Natur för alla?
Igår presenterade Naturvårdsverket sin utredning om hur vi framöver ska ställa oss till allemansrätten. Denna fråga har under flera år varit en grund för irritation bland många jägare och markägare och det är intressant att se de olika reaktionerna på utredningen. LRF säger att det är ett slag i ansiktet på de enskilda markägarna medan ekoturismföreningen ser det som en seger för fortsatt satsning på naturturism. Man säger därifrån till och med att man har ”försvarat allemansrätten”, som om den egentligen har varit hotad. Själv kan jag tycka att frågan vid en snabb titt är enkel och självklar. Nyttjar man allemansrätten som vi är vana vid så är det inga probelm, men börjar vinstdrivande företag ha andras marker som grund för sitt företags verksamhet så är det i mångas ögon inte längre grundat på allemansrätten. Där bör man kunna göra överenskommelser och avtal om nyttjanderätt och ersättningar mellan parterna. Problem uppstår självklar i en mängd gråzoner om vad som är kommersiellt. En lokal bärplockare som plockar till sin egen frys, men säljer ett större antal kilo bär eller färdig sylt på marknaden jämfört med en tillrest bärplockare som förser bäruppköpare med alla bär för att tjäna sitt uppehälle, finns det någon tydlig skillnad? Ett annat oklar exempel blir jämförelsen mellan en kommunal skola som bedriver verksamhet i skogen kontra en privat skola (kommersiell/vinstdrivande) som gör samma sak. Gråzonerna är många, men det gör inte att man ska vifta bort problemen!
Ett av de stora problemen vi har idag är att allt färre överhuvudtaget ger sig ut i terrängen. Självklart ska vi då inte skapa lagar och regler som försvårar för detta. Samtidigt är det ökande kommersiella nyttjandet av naturen en grund för osämja och konflikter som måste lösas. Att LRF har synpunkter på att man i utredningen pratar om att markägaren inte kan räkna med oinskränkt frihet att bestämma över sin egen mark kan man förstå. Man vänder till och med på frågan och säger att man inte bör begränsa allemansrätten utan se över vad som egentligen ryms inom markägarens rättigheter!
Visst ska alla kunna nyttja naturen och vi ska kunna samsas i bra samförstånd, men det känns lite märkligt när en grupp markägare eller jaktarrendatorer ger sig ut för en gemensamhetsjakt och upptäcker när man kommer ut att markerna är fyllda av bärplockare som man inte ens kan prata med. Jag har själv råkat ut för detta och för det mesta vill bärplockarna själva minimera eventuella konflikter, men det kan vara svårt när man väl är på plats ute i skogen. Att det väcker irritation är självklart. Hade de som bedriver sin kommersiella verksamhet grundad på allemansrätten varit lite mer lyhörda för denna irritation hade man självklart tagit kontakt med markägare eller markägarorganisationer för att hitta flexibla lösningar. Kravet på inskränkningar bottnar i en frustration över att allemansrätten har ändrat karaktär från den enskildes nyttjande till företags nyttjande av andras marker. Tyvärr hör jag många gånger att de som nyttjar markerna och hänvisar till allemansrätten gör det som om det är en självklarhet att deras rätt att nyttja marken är lika stor som markägarens. Lite mer ödmjukhet runt detta skulle inte skada!
Utredningen ger inte lika många svar som den ställer frågor, mycket beroende på att allemansrätten är ett rätt vagt rättsligt begrepp. Men det var ju just det som var problemet! Vill man ha kvar den otydlighet? Det kanske är omöjligt att hitta en bra lösning när vi både vill ha ut folk i naturen och allt fler då väljer att göra det i organiserad form samtidigt som de som jagar eller på annat sätt nyttjar sin mark vill ha ett tydligare företräde framför allemansrättsnyttjande av markerna. Förslag om Länsvisa övervakare och centrala fonder för skadereglering känns inte som en rolig lösning. Som vanligt är det troligen det sunda förnuftet som måste få råda. Vill man långsiktigt bedriva någon form av verksamhet på andras marker kräver det ett gott samarbete, oavsett hur lagtexten ser ut. En dragkamp mellan rörligt friluftsliv och markägarintressen vinner ingen på! Kanske kan utredningen ligga till grund för fortsatta överväganden för några färdiga lösningar hittade jag inte i den!
