En släng av kramp
Jag vill inte påskina att jag är ett författarämne, men jag har en viss förståelse för det som brukar betecknas som skrivkramp eftersom det har drabbat mig den sista tiden! Till viss del kanske tiden som valpägare gör att huvudet inte är riktigt alert alla dagar. För mig är en ny valp en förhoppning om trevliga jakter i framtiden. Ett oskrivet kort som kommer att formas tillsammans med mig i skogen. Men de första veckorna händer det att man inte riktigt är så charmad av kiss på golvet eller bettet av vassa valptänder. Att det saknas någon strumpa eller att alla skorna får förvaras bakom grind en bit upp i trappan kan jag stå ut med, men visst drabbas både nattsömn och annan verksamhet av en liten valp.
Det känns väl nu när man börjar återkomma till annat än jobb, jakt och valp att han kan få bli en del av den löpande rapportering som denna blogg är. Jag tänkte alltså låta er bekanta er med Azzar, en hanvalp av rasen karelsk björnhund.
Azzar är idag 15 veckor och har ännu inte fått ta kommandot hemma. Båda tikarna jag har hemma ( en Norrbottenspets och en Karelsk björnhund) kan fortfarande hantera honom, även om Norrbottenspetsen blir rätt omilt hanterad mellan varven. Som sagt, Azzars första säsong i skogen kommer att sammanfalla med premiären för det nya älgjaktsystemet. Personligen tror jag inte att Azzar kommer att bry sig så mycket och hans framsteg kommer att rapporteras här!
Förhoppningsvis kommer de flesta som ”bara” jagar älg inte heller märka så stor skillnad. De som påverkas är de som arbetar engagerat med planeringen och förberedelserna, beräkningarna och diskussionerna inför jakten. Men en hopplöst kort förberedelsetid för att sätta det nya systemet i sjön så är det bara att hålla tummarna för att det går smidigt. Det händer inte så ofta att det gör det, men man måste ju få hoppas!
Utöver arbetet med älgförvaltningen så varvas dagar i skogen med dagar på kontoret. Annat socialt liv och hemmet blir onekligen lite nedprioriterat under den relativt korta och intensiva norrländska jaktsäsongen! Men tiden i skogen ger i alla fall kraft att ta itu med jobbet. Tyvärr är det allt för ofta jobbet består i att medla mellan personer som har råkat i konflikt med varandra rörande jaktfrågor. Jag har nämnt det förut här men det är fortfarande lika tråkigt att konstatera att för vissa kantas jaktsäsongen av konflikter istället för den gemenskap som vi alla säger oss längta efter resten av året. Dessutom känns det som om konflikterna väldigt ofta handlar om principfrågor och inte verkliga problem som man konstruktivt försöker hitta lösningar på. Efter några dagar med dessa typer av samtal så får man stärka sig med det gamla ordspråket ”hälsan tiger still”. För de flesta är jakten en trevlig tid lite vid sidan av vardagen med tid i skogskojor och runt lägereldar. De som ringer och vill ha hjälp med sina konflikter är ändå en väldigt liten minoritet vilket man ibland glömmer bort när dagen fylls av mer eller mindre välgrundade anklagelser och motanklagelser.
Nu ska jag läsa in mig på lite planer och handlingar inför först länsordförandekonferens tätt följd av kretsordförandekonferens som bägge kommer att behandla verksamhetsplanering för 2012 på olika nivåer i organisationen. Det är väl inte en högoddsare att det kommer att handla rätt mycket om medlemmar och älg?
