Chockerande brist på insikt om naturens realiteter
Ofta framhåller vi urbaniseringen som ett stort hot såväl mot förståelsen för naturen, som mot förståelsen för jakt som ett hållbart nyttjande av en värdefull resurs. Samtidigt slår vi jägare inte sällan oss själva för bröstet när det gäller kunskap om naturen och ekologiska processer. För detta finns det även gott stöd, både i forskningen och när man ser hur väl vi lyckas med att förvalta det jaktbara viltet. Alla verkar dock tyvärr inte vara lika insiktfulla…
Min grundmurade tro på vår klokskap står stark. Läser man kommentarsfältet på Jakt & Jägare kan man dock ibland börja fundera… eller till och känna ett tillfälligt mått av uppgivenhet. Nu senast reagerar jag över en artikel om hur en varg slagit en älgkalv. Själva texten har jag inga invändningar emot, men bilderna och bildantalet… För att inte tala om kommentarerna! Jag väljer att tro att en bunt jaktmotståndare lyckats få in en svärm kommentarer i avsikt att misskreditera jägarkåren. Samtidigt lockar dock bildvalet just till denna typ av känslor och kommentarer.
Vargar är rovdjur. SJÄLVKLART slår de älgkalvar och äter upp dem. På samma sätt som rävar tar rådjur och sorkar, duvhökar tar skator, sparvhökar tar grönfinkar osv osv. Den enda logiska slutsatsen jag kan dra är att man menar att vi ska utrota alla rovdjur? Den som vill marginalisera jägarna och jakten, samt se till att vi tappar all form av anseende i samhällets ögon, bör absolut följa på den inslagna linjen om hur grym naturen kan vara och att vi borde rätta till detta. Detta om något luktar storstadstänk från sådana som aldrig sätter sin fot ”i spenaten”.
Själv skakar jag titt som tätt på huvudet åt veganer. De här debattörerna förefaller dock vilja göra om hela ekosystemet till ett vegansystem?! För vårt anseende är denna linje till och med värre än en militant nollvision mot varg. Om det är jägare som kör dessa argument så tycks det finnas plats för en dumstrut ovanpå foliehatten… alternativt har man inte tänkt över konsekvenserna av vad man säger. Det råder dock knappast någon tveksamhet om hur ickejägare kommer att se på det hela, eller hur våra motståndare kommer att utnyttja argumentationen i debatten om jakt i allmänhet och rovdjursförvaltningen i synnerhet.
Kunskap är makt, och att omsätta kunskapen i ansvarsfull förvaltning ger oss ytterligare styrka i debatten om betydelsen av jakten. Allt detta ger oss en närmast ovärderlig ”cred” i samhällets ögon. Lämnar vi den kunskapsbaserade approachen till viltförvaltningen raseras dock allt detta. Jag är fullständigt övertygad om att detta är helt fel väg att gå om man vill skapa förtroende för viltförvaltningen och jägarkåren. Det gäller i synnerhet om man vill att vi även skall få förvalta de stora rovdjuren genom jakt.
Jag väljer som sagt att tro och hoppas att det är jaktmotståndare som skrivit kommentarerna. Alternativt hoppas jag verkligen att man tänker till, och tänker om. Är det jägare som på allvar försöker vinna förståelse för vår situation och verksamhet är jag dessutom synnerligen glad över att det finns två jägarorganisationer…
MartinJ1,
allt detta är självfallet grymt svårt att värdera effekterna av. För mig som varje vecka stöts och blöts med naturvårdsfolk såväl från myndigheter som intresseorganisationer är det dock väldigt tydligt att många faktiskt köper logiken i våra kunskapsbaserade argument. Man kanske inte håller med om våra måltal fullt ut, men förstår logiken bakom våra ställningstaganden. Och att olika intressen måste vägas mot varandra. Men sedan brukar referenser till diverse mindre genomtänkta argument dyka upp… och en hel del förkastar helt alla kunskapsbaserade argument, just med hämvisning till vad man betraktar som ren och osaklig populism från jägarnas sida.
