De onaturliga älgarna

Så här i början på året så drar det igång på allvar med den nya förvaltningen av älg. Grupper ska utses, riktlinjer dras upp och alla ska passas in i sina nya roller. Som en del i denna nya förvaltning, som i mina ögon kanske inte är så revolutionerande ny som det ibland låter, damp Skogsstyrelsens rapport rörande hjortviltets påverkan på skog och biologisk mångfald ner i mailen. Nuförtiden så dimper det ju inte så mycket som med gamla tiders post, men jag behåller uttrycket ett tag till i alla fall. Kanske är det ett uttryck för att vi vill ha det som det alltid har varit? Kanske är det samma strävan som gör att man ibland ser rätt halsbrytande resonemang även i denna typ av myndighetsrapporter, vad vet jag?

I rapporten  finns det massor att gräva i och i väldigt många stycken upplever jag att det man har tagit för sanningar vad gäller viltets påverkan på växande skog och biologisk mångfald vilar på relativt lös vetenskaplig sand. Man väljer ändå att dra rätt långtgående slutsatser i frågorna.  Men om man läser en rad i inledningen av rapporten så förstår man kanske bättre att frågorna tenderar att bli mer filosofiska än praktiska!

 

Inledningsvis måste vi dock jämföra dagens betestryck med ett naturligt betestryck för att förstå när vi bör vidta åtgärder.”

Ta och läs ovanstående rad någon gång och fundera över vad som faktiskt står där. Det andas samma typ av inställning som jag ibland ser från ganska inbitna jaktmotståndare, nämligen att dagens klövviltstammar är ”onaturligt stora”. Jag har haft uppe det här tidigare men kan inte låta raden i denna myndighetsrapport försvinna i bruset. Vad är naturligt om inte vilda djur som betar på vilda växter? Att hjortviltet inte äter på samma sätt som gamla tiders kor på skogsbete är ingen nyhet. Möjligen kan man hävda att kossornas bete är mindre ”naturligt” än vilda hjortdjur eftersom det då rör sig om tamboskap. Samtidigt hävdar man att korna kanske efterliknar de gräsätare som numera är utdöda, men varför deras bete skulle vara mer naturligt än dagens hjortvilt går man inte in på. Att dagens klövviltspopulationer sannolikt är högre än någon annan känd tidsperiod får stå för rapportförfattaren, men även om så skulle vara fallet så bör man ändå ställa sig frågan om det i sin tur gör dagens klövviltstammar onaturliga på något sätt?

Den enda faktorn som man faktiskt kan peka på är i hur stor omfattning människan påverkar sin omgivning. Visserligen skryter man över mulbetet i gamla dagar och dess positiva effekt på den biologiska mångfalden. Men eftersom den inte heller var naturlig med dessa mått mätt så kan väl knappast den artsammansättningen vara naturligt heller även om den är rikare än i en traditionell nordsvensk skog? Så vad kan man då dra för slutsats av denna inledande rad i rapporten. Att naturligt innebär en av människan opåverkad miljö. I förlängningen innebär det att Skogsstyrelsen i sin rapport underblåser uppfattningen att människan egentligen inte är en del av naturen utan bara gör intrång där. Jag dela inte den uppfattningen!

Sen kan man av ekonomiska, politiska eller andra orsaker hävda att naturen borde se ut på ett visst sätt eller ha en viss sammansättning av arter. Men att hävda det utifrån vad som är naturligt eller inte är inte möjligt! I rapporten nämner man skillnaden i växtlighet på betade ytor jämfört med ytor där betande djur är utestängda. Där konstaterar man visserligen att det är onaturligt även med helt obetade ytor, men resonemanget går ändå ut på vilket problem viltets bete utgör.

Diskussionen om viltets påverkan på produktionsskog och biologisk mångfald kommer att fortsätta långt efter att denna rapport är färdigstuderad. Ett av de stora problemen med att komma till en lösning tror jag består i just det att man tror sig kunna hitta det korrekta svaret. Svaret är inte ett strikt biologiskt uttryck för en naturlig artsammansättning i perfekt balans med andra arter i ekosystemet. Istället måste vi komma fram till hur vi vill att saker ska se ut utifrån våra intressen och målsättningar. Oavsett hur mycket vi forskar kommer vi nämligen aldrig att få ett facit! Ska till exempel facit vara med eller utan människan?

