Jägarbloggen

Märklig dom från kammarrätten

Kammarrätten skrev idag av målet om den selektiva licensjakten 2013 där Svenska Jägareförbundet var en av parterna. Visserligen är jag inte jurist, men vad jag förstår är det som kammarrätten presenterar i sin dom mest att ses som ett inlägg i vargdebatten.  När jag googlar på ”avskrivning av mål” finner jag att det innebär att domstolen ”inte” tar ställning i sakfrågan. Ändå är det exakt det man gör!? Kanske finns det någon jurist där ute som kan förklara hur det kan bli så, jag förstår det inte.

Det var den mera principiella delen. I själva sakfrågan ger faktiskt kammarrätten stöd för att en selektiv jakt är helt ok, även om den enbart har genetiska motiv. Tyvärr är domen återigen ett bevis på att Naturvårdsverket inte klarar av sin uppgift, att gå från bevarande till förvaltning. Rättens motiv för att underkänna jakten är nämligen att Naturvårdsverket inte använde det vetenskapliga underlaget som utgick från att skjuta bort hela revir. Istället försökte man tillgodose bevarandesidan genom att dra ner på jakten och enbart medge jakt på två vargar i varje revir, varav en skulle vara ett alfadjur. Det skulle enligt dem gynna nybildning av ”bättre” par samtidigt som inte lika många behövde skjutas. Problemet är att den teorin överhuvudtaget inte har vetenskapligt stöd. Helt enkelt för att ingen har beräknat effekterna av en sådan jakt!

Vad kan man i övrigt, förutom att licensjakt är möjlig, dra för slutsats av domen. Jo, att det är otroligt viktigt att länsstyrelserna i sina kommande beslut är tydliga med vad jakten på vargarna syftar till. Det går inte att generalisera eller att vara för otydlig.  För oavsett vad vi tycker och oavsett att det finns ett enormt behov av vargjakt är det till sist enskilda jurister som avgör om det överensstämmer med lagens bokstav. Som ett kammaträttsråd lärde mig för länge sedan, ”blanda aldrig ihop sunt förnuft och juridik”!

25 svar till Märklig dom från kammarrätten

  1. Anders Hermansson 2014-11-21 kl. 11:04 #

    Gunnar Glöersen, jag är tacksam för den stora kunnskap du besitter, och det arbete du gör för jägare och jakt. Och jag håller helt med dig i det mesta. Men här skriver du, citat: ”… det vore väl hemskt om SJF följde ditt råd och konstaterade att det inte går att förvalta varg.” Varför är det hemskt att konstatera vad sant är? Ingen har ännu visat att det är möjligt att förvalta varg. Det kan aldrig vara förbundets plikt att uppnå det omöjliga?
    Jag menar att förbundets plikt är att för allmänhet och politiker förklara att såvitt känt är kan varg inte förvaltas som annat vilt, att ingen vet hur det skall gå till att hålla en frilevande vargstam i Sverige, att vargen förstör vad som i stället borde byggas; en produktiv svensk landsbygd.

  2. Juriststudent 2014-11-20 kl. 21:45 #

    Gunnar:

    Basic om EU-rätt:
    – EU:s fördrag och förordningar är direkt tillämpliga i Sverige (dvs de gäller på samma sätt som svensk lag).
    – Direktiv är inte direkt tillämpliga, utan måste implementeras i svensk rätt. Om Sverige inte gör detta inom en viss tid/inte alls, kan kommissionen väckta talan mot Sverige i EU-domstolen för fördragsbrott (dvs inte följa EU-rätten) och i förlängningen slänga ut Sverige ur EU (men det ska i princip vara att Sverige vägrar).
    – EU-rätten har nationellt genomslag. Dvs att EU:s rättsakter och praxis ska styra den nationella rättsordningen (även om inte EU-rätten är DIREKT tillämplig i Sverige). Förra sommaren uttalade EU-domstolen att en viss påföljdsprocedur vid skattebrott stred mot EU-stadgan för mänskliga rättigheter. HD hade slagit fast att den svenska ordningen var okej. Haparanda Tingsrätt dömde därför i strid med HD:s prejudikat och gick istället på EU-domstolens yttrande. HD tvingades därefter ta upp målet och ändra prejudikatet.

    Väldigt förenklat:
    Detta innebär att när det är fråga om ett direktiv (som i detta fallet), så kan inte NV (i princip, det är inte riktigt så här enkelt i verkligheten) besluta om jakt såvida inte det finns stöd för detta i svensk rätt (här: jaktförordningen). Alltså måste svenska reglerna tillämpas. Det finns en del undantag från detta, men det blir för invecklat att ta det nu.

    Eftersom de svenska reglerna BYGGER PÅ direktivet (de är ju implementerade) ska reglerna läsas i ljuset av direktivet. Det kallas ”EU-konform tolkning” och är fastslaget som en av EU:s grundprinciper. Domstolar SKA tolka i ljuset av direktivet. På så vis prövar domstolen motiven och praxis för direktivet, för att förstå hur regeln är tänkt att fungera. Men formellt sett är det den svenska regeln som ska tillämpas i Sverige. Ungefär så.

    Så svaret är att domstolen i allra högsta grad ska ta hänsyn till EU-rätten. Och om KR skulle anse att EU-rätten är oklar MÅSTE man begära förhandsavgörande från EU-domstolen. Detta innebär att EU-domstolen prövar målet och skickar en ”rekommendation till dom” som KR sen får ta ställning till (i realiteten blir det som EU-domstolen har sagt). EU-domstolen har inte befogenhet att döma i svenska nationella ärenden, utan den bara berättar hur svenska domstolen ”ska” döma.

