareförbundet påverkat de jaktliga villkoren för jägarna och samhället. Vi har inte alltid lyckats nå fram till bra regler, men ofta har vi gjort det. Otaliga gånger har också ogenomtänkta förslag hamnat i papperskorgen, eller förändrats efter att förbundet förklarat konsekvenserna. Utan uppdraget hade vi inte fått chansen att påverka. Vi hade inte heller haft kunskaper eller personal att göra det.
Tro nu inte att allmänna uppdraget bara ger jägarnytta, för då har jag varit otydlig. Det ger lika mycket samhällsnytta. Det gynnar båda samhället och jägarna.
En av de mest fantastiska sakerna med det allmänna uppdraget är att det inte kostar samhället en enda krona. Kanske är konstruktionen av uppdraget en av det mest fiffiga lösningar staten kommit på. Det vill säga att jägarna betalar till sig själva. Genom denna konstruktion får staten en organisation som gör samhällsnytta för bråkdelen av vad det annars skulle kosta.
Varje krona som går till uppdraget ger nämligen tillbaka värden sex gånger pengarna, på grund av att ideella krafter också bidrar. Det har den statlige utredaren Madeleine Emmervall konstaterat.
Tänk på det när du betalar in avgiften till det statliga jaktkortet nästa gång. Det ger dig både samhälls- och jägarnytta.
Anders: Jag tycker att detta är en smart konstruktion, som ger jägarna inflytande. Du försöker ge sken av att förbundet säljer ut sitt självbestämmande till staten. Det finns ingen sanning i ett sådant påstående.
Rewilding Europe är en sak, att återintroducera vildrenen en helt annan. Svenska Jägareförbundet arbetar (och har arbetat) med många naturprojekt. Vi var drivande för att få tillbaka bävern, nu står exempelvis fjällgåsen i centrum. Syftet är att vi vill ha en frisk natur med hög biologisk mångfald. Notera gärna att förbundet ofta pratar om vilt, människa och samhället. Detta handlar om att Jägareförbundet inte tror på yttrande om att man ska lämna naturen till sig själv. Det behövs förutsättningar för människor att leva och verka i hela landet.
Magnus Rydholm – du skriver: ”Varje krona som går till uppdraget ger nämligen tillbaka värden sex gånger pengarna, …”. Jag frågar mig – vem gör denna vinst? Knappast jägarna, eftersom de både betalar och utför det ideella arbetet; jägarnas ”vinst” är en rovdjurspolitik som raserar jakten i stora delar av landet. Denna ”sanning” har Rydholm fått från en statlig utredning; men statliga utredningar är inte till för att finna sanningar. Vad politikerna betalar för är hjälp att fatta ett på förhand önskat kompromissbeslut. Likadant är det med det allmänna uppdraget – det är hjälp till politikerna att fatta de beslut de förhandlat fram, och sedan kan de hänvisa till att exempelvis är både WWF, LRF, Jägareförbundet etc. står bakom beslutet! Politikerna är alltid utan skuld. Denna rädsla för att stöta sig med den politiska makten har gjort Jägareförbundet benägen att gång på gång hoppa i galen tunna. Nu senast hoppar man åter i rewildingtunnan, denna gång med Carl-Gustaf Thulin! När man rumlat omkring i tunnan ett tag är det meningen att Jägareförbundet skall komma med goda jägarargument för att plantera in vildren. Så småningom kommer självklart en proposition där regeringen hänvisar till en SLU-undersökning som visar att alla vill ha vildren – jägare. samer. WWF, bönder, hundägare etc. Men vad är rewildingfolkets avsikt med vildrenen? Ja, inte är det mer jakt – därom kan vi vara övertygade. Avsikterna är nog flera, dels vill man förse den expanderande vargstammen med mat även i renbetet – en maträtt samerna inte kan protestera mot! Med vildren som föda åt järv, björn, lo, örn och varg så påskyndas utrotningen av de motsträviga renskötande samerna. Renskötselområdet måste bli vargskötselområde om ”vargkorridoren” skall bli så bred att Sverige, Finland och Ryssland blir en vargunion. I det läget hjälper det inte att Norge protesterar – det blir Anschluss även för Norge. Sen underlättar det för Thulins önskan om att även få sätta ut visenter, vildhästar etc. som rovdjurskäk.