En fullt naturlig älgko med kalv i en helt naturlig skogsmiljö – eller?

Ska vi se facit som hur det skulle se ut utan mänsklig påverkan då kommer vi att få problem! Delar av viltförvaltningen idag lider nog av att man resonerar som att människan inte ingår i den perfekta ekvationen! Innan vi går in på detaljer om andel rönnar, antal rovdjur, skadenivåer på tallar eller annat så måste vi nog sätta oss ner och komma överens om vi människor ska räknas som ett naturligt inslag i vår omgivning eller inte! När den frågan är besvarad så kan vi sen börja titta på hur vi vill ha det, inte hur vi tror att naturen skulle ha sett ut utan oss!

13 Kommentarer
  1. Anders Åberg says:

    Dan.
    Nu lyckades du med konststycket att helt avskaffa betydelsen i ordet onaturligt.
    Att urholka vårt språk på det sättet verkar inte särskilt smart ärligt talat.
    Ordet har en betydelse, oftast en negativ sådan, något som är emot naturen, konstgjort skadligt eller onormalt.
    Vi använder det för att beskriva mänskliga handlingar, men exakt var gränsen går mellan naturligt och onaturligt varierar en hel del, men dom flesta är nog ändå överens om att släppa ut föroreningar eller radioaktiva partiklar som skadar miljön och förändrar klimatet är onaturligt.
    Att hugga ner skogen över så stora områden så att olika arters existens hotas brukar vi andra nog också kalla onaturligt.
    Du gör en tolkning som gör alla dessa saker helt naturliga och därför rätt, därmed har du också upphävt skillnaden mellan rätt eller fel.
    Jag gör en motsatt tolkning och hävdar att du har fel, massor av det vi människor gör är onaturligt och bör göras på ett helt annat sätt.
    Det kändes allt lite löjligt att alls behöva skriva detta fullständigt självklara, men ingen annan reagerade ju på dumheterna.

  2. Dan says:

    Vad som är naturligt eller ej är för mej mer en filosofisk än en biologisk fråga.

    Jag är av den uppfattningen att människan tillhör naturen. Allt som människor gör är därför naturligt. Människor utvecklar samhällen, har skapat marknadsekonomi och bygger kärnkraftverk. Detta tillhör vår natur på samma sätt som myror bygger myrstackar, älgar äter tallskott och rådjur markerar sina revir. Till människors natur hör också att några, vi när vi har gott om mat och skydd, kommer på tanken att vi kanske inte skall döda och äta andra djur. Det tillhör också människors natur att vi har en idé om att vi måste vårda naturen och genom internationella överenskommelser minska den påverkan som vår natur medfört på den övriga naturen.

    Det är alltså helt naturligt att vi bedriver trakthyggesbruk och det är också helt naturligt att vissa arter, t.ex. älgen, gynnas av det och att andra missgynnas.

  3. Björn Sundgren says:

    Anders: Frågan är hur stor del av landskapet som var det som vi idag kallar ”urskog”? Dagens skogar, både produktionsskogar och ”urskogar” har aktivt brandbekämpats under lång tid. I gamla tider var stora arealer brandfält och stormfällningar en del av miljön. Dessutom så är vår bebyggelse och jordbruksmark lagd på marker som säkerligen innehöll en hel del mat året runt för både klövvilt och annat. De marker som i första hand har avsatts som reservat och nationalparker och vi idag ser som urskogar är ju såna som vi inte har haft så stor nytta av. det är därför betydligt mer mark är undantagen i norr än i söder! En intressant diskussion tycker jag, men som du säger, dagens klövviltstammar har anpassat sig till dagens förutsättningar. Frågan som kvarstår är om det av människan påverkade är naturligt eller ska kallas onaturligt? Jag personligen ser oss definitivt som en del av naturen och då blir även av människan påverkade processer naturliga. Det gäller både trakthyggen och klövviltstammar som hålls på en jämn nivå genom jakt. I det läget blir frågan om vad som var gammalt tillbaka mer av akademiskt intresse och vi får idag besluta vad vi vill och inte vad vi tror är det mest naturliga. Sen måste vi som någon sa tidigare försöka se långsiktigt och planera för kommande generationer, men det är fortfarande vad vi vill som gäller och jag hoppas att vi vill bevara livsbetingelserna för lång tid framöver!