  3. Anders Hermansson 2014-11-20 kl. 18:47 #

    Mats S Johansson, även om jag misstänkte citatets hemvist, så blev jag tvungen att fuska. Men jag får ursäkta mig med att jag sällan läser ekosofporr. Men citatet visar hur SNF arbetar, man vill framställa sig som ursprungsfolkens välgörare. Men det är tvärtom, bland annat tycks böckerna ”Conservation Refugees” (Mark Dowie) och ”Vargen är värst” (Sikku och Torp) vara okända för SNF. I dag visade statstelevisionen en kort debatt om vargpolitik. Romson var tydligen bjuden, men skickade en vikarie som fick möta Lena Ek. Av den korta ordväxlingen framgick att Miljöpartiet inte vill ha någon form av vargjakt överhuvudtaget, akut skyddsjakt undantaget. Därtill berättade miljöpartistan att hon jagade i Värmland, och hon hade inga problem med varg eftersom hon/jaktlaget alltid använde pingla på hundarna (tips till Glöersen?). Skulle det trots detta dyka upp någon varg så var det ju bara att ”byta ruta”! Jag jagar på flera ställen, några marker är hyfsat stora, men inte har jag varit på en så stor jaktmark att jag kan byta ”ruta” för att slippa varg. Ty vargens ”rutor” uppges vara 50000, uppåt 100000 hektar. Björn Isaksson, problemet med vargelefanten är att vi varje år måste tugga bort normal tillväxt, plus den ökade tillväxt som tuggandet i sig medför. Detta enär vår vargelefant har den egenskapen att tar vi en tugga av den, så växer den ännu snabbare. Jag tror inte det är möjligt, med hänsyn till EU:s rovdjurspolitik, att dels varje år skjuta hela tillväxten, och dels skjuta hela den tillväxtökning som jakten medför. Å andra sidan förväntar jag mig att Fridolin/Romson snart ger oss ett förtida riksdagsval. Jag satsar gärna några rödingar på att vi så småningom får en rysk/amerikansk ”förvaltning” av varg. Men jag blir även nöjd om jag förlorar vadet, och det mot min absoluta uppfattning visar sig vara möjligt förvalta varg i en så liten livskraftig stam att vi kan leva med det. Men jag säger nog som Relling.

  4. Björn Isaksson 2014-11-20 kl. 11:25 #

    Anders Hermansson,
    Jag sätter inte emot, 90 vargar + de som dött för 1/10 vid skyddsjakt etc räcker inte för att minska stammen. Så där tror jag du har rätt, men det är i alla fall en början att bromsa tillväxten i vinter. Att direkt göra ett uttag så att vi når ner till 270 vargar i ett klipp är nog knappas politiskt eller juridiskt gångbart. Vi får dela upp elefanten i fler tuggor och efterhand ta större bitar för att faktiskt minska stammen.

  5. Mats S Johansson 2014-11-19 kl. 23:58 #

    Anders Hermansson.

    Givetvis kommer vi att ha fler verkliga vargar nästa vinter än vi har idag. Det behöver man ”bara grundskolematte för att förstå, eller knappt det” så jag sätter absolut inte ens en röding emot.

    Om du stryker ordet verkliga däremot så behövs det bara en mild vinter med lite snö så kommer hela betraktarsidan inklusive MP att hänvisa till inventringsresultaten och hävda att vargstammen har minskat. Så här brukar de hantera ”fakta” i sin propaganda. http://www.rovdjur.se/press/aktuellt/antalet-vargar-i-skandinavien-oforandrat-i-ar-jamfort-med-forra-aret_3881
    När vargstammen ”exploderade” året efter när inventeringsförhållandena igen var mer normala var rubriken ”Det finns ingen koppling mellan antalet attacker på tamdjur och antalet vargar.”

    Det är givetvis ögonen som ser som avgör om ”glaset är halvfullt eller halvtomt” i vargfrågan, men jag väljer at se positivt (halvfullt) på det och hoppas att deras lögner en dag kommer att slå tillbaka på dem själva och att de en dag ersätts av en rörelse som förtjänar att kallas miljörörelse.

    Jag kontrar med en gåta till dig. Var tror du jag för ett par dagar sedan hittade följande uttalande?

    ”Vi lyfter exempel på kamp för mark och rättigheter och berättar om hur de som på traditionellt vis lever i och av naturen, oftast också är de som bäst skyddar den.”
    PS. det är inte tillåtet att googla… DS

  6. Anders Hermansson 2014-11-19 kl. 20:42 #

    Ja, vi väntar med spänning. Men om jag var tvungen att satsa några rödingar så satsar jag absolut på att vi nästa vinter har fler vargar än nu. Jag känner inte till något fall där man ”förvaltat” en vargstam. Jag undrar om det finns någon på forumet som är beredd satsa ett par rödingar eller mer på att antal verkliga vargar inte är fler nästa vinter?

  7. Gunnar Glöersen 2014-11-19 kl. 17:30 #

    Anders Hermansson, det vore väl hemskt om SJF följde ditt råd och konstaterade att det inte går att förvalta varg. Vårt jobb måste vara att se till att vi får en realistisk vargförvaltning. Vinterns beslut om vargjakt kommer att ge viss vägledning.