Jag är alltså fullständigt övertygad om att det vore lättare för mig att få acceptans för en låg populationsnivå om man inte hade denna typ av argument att hänvisa till.
När det gäller referensen till uppdragsgivare så har ett antal kommentarer till detta inlägg väldigt tydligt tagit ställning för en nollvision, och uttryckt något som knappast kan tolkas som ngt annat än att SJF borde stå för en sådan. Jag försöker bara påminna om att det inte överensstämmer med våra demokratískt fattade beslut, och därmed inte heller är vad jag ska arbeta med som målsättning.
Märkligt att du känner att du måste skriva om att dina uppdragsgivare och hur demokratiskt processen är genom ombud osv. Nåja du kanske fick ut något av det vad vet jag….
Jo du pumpar ut fakta liksom dina kollegor och det är kanon! Jag står i främsta ledet för att ge dig ett jättetack för detta. Något du eller dina kollegor kollegor däremot ibland hävdar är att ingen lyssnar på de extrema minoriteterna på endera sidan. Men hur kan de då piska upp en hätsk stämning som försvårar ditt arbete?
Jag tror nog att anfall på många fronter är bättre än bara på en och jag anser inte att SvJf bör hänge sig åt allt för stora känsloyttringar utan snarare fortsätta med fakta baserad debatterande med fötterna på jorden. Mao har jag svårt att se problemet med den artikel med bilder och kommentarer du kritiserar då det inte är SvJf som publicerar den. Artikeln kan hjälpa dig faktiskt på så sätt att du lätt kan peka på den frustration och uppgivenhet som finns hos många jägare istället för att hänvisa till att du själv minsann varit ute och pratat med jägare som är frustrerade dvs enklare för åhöraren att kolla upp då han/hon inte bara har ditt ord att lita på som källhänvisning.
Mao försök se möjligheter istället för problem.
Bra. Att du har specialistkompetens på området. För den behövs, och jag hoppas och tror att du gör vad du kan för att styra upp situationen. Det vore komplett vansinne att plöja ner en massa pengar i något som vi inte ens vet är nödvändigt. Jag är ganska övertygad om att vi har samma typ av inavelsproblem, åtminstone lokalt, i våra övriga viltstammar. Och ska man ”rädda” vargen genetiskt, så måste vi väl även förbarma oss över rådjuren och älgarna? Eller?
Nu är vi långt från det ursprungliga ämnet, jag vet. Så jag tackar för mig i denna tråd.
Jan,
att motivationen minskar är självklart men rovdjuren äter trots allt i de flesta fallen inte upp allt. Jag ser inte heller denna fråga som svart eller vit, och värdet av att exempelvis skapa skydd blir förstås större med fler rovdjur. Jag talar då förstås inte bara om varg.
Michael,
jag missade inte din avslutning. Men jag kommenterade den inte, utan raden innan, dvs vilket pris är vi beredda att betala. Vad gäller inavelsfrågan så har jag debatterat den flitigt här på bloggen, då det är en del av min bakgrund och specialistkompetens.
Vi får inte falla in i Disneyargumenten, de brukar med rätta kritiseras friskt på både detta forum och på J&J.
Att känsloargumenten får publicitet innebär inte att dom får effekt, ekonomiska argument biter bättre. Ta exemplet med snuset, en direkt hälsovådlig produkt som politikerna är beredda att slåss för mot EU. Varför det? Skatteintäkter!
Alkoholmonopolet likaså, där finns det också en himla massa skatteintäkter att hämta!
Anders Borg, som är jägare, är beredd att kämpa ”ända in i kaklet” för att vi inte ska behöva jobba med momsredovisning för föreningar. Det ger för små skatteintäkter, i förhållande till administrationen.
