Hur stolt är du?

•

Så är man då åter på kontoret efter en helg på ordförandekonferens på Öster-Malma. En konferens med en känsla av nytändning och framåtanda. Under väldigt lång tid (känns det som) har debatten handlat om rovdjur, framför allt varg, vilket är full förståeligt. Det som kan kännas lite hopplöst ibland är att det är samma argument som framförs från båda sidor av en ganska begränsad skara människor. Några få sätter alltså bilden av ”hur det är”, vilket nästan aldrig stämmer med verkligheten. Självklart är den mer praktiskt inriktade diskussionen om älgförvaltningen en stor del av vad vi pratar om också, men den är inte lika medialt häftig som vargen så det märks mindre. Men allt det andra då? Självklart finns det en mängd med frågor som rör jakten som inte alls kommer upp till ytan och som kanske de flesta utanför jägarkollektivet är helt ointresserade av. Kanske ska vi se det som positivt, eftersom vi inte har så många bra erfarenheter av vad som händer med vår jakt om fler blir inblandade. Fast samtidigt är det synd, för jag tror att om fler fick se den positiva sidan av jakten skulle läget i debatten se annorlunda ut! Jag är övertygad om att vi har mycket att vinna på att skapa insyn i jakten för alla, även de som inte jagar. Med positiva kontakter skapar vi ett samtalsklimat som är mycket mer nyanserat när det kommer frågor som är kontroversiella.

Vad hindrar då denna öppna hållning mot den stora allmänheten? Som jag sa så finns det en mängd exempel på att vi inte har fått ut något positivt av inblandning i våra frågor. Självklart gör det att jägare blir misstänksamma mot att öppna upp sig, man är rädd för att det ska vinklas till något negativt. Själv blev jag drabbad av det i höstas då en journalist från Holland ville göra ett björnjaktsreportage och sökte någon intresserad björnjägare att följa med. Min första tanke var ”Hur ska han nu vinkla det?” Mycket riktigt så blev det också svårt att hitta någon som ville ha en journalist med sig.

Frågan man kan ställa sig är kanske – Hur stolt är jag över att vara jägare? Själv känner jag att vi alla måste bli bättre på att sträcka på oss och visa vad vi gör. Vi måste prata om varför vi gör det, oavsett om det är politiskt korrekt eller inte! Det som har varit politiskt korrekt länge är att vara ute i naturen, känna gemenskap och se hunden arbeta. Det som först de senaste åren har blivit OK är att äta upp det man har jagat. Länge var ”köttjägare” ett skällsord, men det hörs allt mindre av idag med alla viltmat-satsningar. Visst är alla de nämnda argumenten viktiga, men det är fortfarande lite obekvämt för många det här med att jakt är roligt och spännande. Men visst är det både roligt och spännande att jaga! Jag står för det och jag är stolt över att vara jägare! Oavsett vad vissa hävdar så känner jag en närmare samhörighet med naturen när jag jagar än när jag ”bara” promenerar och fotograferar. Jag är en del av naturen, en del av näringskedjan, det ger mig en känsla av att höra dit snarare än att vara åskådare. Självklart finns de människor som aldrig kommer att förstå detta, men det förtar inte att jag känner stolthet över att tillhöra den jagande delen av befolkningen!

Är man stolt över det man gör ska man väl också kunna visa upp vad man gör!? Självklart är det så och jag tror att en del av svaret på varför man ibland är tveksam till att öppna upp sig och bjuda in de som inte jagar är att vi under så många år har försökt att försvara jakten istället för att förklara den. Byt fokus och våga vara jägare! Sägs en sak tillräckligt många gånger påstås det bli en sanning, det har de som är negativa till jakt nyttjat de senaste åren. Det kanske är dags för oss att visa att vi inte behöver försvara oss. Kan vi förklara jakten så räcker det!