  8. Anders Hermansson 2014-11-19 kl. 16:12 #

    Juriststudent beskriver det juridiska vargläget tydligt – ett klarläggande som jag tackar för. Men som jag tolkar läget så inger inte rättstillämpningen något hopp, EU har ett mål för rovdjurens framtid i unionen. Och det målet är även Sveriges mål, som vi inte kommer undan. Vargproblemet är i grunden inte juridiskt, det är politiskt och mänskligt. Regeringen Göran Persson la som bekant fram propositionen ”En sammanhållen rovdjurspolitik”. Syftet var att i svensk lag ta in EU-direktiv och andra tillämpliga dokument. I propositionen ges uttryck för EU:s långsiktiga mål med de stora rovdjuren, citat: ”I propositionen redovisar regeringen en sammanhållen rovdjurspolitik för att säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn långsiktigt finns kvar i den svenska faunan.” Detta är lagstiftningens syfte. Svensk lag skall vara grundad på vetenskap, varför Göran Persson tillsatte en vetenskaplig expertgrupp som redovisade den vetenskapliga inställningen till vad som krävs för att arter långsiktigt skall finnas kvar. Se till exempel SOU 1999:146. Utredningen konstaterar att med bevara en art avses ”långsiktigt bevarande”. Forskargruppen angav att det krävs minst 3000–5000 individer av var och en av arterna för att de skall bevaras långsiktigt, med bibehållen genetisk variation och evolutionär anpassningsförmåga. Se bilaga 2 (bilagedelen, tabell 2, rad A). Detta gäller fortfarande. Men utredningen konstaterar också att det ”i dagsläget” är orealistiskt med till exempel 500 järvar i renskötselområdet, eller ens 500 vargar i hela landet. Detta med hänsyn till de skador som rovdjuren förorsakar. Regeringens Göran Person lösning var att sätta delmål, och eftersom vargen var (och är) en totalskyddad art så hade delmålen ingen praktisk betydelse, de var endast till för att överbrygga ”dagsläget” till nästa ”dagsläge”, dvs. man räknade med att befolkningen skulle vänja sig vid och acceptera en stor vargstam. Vargstammen skall fortsätta öka i antal intill dess födotillgången begränsar antal vargar, ett tillstånd som kallas ”balans” – det är vad som är EU:s, och därmed även Sveriges långsiktiga mål. En jakt av ett omfång som behövs för att minska antal vargar i Sverige kommer därför inte till stånd, det är meningslöst att hoppas. Inte ens mindre jakter är troliga med hänsyn till SOU 2012:22, som inleds med, citat: ”Varje år dödas fortfarande hundratals rovdjur i Sverige till följd av den illegala jakten enligt forskarna och WWF”. Utredarna ger här WWF status som objektiva sanningssägare på vetenskaplig nivå! Något som kan förklara Århuskonventionen mm. Men jag kan trots det hålla med Jörgen Bergmark om att förbundet bör ha tillgång till experter på EU-rätt. Det kan åtminstone kanske förhindra fortsatta felsatsningar på uppvaktningar och propåer om jakt etc. Men, som jag brukar tjata om, så finns det ingen juridisk lösning på vargproblemet. Antal vargar kommer att fördubblas vart annat till vart femte år, tills vidare.

  9. Gunnar Glöersen 2014-11-19 kl. 15:19 #

    Juriststudent, en fråga som jag fortfarande är konfunderad över är rättstillämpningen i stort. Är det inte så att det egentligen bara är den svenska lagstiftningen som KR ska ta hänsyn till, jag uppfattar det du skrev först så. Om vi inte följer EUs regelverk är det väl kommissionens sak att driva den frågan? KR ska enbart tillämpa svensk lagstiftning. Vad KR gjort enligt dig är att dessutom bedöma om den svenska lagstiftningen är förenlig med EU rätten. Är det överhuvudtaget KRs sak? Det KR ägnar sig åt är väl EU domstolens sak att utreda? Dvs om EU direktivet på området är fullt ut implementerad i den svenska lagstiftningen? I den svenska lagstiftningen finns ingen begränsning av antalet vargar i licensbeslut så länge inte gybs äventyras osv. Det är väl den som gäller, inget annat? Möjligen avslöjar jag vilken amatör jag är med min argumentation, men det är inte min stil att bara finna mig i saker. Jag ifrågasätter alltid saker som jag inte förstår. Speciellt om ”experterna” inte heller klarar av att förklara så att jag förstår. Kan de inte förklara beror de ofta på att de helt enkelt har just fel! Vill dock poängtera att jag inte syftar på dig.

  10. Mats S Johansson 2014-11-19 kl. 14:46 #

    Hej igen,

    det är oerhört fascinerande att få insikt i juridikens labyrinter. Tack Gunnar men speciellt Juriststudent, men en sak slår mig när jag läser det ni skriver.

    Domstolar tar relativt god tid på sig att bestämma sig. Jag har inga problem att hitta forskare som stöder min uppfattning i rovdjursfråga. Samtidigt hävdar Per Bengtson att han har stöd hos andra forskare för sin linje. I och för sig tycker jag det är vad man borde kunna förvänta sig eftersom väl bara det faktum att man kallar det just forskning betyder att man fortfarnade söker efter den absoluta kunskapen.

    Det jag inte förstår är hur man kan låta extrema organisationer, bara för att de kallar sig miljöorganisationer, inte bara utnyttja det faktum att forskningen aldrig kommer att kunna presentera det slutgiltiga svaret utan också och öppet missbruka att domstolsprocesser tidsmässigt kan dras ut in absurdum.

    På Naturvårdsverkets hemsida kan jag läsa bl.a följande om Århuskonventionen som de så ofta hänvisar till:
    ”Konventionens parter möts vartannat eller vart tredje år (Meeting of the Parties) och utvärderar hur konventionen genomförs och utvecklas.”

    Jag vet inte när nästa utvärdering sker, men jag kan aldrig tänka mig att konventionen instiftades för att en liten grupp extremister skulle utnyttja den för att fullständigt blockera ett demokratiskt beslutat svensk system för vilt- och naturförvaltning som gett oss Europas finaste natur.

    Två frågor till dig Gunnar/SJF:
    – När är det dags för nästa utvärdering av Århuskonventionen?
    – Kommer SJF att göra något för att uppmärksamma ”The Parties” på hur konventionen missbrukas av vissa organisationer i Sverige?

    Om MP och Åsa Romson hade sett lite längre än näsan räcker borde t.o.m de/hon inse att deras missbruk av konventinen, eller ska jag vara snäll och skriva ”stöd av de organisationer som missbrukar,” i den svenska varg/rovdjursfrågan på sikt innebär att respekten för hela konventionen och dess ursprunliga syfte riskerar att eroderas fullständigt.

    När det gäller hur deras agerande påverkar de som uder tiden detta pågår lever med och påverkas mest av de svenska rovdjuren verkar deras inställning vara att ändamålet (vad det nu än är…) helgar medlen.