Ett tydligt exempel på att känsloargument inte biter är eftersöksstrejken, den kostar inte samhället ett dugg ekonomiskt, snarare tvärt om. Således struntar politiken i den, media och allmänheten också.
Känslor kommer inte att bita på politiken förrän ett barn angripts av varg, då kan det vara läge för känslor! Vi får hoppas att det inte går så långt, men tyvärr närmar det sig med alla dessa oskygga vargar.
Jag brukar följa med intresse vad som debatteras både här och på JRF,s sidor men det är nu först på morgonen som jag tog mig i kragen och tittade mer noga och läste kommentarerna om den stackars älgkalven som den elaka vargen tagit, nåja, elakhet var väl inte meningen från vargens sida men bilder som så påtagligt visar vad som händer upprör många och ju större rovdjur desto större bytesdjur.
Bilder på dödade djur av rovdjur eller människor har jag personligen aldrig haft så mycket övers för. jag vill minnas att jag för många år sedan skrev till JRF,s redaktion och ”gnällde” över en bild som visade skjutna rådjur, fasaner och harar prydligt upplagda och fotade. Svaret blev då att många framför allt yngre jägare hade ett intresse av sådana bilder. När jag gnällde över bilder på fina lodjur, skjutna av stolta jägare fick jag genast svar på tal i kommentarsfältet, men jag tycker fortfarande djur gör sig bäst i sin naturliga miljö. Däremot som upplysning kanske det är bra att folk ser vad som händer i verkligheten.
Verkligheten ja, hur skall vi nu förhålla oss till de regler och lagar som finns och som jaktorganisationerna förespråkar om att vårda och sköta det vilda, det slog mig när jag såg älgkalven. Kan man vårda stammarna med älg och rådjur när vi har ett rovdjur som vargen, året runt i markerna. Lösspringande hundar är förbjudna vissa tider med hänsyn till viltet, men sen slutar hänsynen, för med vargen kan man alltid hävda dess naturlighet.
Detta blev långt och kanske mest ett kåserande, men en fråga till Fredrik. Är det meningsfullt med viltvård och engagemang om rovdjuren äter upp det som vi vill viltvårda?
Nu blev det konstigt. Som jag tolkar ditt senaste svar är du absolut beredd att betala priset för en svensk vargstam…? Läs de två sista meningarna i mitt förra svar en gång till. Du kanske missade dem.
Mja Michael,
jag ser en milsvidd skillnad mellan att försöka påverka inaveln för en enda art jämfört med om man skulle börja ge sig på reglera allt ”lidande” som rovdjur åstadkommer genom att ta bort hela predatorguilden. Och nej, jag vet att ingen sagt det, men det blir en logisk konsekvens av att börja dra en snyftvals om hur elak vargen är mot de stackars kalvarna.
Jag håller med dig när det gäller betydelsen av jakt, men kanske inte riktigt när det gäller betydelsen av rävens predation. När det gäller kostnader, och frågan hur mycket vi är beredda att betala: ABSOLUT!!! Det är där vi ska lägga argumentationskrutet, i mina ögon…
Det klart alla bytesdjur, på något sätt lider, när de blir tagna av ett rovdjur. Men vad jag menar är att för 75 år sen gjorde haren eller tjädern som hamnade i grytan, i stället för i rävens mage, stor skillnad för en fattig familj. Min farfar, till exempel, var egentligen inte det minsta intresserad av jakt, men blev i stort sett tvungen att följa med, för att bidra till försörjningen. Han jagade sedan hela livet. Rävens predation gör idag ingen större skillnad. Men ju större rovdjuret är, desto mer påverkar det oss. Vargen påverkar yrkesmässig tamdjurshållning och meningsfull jakt. Dess predation kostar på sina håll enorma summor. Är vi beredda att betala det priset? Sedan är det ju intressant att du pratar om att detaljreglera ekosystem. Det är ju precis det man försöker göra med den genetiska förstärkningen av vargstammen. Jag tycker du ska gräva ner dig i den påstådda inavelsfrågan istället. En av vargetablissemangets förmodligen största bluffar.