Det vore intressant att höra hur andra ser på allemansrätten kontra markägandet i olika sammanhang? Vad tycker du?
Som boende på den europeiska kontinenten med total inskränkning i sagda rätt att vistas i skog och mark tycker jag att allemansrätten som koncept är något vi bör vårda och vara stolta över. Så hur löser man då de konflikter som uppstår? Konkret tycker jag nog att vissa gränsdragningar är tydliga och följer sunt förnuft:
– avlägsnande av något (exvis bär eller svamp) i kommersiellt syfte kräver markägares tillstånd. Alltså är naturfotografer välkomna att ”nyttja” marken för sina syften. Här kan man ocskå tänka sig en viss tillåten nivå per individ som avgränsar husbehov vs. kommersiellt syfte (även om kontrollen naturligtvis blir svår);
– organiserade aktiviteter I ALLA FORMER (dvs även skolklasser, ideellt arbete, eller dylikt) kräver markägares tillstånd;
– markägares (eller arrendators – motsvarar samma sak i den här andan) rätt att nyttja marken går före allemansrätten i de fall det blir konflikt. Alltså skulle ett jaktlags rätt gå före alla andras som vistas i skogen. Detta eftersom som jag förstår det har allemansrätten i sin anda har möjligheten till resande som kärna – dvs den uppstod i en tid när människor behövde nyttja varandras mark för att resa och därmed passera någons mark, alltså inte planlöst ströva omkring hur som helst. Även om detta har blivit något obsolet, anser jag att den lilla inskränkning det skulle innebära att låta markägares nyttjande gå före är värt det, om alternativet skulle bli ett slags populistiskt ramaskri om att ta bort allemansrätten helt;
– i samma anda är passage av mark alltid tillåten, såvida man inte skyltat tillfälligt exvis om jakt, skogsavverkning eller dylika aktiviteter som kan framkalla fara i ett visst område (då får man faktiskt ta en omväg som icke markägare, anser jag). Detta ingår i ”inte störa, inte förstöra”.
Jag är inte markägare, men jag har respekt för äganderätten. Jag tycker helt enkelt att det är sunt förnuft att en markägares nyttjande går före mitt eget. Ovanstående är mina åsikter utifrån det perspektivet. Med en grundläggande respekt för andra skulle problemen som finns vara så vansinnigt mycket mindre. Kanske det där ”gröna kortet” som någon nänmde i kommentarerna inte är en dum idé. En dags utbildning och ”licenciering” för att fritt vistas i skog och mark, med inslag av konsekvenser både för naturen och markägaren av överutnyttjande – behöver inte kosta mer än några hundringar för att inte skapa en ekonomisk barriär, och kan kanske vara en källa till respekt för både mark och natur.
Många kloka komentarer om allemansrätten ELLER
som jägare så får man endast passera över annans mark om det inte finns någon annan möjlighet så om två fastigheter har en gemensam väg för tex utforsling av skog eller brukande av jordbruks mark gäller inte detta vid jakt även om man får gå kilometers vis om man inte har lov av jakträtts innehavaren
Man får inte rida på annans mark utan lov Däremot Köra Häst och vagn eller släde
eftersom det blev inskrivet i grund lagen 1936
att plocka svamp eller bär för eget bruk tycker jag är okej däremot att plocka för försäljning borde inte ingå i allemansrätten
Kerstin, om man som jägare med vapen skall passera annans mark eller jaktmark frågar man redan i dag den jakträttsinnehavaren om lov i dom allra flesta fall. Jag har då inte varit med om och tror knappt det finns något annat tillvägagångssätt.