Men, inte kommer detta att ge mer jakt, med eller utan hund, och inte kommer detta att göra livet lättare för renskötseln, eller höja lönsamheten för skogsbygdernas jordbruk. Inte blir förbundets medlemmar fler eller gladare. Men dödåtalljakt-folket har tagit ett steg till framåt.
Magnus
det känns ju bra att höra att pengarna betalas tbx.
I älg skötsel områdena i mina trakter är det definitivt
jägarna som misskött älgstammen
trots att det fattades 12 djur på avskjutningen varav 8 var vuxna
höjer man tilldelningen och dessutom sänker man antalet kalvar
och höjer tilldelningen på vuxna med lika många
Bevisligen har jägarna aldrig klarat att sköta älgstammen
utan att den har havererat med jämna mellan rum
detta är naturligt vis inte SJFs fel men det sitter SJFare med i vartenda skötselområde
men bara ett fåtal förstår problemen och ännu färre försöker göra något åt saken
Tommy: När det kommer till förvaltning av vilt så spelar det ju ingen roll vad förbundet tycker om ingen agerar efter det. Det är inget fel på våra rekommendationer. Jag citerar Daniel Ligné: ”Älgförvaltning är lätt som en plätt. Att förvalta människor är däremot jättesvårt”. Det handlar om att få många att göra samma sak. Och jägarna och markägarna har ju som bekant inte alltid samma åsikter om hur älgstammen ska se ut.
Tommy: När eftersöksjägarna fick ersättning tog man pengar från Viltvårdsfonden för att finansiera detta. Dessa skulle sedan föras tillbaka från Trafikverket. Nu har verket beslutat betala tillbaka alla medel. Så Viltvårdsfonden bekostar inte eftersöken. Däremot går en del pengar till annat. Se fördelningen från 2013 (finns inget nyare på Naturvårdsverkets sida) på denna sida. Finns inget i texten som inte är stämmer.
Magnus
som det största o äldsta jägareförbundet har ni utan tvekan betytt mycket för den jakt och den jaktetik vi har idag.
förvaltningen av våra klövviltstammar har också rönt stor framgång tack vare SJF
Vad gäller Älgen i åtminstone västra Götaland ser man dock en del smolk i bägaren då
det i de flesta älgskötselområden är i det närmaste stopp tack vare ett uselt kunande då det gäller förvaltning
man förvaltar frysboxen före älgen.
Om Sjf haft en tydligare och mera precist med information till de olika skötselområdena om hur älgen skulle förvaltas
tex vuxen kontra kalv avskjutning kunde situationen varit annorlunda
som det varit hittills har man tex haft en avskjutningsplan på 50 älgar vilket skulle vara det totala antalet som skulle fällas i efterhand kommer man på att opps det skall ju vara 50% kalv enkelt
fixat och så lägger man på 50 kalvar också med andra ord fälls 100 älgar istället för 50
men det mest skrämande är att Länsstyrelse och älgförvaltningsområdet regionalt inte reagerar
Magnus det låter vackert
men är det inte ¨å att merparten av pengarna för det statliga jaktkortet gått till helt andra saker som inte på något sätt gynnat oss jägare ?
tex pilgrimsfalken och sist men inte minst ersättningen för trafikeftersöken!
var det inte 68 miljoner?
att hålla sig till fakta tror jag lönar sig eller?
Hej!
Jag håller med om hela inlägget, och detta gör mig ännu mer frustrerad. Det innebär att en halv miljon till SNF (för pilgrimsfalkar, hackspettar eller ”varginformation” etc.) kostar samhället och jägarna tre miljoner i uteblivna kanske nödvändigare insatser!