Stockholmaren,
det här är en blogg, inte ett internetforum där vem som helst blir publicerad vad man än skriver. Det är min blogg. Vad som avhandlas bestämmer jag genom mina inlägg, och genom att se till att de kommentarer som kommer anknyter till mitt inlägg. Vad som är relevant avgör jag, eftersom det är min blogg. Jag brukar aldrig hindra någon att uttrycka en åsikt, så länge ett inlägg inte innehåller personangrepp eller en massa invektiv. Däremot så krävs det någon form av vidareutveckling av ett resonmang om man skriver uppföljande kommentarer. Att bara rapa upp samma sak igen utan att lyckas argumentera för sin sak på ett mer övertygande sätt innebär ibland att jag inte släpper igenom inlägg, eftersom de inte tillför något ytterligare till diskussionen. Eftersom det är en blogg brukar jag inte heller låta andra gå i polemik med varandra; i min blogg ingår jag i diskussionerna.
MartinJ1,
självklart har jägarkåren känslor! Det betyder inte att jag stilltigande tänker sitta och se på när ett medium bidrar till piska upp en stämning med en svärm av osakliga argument som i mina ögon direkt hotar mitt största intresse och alvarligt försvårar mitt arbete med att komma så långt som möjligt mot det förvaltningsmål som mina uppdragsgivare satt upp. Dvs SJF:s medlemmar, genom sina demokratiskt valda ombud.
Jag anser att jag pumpar ut fakta närmast konstant. Nollvisionärerna, eller åtminstone en del av dem, är dock uppenbarligen inte direkt intresserade av att driva den typen av kunskapsbaserad opinionsbildning. Det betyder inte att jag slutar, men de är inte heller min viktigaste målgrupp.
Michael Ericsson,
den enda rimliga slutsatsen av påståenden att man inte ska ha varg eftersom deras bytesdjur lider måste självfallet vara att vi inte heller ska ha andra rovdjur som orsakar någon form av lidande för sina byten. Den som hävdar att vi inte ska ha varg menar förstås att de ska utrotas. Grundar man sin ståndpunkt på detta resonameng följer rimligen att man även vill utrota alla andra rovdjur. Alternativt lära dem att inte äta kött…
Klart som korvspad, och en helt omöjligt sak att få någon som helst förståelse för. Det är ingen här som hävdar att naturen ska få sköta sig själv, utan bara att vi människor inte kan gå in och detaljreglera hela ekosystem för att förhindra djurs lidande. Hela detta resonemang stinker fullkomligt av den typ av värderingar som exempelvis Djurens rätt står för.
Jag har stor och full förståelse för den frustration som de som drabbats av varg känner över vargstammens storlek, men jag förstår inte att de hoppar i denna tunna… sällskapet är inte trevligt, och vill oss allt annat än väl, tro mig.
Jag anser att det är en chokerande brist på respekt från din sida att publicera detta blogginlägg! Som representant för SvJF borde du respektera att även jägarsidan har känslor och även rätten att uttrycka dessa istället för att kallhjärtat bara hålla sig till fakta. Känsloargument kanske inte vinner debatten i längden men de kan nog sätta sina spår de också då vargkramarna verkar komma långt med det genom att t.ex. peka på människans grymhet då de dödar djur. Ställ känsloargument mot känsoargument och du kan göra en saklig jämförelse på ett visuellt sätt genom t.ex. bilder eller än bättre film.