Sedan undrar jag om inte allemansrätten redan säger att man får passera över annans mark så länge man inte tar sig väg. Något som Örjan kanske skulle prata med brukshundsklubben om…
Det är det jag försöker upplysa, att gränsdragningen är jättesvår när det gäller vad som är komersiellt nyttjande.
Det är fler som har en åsikt i ämnet (länk från UNT debatt idag) http://www.unt.se/debatt/ifragasatt-allemansratten-1551575.aspx#kommentaranchor
Kerstin du har ofta otur när du tänker…. eller som vanligt inte koll på fakta :-)
Jakob.
Själva innebörden i bergeppet allemansrätt är ju att vi fritt skall få ströva var vi vill i landet.
Om vi då bär på en kamera, en kikare eller en svampkorg skall naturligtvis inte spela någon roll.
Redan nu finns regler om t.ex gömslebyggen och liknande och där känns det som en naturlig gräns går.
Sedan är det ju en gråzon i det här, om jag tar med mig tio andra naturfotografer ut och tar betalt för att guida dom, så är det väl oklart vad som gäller, men där kan jag tycka att man skall ha tillstånd av markägaren.
På något sätt borde omfattningen av det kommersiella inslaget ha betydelse, men om jag säljer bilder till en jakttidning efter en tur i skogen så borde det definitivt ingå i allemansrätten.
Både ATL och Land hade på ledarplats tydligt missnöjda inlägg kring den senaste allemansrättsutredningen. När hon som står för den legala utredningen tom tackar prof Håstad för hans bidrag till utredningen, han som är ordförande i Friluftsfrämjandet och som gav sig ut i allemansrättsdebatten i somras och argumenterade mot Carlgren , så undrar man ju hur det är fatt…
Så det sista ordet är nog inte sagt i frågan. Nuvarande allemansrätt har spelat ut sin roll, man får gärna föra tillbaka den till enskilt nyttjande, men inte att några kommersiella aktörer skall ha rätt att gå ut där och göra pengar utan att betala eller annars överenskomma med markägaren kring sitt nyttjande – DIREKT till markägaren och inte via någon form av markskadeersättningsfond där staten skär emellan för att finanisiera sin organisation och få lite tillskott i statskassan. Detta eftersom markägaren då med rätta kan samtala om när var hur något kommersiellt skall genomföras och styra det till rätt tid eller plats.
Argumentet att det skulle vara svårt håller jag inte alls med om, fastighetsbeteckningen är en garmin bort och sedan är det bara att kontakta Lantmäteriet eller någon som har tillgång till fastighetsregistret.
Om man inte får ordning på allemansrätten vill jag i konsekvensens namn ha rätt att förevisa prof Håstads vardagsrum för betalande gäster närsomhelst och hursomhelst.
//Kerstin
En passage på en mark kan ju aldrig bli ett kommersiellt nyttjande av DEN marken, även om jakten på den egna marken är det. Men om så vore fallet så kunde man ju skriva in ett servitut från den allmänna vägen in till jaktmarken, dvs det du påstår är ett problem är inte det.
Kerstin. Jakten är ett särskilt kapitel och regleras redan nu i jaktlagens §35 (1987:259).
Att det blir någon form av förändringar är troligt, men var sätter man ribban.
Kommersiellt utnyttjande? Kan det passa in på naturfotografer som sedan säljer bilden.
Troligtvis inte då han inte tar något rent fysiskt från markägaren, men alla dessa bärplockarföretag som finns blir genast svårare.
Själv tycker jag att man skall få plocka bär och även sälja, men ett företag skall inte få organisera plockandet genom att annonsera och ta hit människor, ordna med transporter och övernattningar. Kort sagt, vill enskilda personer stå på torget och sälja så ok.