  11. Gunnar Glöersen 2014-11-19 kl. 12:57 #

    Juriststudent, noterar med intresse det du skriver. Är som sagt amatör på området.
    Börjar i slutet av det du skriver. Jag är fullt medveten om att NV valde att inte motivera jaktens utformning med hänsyn till människor. Hade de gjort det utifrån 16.1.e med samma logik som du ger uttryck för borde alltså de alternativ som står till förfogande för att förbättra genetiken ställas i proportion till den effekt de olika åtgärderna har på lokalsamhället. En i det närmaste fri tillväxt skulle bli en stor påfrestning på t ex jaktutövningen medan en selektiv jakt skulle leda till mindre konflikter men ändå leda till minskad inavelsgrad.

    ”Relativt många” kan betyda det du skriver. Men eftersom KR inte skriver något om det hänger frågan i luften. Vi påpekade i vår överklagan att olika domar och kommissionens egna uttalanden ger vid handen att det inte finns något kvantitativt högsta uttag. Som jag skrev jagar vi 300 björnar varje år, motsvarande 10 % av stammen. Finland fällde drygt 500 lodjur förra säsongen av en stam på 2500-2800 lodjur. Det motsvarar upp till 20 % av stammen. Allt faller under samma direktiv och samma bilaga 4 och samma undantagsbestämmelser.

    Huruvida KR har rätt att uttolka direktivet, dvs ställa krav på syfte, som du redogör för lämnar jag åt andra att avgöra. Uppenbart finns det olika uppfattningar bland jurister i den frågan.

  12. jörgen bergmark 2014-11-19 kl. 12:28 #

    Oavsett den här domen så anser jag att SJF bör satsa mer krut på jurister.

  13. Juriststudent 2014-11-19 kl. 11:37 #

    Med reservation för att jag inte expert på EU-rätt:
    EU-rätt är ganska komplext.

    Direktivet kanske inte i sin ordalydelse ger uttryck för all gällande rätt, utan man måste också beakta kommissionens uttalanden och inte minst EU-domstolens praxis. EU-domstolen har en viktig rättskipande, men även rättsskapande funktion. Många av EUs grundläggande principer är fastslagna genom praxis, inte genom lagstiftningsakter. Så är det även i svensk rätt, till viss del.

    Art 12 i direktivet anger i princip att varje medlemsland måste ha ett strikt skyddssystem för att bevara vissa arter (som anges i bilaga 4a). Vargen är en sådan art.

    Art 16.1 anger hur undantag kan göras från skyddssystemet (art 12). Artikeln anger olika anledningar till att göra undantag.
    e) är det undantag som NV tillämpat här.
    I artikelns lydelse framgår att åtgärden måste vara ”sista utvägen” och att den inte får hota gynnsam bevarandestatus.
    Vidare har genom praxis fastslagits att det finns en allmän proportionalitetsprincip (s 7-8 i domen).
    EU-domstolen har fastslagit att, som KR uttrycker det, ”det undantag från skydds- systemet som en medlemsstat har för avsikt att göra, ska stå i proportion till de behov som motiverar undantaget.”

    Utifrån detta skriver KR i domen att ett uttryckt syfte saknas i direktivet (art 16) eller i den svenska implementeringen (23 a § JF).
    Det är här det juridiska krånglet kommer in. Att en regels lydelse inte anger att ett syfte krävs betyder inte att så inte kan vara fallet. KR har lyft att det finns allmänna rättsprinciper om proportionalitet och att sådana har tillämpats av EU-domstolen på liknande fall tidigare.

    ”Enligt kammarrättens mening är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag. Det är annars inte möjligt att göra en meningsfull prövning av t.ex. frågan om undantaget är proportionerligt, eller om det finns någon annan lämplig lösning på det aktuella problemet. Kammarrätten anser att det måste ligga inom en överprövande domstols kompetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig.”

    Ovanstående betyder inte nödvändigtvis att KR tagit ställning eller tar sig friheter. Man menar att utifrån det komplexa regelsystem som finns, med praxis osv, så tolkar KR rättsläget som att ett syfte måste finnas.
    Tänk såhär: EU-domstolen har fastslagit att en proportionalitetsbedömning ska göras mellan åtgärden och dess tilltänkta syfte (ungefär: ”ändamålet får inte helga medlen”). Jfr s 7-8 i domen.
    På så vis drar KR slutsatsen att ett syfte måste anges när myndigheten vill göra undantag från skyddsregeln (dvs besluta om jakt), vad ska annars proportionalitetsbedömningen bedöma?

    Därför anser KR att det ligger inom deras kompetens att pröva om syftet med åtgärden är acceptabelt (även om inte ordet ”syfte” nämns i direktivet). Hänger du med?
    Till stöd för denna slutsats lyfter man ett antal närliggande artiklar och menar att motsvarande bör gälla för denna artikel (man gör en s.k analogi). Dessutom hänvisas till uttalanden i praxis.

    Att KR har den här befogenheten borde vara ganska klart, annars hade KR begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen, om man varit osäker på hur direktivet ska tolkas. Skulle EU-domstolen pröva frågan och finna att KR gjort fel i sin tolkning blir läget givetvis annorlunda. EU-domstolen är högsta instans för tolkning av EU-rätt.
    Utan att vara expert på EU-rätt tror jag dock att KR har sina fötter på det torra i den här frågan. Syftesprövningen går i linje med hela rättssystemet i övrigt.

    Att pröva om jakt är en lämplig lösning jämfört med att samla in (söva, typ) kan givetvis prövas. Jakt är troligen en mer långtgående åtgärd. Men direktivet och tolkningen av EU-rätten anger snarare att åtgärden att ”samla in” (inbegripet både jakt och sövning) måste prövas gentemot åtgärdens syfte och mål och ifall det är nödvändigt.

    Ta som exempel. En enskild forskare vill forska på vargar och vill därför skjuta 26 vargar för sin studie. Klart att det skulle vara bra för forskning och vetenskap om forskaren fick göra det. Men är en sådan åtgärd proportionerlig mot syftet? Är det värt att döda 26 djur för forskningsstudien?
    Osv.

    Tänk på att när KR (eller en annan domstol) skriver ”bör/borde/torde” så menar de oftast (de lege lata) att rättsläget BÖR vara så. De lägger inte in sin egen åsikt. Om de lägger in sin ståndpunkt om hur något BORDE vara (de lege ferenda) brukar det framgå ganska klart.