Jag har varit medlem i Jägareförbundet sen jag var 1978 och varit anställd sedan 1992. Både medlemskapet och arbetet har jag haft för att jag tror på Jägareförbundets roll i att stå upp för jakten. Även här har vi pratat om att Jägareförbundet ska försvara jakten, men i själva verkat gäller detsamma för Jägareförbundet som för varje enskild jägare, förklara istället för att försvara! Sen finns det frågor där man måste strida, framför allt som en medlemsorganisation. Självklart finns det delade meningar om hur Jägareförbundet har lyckats, men själv är jag stolt över både att vara medlem och anställd i Jägareförbundet. Får man säga så eller är det för ”osvenskt”? Självklart kan man som person och organisation alltid bli bättre, det vore tråkigt annars! Men om vi ska föra jakten in i framtiden som en självklar del i samhället även för nästa generation så finns det ingen annan än Jägareförbundet som jobbar för det! Efter helgens ordförandekonferens så känns det också som att vi tar tydliga kliv i rätt riktning. All heder åt de förtroendevalda och personalen som kan se framåt och vara positiva trots allt! Utan denna framåtanda är det lätt att lägga sig ner och ge upp.

Så nu återstår bara att be om slogans att trycka på bildekalerna – tips tas gärna emot!
Våga vara jägare – en svensk variant
Proud to be a hunter – för våra internationella kontakter
Eller har du några bättre förslag!?

av /28 Kommentarer
28 Kommentarer
  2. Tommy Olsson says:

    ja anpassade vapen är något av det viktigaste vid jakt jag har varit skytteinstruktör i många år och till våren tänkte jag börja med medlemmarna i mitt eget älglag vi skall ha en heldag på skjutbanan med anpassning av vapnen och olika skytte övningar och framför allt att avstå skott
    sedan får vi se om det är fler lag som kopplar på
    sedan väntar några gäng nya jägarskole elever som skall tränas i vår och sommar
    det är det jag kan bidra med för att göra jakten säkrare och mer kul

  3. Björn Sundgren says:

    Tommy, det är bara att beklaga att du känner som du gör och den beskrivning som du gör av kretsarbetet och utbildningarna visar att det inte alltid är lätt i en förening! Självklart låter det inte alls bra och det är en av anledningarna att jag lägger ut detta och hoppas man tänker till på alla nivåer hur man bedriver sin verksamhet. Självklart ska alla känna sig lika behandlade och alla ska få göra sin röst hörd. Även om man inte alltid får sin vilja igenom så är det viktigt att man får säga vad man tycker. Vad gäller styrelsearbete på framför allt kretsnivå så är ett problem att valberedningarna inte brukar ha så många namn att välja mellan. Ju fler aktiva och intresserade personer på kretsårsmöten och som kan tänka sig att vara förtroendevalda, ju bättre fungerar medlemsinflytandet! Hoppas att få se dig som medlem snart igen! Vad gäller björneftersöksutbildningen så hoppas jag verkligen att det var ett missförstånd!?! Den kan rekommenderas till alla och skyttedelen gör verkligen att man inser behovet av att även ett kulvapen ska vara väl anpassat till skytten, vilket ger ett lyft för allt kulskytte oavsett viltslag!

  4. Tommy Olsson says:

    Björn i den krets de kretsar jag tillhört tidigare handlar det om att få överstökat årsmötet så fort som möjligt jag har aldrig hört ett ord om vargproblem det är mest klappa ryggen inga krav stäls dom närmaste bekanta till någon som sitter i styrelsen är dom som blir tex erbjudna nya kurser och utbildningar jag har gått en massa utbildningar för Sjf aldrig har jag fått något stöd för det utan betalt mina utbildningar själv medan andra får sina betalda
    Av din kolega Daniel fick jag efter godkänd eftersöksutbildning på Björn veta att jag måste vara dum i skallen varför skall man ha den utbildningen om man bor i Västra götaland
    den dagen då Sjf värderar alla medlemmar lika då kanske jag kan gå med igen MVH Tommy Olsson

  5. Björn Sundgren says:

    Hej Thomas. Jag kan dela din känsla och också frustration över att vi inte når ut och får förståelse. Självklart är det problem då så många inte berörs av vad som händer på landsbygden och får sin naturuppfattning av vad de ser i naturprogram på TV (om de alls bryr sig!) Under väldigt lång tid har Jägareförbundet drivit rovdjursfrågorna själva. Man har olika syn på vägval och metoder, men så har det ändå varit. Nu verkar äntligen också LRF ställa sig upp och göra sin röst hörd. Jag tror att det är en avgörande skillnad för att få genomslag i allmänheten att problemen som finns visas som ett problem för landsbygden. Tyvärr är vi jägare för få, vi måste få hjälp av andra i vår närhet som också brukar naturen på ett eller annat sätt. Jag lovar att det kämpas, förhoppningsvis kan vi hitta vägar framåt!