Jakten är inget problem då de som ordnar med jakt får hyra marker som alla andra.
Kerstin, jag förstår hur du tänker men håller inte med.
Jakten har som du skriver inte mycket att göra med allemansrätten vad gäller utövande.
Däremot är det lätt att allemansrätten påverkar jakten.
Jag är själv fullt för allemansrätten men ”inte störa, inte förstöra” är det tyvärr inte alla som förstår.
Då det gäller kommersiellt utnyttjande bör definitivt markägarens intressen tillvaratas i första hand.
Annars blir det lite som att hyra ut en lägenhet eller ett hus du inte rår om utan att fråga om lov.
Man får dock göra skillnad på att uppehålla sig på marken och passera genom marken.
Vidare så meddelar sig oftast jägare som passerar och då har man också ett samförstånd.
/L
Anders och Johannes; jag var kanske lite otydlig i min kommentar nedan. Det jag ville ha sagt var att jag som markägare skall ha mer rätt till min egen mark än en fågelskådare, naturfotograf, en MÖP i militärkläder springandes omkring med paintballgevär alternativt softairgun eller en helt vanlig jaktfientlig naturromantiker. Det verkar jag dessutom inte vara ensam om att tycka…
Skall man dessutom störa jakten så tycker jag att man som arrendator eller markägare skall ha rätt att avvisa dessa personer, istället för som i dagsläget böja sig ner och ta enorm skiten och sedan plocka upp resterna av det som dessa allemansrättsutövare lämnar på platsen.
Men om någon livär sig som naturfotograf? Har de då också rätt att vistas i andras skogar och fota, det är ju vinstdrivande verksamhet?
Inget illa ment bara en tankeställare angående problematiken med frågan.
Jag saknar kopplingen till jakt. Men skulle man förbjuda alla form av kommersiellt utnyttjande av allemansrätten, så skulle det naturligtvis också få stor påverkan på jakten. Jägare skulle ju t ex inte längre få passera på annans mark (oavsett om vapnet är funktionellt eller ej), eftersom själva passagen naturligtvis är ett kommersiellt utnyttjande av marken.
Jag tycker att det borde vara enkelt, fritt för allmänheten men naturligtvis inte störa inte förstöra.
Intressant att se era reaktioner. Jag tycker det är ganska tydligt att många har en bild över vad allemansrätten innehåller. problemet blir när det ”allmänna rättsmedvetandet” ska utredas och slutresultatet blir att det som vi trodde var rätt enligt gammal hävd och sedvänja inte längre anses gälla beroende på samhällets utveckling. Självklart ska vi anpassa oss till moderna tider, men vi kan inte skapa regler som en majoritet anser vara fel. Fast det görs i och för sig mer eller mindre dagligdags i andra frågor. Kan det vara det som bygger under politikerföraktet att lagar och regler inte stämmer överens med vår syn på hur det ”borde vara”?
Nordjämten.
Jag ser att du helt vill avskaffa allemansrätten, det är iallafall innebörden i det du skriver, kan man stoppa fågelskådare kan man naturligtvis stoppa alla människor övehuvudtaget, men jag både tror och hoppas att du aldrig får som du vill.
Du kanske skall ta och flytta till något land där man inte uppskattar frihet så mycket som här.
Vad gäller vinstdrivande företag håller jag med Björn Sundgren.