  4. Anders Åberg says:

    Mattias.
    Om man går riktigt långt tillbaka i tiden när nästan hela landet var täckt av urskog, så var säkert födotillgången sämre än nu.
    Jag brukar ofta söka mig till våra få kvarvarande urskogar i norra Dalarna och även om det är stor åldersspridning på skogsbeståndet där, så är mängden foder ganska begränsad och man se påfallande sällan älg i urskogen, den verkar mest vara transportsträcka mellan fjällbjörkskogen och omgivande hyggen.
    I höglänta urskogstrakter ger fjällbjörksbeståndet bra sommarbete, men vinterkäk i stor mängd är det ont om.
    Jämfört med moderna tallplanteringarna över enorma arealer är det snudd på försumbart.
    Att stora areler också är uppvuxna granplanteringar som knappt ger liv åt någonting utom barkborrar, förändrar nog inte det faktum att det i den moderna produktionsskogen finns mycket mer älgmat totalt sett än i urskogen.
    Man kan ju knappast kalla detta för naturligt, men det är som det är och mot bakgrund av det så tycker jag att älgstammen av idag ändå kan kallas naturligt stor.

  5. Johannes says:

    Frågan är ju vad som är mer onaturligt. Älgens bete eller produktionsskog och kalhyggen…

  6. Mattias says:

    Jag tror också det är en missuppfattning att trakthyggesbruket har medfört en större fodermängd än vad skogen innehöll längre tillbaks i tiden. Nuförtiden finns det ofta väldigt lite foder förutom på föryngringsytorna, vilket naturligtvis leder till stora skador trots en relativt gles älgstam. I dåtidens naturskogar fanns gott om foder i alla faser av successionen. Självföryngrad skog leder ju också till större fodermängder än planterad skog. Även kvalitén på kvistfodret var högre då videarter, asp, rönn mfl. var betydligt vanligare då än nu. Tallen står ju ganska långt ner på älgens lista om den har bättre alternativ. Så att vi har en ”onormalt” stor älgstam tror jag inte på. Snarare onormalt liten som Björn nämnde.

  7. MartinJ1 says:

    Tycker det är en märklig diskussion. Den klövviltstam vi har är ju ett resultat av mänsklig påverkan på alla sätt och vis. Trakthyggesbruket ger oss stora älgstammar som en fullkomligt naturlig konsekvens. Sen tar vi, naturligt eller ej av överskottet och fyller frysen. Skogsvårdsstyrelsen m.dl. kanske borde fokusera mer på orsaken än symtomen.
    Bra blogginlägg och kommentarer

  8. Johan says:

    Håller med! Mycket bra skrivet. De ivrigaste ekosoferna uttrycker ofta någon ide om att ”naturen” skulle må mycket bättre om människan lät den vara ifred, och gör en distinktion mellan människa och natur. (Språkligt tycks det dessutom vara korrekt, men jag skulle tro att det är ett arv från vår kristna tradition där vi såg oss som Guds avbild)

    Även om det är sant är det ett uttryck för ett självhat- drar man det till sin spets så är den mest miljövänliga livsstilen isåfall självmord. Månne är det ett tecken på vår tids arvssynd- miljöpåverkan. (Det gäller ju att påverka sin omgivning så lite som möjligt, annars kommer ju den elaka miljökatastrofen att försätta oss i den eviga skärselden….)
    Detta att ”påverka så lite som möjligt” är en tanke som ofta förväxlas med långsiktigt brukande av något av miljörörelsen- t.ex. Jakt, fiske, jordbruk och skogsbruk. Skärningspunkten uppstår när man bestämmer sig i vilken grad mänsklig aktivitet får påverka miljön relativt vad man får ut av aktiviteten? Och hur många som får ut något?

  9. Björn Isaksson says:

    Jo, risken är ju relativt stor med den utveckling vi har av vargstammen att folk helt enkelt tröttnar på jakt eftersom löshundsanvändningen blir alltmer omöjlig i vissa områden. Vem vill skaffa en älghund och satsa på den i ett vargrevir?
    Vem ska då hålla nere älgstammen på dagens ”onaturliga” nivå? Då kanske vi kommer att få en väldigt stor och ”naturlig” älgstam som ställer till skada i trafiken och i ungskogarna.
    Rimligtvis har vi samma intresse av en balanserad älgstam som skogsbruket. Jag tror heller inte att jägarna vill tillbaka till den älgjakt vi slet med i början på 80-talet?
    Det gäller att hitta en nivå där betesskadorna är acceptabla och älgtillgången tillräckligt stor för att folk ska vilja vika en semestervecka till älgjakt.
    Men det kräver kanske ett mer betesanpassat skogsbruk än dagens?