  6. Björn Sundgren says:

    Tommy, tro inte att diskussionerna inte förs på alla plan hur vi ska göra även framåt! Jag kan garantera att ALLA som jobbar både heltid och ideellt inom Jägareförbundet är jägare och vill göra allt som går för en så bra jakt som möjligt även för oss själva framöver och för nästa generation jägare. Så det är bra att din ilska vänds mot de som beslutar, men jag tycker självklart att det är synd att du är besviken på förbundet. Självklart är väldigt många frustrerade och känner sig maktlösa, det händer även oss med jämna mellanrum. Frågan är bara vilken taktik vi kommer längst med? Hade du deltagit på en träff med länsordföranden eller kretsordföranden så hade jag garanterat dig att du insett att det knappast är något självgott tillbakablickande som sker!
    Att vi måste kämpa mot samma mål håller jag med dig om. Om alla är med på exakt hur vägen dit ska se ut är jag självklart medveten om att alla inte kan bli överens om. Huvudsaken är att vi faktiskt litar på att alla som jagar vill kämpa för att det ska vara möjligt även i framtiden!

  7. Tommy Olsson says:

    Björn yterligare en fråga som jag förundrar mig över varje gång jag läser era svar på olika komentarer
    Så fort ni får någon form av kritik så försvarar ni er med allt bra ni gjort tidigare
    Vad har det med dagens problem att göra . Det är nu och framtiden som gäller
    vi får inte färre rovdjur för att ni har gjort ett fantastiskt jobb med förvaltningen av vår Älgstamm tidigare Varför röstar int en majoritet på Sossarna för dom har gjort fantastiska saker för 50-60 år sedan Jo dom lider av samma problem som Sjf dom är helt enkelt för självgoda för att ta till sig kritik
    Det finns bara ett sätt att komma tillrätta med dagen Rovdjurs politik och det är att vi jägare ca 300,000 st kämpar mot samma mål men det kommer aldrig att fungera med sjfs metoder eftersom det inte går att få så många jägare att slicka stövlarna på våra makthavare
    Men att försöka övertyga er om att det krävs kraft tag är som att lära en gråsten simma

  8. Tommy Olsson says:

    Björn jag är inte ilsken på Sjf för att Nvv och vår regering kör över oss gång på gång
    det som iriterar mig är att inte Sjf tar till starkare metoder Av vilken anlkedning skall vi vara snälla och göra allt vad våra motståndare vill vad får vi för att vi gör rovdjurs inventeringar Jo en spark i skrevet
    Jag vet inte om du har läst artikeln från Johan Frost men där ser man tydligt att det blir fler och fler som inte ställer upp på den här skiten
    låt bli att göra eftersök på trafikskadat låt bli inventeringar låt bli samla in Rävar
    det är inte längre vårt problem
    ta lidberg för ca 6 år sedan var jag på en föreläsning med honom i Sjfs regi pladret han körde med då var att vi skulle värna om vargen för vår Svenska varg ansågs vara så sofistikerad att den aldrig skulle ställa till några problem liknande dom vi har i dag idag låter det helt annat Vem F;N tror på en sån bonddräng inget ont om drängar
    Jag är ingen nollvisionär till varg men däremot till utplanterade varg hybrider
    Om nu vargen tar några hundra får så är det ju naturligt om det stryker med några ungar så är det lika naturlig vi kommer att få höra allt detta från våra motståndare om vi inte sätter ner foten nu Björn det är bara i Bibeln och i sago böcker det fungerar att vända andra kinden till

  9. Thomas Berggren says:

    Björn!
    Tack för ditt svar.
    Det är bara så att man känner sig så oerhört frustrerad över den utveckling vi har och står inför. Vi, SJF för jag vill vara en del av det, får inte tappa fokus på de frågor som påverkar och kommer att påverka framtida jägare absolut mest. Tyvärr tror jag vi förlorat det stora slaget och Sverige, helt utan anledning varken Lo eller Varg tillhör utrotningshotade djur, blivit en rovdjursfarm. Med den oerhört försämrade livskvaliten för landsbygden som det innebär.
    Jag förstår inte varför SJF inte når ut till demokratin ifråga om vilka direkta kostnader staten har och indirekta, arrenden, fastighetspris, kvalite på jakt och i slutändan kanske ohälsa, kostnader för landsbygden.
    Har aldrig kännt tvivel i min stolthet som jägare dock.
    Jakt innebär ju långt före de gröna började använda orden- Förnyelsebar, Ekologisk, Närproducerat, ”Glada djur” och inte minst friluftsliv.
    Tack i alla fall även om jag låter negativ.
    T. Berggren