Norjämten – Det tror jag inget på, att vi som vistas tex fågelskådar och fotograferar i skogen ska betala en summa till markägaren. För då har ju vi ingen allmemansrätt längre… Eller ?
mvh // Johannes
Det som ibland känns konstigt är att jag som betalar ett X antal tusenlappar för att utnyttja någon annans mark, skall vara den som får flytta på mig. Har råkat ut för detta vid några tillfällen. Att jag har satt upp skyltar att jakt pågår, men det ändå åker in svamp/bärplockare in i området där jag jagar. När jag har påtalat detta så går det att lösa i samförstånd ibland, men inte med alla. – Vi har allemansrätt här i landet och jag har lika stor rätt som du att vara här och utöva min hobby. Jag vill då inte bråka och framförallt inte skjuta i ett sådant område så jag flyttar på mig. Undran kvarstår dock, jag betalar x antal tusenlappar för att utnyttja min hobby. Medans andra gör det gratis. Oftast så får den som inte betalar med sig mer hem från skogen i form av byte en vad jag får. Är det rätt att jag skall ta störst hänsyn till den andras hobby? Ja jag vet inte, men min åsikt är att jag som betalar har större rätt att vara där en den som utnyttjar den gratis.
På marken vi arrenderar har vi ett stort problem med en hundklubb som alltid hänvisar till allemansrätten, när vi ska ställa ut så kan det redan vara 10 brukshundar i såten. Bara att åka hem igen…..
Bra inlägg,
Jag kan för allt i världen inte förstå hur personer/företag/organisationer kan få tjäna pengar på enskilda markägare. Här tycker jag markägaren ska få ta ut en liknande arrende/upplåtelse kostnad och givetvis ha möjlighet att neka dessa nyttjares tillgång till ens privata mark.
Dessutom tycker jag ALLTID markägarens nyttjanderätt till sin EGEN mark ska gå före andras intressen. Det vill säga att man ska ha möjlighet att avhysa folk vid exempelvis jakt. Idag är det allt för ofta, oberoende av hur vänlig man försöker vara får slängt i sitt ansikte ”-Vi har all rätt att vara här enligt allemansrätten”. Även om det handlar om personerna i frågas säkerhet.
Som jag ser det; Vill folk ha möjlighet att helt obehindrat ströva runt i markerna får de hålla sig till statens mark eller arrendera/köpa egen mark. En mark nyttjas kanske 10-30 dagar per år så konflikterna ska inte behöva bli alltför omfattande. Vid kommersiell jakt idag kan man avhysa folk så varför inte kunna göra det vid nyttjandet av sin egen mark, ofta är det stora ekonomiska värden man lagt bakom i form av arrende/markköp. (Jag vet att detta handlar om två olika lagtexter).
Så med detta kan jag inte mer än hoppas att utredningen revideras…
Mvh
Fredrik
Själv har jag faktiskt börjat tvivla allt mer på en ”allemansrätt” där man rent ut sagt får utnyttja en annans egendom till egen vinning. Jag har heller dock ingen mark än så länge, men jag skall överta/köpa mark så småningom, då vill jag heller inte ha ens naturfotografer eller fågelskådare på marken om dessa inte frågat om lov. Plocka bär och svamp för sitt eget hushåll är dock helt okej, men där går iaf min gräns.
Sedan vill jag även påminna dig Johannes att även statens mark arrenderas eller i vissa fall ägs (samers nyttjanderätt osv.). Jag jagar t.ex. på statens mark (SCA) och betalar således pengar till min rätt att bruka marken. Detsamma borde gälla även naturfotografer och fågelskådare, kanske en licens där man bevisat sig betalat en summa pengar till markägare… ;)
Mvh
Jag tycker nog att begreppet ”inte störa, inte förstöra” säger allt. Tyvärr vädjar detta till individens sunda förnuft som i många fall är i princip obefintligt. Jag har råkat ut för människor som släpper sina hundar oavsett årstid och utan att fråga, motocrossbågar som kört sönder vägar och skrämt söndagsflanörer, mete i bäcken med mera. Att gå flera i bredd och tjoa under jakten var en tid väldigt populärt, men det avtog efter att de förstått att de utgjorde gratis drevkedja…
Nej, allemansrätten vädjar till något som en gång i tiden fanns när de flesta hade god kontakt med natur och landsbygd, men som idag väldigt många saknar. Det borde alltså inpräntas riktlinjer och regler för hur man ska uppträda ute i naturen, kanske inrätta ett slags ”grönt kort” för den vanlige medborgaren.