    ”Enligt kammarrättens mening är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag.”

    Detta kan ses som ett ställningstagande om att ett syfte bör finnas med i beslutet (alltså NVs beslut). Detta ställningstagande gör KR utifrån deras tolkning av rättsläget, inte utifrån deras personliga åsikter (får vi hoppas, åtminstone. Men vi får nog förutsätta att domstolarna agerar opartiskt).

    Jag kan tänka mig att anledningen till att KR pratar om att 16 är relativt många beror på att EU-kommissionen uttalat att ”Allmänt gäller att strängheten hos något av villkoren [i artikel 16.1] … ökar med graden av ett undantags på- verkan på en art/population”
    Och 16/ca 400 är en ganska stor andel, jämfört med om vi snackat om 16 älgar i Sverige, exempelvis.

    Din fråga ang proportionalitet: Om proportionalitetsbedömningen skulle ha gjorts med avseende på påverkan på människors liv etc. är min bedömning att man borde ha använt c) istället för e) (i art 16.1). Det är nog den man använder sig av vid skyddsjakt, kan ja gissa. Men här är jag ute på tunn is. Jag gissar bara utifrån direktivets lydelse (som sagt, rättsläget är nog mer komplext än så).
    Syftet med NVs beslut var ju bevisligen att minska inavel, inte att hjälpa människor på landsbygden. Därför prövades det mot den anledningen.

    Som sagt, jag är inte expert på EU-rätt. Men hoppas jag bringade lite klarhet i hur domen ska läsas.

  14. Gunnar Glöersen 2014-11-19 kl. 11:06 #

    Björn Isaksson, än så länge bara SJFs tolkning. Vi får se vad juristerna med ”fett CV” säger. Om jag förstått saken rätt kan man inte överklaga själva motiveringen eftersom målet i sig är avskrivet. Det är dessutom tveksamt om HFD skulle ta upp ett fall som i stort saknar prejudicerande verkan eftersom den typen av selektiv jakt knappast återkommer. Dessutom kan man ju inte återuppta jakten i sig, jakttiden är över. Förutom det har vi ny gybs vilket vi inte hade då.
    Så min slutsats som amatör är att domen har liten påverkan på framtida beslut.

  15. Björn Isaksson 2014-11-19 kl. 10:58 #

    Om det är som du säger, Gunnar, bör domen överklagas till HFD. Annars blir HRs dom vägledande. Förbundet bör konsultera en jurist med ett fett CV på EU-rätt.

  16. Gunnar Glöersen 2014-11-18 kl. 15:38 #

    Juridikstudent, nu har jag läst domen igen. Noterar en viktig sak i förhållande till det du skriver. Kammarrätten anger tydligt att såväl direktivets undantagsbestämmelse 16.1.e och JF 23c INTE ställer några krav på syfte. Den svenska implementeringen stämmer alltså med direktivet. Vad rätten sen gör är de säger att det är fel på direktivets undantagsbestämmelser eftersom det saknar krav på syfte! Alltså ställer kammarrätten krav som inte finns, för att de tycker att det borde finnas. Undantaget 16.1.e och JF 23c medger jakt. Undantaget, jakten, ska som jag läser det ställas mot annan lämplig lösning, dvs annat sätt att samla in. Det skulle hypotetiskt vara att t ex söva vargar och flytta dem. Alltså inte som för 16.1.b (JF 23a) som förutom denna avvägning ska ställa krav på att undersöka om t ex skador på tamdjur kan förhindras på annat sätt än genom jakt.
    Rättens avgörande bygger således på hur de tycker att direktivet borde vara utformat, inte på de verkliga kravet i detsamma. Kammarrätten blir plötsligt inte uttolkare av lagen utan lagstiftare! Sug på den!

  17. Gunnar Glöersen 2014-11-18 kl. 09:49 #

    Juriststudent, tack för dina kommentarer. Hoppas att du och andra med juridisk kompetens vill fortsätta att lämna synpunkter och förslag. Som jag skrev är jag inte jurist, men kan sakfrågorna. Det påverkar givetvis mina kommentarer och min tolkning av domen.
    I det mesta verkar vi vara överens. Vargjakt är möjligt med nu gällande lagstiftning. Det är det positiva. Det negativa är att kammarrätten skriver att 16 vargar får betraktas som relativt omfattande, underförstått att det finns en begränsning. Det är en av de märkliga sakerna i domen. Man anger enbart att 16 är många, men inte i förhållande till vad. Är 16 alltid många, oavsett vargstammens storlek. Avser många det enskilda beslutet eller summan av alla framtida beslut? Mot bakgrund att EU kommissionen prövat frågan om björn- och lodjursjakt både i Sverige och i andra länder där kvoterna är mångdubbelt större är rättens tolkning märklig. Vi hade en björnkvot på ca 300 björnar förra året i Sverige. Finland hade en kvot på ca 400 lodjur. Det är exakt samma lagstiftning och de återfinns alla i bilaga 4, precis som vargen. Alla har dessutom en gynnsam bevarandestatus. Noterar förövrigt att rätten inte överhuvudtaget diskuterat den delen.
    En sista fråga från mig. Vi anförde i vår överklagan att proportionaliteten i detta fall inte borde avse effekterna på vargstammen i sig, dvs jakt eller inte. Vi menar att eftersom syftet med jakten är att minska inaveln borde proportionaliteten ställas mot människans intresse. Dvs hur påverkas t ex tamdjursägare eller jägare av att stammen tillåts öka i förhållande till att genom jakt få en mindre stam som leder till färre vargar utan att försämra bevarandestatusen. Jag inser att det finns en hake här. NV valde att motivera jakten utan hänsyn till drabbade. Men om de istället hade valt att ställa den selektiva jakten mot ingen jakt i förhållande till skador borde proportionalitets utslaget ha blivit ett annat.

    Slutligen, domen visar på hur viktigt det är att lst nu verkligen tänker logiskt och inte tror att sunt förnuft kan segra. Du och andra juridikkunniga får gärna skriva här eller maila mig i frågan. Självklart har vi också en intern diskussion inom förbundet, men någon kan hitta nyckeln som vi kanske missar. Åtminstone jag vill gärna tro att sunt förnuft leder långt, men har börjat tvivla.