  10. Björn Sundgren says:

    Jag förstår din frustration i många frågor men har lite svårt att förstå din koppling till att du som medlem (jag gissar i Jägareförbundet) skulle ha bidragit till det negativa besluten och utvecklingen? Jägareförbundet var initiativtagare till att öppna upp statens marker ovan odlingsgränsen för jakt 1993. Nu arbetar vi för att återfå förturen för de svenska jägarna som vi förlorade 2007. Jägareförbundet arbetade fram ett rovdjurssamarbete som ledde till licensjakt (om än i allt för låg numerär) som sedan regeringe/EU/SNF lyckades stoppa. Jag kan inte se att det var medlemmarna i Jägareförbundet som var ansvariga för det beslutet? Samma med utvecklingen av lostammen, även där driver Jägareförbundet jägarnas frågor och utvecklingen kan tillskrivas myndigheter och beslutsfattare, knappast medlemsorganisationen!
    Som jag svarade på ett annat inlägg så är jag fortfarande stolt över att vara jägare! Jag är fortfarande stolt över att vara medlem i och arbeta för Jägareförbundet eftersom ingen annan försvarar vår jakt i en tid när allt fler jobbar emot den. Det jag däremot inte är stolt över är den jaktliga politik som på många ställen gör vår jakt sämre eller till och med omöjlig att genomföra. Men vänd missnöjet mot de som fattar besluten! Kunde Jägareförbundet ha gjort mer eller annorlunda? Visst är det möjligt, men det är bara genom gemensamt agerande mot beslutsfattare som vi alls har någon möjlighet att påverka! Om jag är större än du eller inte kan jag inte uttala mig om, men jag tror vi ser saker ur olika perspektiv. Jag känner inte att jag har bidragit till den negativa utvecklingen utan arbetet för jakten. Att vi inte lyckas i alla lägen är synd, men det innebär inte att jag ger upp!

  11. Björn Sundgren says:

    Thomas, jag har mina rötter i norduppland jagar därnere i alla fall någon gång per år och är inte alls omedveten om vad som händer! Jag är fortfarande stolt över att vara jägare! Sen är jag inte lika stolt över Sveriges jaktpolitik i alla stycken och framför allt rovdjurspolitiken är under all kritik! Du räknar upp en lång rad saker som borde ha gjorts av Jägareförbundet, sanningen är att mycket av det redan har gjorts. Jag kan försäkra dig om att rovdjursarbetet inom förbundet bedrivs på oerhört många plan utöver det som i första hand Daniel och Gunnar skriver på sina bloggar. Det man ska vara medveten om är att de politiker vi försöker påverka har en röstberättigad folkmängd på ca 7 miljoner svenskar varav kanske 300 000 jagar. Om dessa 300 000 dessutom internt strider så finns små möjligheter att nå framgång. Ju mer enad vi är ju bättre kommer vi att lyckas, det är jag säker på. Hur långt vi sen når återstår att se, men så länge jag känner stolthet som jägare så fortsätter i alla fall jag att kämpa. Jag kommer också att vända mitt fokus och mitt arbete mot de som tar beslut som är negativa för jakten eller de som driver frågor mot jakten. Som medlem i Jägareförbundet kan jag påverka. Dagens rovdjursarbete inom förbundet bottnar helt i det rovdjursråd som består av förtroendevalda från ”varglänen” och den rovdjurpolicy som medlemmarna har beslutat om på årsmötet. Det läggs mycket arbete för att säkerställa den framtida jakten, finns det någon annan än Jägareförbundet som för den kampen? Du kopplar ihop förbundsstyrelsen med Sörmland, troligen för att huvudkontoret Öster-Malma ligger där, men förbundsstyrelsen täcker hela landet från Skåne till Norrbotten. Att styrelsen bara skulle intressera sig för ett län är totalt gripet ur luften! Ju fler vi är ju mer effektiva kan vi bli, men det kommer inte att vara lätt. Men som jag inledde med, stoltheten att vara jägare hoppas jag att vi alla håller fast vid och vågar stå för oavsett svensk jaktpolitik!