För kommersiell verksamhet på annans mark ser jag det som en självklarhet att det upprättas ett avtal mellan parterna även om inga pengar nödvändigtvis måste byta ägare. Många är de skogsägare som fått sina planteringar nedtrampade av inhyrda bärplockare.
Jag själv är ingen Markägare men anser att den som äger marken kan ses som en företagare och skogen eller hela marken är dennes företag med andra ord markägaren är den ende som har rätt att bedriva komersielt brukande av fastigheten alltså bär och svampplockare som plockar för ett företag har inte den rätten att plocka till husbehov är en annan sak
gör som med Fisket för att få sälja fisk skall man vara registrerad yrkes fiskare
Vad säger EU om allemansrätten?
Jag hör nog till dom som har plockat bär till försäljning innan marknaden slogs ut av slavhandeln! Jag tror inte att just någon i mina trakter har missunnat någon att tjäna en extra slant på något som annars skulle ruttna bort. Däremot har jag full förståelse för att man inte vill upplåta sin mark till dom som berikar sig på trafficing och slavarbete. Hårda ord kanske men tyvärr sanna!
All organiserad form av verksamhet anser jag borde ha markägarens tillstånd oavsett om det görs med ett vinstintresse eller inte. Ofta är detta heller inget problem. Många skolor, föreningar och grupper kontaktar markägarna innan de har sina sammankomster i markerna och jag har heller aldrig varit med om att markägaren sagt nej (så långe de sköter sig, nedskräpning är väl det som gör mig som markägare mest irriterad). Jag gör heller ingen skillnad på statligt ägd mark eller privat ägd mark. Självklart ska man fråga om lov. För enskilds bärplockare och skogsvandrare är det 0k att bara åka ut och gå in i skogen så länge man följer det ansvar som allemansrätten ställer.
Naturen borde vara till för alla, men när man plockar bär i större mängder och säljer det för att tjäna pengar så tycker jag att det är ett övertramp. Då utnyttjar man allemansrätten för ekonomisk vinning. Redan där borde det finnas en regel som säger att all vinstdrivande verksamt måste förankras med markägare. Dessutom, om man plockar bär och svamp för husbehovet räcker det till många fler. Jag själv kanske plockar 15l blåbär på ett år. Flertal gånger har jag stött på folk som plockar stora mängder och sedan säljer dem utanför matbutiken…
Som sagt, lär folket vad dem har för skyldigheter och inte bara rättigheter!
Hejsan..
Jag har ingen mark, inte heller har jag läst igenom den 225 sidor långa publikation från Naturvårdsverket. Men jag tycker ändå det är ett intressant ämne och jag hoppas jag får vara med i diskussionen..
För det första förstår jag inte de vinstdrivande företag som håller på med ekoturism. Eller jo jag förstår företagen men jag förstår inte hur de kan föra sitt företag framåt utan att ha en god dialog med de markägare som äger marken där man rör sig. Borde det inte gagna företagets rykte och därmed på lång sikt även det ekonomiska om man kommer överens och pratar, företag och markägare i mellan ?
Ett förslag från min sida är att vinstdrivande företag endast får hålla på med sina ”tjänster” på statens mark om man inte kan komma överens med de privata markägarna…
Det kan tyckas lite löjligt att man som markägare inte låter ekoturismen få vara på sina marker. Men jag förstår om markägarna blir griniga när ett företag tjänar pengar på markägarnas mark utan att ens ha frågat om det går bra att de är där..
Nog om de vinstdrivande ekoföretagen.