  18. Juriststudent 2014-11-18 kl. 00:33 #

    Väldigt förenklat kan man läsa domen såhär:

    – EUs direktiv är något otydligt formulerat. Efter lite tolkning och avvägningar om regelns syfte tolkar kammarrätten direktivet som att det ÄR FÖRENLIGT med EU-akten att döda djur. Vargen är ett av de djur som direktivet omfattar. Direktiv har inte direkt tillämplighet i Sverige, utan måste implementeras i svensk lag. Alltså i jaktlagen och vidare i jaktförordningen. Kammarrätten finner alltså att de svenska reglerna är förenliga med EU-rätten (i det här sammanhanget). Alltså är åtgärden att döda djur okej.

    – sedan prövas om syftet (minska inavel) är förenligt med åtgärden (att döda djur). Kammarrätten finner att så är fallet. Det är alltså okej att döda varg i syfte att stärka stammens genetik.

    – Bevisbördan i ett sånt här läge ligger på myndigheten som vill göra en sådan åtgärd. Naturvårdsverket måste alltså visa att åtgärden (döda djur) uppnår syftet (minska inavel).
    Naturvårdsverket har inte tydligt vetenskapligt stöd och säger själva att jakten skulle endast ge ”temporär” effekt.

    – Överallt i rättssystemet, och så även här, finns ett krav på proportionalitet mellan en inskränkande åtgärd (här: att jaga ett fridlyst djur) och det tilltänkta syftet.

    Kammarrätten slår alltså fast att
    – det är förenligt med EU-direktivet att döda varg (ja, Anders – så ska man läsa domen.)
    – minskad inavel är ett legitimt syfte för vargjakt
    MEN
    – Naturvårdsverket har inte kunnat visa tillräckligt säkert att den planerade jakten skulle nå det tilltänkta syftet (minska inaveln). I varje fall är inte bevisningen tillräckligt stark för en såpass ingripande åtgärd. Det blir alltså oproportionerligt.

    Och Gunnar: vet inte vad du menar med att domen är märklig.
    Att ”målet skrivs av” innebär inte att de inte prövat fallet (är precis vad de gjort). Det syftar bara på att beslutets giltighetstid redan är över (det är ju 2014 nu), så egentligen saknar det ju relevans för själva beslutet vad utgången i målet blev (eftersom beslutets giltighetstid ändå gått ut). Anledningen till att kammarrätten tog upp detta var för att tydliggöra rättsläget inför framtida beslut om jakt (se skälen för prövningstillståndet). Avskrivningen innebär bara att de inte längre tänker handlägga det här ärendet – vilket är rimligt eftersom beslutet ändå inte har någon effekt längre, oavsett om det vore giltigt eller ej.
    Den här domen är nog inte mer märklig än andra domar. Kom ihåg att domstolen aldrig tar ställning efter vad de TYCKER. Domstolen ska aldrig tycka, utan bara tolka reglerna.
    Kan mycket väl vara så att hela domstolen egentligen hade velat ha obegränsad vargjakt – men de dömer fortfarande enligt de gällande reglerna 🙂

  19. Anders Hermansson 2014-11-17 kl. 20:19 #

    Åren går och spökena består. Skall jag vara nöjd nu och ropa: Vad var det jag sa! Nej, jag har inget att yvas över, och facit föreligger inte ännu. Men vargfacit närmar sig och börjar bli tydligt för alla. Jag önskar det inte, jag skulle gärna vilja ha fel, det vore mig till stor glädje om förbundet och Glöersen fått rätt. Men tyvärr, allt talar för att vargarna i Sverige förökar sig utan begränsningar, breder ut sig, och kommer tills vidare att fortsätta så. Utifrån den utveckling jag spått, och som helt tydligt pågår, så är kammarrättens dom inte märklig. Den är självklar, och helt i tråd med EU:s och svensk lagstiftnings intentioner; varg skall finnas i livskraftiga populationer över hela vargens så kallade naturliga utbredningsområde, och alla vargliknande djur är lika goda vargar som inte får dödas annat än i nödfall. Men än är vargtätheten för låg i stora delar av landet, och kammarrättens dom var därför väntad. Och i vargskuggan ökar även de andra stora rovdjuren helt fritt. Jag erinrar mig för några år sedan när Glöersen hoppades att Dag Lindgrens analyser skulle ta död på genetikspöket, och därmed tvinga fram jakt på varg. Men spöken kan inte dö, och jag sade redan då att Lindgrens teorier inte skulle få någon som helst betydelse för vargpolitiken. Grundorsaken var och är att Lindgren/Glöersen trodde att genetik var en verklig fråga i vargpolitiken. Så var det inte, och så är det inte, genetikfrågan är ett spöke som endast troende kan se. Svenska folket och Sveriges natur behöver inte varg. Bjärvall uttryckte det som att ”Vargen i Sverige är en filosofisk fråga.” Och filosofiska frågor drivs av ideologi. Och för ideologi finns ingen budget, det finns inga kostnader som är för höga. Målet med svensk vargpolitik finns angivet i Göran Perssons proposition ”En sammanhållen rovdjurspolitik”. Där angivet mål har bekräftats upprepade gånger, och gäller alltjämt. Skippa därför hoppet om att vargfrågan kan lösas med jakt. En ljuspunkt finns dock; SD:s framgångar blockerar all toklagstiftning som Mp nog tänkt sig när de väl satt i regeringen. En mörk punkt är att Alliansen svek landsbygden; i valet sade väljarna inget om att de ville ha en rödgrön regering. Den enda möjliga tolkningen av valet är att väljarna ville ha fortsatt Alliansstyre med stöd av SD. Men Reinfeldt tog större hänsyn till den egna prestigen än till väljarnas vilja, och visade därigenom bristande respekt för demokratin.

