Vem startade vargkriget?
Desperationen hos vissa betraktare blir allt mer uppenbar. Nu senast är det Uffe Stridsberg, tidigare i ledningen för Rovdjursföreningen, som försöker påverka opinionen så att riksdag och regering inte skall ta hänsyn till oss som påverkas negativt av rovdjuren och framför allt vargen. Han gör det i en insändare i Västerbotten Kuriren.
Insändaren är i sig intressant för den visar på omfattningen av kritiken mot dagens rovdjurspolitik. Stridsberg räknar upp LRF, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, samerna, fäbobrukarna, Svenljungagruppen, stockholmsdamer som bildat ett nytt parti som kandiderar till riksdagen och enskilda skogs- och sågverksägare. Jag kan lägga till Svenska Kennelklubben, Jordägareförbundet, Länsstyrelser, riksdagsledamöter, Folkaktionen ny rovdjurspolitik, Dalastrejken m fl. Samtidigt blottlägger insändaren hur medvetna lögner sprids om oss som drabbas av rovdjuren. Stridsberg drar sig inte för att både namnge mig och påstå saker som jag vare sig sagt, skrivit eller driver.
Stridsberg påstår att jag på min blogg, skrivit två saker som förväntas uppröra svenska folket. Båda är ren lögn! Det vet han eftersom jag svarat honom just här på bloggen, ändå försöker han klistra på mig åsikter som jag inte har. För det första hävdar han att jag vill att vi jägare skall ersättas med skattemedel för de älgar som vargen tar. Det är inte sant! Helt enkelt för att jag vill fortsätta att bedriva mitt största intresse här i livet, jakt. Något som inga pengar i världen kan ersätta. Däremot vill jag att rovdjurstammarna skall hållas på rimliga nivåer så att vi som äger marken eller arrenderar jakt kan fortsätta att jaga och hämta världens godaste och klimatsmartaste mat från våra skogar. Stridsberg ser hellre älgen utskiten på våra skogsbilvägar eller som mat åt asätare och dödgrävare än att vi skall få fortsätta att bruka viltet som resurs.
Den andra lögnen är att jag skulle klagat på att genetiker får statliga pengar. Det jag skrivit är att det inte är rimligt att jägarna, den grupp som redan betalar det högsta priset för vargens återkomst, också skall finansiera genetisk grundforskningen på varg. För just så är det. 1,2 miljoner av pengar som jägarna, inga andra, betalat in till viltvårdsfonden. Skall finansiera en genetisk studie om varg. Om varg är en nationell angelägenhet för svenska folket är det väl rimligt att just svenska folket betalar via skattsedeln, inte bara vi jägare. Forskningen i sig har jag inget emot, vilket jag också tydligt skrivit.
På en punkt är jag överens med Stridsberg, det råder ett flerfrontskrig om vargen. Men det är inte någon av de ovan uppräknade organisationerna som startat kriget. Sveriges riksdag beslutade 2009 om en rovdjurspolitik, med 85 procents majoritet, som hade stor chans att vinna bred acceptans hos en överväldigande majoritet av dem som lever med vargen i sin vardag. Den möjligheten har skjutits i sank av fyra naturvårdsorganisationer som uppenbarligen tycker att svensk rovdjurspolitik sköts bättre av byråkrater i Bryssel än av svenska folket via Sveriges riksdag. Undrar om det gäller i fråga om snus och ekonomi också?
Det framgår tydligt, om än inte direkt uttalat, att Stridsberg är kritisk till att Grimsö fått uppdrag att göra en sårbarhetsanalys. Man kan undra varför. Den syftar ju till att visa hur många vargar som minst krävs för att stammen skall vara livskraftig! Kan det vara så att han är rädd att alla tvärsäkra uttalanden från företrädare för naturvården om att det krävs många hundra eller tusentals vargar kommer på skam? Hur som helst stöder Jägareförbundet regeringens beslut att genomföra en sårbarhetsanalys. Det är nämligen vi som vill att de ”politiska beslutsfattarna skall ta kloka och väl förankrade beslut, grundade på vetenskapliga underlag, när det gäller vargens vidare liv i vårt land?” Inte som vissa vill, på subjektiva vetenskapliga och juridiska grunder som förevändning för att strunta i dem som drabbas!