Jag tror inte för ett ögonblick att någon jägare av de som kommenterat artikeln inte är medveten om att rovdjur dödar utan man är mer frustrerad över att det ständigt upprepas hur grymma jägarna är som mördar djur medans rovdjuren inte är grymma. Att det sen finns nollvision tänk bl.a. kommentarerna ser jag som positivt då det ligger som motvikt mot kramarna som vill ha tusentals vargar. Det kan faktiskt i slutändan göra att vi får färre vargar än om vi bara säger ja då det måste till en kompromisslösning. Nollvision är betydligt mer lätt att få publicerat är någon tråkig byråkrat som säger ja och rabblar fakta som få utan intresse i frågan läser.
När chocken lagt sig över att det faktiskt finns de som inte följer din och SvJf linje så kanske du bör fundera på att mata nollvisionärerna med fakta som de kan sprida då de med större sannolikhet når ut till en bredare massa i sensationsmedia än du med tråkig fakta.
Det jag ibland undrar över är hur det kan ha undgått någon att Sverige har skrivit på och åtagit sig att hålla varg i Sverige, det finns ett antal riksdagsbeslut på det och stor politisk enighet och, glöm inte det: en folklig majoritet? Hur kan det ha undgått någon att vi är med i EU, som har ett stort inflytande i dessa frågor? Jag begriper inte att man ens funderar i nollvisionsbanor?
Det är bortkastad tid, släpp den tanken!
Där har Svenljungagruppen helt rätt: Riksdagsbeslutet om 210 vargar ska gälla!
Men den som tror att politiker viker sig för hot och bojkotter tror jag misstar sig. Det är tydligt efter gruppens möte med Eskil Erlandsson, han lade huvudet på sned tyckte det hela var bekymmersamt och att problemet måste lösas.
Men händer det något?
Det senaste utspelet med att låsa skogsbilvägar och hägna in stränder kommer att slå tillbaka på oss själva, det stärker inte direkt förtroendet för jägarna.
Liksom Fredrik ser jag rubrikerna i tidningarna framför mig och det kommer inte att stå att det är markägarna som som hotar allemansrätten, det kommer att stå att det är jägarna!
Jag förstår till fullo desperationen, men jag tror inte konflikt är lösningen om man vill ha med den breda opinionen på tåget.
Fredrik. Eftersom du tycker att ”Det mest tröttsamma argumentet av alla är tjatet om att vargen inte är utrotningshotad globalt sett”, förvånar det mig att du frågar om vi ska utrota alla rovdjur? VEM har någonsin sagt det? Vem? Snacka om tröttsamt argument. Men rovdjuren har under alla tider påverkat oss. Från minsta vessla, till rovfåglar, rävar, björnar och vargar. Samhället har de senaste 50-100 åren ändrats. Vi lever inte av naturahushållning längre. Men de stora rovdjuren påverkar oss likväl alltjämt. De konkurrerar med den livsföring som vi har idag. Ekosoferna vill att vi ska släppa allt till naturen, och låta den sköta sig själv. Det går inte. Inte än. Men nu har vi ju lärt oss odla kött på konstgjord väg. Så snart kanske. Men fram tills dess så blir vi nog tvungna att ifrågasätta de stora rovdjurens numerär.
Utan pysventilsterapi skulle många vargdrabbade jägare må ännu sämre och tvingas gå på ”tyngre mediciner och behandlingar”. Antalet pysventilsterapeuter har under de senaste åren ökat ordentligt men tyvärr har många av dessa inte insett att det är skillnad på pysventilsterapi och framgångsrik opinionsbildning och politisk påverkan. Det kan t ex vara uppfriskande att runt ett fikabord slänga ur sig mer eller mindre galna idéer om hur man skulle kunna få någon känd vargkramare att spärra upp ögonen lite extra men i ett större perspektiv kan sådana fikabordsförslag ge förödande effekter på opinionen.
I de äldsta varglänen finns idag en god kunskap om skillnaden mellan pysventilsterapi och opinionsbildning. De skulle vara bra för oss jägare om alla pysventilsterapeuter kunde ta del av den kunskap och erfarenhet som finns på dessa läns hårt prövade vargkliniker.