  20. Mats S Johansson 2014-11-17 kl. 18:31 #

    Nej Björn och Gunnar,

    vargstammens genetik är inget svepskäl i en debatt om vargens väl och ve i Sverige. Det är en avledningsmanöver för at de (MP/NVV/SNF/WWF/Per B/…) ska slippa frågor som:

    – Varför anser de att Sveriges miljöfrågor löses bättre av ideella föreningar och stiftelser sponsrade av privata utländska ekonomiska intressen än av den demokratiska process som bevisligen hittills gett oss en natur som resten av EU avundas oss? (och det trots att många av länderna i EU levt längre än oss med det art- och habitatsdirektiv som Per Bengtson så gärna ser ska styra svensk naturvård)

    – Varför vill man sälja ut den svenska landsbygden på rea till en Rewildingorganisation som enligt Postkodlotteriets (NL) egen hemsida (hittills) mottagit i runda slängar 180 miljoner kronor i direkt stöd ( https://www.postcodeloterij.nl/goede-doelen/alle-goede-doelen/ark-2.htm ) samtidigt som ägarna av lotteriet tar ut rekordöverskott varje år trots att de ”tvingas” dela ut 10% mer av omsättningen än det svenska Postkodlotteri som hittills, enligt SNFs egna uppgifter, betalat nästan 40 miljoner till Johannas organisation (SNF). Det är nästan lika mycket som ni tar in i medlemsavgifter, eller hur?

    Ett Postkodlotteri som beskrivs så här av SVD:
    http://www.svd.se/naringsliv/har-ar-hela-granskningen-av-postkodlotteriet_8506998.svd

    Vad får de som motprestation av Naturskyddsföreningen, Johanna?
    En överklagan av ett demokratiskt fattat beslut och därmed hjälp av SNF att avfolka den svenska landsbygden så att den kan bli resten av Europas egen lilla Edens lustgård medan de själva fortsätter att utveckla sin egen biologiska mångfald på det sätt de gjort hittills och som vi alla kan se resultatet av?

    – På den samma hemsidan kan man läsa att det Nederländska Postkodlotteriet bl.a sponsrat Sea Shepherd och Paul Watson ( https://www.postcodeloterij.nl/goede-doelen/alle-goede-doelen/sea-shepherd-2.htm )
    med nästan 60 miljoner kronor.

    Jag undrar om det inte är en och annan av Naturskyddsföreningens tidigare ledare som vänt sig i graven om de sett hur dagens Naturskyddförening drivs. Ledare som i motsättning till Johanna och hennes senaste företrädare kan vara stolta över vad de, TILLSAMMANS med HELA den svenska befolkningen, byggt upp.
    Hur kommer det Sverige att se ut som du lämnar efter dig, Johanna…?

    Ledsen Gunnar. Det här blev OT, men jag hade inte tvekat en sekund att betala mer för medlemsskapet i SJF om ni anställt någon som granskat det Per B &co sysslar med. Att tro på att Uppdrag Granskning eller någon annan inom SVT ska göra det är väl som att tro på Tomten….

  21. Gunnar Glöersen 2014-11-17 kl. 10:03 #

    Björn Isaksson, tyvärr har genetikspöket tillåtits bli medel för att nå målet, många vargar. För oavsett genetisk status kommer värnarna att hävda att det krävs många vargar, de byter bara argument. Om de verkligen menade allvar med att inaveln som sådan är ett hot och att den enbart kan brytas med nya vargar borde de också förstå att ju fler inavlade vi tillåter ju längre tid kommer det att ta för att få ner inavelsgraden via nya vargar.

  22. Björn Isaksson 2014-11-17 kl. 09:57 #

    Det viktigaste som domen visar är att om Naturvårdsverket följt Skandulvs rekommendationer om att skjuta bort hela revir i stället hade det funnits vetenskapligt stöd för jakten.
    Man kan spekulera i att om den genomförts, hade då Tividenungarna funnit utrymme att bilda nya revir i stället för att löpa gatlopp upp till förbjudet område?
    De finns ingen möjlighet att förändra genetiken inom det nuvarande vargområdet utan att man glesar ut mellan reviren så att det faktiskt finns plats för friskt blod. Det gör det inte nu.
    Den vargjakt som länsstyrelserna nu ska besluta om vilar på direktivet och kan överklagas till NV, (vilket i o f s gör mig bekymrad) eftersom man visat att man inte vill ha förvaltning.
    Men som sagt, genetiken är ett svepskäl, inget annat.

  23. Anders Hermansson 2014-11-16 kl. 00:25 #

    Varför sitter det tiggare utanför snart sagt varje större affär i Sverige? Tycker den delen av befolkningen som besöker affärerna i fråga om att det sitter tiggare utanför? Nej, knappast. Men tiggarna sitter där av två skäl; för det första är de EU-medborgare och har all rätt att sitta där de sitter, samt för det andra så har EU misslyckats med att skapa rimliga levnadsvillkor för unionens alla medborgare. Varför finns det en explosivt växande vargstam i Sverige? Tycker den delen av folket som plågas av vargarna om alla dessa vargar? Nej, knappast. Men vargarna finns här därför att EU har tvingat medlemsstaterna införa lagstiftning som hindrar befolkningen från att utrota vargen. Per Bengtsson har förirrat sig i detaljer, och tolkat domen fel; domstolsutslaget har INGET att göra med vargars i Sverige eventuella inavel. Per Bengtsson får nog sitt lystmäte uppfyllt; vargstammen kommer att få fortsätta växa obehindrat, därför att precis så som Glöersen skriver så konstaterar Kammarrätten att det att gå från bevarande till förvaltning är inte förenligt med lagen. Där finns inget om förvaltning av varg i EU, vilket är naturligt eftersom vargen troligen inte går att förvalta. Grundtanken är i stället något som kallas ”balans”. Att ändra nationella lagar, EU-direktiv och konventioner är inte gjort i en handvändning. Därför kommer det denna vinter inte att bli någon jakt som på ett års sikt reducerar antal vargar, eller ens hejdar ökningen. Det kommer det inte att bli nästa år heller, för den delen. Eller året därefter. Europeiska unionen börjar krakelera på många områden, tiggeriet och en galen rovdjurspolitik är små symptom. Arbetslöshet, fattigdom, deflation och att Storbritannien ämnar omförhandla sitt fördrag, och eventuellt lämna EU, är tydligare symptom på grundorsaken till unionens problem: EU är ingen demokrati. I icke-demokratier tenderar med tiden tillgångarna hamna hos en allt mindre del av befolkningen, och allt större del av bördorna får bäras av en allt fattigare befolkning. Den utvecklingen gynnas som bekant i EU, Grekland är bara ett av flera exempel. Samma utveckling är på väg i alla unionensländer. Rovdjurspolitiken är ett verkligt skådeexempel; EU:s jordbrukspolitik dränerar landsbygder på kapital, men låter landsbygderna står för hela kostnaden med de rovdjur landsbygderna inte vill ha. En inte alltför svår spådom är att detta kommer icke att gå särskilt länge till.