Vad är possitivt med varg?
Är det för att man inte kan ha djuren gå och beta fritt på fäbovallarna för att hålla öppna landskap?
Är det för att man inte i vargtäta områden som börjar bli stora i Sverge kan ta med sig hund och barn ut i skogen för att plocka svamp o bär?
Är det för att man inte kan släppa ut barnen i skogen i vargtäta områden för att dom vill bygga en koja i skogen?
Är det för att man nu i vissa sämhällen nu måste skjutsa barnen till busshållplatsen och invänta bussen till skolan för att det finns varg i närheten?
Är det för att man inte kan släppa ut barnen i lekparken för att vargen gått där dagen före?
Är det för att man inte ha hunden ute på gården längre för att vargen brukar vara där?
Är det för att man inte kan ägna sig åt löshundsjakt?
Är det för att man inte kan släppa en hund efter trafikskadat vilt i vargtäta områden?
Är det för att lantbrukaren skall känna oro varje gång han släpper ut sin boskap?
Eller Är det för att man tycker det är COOLT att veta att det finns varg i skogen?
En dag som denna, dagen efter den tragiska olyckan, känner jag bara sorg över det inträffade. Först av allt så vill jag beklaga förlusten för de anhöriga och hennes arbetskamrater. En fullständigt onödig olycka, förorsakad av att några har trott att man på några årtionden kan göra vargen säker för människan, något vi inte lyckats med när det gäller hunden trots att vi hållit på i årtusenden.
Jag har tidigare ondgjort mig över vargkramning, jag har skrivit att man inte visar vargen den respekt som en av världens mest magnifika rovdjur förtjänar. Nu har bristen på respekt skördat sitt första dödsoffer.
Jag hoppas att detta nu innebär att både varg och de som bor med vargen får den respekt de förtjänar. Båda förtjänar bättre. Jag hoppas också att detta blir slutet för den propaganda om vargens ofarlighet som tryckts ut.
Jag hoppas också att jag slipper se skämtsamma rubriker som t ex på SRFs hemsida om vargen i motionsspåret i Säffle: ”Varg får fart på motionärer i Säffle”.
Det är lätt att vara efterklok, men ingen kan säga att det inte funnits varningstecken.
Det vilar ett mycket tungt ansvar på Kolmårdens ledning, men även på våra svenska myndigheter som satsat stora resurser på ”information” om vargens ofarlighet.
Per Bengtsson, du missar båda poängerna. Att andra får pengar i ersättning för det rovdjuren orsakar och vi också ställer krav betyder inte att vi vill ha pengar. ”Kravet” är att hålla rovdjursstammarna på nivåer som gör att våra förluster ligger inom det som är rimligt och att vi kan fortsätta att bruka viltet som deen reurs som den är.
Vad gäller naturvetare, har jag aldrig sagt att de inte skall beräkna utdöenderisk. Det jag skrivit är att risknivån skall sättas av politiker. Precis som regeringen gjort nu! Läs mina inlägg igen!
Kennet, jag har varit bortrest men kommer att svara.
Fokus borde ändras från vargen till människor. Hur vore det med en sårbarhetsanalys av hur många djurägare som samhället anser ska finna sina djur dödade och sargade eller skrämda från vettet av rovdjur. Hur många ska sluta upp att vårda vårt öppna landskap efter rovdjursangrepp?
Jag mötte häromdagen en djurhållare som berättade om ett besök av personal från Grimsö som kom för att inspektera resultatet av ett vargangrepp. Åh vad häftigt var kommentaren. De åkte nästan ut på öronen för djurägaren fanns det inget häftigt i de slagna djuren utan tyckte att det var en katastrof.
