Lars Furuholm slutar i protest!

En av myndighets Sveriges ledande rovdjursansvariga, Lars Furuholm slutar i protest mot en rovdjurspolitik som han inte längre tror på. Furuholm har varit rovdjursansvarig i 20 år i Värmland. Samarbetet mellan länsstyrelsen och majoriteten av de organisationer som berörs av rovdjursfrågan har varit i stort sett bra. Enigheten om målen och hur rovdjurstammarna bör förvaltas har varit stor. Jag tror inte att något annat län har haft så låg konfliktnivå som just Värmland i rovdjursfrågan. I andra län råder i det närmaste krigstillstånd mellan länsstyrelsen och delar av befolkningen. En av förklaringarna till det bättre debattklimatet har varit Lars Furuholm. Även Eva Eriksson, landshövdingen, har genom sina ageranden och uttalanden skapat en samsyn i rovdjursfrågan som uppskattats. Även hon slutar i höst.

Jag har suttit med i utredningar, träffat politiker och beslutsfattare. Värmland har alltid lyfts fram som det goda exemplet. Nu har inte det lett till färre rovdjur eller mindre problem. Tvärt om har Värmland Sveriges tätaste vargstam och har drabbats mycket hårt av en överstor lodjurstam. Men vi har ändå kunnat upprätthålla en konstruktiv dialog med länsstyrelsen.

Vad är länsstyrelsen i Värmlands hemlighet? Jo, har till skillnad från andra länsstyrelser har man vågat ha åsikter om rovdjurspolitiken och vågat påpeka bristerna i den. Länsstyrelsen med Lars Furuholm i spetsen vågar stå upp för dem som drabbas negativt av rovdjuren och har insett att stammarna måste begränsas. Han har också vågat säga ifrån offentligt!

Den rösten tystnar nu. Furuholm har gett upp! Han säger rakt ut att han tröttnat på att försöka genomdriva en rovdjurspolitik som vare sig majoriteten av länets befolkning, berörda organisationer eller länsstyrelsen själv tror på. Dialog och enighet har inte lett till något positivt, bara till ännu fler rovdjur

Jag träffade av en slump landshövdingen på tåget till Stockholm förra veckan. Hon uttryckte samma frustration som Furuholm över vargsituationen. Men det mest intressanta var att hon var mest sur på att miljöministern. Lena Ek och andra politiker börjat använda det sansade tonläget i Värmland som ett bevis på att problemen inte är så stora. Det lönar sig inte att hålla en konstruktiv samtalston om de använder det emot oss, var hennes slutsats.

Lars har ju inga egna privata intressen som påverkas negativt av rovdjuren. Lars är vegetarian, har aldrig jagat, har inga tamdjur och har jobbat med naturvård hela sitt liv. Lars har ändå haft förmågan, som många andra saknar, att se hur enskilda och grupper påverkas negativt av inte minst vargen och han har insett att samhället måste ta hänsyn till dem. Nu ger han upp! När en så positiv och uppskattad rovdjursansvarig slutar i protest mot en rovdjurspolitik han inte längre tror på har det gått långt.

Vi får hoppas att Lena Ek och regeringen inser hur illa det är, även i Värmland, trots att vi inte slår varandra på käften i den offentliga debatten. Eller är det så galet att det krävs radikalisering för att nu framgång och att slagsmål som det vi såg från en Grekisk TV debatt igår kväll är nyckeln till en bättre rovdjurspolitik. Jag hoppas att det inte är så illa, men allt fler röster, avhopp, polisanmälningar, strejker, avstängda vägar och nollvisions beslut tyder på att det är dit vi är på väg.

Vi kommer att sakna Lars i vargdebatten. Men önskar honom lycka till när han nu likt tjuren Ferdinand skall sitta under en ek och lukta på sina blommor. Det är säker mycket, mycket skönare än att likt en Don Quijote fäkta mot EU kvarnarna.