RK,
”Denna går ut på att uppsöka och förfölja bytesdjuret i hög fart för att så snabbt som möjligt komma ifatt och nedlägga det.” Självklart kan det ta tid, men det är inte frågan om vargen skadar och ”medvetet” ligger och väntar.
Har du exempelvis sett en kråka som attackerar en hare, och först försöker hacka mot ögonen?
Det mest tröttsamma argumentet av alla är tjatet om att vargen inte är utrotningshotad globalt sett. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag skrivit det här… Det spelar ingen roll; Sverige har precis som de flesta andra länder förbundit sig att bevara sina inhemska arter. Hur bra skulle bevarandearbetet funka om alla bara hävdar att arten finns någon annanstans, och därmed tävlar i att utrota den snabbast?
Och du inser att en konsekvens av ditt resonemang är att om vi ska ha varg, vilket en majoritet anser och Sverige förbundit sig, så bör man ha väldigt stora grupper så att de blir mer effektiva och snabbare dödar sina byten?
Hej igen.
”RK,
nej vargen är inte unik; den är ett rovdjur som många andra. Sådana dödar som bekant byten, och det sker sällan i form av ögonblicklig död. Därmed förekommer det med absolut självklarhet ofta någon form av lidande för bytesdjuret.”
Kan jag få något exempel på ett annat djur som medvetet kan gå omkring i dagar och vänta ut sitt skadade offer? Självklart är alla rovdjur ett lidande besvär för sitt offer men du kan inte förneka att vargen är extrem. De som är för varg säger i samma sväng att vi SKA ha minst 10-20 % skadade älgar per jaktförsök orsakade av varg i Sverige i fortsättningen. Dessa älgar ska gå omkring SKADADE! Ni har en intressant länk som jag hänvisar till. Den är inte prickfri men den är åt rätt håll. http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Artiklar/Forskningstjugan/Sa-jagar-vargen/
Jag vet bla ett exempel från Isle Royale där 7 vargar har att göra i över 40 minuter för att döda en vuxen älg. Låt oss fantisera om hur länge det kan ta med endast en eller 2 vargar? Under den här tiden börjas det ätas framifrån och bakifrån på en levande varelse. Vad är nyttan med det enorma lidande som bla Djurensrätt stödjer? Åter till min obesvarade fråga. På vilket sätt skulle vargen vara utrotningshotad?
Anton,
jag håller helt med dig om att allmänheten behöver en skolning i det här med natur och jakt. Det är just så vi vill jobba, och inte genom sensationshysteri och populism där man bara spelar på känslor. Det gäller även för Elisabeth Höglund.
Det finns ingen annan fråga vi lägger mer resurser på än vargfrågan; ditt påstående om att vi inte skulle anse att frågan är viktig är direkt löjeväckande.
Stockholmaren,
ja, jag är helt övertygad om att enda vägen att påverka samhället är sakliga, kunskapsbaserade argument. Alla tycker inte som vi, och kommer aldrig att göra det. Det är retoriskt helt omöjligt att driva att vi ska ha en kunskapsbasrad förvaltning av alla arter, utom vargen där vi istället ska försöka övertrumfa varandra med helt känslobasreade argument. En sådan debatt är förlorad från start, och vi kommer därmed hamna ännu längre från våra mål.
Jag anser på inget vis att de som inte vill ha varg är mindre vetande. Däremot är jag ärligt förbluffad över att man driver sin sak på ett så ostrategiskt sätt.
Självklart ska vi visa på vilka effekter vargen har, vilket vi arbetar stenhårt med. Men vi gör det utan att försöka spela på känsloargument, som alltid är lätta att avfärda. Inte minst viktigt då vi dessutom i alla andra lägen driver tanken att vi förvaltar viltet som resurs, och gör det hållbart utifrån en saklig kunskapsbas.