Det är inte för inte som herr Stridsberg tillägnar dig en cirkulärskrivelse, som han skickar till alla redaktioner han hittar. Han är i affekt nu när det visar sig hur människor egentligen reagerar på att leva med vargar i den tätbefolkade delen av landet, i vår omhuldade vargodling. För honom är det viktigt att försöka peka på dem som är ondskan personifierad.
Min fråga till dig är vad du gör på allvar för att förhindra en vargodling söder om renskötselområdet? Och då menar jag inte det där tysta korridoröverläggandet, utan på allvar.
Gunnar, jag förstår inte riktigt hur du kan få det till att Uffe ljuger och lägger ord i munnen på dig. Visst har du väl mer än en gång hävdat att vargen kostar jägare och markägare pengar, och sen konstaterat att till skillnad mot tamdjursägare och renägare får ni inte ersättning för detta från staten och att detta rentutav är provokativt. Här är till exempel ett direkt citat: ”Speciellt bland jägarna och markägarna som är den grupp som förlorar mest på de ökande rovdjursstammarna. Det handlar om flera hundra miljoner per år. Givetvis förlorar andra intressen, som ren- och tamdjursnäringen. Men de får till skillnad från oss, ersättning och bidrag för sina förluster. Vi jägare och markägare däremot möts av kalla handen i frågan. Våra förluster och krav avfärdas med att ”ingen äger viltet””.
Jag begriper faktiskt inte hur man skulle kunna tolka det på ett annat sätt än att du är irriterad på att jägare och markägare inte får ekonomisk ersättning för det vilt som rovdjuren lägger beslag på.
Vad det gäller den uppfattade kritiken mot Grimsös sårbarhetsanalys så tycker jag också att det känns lite märkligt. Exakt samma analys har ju redan gjorts en gång (i rovdjursutredningen), och nu går man tillbaka till den grupp som gav det lägsta budet för att göra om sina beräkningar. Samma grupp som med all rätt visserligen berömdes av den internationella expertgruppen för sin forskning och sina teorier, men vars siffror avfärdades som en intressant teori som ännu inte har stöd i övrig forskning inom området. Det hade varit väldigt intressant att höra din reaktion om uppdraget istället gått till till exempel Laikres grupp. Nåväl, förhoppningsvis och troligtvis ser Grimsö längre än vad deras näsor räcker och gör en ordentlig analys om inte bara utgår från deras egna teorier, utan även tar hänsyn till övrig forskning.
Till sist måste jag säga att det var skönt att läsa att du ändrat dig och nu tycker att det är naturvetare som ska definiera hur många vargar som krävs för att stammen ska vara livskraftig. Så har det inte låtigt tidigare, tvärt om har du ju i det närmsta gått på korståg mot naturvetare och vetenskapsbaserade bedömningar om vad en livskraftig stam är. Vad var det som fick dig att ändra dig tillslut?
Hej Gunnar,
Det är inte ovanligt att tycka illa om anmälaren. För varför ska man anmäla förskingring, fusk, misshandel, korruption när det är så mycket bättre att sköta det internt? Det är så mycket bättre att inte dra in polis eller andra myndigheter, det skadar ju det fina samförstånd som vi har i vår gemenskap. Vi följer lagar och regler, men man måste ju förstå att en del lagar är helt orimliga.
Rätt eller fel? Det beror nog på vilken rättsuppfattning man har.
mvh
Mattias
Det verkar som om Stridsberg inte vill vara med och ”spela” längre. För han håller kanske på att förlora…? http://michaelericson.wordpress.com/2012/06/14/ingen-radder-for-ulfven-har/
Gunnar Glöersen.
Du behöver iallafall inte känna dig ensam. Vi är några hundratusen som blir idiotförklarade av Stridsberg i denna lögnaktiga insändare. Detta måste va de värsta hittills tom värre än srf:s och djurskyddets begäran om konekvensutredning av löshundsjakten.
Näst sista meningen är nog nästan värst: ”Hur ska politikerna orka bortse från denna åsiktskanonad….”
Ska dom det?
Gunnar, du ser väl till att få göra en replik på Uffes insändare. Du är ju namngiven och borde ha rätt att bemöta hans påståenden på samma plats i samma tidning.