  24. Gunnar Glöersen 2014-11-15 kl. 21:49 #

    Per Bengtson, vi kan vara eniga om en sak. Att motivera jakt för vargarnas skull är ingen bra idé. Men eftersom bevarandesidan gör allt för att förhindra alla former av jakt var det ett desperat försök att hitta argument som även genetikfundamentalisterna skulle kunna acceptera. Men i sak är det helstolligt att undvika att motivera beslut utifrån det som är kärnfrågan, nämligen att den täta vargstammen ställer till ett helvete för tusentals människor. Jag är en av dem.
    Att vi skriver att genetiken vare sig kan förbättras av fler eller färre vargar vet väl alla? Därför är det också meningslöst att låta stammen växa. För lika sant är att inaveln minskar snabbare i en mindre stam än i en stor om det kommer i nya vargar. Att säga att alternativet ingen jakt skulle minska inaveln snabbare är de alternativ som redovisades är väl direkt korkat? Om selektiv jakt ger snabbare effekt än random jakt kan inte ingen jakt heller leda till sänkt inavelsgrad. Det fattar även du, det behöver man bara grundskolematte för att förstå, om ens det. För om man skjuter bort alla vargar med hög inavelsgrad kommer garanterat den genomsnittliga inavelsgraden att minska. det är ju den ni käftar om och som ni vill upprätthålla för att era argument ska hålla!

    Vad gäller antalet anser jag också att rätten har fel. För EU kommissionen har indirekt godkänt långt högre avskjutning av lodjur och björn i flera länder där de återfinns i samma bilaga 4. Men en sak är positivt med ert engagemang, det påskyndar revideringen av direktivet.

  25. Per Bengtson 2014-11-15 kl. 18:02 #

    Gunnar, du tycks ha missat några väsentliga delar av domen.

    Det första är relaterat till ditt påstående att ”Naturvårdsverket inte klarar av sin uppgift, att gå från bevarande till förvaltning.” Kammarrätten påpekar nämligen i sin dom att ”Den svenska vargpopulationen omfattas inte av art- och habitatdirektivets reglering för arter som kan vara föremål för s.k. förvaltningsåtgärder (eller exploatering), utan åtnjuter tvärtom ett strikt skydd där förbudet mot dödande är av central betydelse.” Att gå från bevarande till förvaltning skulle alltså enligt Kammarrättens dom inte vara förenligt med lagen.

    Vidare är det långt ifrån enbart det faktum att Naturvårdsverket inte utformade jakten i enlighet med Skandulvrapporten som lett fram till att Kammarrätten inte anser att syftet med jakten skulle uppnås. Flera andra skäl anges. Viktigast av dessa är att den genetiska vinsten med jakten även om den utformats så som Skandulv föreslog inte anses stå i proportion till hur många vargar som skulle dödas. Kammarrätten avvisar dessutom Skandulvs rapport i sin helhet med motivationen att de jämfört selektiv jakt med slumpmässig jakt istället för med ingen jakt alls: ”Kammarrätten kan dock inte dra någon annan slutsats än att den positiva effekt på inavelskoefficienten som förs fram i rapporten, och därmed i Naturvårdsverkets beslut, i själva verket avser ”selektiv jakt” i förhållande till ”slumpmässig jakt” (random harvest). Den för beslutet relevanta frågan – hur inavelskoefficienten påverkas av jakt respektive av att förbudet mot att döda varg upprätthålls – tycks alltså inte alls ha utretts.”

    Vidare konstaterar kammarrätten att ”…redan ordalydelsen i Naturvårdsverkets beslut visar att det fanns ett relativt svagt stöd för att den eftersträvade effekten av beslutet skulle uppnås. Jakten i sig förväntades nämligen, enligt verkets redogörelse för Skandulvs rapport, bara ge ”viss” förbättring av inavelsnivån. Denna förbättring uppgavs dessutom vara endast ”temporär”.” Kanske har även Jägareförbundets inlaga bidragit till att Kammarrätten kommit till denna slutsats: ”Det är viktigt att poängtera att det råder total enighet [inom forskarkollektivet] om att vargstammens bevarandestatus ur ett genetiskt perspektiv aldrig kan förbättras om det inte finns ett genetiskt utbyte. Vare sig selektiv jakt, färre vargar eller fler vargar kan förbättra den genetiska statusen på längre sikt om immigrationen upphör.”

    Med andra ord anser kammarrätten precis som vi som protesterade mot jakten att man inte förbättra vargens genetik genom att döda vargar. Jag måste säga att det för mig är fullständigt obegripligt att den förra regeringen, SJF, och Naturvårdsverket inte kunde acceptera detta självklara faktum i ett tidigare skede, utan att det skulle behöva gå så långt som till Kammarrätten. Snacka om slöseri med skattepengar. Nu får vi hoppas att vi slipper höra dessa dumheter några fler gånger i och med att det numera är Länsstyrelserna och inte NVV som kommer besluta om vargjakt. Ett lokalt fattat beslut av en länsstyrelse som utgår från en lokal förvaltningsplan kan knappast ange att jakten skulle förbättra vargstammens genetik nationellt som ett motiv till undantag mot förbudet att döda varg.