Jag är alltså helt övertygad om att denna typ av populistiska utspel tar udden av våra goda, faktabaserade argument för att begränsa vargstammen. Därav mitt inlägg.
Var vi står när det gäller antalet vargar i Sverige är väl känt, och kan knappast vara någon nyhet för dig. Vi är fullt och fast övertygade om att den enda vägen att komma tillbaka mot det målet är att arbeta med fakta och logik, samt visa på ansvarstagande.
RK,
nej vargen är inte unik; den är ett rovdjur som många andra. Sådana dödar som bekant byten, och det sker sällan i form av ögonblicklig död. Därmed förekommer det med absolut självklarhet ofta någon form av lidande för bytesdjuret.
Widemo, jag tor att Du genom detta angrepp på jägarkåren lyckats minska medlemsantalet i SJF med ytterligare några hundra. Du visar en chockerande brist på insikt om jägarnas realiteter. Du tror fortfarande att de som inte vill ha frilevande varg i Sverige är mindre vetande. Du tror fortfarande att det går att med sakliga argument påverka politikerna att ta sitt förnuft tillfånga. Du har fel, man MÅSTE visa på alla negativa (och helt onödiga) konsekvenser av frilevande varg. Störst genomslagskraft har BILDER på döda, plågade och lemlästade djur.
Ja, det är så här det går till i en natur med frilevande varg. Men saken är den att det INTE behöver vara så här. Detta är en liten del av helt onödigt lidande som skapas för att tillgodose en högljudd minoritet av vargfanatiker.
Att SJF och antalet anställda ekosofer i nämnda organisation kommer att minska i antal är med Ditt inlägg i debatten ett helt säkert faktum.
Det finns INGEN ursäkt för att vilja ha frilevande varg i Sverige, och det blir klart för allt fler. Att raljera över de som inte vill ha varg i Sverige är pinsamt och visar bara på empatilöshet. Att SJF tydligen ha frilevande varg i Sverige kommer bara att innebära att de tappar medlemmar och därigenom också påverkansmöjligheter.
Du visar på en chockerande brist på insikt om att frilevande varg INTE behövs i Sverige.
Hej Fredrik!
Då jag själv kommenterat på omtalade artikel så väcker din text mitt intresse.
”Vargar är rovdjur. SJÄLVKLART slår de älgkalvar och äter upp dem. På samma sätt som rävar tar rådjur och sorkar, duvhökar tar skator, sparvhökar tar grönfinkar osv osv. Den enda logiska slutsatsen jag kan dra är att man menar att vi ska utrota alla rovdjur?”
Om du någon gång vistats i skog och mark så borde du veta att vargen är rätt så unik i sitt tillvägagångssätt. Om du någon gång haft tillgång till en ordlista och slagit upp ordet utrota så kanske du skulle komma till insikten att vargen inte alls löper nog risk. Landets invånare vill nog inte att djur plågas i onödan.
Det känns som lite samma symptom som när människor tyckte det var för hemskt att se när en björnunge dödades av annan björn på en djurpark och reagerade väldigt starkt. Någon hade även filmat händelsen och fått ut den på nätet.
Visst är dett fullt acceptabelt att människor kan ta illa vid sig av såna händelser men samtidigt är det något som är helt naturligt för björnen. Det fungerar ju så i naturen och inte bara hos björnar. Verkar som att man inte vill veta av att det sker hemskheter i naturen även utan människans påverkan. Som Björn skriver, naturen är.
Du har helt rätt Fredrik, att sprida dumheter omkring sig är ingen bra metod i kampen för en rimlig rovdjurspolitik.
Tyvärr verkar många som kommenterar på Jakt & Jägares hemsida inte ha fattat detta.
Ytterligare ett exempel på ren dumhet i debatten är Svenljungagruppens förslag att bomma skogsvägar för att utöva påtryckning på regeringen.