  12. Björn Sundgren says:

    Det är bra att du är stolt Tommy! Jag hoppas också att du ändrar dig och blir medlem. Många gånger upplever jag att jägare är frustrerade och upprörda och ilskna över beslut som tas rörande jakt och vänder sin ilska mot Jägareförbundet. Självklart ska organisationens arbete granskas, men det är bättre om vi gemensamt vänder vår ilska och vårt arbete till och mot de som faktiskt sitter på besluten. Jägarnas gemensamma kraft kan vi självklart hantera bäst om så många som möjligt stöder förbundet!

  13. Tommy Olsson says:

    Jag är stolt över att vara jägare och det kommer jag att förbli
    jag kommer aldrig aceptera att några fanatiska dårar försöker ta det ifrån mig
    jag är tyvärr inte medlemm i Sjf
    Anledning ni använder er inte av all den samlade kraften hos oss jägare som skulle kunna få till en vändning i Varg frågorna
    Att stå med mössan i handen och se snäll ut hjälper föga mot mäniskor som hänger sig åt allehanda hot Tom, mordhot
    det finns ett ordspråk som lyder Öga för Öga Tand för Tand det är det enda språk våra motståndare förstår

  14. Thomas Berggren says:

    Hur stolt är du?
    Bra fråga. Jag har aldrig skämts för mina jaktliga intressen och alltid stått upp för det, med eller emot allehanda grönsaks intressererade aktivister.
    MEN hur stolt är du Björn när du sitter i din Norrbottensbubbla och åker på konferens till Östermalma.
    Medans mellansveriges, läs Värmland,Dalarna, Gävleborg, Närke, Västmaland och Dalslands, farsot sprider sig ohämmat.
    Vilket arv blir kvar där?
    Man kan ju lugnt påstå att Jägareförbundet har vaknat försent och totalt misslyckat att föra ut kunskap och medvetenhet till demokratin, stan dvs.
    Kan bara instämma med T. Wennberg.
    Vad gör ni på förbundet förutom sitter bloggar på eran egen hemsida. VI vet hur det förhåller sig.
    Varför når ni inte ut samhället?
    Krafttag är det som krävs. Total eftersökstrejk, i hela Sverige. Ni kan ju inte bara sitta och förlita er på att Samerna skall hålla landområden attraktiva som ARV.
    Sörmland lär ju förbundsstyrelsen kämpa för med näbbar och klor men resten!!!!
    Bor i Uppland med 2 blivande jägare i fam, för unga för licens men ivrigt deltagande redan. Uppland ger jag max 5år sedan är det kört med löshundsjakt. Rådjuren är ju redan borta, vilket jag hoppas du är medveten om.
    Och ingenting händer.
    Tala om för demokratin, stan, hur mycket kostar vargarna samhället varje år.
    Hur många dagisplatser, vårdplatser, lärare etc motsvarar denna lekstuga som Naturvårdsverket ivrigt påhejad av länsstyrelsens fanatiker driver.
    Skulle se ut om en extremist organisation fick en toppposition på migrationsverket och börja driva egen invandrarpolitik. Som när den gode Bjärvall, pensionär nu, fick fina jobbet på Naturvårdsverket. Som jag ser var det då den negativa spiralen började.
    Vad gjorde jägareförbundet då?
    Vad gör ni om Mikael Karlsson åtnjuter samma karriär??
    Det är bara när det börjar brännas under fötterna som ni gör nåt men hittills mest snack för att lugna leden. Kan ju vara riktigt farligt att stöta sig med de som skänker, mina jaktkortspengar, det statliga apanaget.
    Nä ryck upp er och ta tag i verkligheten om vi skall lämna nåt att vara stolt över.