Jag som privatperson då. Jojomen, jag fotograferar, vandrar, plockar bär, svamp, skådar fågel, smyger på djur m.m m.m ute i skogen. Om jag är på privat eller statlig mark bryr jag mig faktiskt inte om. Jag ser det som min rättighet att få vistas i naturen om jag vill. Men med rättigheter kommer också skyldigheter. Tex ser jag nedskräpning är absolut förbjudet. Det värsta jag vet är när ni som röker slänger fimpar ute i naturen… Trots att dom är små ser man dom nästan överallt. I somras var jag tex ute och fiskade med en kompis som i sig hade en kompis till han med sig. Mina ögon höll på att trilla ut när mannen i fråga slängde cigaretter i vattnet där han själv fiskade. Helt otroligt. Men det är ju de minsta sakerna man hittar. Inte ovanligt att man hittar hinkar, presseningar, sängar, stolar, bilar och annat stort även om vantar tycks vara det vanligaste. Efter fimparna då.. Om man tog med sig hem, det man tog med sig ut, så skulle nog markägaren och den som kom efteråt ha en betydligt trevligare min..
När jag jobbade i Australien så var det helt annorlunda än här. Uppehöll det sig en främling på ens egen mark som inte hade frågat så var det inget trevligt ”Hejsan hur mår du då” som mötte dessa personer (frågades det först så var det dock aldrig några problem och mat bjöds då glatt). Och i många av nationalparkerna och naturreservaten så fanns det regler om att man endast fick befinna sig på stigar och vägar. Vill vi ha det så ? Inte vidare trevligt var det i alla fall.
Sen måste jag få säga att jag också råkat ut för mindre trevliga toner i skogen. Dessa var från jägare. Jag själv brukar alltid försöka vara glad och trevlig om jag stöter på någon i skogen, även om det sällan sker. Det gör inte mig något om denne person har skrämt bort ett djur framför min kamera eller liknande om den inget visste. Däremot så blev jag rätt irriterad när jag vistades på statlig mark och det kom några jägare och sa att ”Nu ska vi jaga här” med barska toner och menade på att jag skulle åka hem. Jaga på ni sa dock jag och fortsatte vandra omkring och fotografera. Så inte är det lätt att prata med jägare heller alltid. De hade lika gärna kunnat fråga mig vart jag varit, vad mina planer var och vi kunde gemensamt kommit överens om att jag skulle röra mig åt något annat håll i en annan riktning eller liknande.. Hade väl varit trevligare för båda parter ?
Givetvis har jag även haft god kontakt med jägare i skogen. Denna gången i en privat skog. Jag råkade skrämma ett rådjur en gång när jag var ute i skogen och efter bara ett tiotal sekunder kom jägaren med hunden efter som glatt frågade om jag såg i vilken riktning rådjuret hade sprungit. Jag bad om ursäkt om jag störde men det var inga problem, han var bara glad att det även fanns yngre folk i skogen numera.
Så vad tycker jag då ?
Jo, självklart ska vi ha en allemansrätt men de som utnyttjar den ska givetvis vara medveten om att det ska ske med både respekt och skyldighet om de ser det som deras rättighet att vara någonstans. Vinstdrivande företag får hålla sig på statens marker om det inte går att komma överens med den markägaren som de vill vara på. Detta tycker jag gäller både ekoturism och de där människorna utan moral som tar hit asiater för att plocka bär utan att betala.
Mvh // johannes
Jag vet att vi på Åland där jag kommer ifrån har en allemansrätt som fungerar utmärkt. Den är ganska lik den svenska fast det är mer skyldigheter från den som nyttjar allemansrätten än den som äger marken. T.ex. får man inte störa markägarens nyttjande av marken. Alltså har jag rätt att avvisa bärplockare ur min skog när jag skall jaga. Men du har inte som markägare rätt att avvisa någon utan en legitim anledning.
Så jag tror på markägarens rätt före allmänheten, ja menar man äger ju trots allt marken, det är ju t.ex. inte ok för någon annan all låna min bil eller bo i min lägenhet utan tillstånd. Så varför skulle då vem som hälst få nyttja min mark hur de vill utan att be om lov.