Själv har jag tyckt att Svenljungagruppen faktiskt har fått lite ljus på rovdjursfrågan ett tag, men det här ger motståndarna feta gratisargument och om media tar upp det, så lär det bli med rubriker som ”utpressning” och ”jägarna hotar allemansrätten”.
Det lär bli svårt att åstadkomma något vettigt med sådana grovt otaktiska metoder, fast vargkramarna blir väl glada förstås.
Du tycks ha missat att det är den här linjen som gäller. Elisabeth Höglund skrev i en krönika i Aftonbladet att hon tyckte att jägare aldrig skulle få skjuta enkelkalv eller mer än en tvillingkalv eftersom att saknaden för älgkon annars skulle bli över gränsen för djurplågeri? Av barmhärtighet för älgkorna ska vi alltså aldrig lämna en älgko kalvlös. Den krönikan fick möjligen fler läsare än vad något skrivet alster i Svensk Jakt någonsin fått. Hur skulle Elisabeth Höglund fundera om hon fick se hur det ser ut i naturen? Tja, hon kanske blir tipsad om den där länken och tänker en vända till?
Jag har alltid resonerat kring att fakta ska ligga till grunden för beslut. Nu har jag insett att det är en återvändsgränd. Det är konflikt som gäller.
När nu Svenska Jägareförbundets bloggare till och med öppnar en dörr för galna rewilding-idéer (främst du Fredrik har ställt dig intresserad till detta) samt ett oräkneligt antal gånger uttryckt att ”ja men snälla Naturvårdsverket, efter denna örfil hoppas jag att det var den sista och jag hoppas att ni ger ett för oss mer positivt beslut nästa år” har jag fått nog. Efter femton års medlemsskap får det nu vara nog. Ni tycker säkert att det inte spelar någon roll, då ni ju kan fortsätta hävda att vargfrågan än oviktig (då så många inte berörs). Av samma anledning kan man tycka att inget är viktigt. Vem bryr sig väl om krig då det ändå bara drabbar några hundra miljoner av jordens 7 miljarder människor? Jag byter förbund och står helt och fullt bakom Svenljungagruppen och bojkott av eftersök. Ert korridorspring fungerar inte. Det är ute i skogen det avgörs. Den stora allmänheten behöver en skolning i det här med natur och jakt. En sådan trivial sak som enskilda vägar är aktuell med Svenljungagruppens senaste utspel angående att stänga bommarna.
Hmm, jag anser inte att naturen är grym, den bara är.
Jag tror att artiklarna är ett försök att vända betraktarnas känslor mot dem själva, att få dem att se vargen som något ondskefullt. Kommentarerna är ofta i paritet med ”där ser ni, snacka inte om grymma jägare”, vi dödar i alla fall skonsamt.
Det här fenomenet tror jag bygger på att det är ganska så omöjligt att få bilder på en vargdödad hund publicerade i media, så man provar med en gullig älgkalv i stället.
Det är lätt att förstå frustrationen för de som fått sin jakt med löshund förstörd, jag kan tänka mig att man vill gripa efter alla halmstrån som finns. NVV lyssnar inte, LST lyssnar inte, politikerna lyssnar inte, vad ska man göra när makten är helt ointresserad av problemet?
Svenljungagruppens aktioner är ett symptom på samma fenomen, en känsla av maktlöshet som man måste tackla. Sedan tror jag personligen att politiker, allmänhet och myndigheter mer eller mindre skiter i om det linkar omkring trafikskadat vilt i skogarna, så den aktionen adderar inte ens till jägarnas badwillkonto.
Det är viktigt att vi håller debatten på en saklig nivå för att vara trovärdiga, tyvärr har vi väl inte fått media att följa den linjen.
Det är viktigt att vi genomför vår del av uppdraget, viltvård, jakt och eftersök. Att andra inte gör det och att rovdjurscirkusen kommer att kosta på för medelsvensson i en nära framtid får dom själva stå för.