  15. Thomas Wennberg says:

    Björn! Jag vet vad du försöker åstakomma. Men jag och många med mig har svårt att känna sig stolt då jag under fågelpremiär får stå tillbaka och ej kommer åt mina gamla marker som jag tidigare använt på statens mark, jag som skattebetalare får stå åt sidan för att folk från andra länder skall komma fram. Men visst som jägare/medlem har jag varit med att bidra till detta. Vargstammen har 3-4 dubblats de senaste 10 åren, jag läser flera gånger i veckan om skadade och lemlestade hundar. Vargar som springer inne i samhällen Malung/ Rättvik. Har jag som jägare/medlem varit med och bidragit till det, javisst tusan har jag det. Lodjurstammen har vuxit sig till propotioner i mellan sverige att det snart är enklare att fara till uppland för att se ett lodjur än att gå till en djurpark. Har jag varit med att bidra till det. O ja. Även om jag inte bor och verkar där så visst tusan måste jag även ta på mig detta som jägare/medlem. Vi lär kommande generation att så ofta de bara kan skall de fara på skjutbanan och träna för det är bra ser ni. När det far så blir de stoppade av fullt krigsmunderade så kallade poliser som låter de ligga på mage och bli förnedrade. Har jag varit med och bidragit till den utvecklingen som jägare/medlem. Javisst måste ja även här sträcka upp handen och säga att jag/vi tillåter det. Nu ber du mig att jag dessutom skall kunna känna mig stolt för att jag har varit med och bidragit till denna utveckling. Ja då är du en större man än mig för jag skäms.

  16. Björn Sundgren says:

    Thomas – Självklart ska vi vara stolta jägare! Lika självklart ska vi vara stolta medlemmar i Jägareförbundet! Vem har sagt att tidigare generationer hade fel? inte jag i alla fall!! Frågan är, hur hade det sett ut om vi inte hade stått upp för jakten fram till idag? Kan vi mobilisera även framöver finns hopp för framtiden! Ger vi upp nu och skäms så är fältet fritt för alla de som vill och jobbar hårt för att begränsa eller ta bort jakten. Så skäms är det sista jag gör! Jag är stolt över att vara jägare just för att jag vill och ska föra arvet vidare från de som kom före oss.

  17. Thomas Wennberg says:

    Jag har varit en stolt jägare under 30 år men nu är måttet rågat. Hur skall jag kunna känna mig stolt? Vi/jag fick ett arv att förvalta av våra far och morföräldrar som de byggt upp i sann harmoni med naturen. Idag säger ni att de hade fel. Jag ver att jag ej är stålt över hur vi har det idag och gudarna skall veta hur jag skall hitta hos mig att tala om för nästa generation hur de skall känna sig stollta över vad jag/vi lämnar efter oss. Så om detta är ett till försök att försöka få oss att tycka vi har lyckats de senaste 15-20 åren så bet inte jag vart du kommer ifrån för jag skämms att kalla mig jägare. Stackar generation som skall ta över efter mig/oss för det närmaste de lär komma är som bär eller svamp plockare. Nej jag skäms.

  18. Daniel Nilsson says:

    Tryck inte på stoltheten- det faktum att man markerar och visar att man är jägare innebär ju att man är stolt. Det räcker med någont sådant här:

    ”Jakt är livet!”
    ”Jägare”.

  19. Tommy Olsson says:

    Jägare gör det i skogen

    Bätre en JÄGARE i skogen
    Än tio bak plogen

    JÄGARE
    vårdar det vilda

  21. Ulf A says:

    Tillräckligt stolt för att äga 2 ex av denna:
    http://butik.jagareforbundet.se/Kataloger/tshirt–svartxl29-60822.aspx

    Det brukar generera roliga kommentarer ”Du har blivit översprungen, grabben” eller
    ”Vilket djur lämnar det spåret?” och sedan kommer samtalet igång.
    En gång fick jag kommentaren att det är förjäkligt att älgjägare får släppa hundar som hetsar älgarna. Då svarade jag att jag tyckte synd om dem som trodde på saklös proppaganda, och förklarade att de som händer om en hund hetsar en älg är att den skenar och en skenande älg är JÄKLIGT svår att skjuta. Alltså vill jägare INTE ha en hund som hetsar älg. Det är uppenbar proppaganda som ni har valt att tro på och jag blir ledsen när ni inte kan se det. Det blev ett bra samtal det med.

    Nästa punkt på inköpslistan är denna:
    http://butik.jagareforbundet.se/Kataloger/tshirt-xl29-60118.aspx

    //Ulf

Kommentering är stängd.