  10. Björn Sundgren says:

    Björn, jag delar i stort din uppfattning. Möjligen kan man fundera på hur stora klövviltstammar vi har haft historiskt och hur mycket mer föda det finns idag jämfört med tidigare. Att älgen, renen, kronviltet och visenten var viktiga jaktbyten under lång tid i nordisk historia är i alla fall helt klart. Med kontinuerliga skogsbränder och stormfällningar, luckiga skogar, oreglerade älvar, betydligt mer våtmarker samt marker som inte upptogs av plöjda åkrar, vägar och bebyggelse så skulle jag tro att markerna i äldre tider (då menar jag riktigt långt tillbaka) höll betydligt mer älgbete än det som skogsbruket hävdar. De brukar inte gå så långt tillbaka i sina jämförelser. Självklart väljer man sina jämförelsepunkter så att de egna argumenten väger tungt, det gör jag också! :-)
    Vad vi kan konstatera är också att vi genom jakt pressar tillbaka viltstammarna varje höst istället för att de får utvecklas fritt och variera stort över tid. Tänk ett ”naturligt scenario” där naturen sköter sig själv som innebär jaktstopp och hur det skulle påverka viltstammar och skogsbruk?! Med en förlängning av diskussionen skulle man kunna hävda att vi genom jakt håller klövviltstammarna på en onaturligt låg nivå!?

  11. Björn Isaksson says:

    Det går alltid att diskutera vad som är naturligt eller inte.
    Trakthyggesbruket är kanske det mest onaturliga inslaget, det skapar också väldigt mycket bete för klövviltet.
    Viss omfattning av stora öppna ytor har nog alltid funnits även utan mänsklig påverkan på grund av stormar och bränder, men inte i den omfattningen som trakthyggesbruket innebär.
    Vi kanske kan konstatera att vi har relativt naturliga klövviltstammar sett i relation till hur skogsbruket hanterar skogen?

  12. Björn Sundgren says:

    Anders: Visst är det så att människan väldigt ofta inte ser att omvårdnad av naturen är en förutsättning för oss själva och vår fortsatta existens. Självklart kan vi inte se bara till kortsiktiga vinster utan i längre betydligt längre perspektiv. Att vi påverkar naturen mer än andra arter håller jag med om, men det innebär för mig ändå inte att vi för den skull inte är en del av den naturen vi påverkar. Definitionen av vad som är naturligt och onaturligt är väldigt oskarp. Om vi är en art bland andra, varför skulle just vårt beteende vara onaturligt? Som jag skrev, en fråga mer för filosofiska diskussioner men inte desto mindre viktig för att komma framåt i en hel del av de debatter som förs runt viltförvaltning och naturfrågor idag

  13. Anders Åberg says:

    Mänsklig verksamhet har ju en helt annan påverkan på ekosystemen än vad något annat djur har, men samtidigt är vi, liksom allt annat, beroende av att dom naturliga systemen fungerar och det som du kallar våra intressen, kanske i ett längre perspektiv inte alls är det som varken vi eller skogsstyrelsen tror idag.
    Sedan är det väl som du skriver, inte helt enkelt att fastslå vad som är naturligt och inte, men vi måste nog ändå försöka göra det, fast kanske då på ett mera objektivt sätt än vad det ser ut som om skogsstyrelsen gör.
    Vad vi sedan i praktiken gör måste självklart vara en avvägning mellan naturskydd och våran egen vilja, men vår vilja lär ju få foga sig i vad vi vetenskapligt kan anta är långsiktigt hållbart för naturen.
    Rent praktiskt har vi genom trakthyggesbruket skapat mer hjortdjursföda än vad som skulle funnits annars och gentemot det kan tycker jag att man kan säga att dagens stora älg och hjortstammar faktiskt är naturliga, även om grunden för det är onaturlig och att skogsstyrelsen verkar tycka annorlunda kan man ju misstänka beror på att dom i grund och botten prioriterar produktionsmålen framför miljömålen, även om deras instruktioner säger något annat.

Kommentering är stängd.