Ta med ungarna till skogs!
Det knorras allt oftare bland mina kompisar, av båda könen, att de inte får komma ut på jakt. ”Livspusslet” är inte alltid enkelt att lägga och i takt med att allt fler kvinnor börjar jaga blir konkurrensen om helgens potentiella jaktdagar allt hårdare för många unga familjer. Vi ser också tydliga tendenser att man tar Jägarexamen först när ungarna börjar bli stora eller helt enkelt lägger jakten ”på hyllan” under den mest intensiva småbarnsperioden. Men, jag har en lösning. Ta med ungarna till skogs!
Jag har 2 söner, en på 8 och en på 3 år. Den äldste var väl injagad redan vid 2 års ålder då vi tillbringade stora delar av mitt pappalediga halvår ute i skogen med hundarna. Det tog ett tag innan vi började bli riktigt framgångsrika på Dianas stigar och jag tänkte dela med mig av några tips på hur man jagar med barn, som jag lärt mig den hårda vägen…
Glöm aldrig hörselskydden!
Det första man ska skaffa sig är en bra bärstol. När ungarna är små är de inte så tunga så då funkar nästan allt men innan de kan börja följa med till fots på längre turer med hundarna hinner de bli tunga, så satsa på en med ett bra bärsystem. Tänk också på att de ska vara tysta. Många dyra fina stolar är så breda att de sticker ut på sidorna om dig och raspar i grenar och kvistar. Många har också onödigt mycket ”extrautrustning” som skramlar och plingar.
Två tredjedelar av förra helgens mycket framgångsrika jaktlag!
När man har en bra bärstol är det dags för hörselskydden. Jag kör med Peltor kids och de funkar finfint. Tänk bara på att sätta fast dem med ett ”senilsnöre”. Samma sak med nappen om nu ungen vill ha en sådan. Med ungen på ryggen har du inte alltid koll på när de ”tar av sig” hörselskydden eller spottar ut nappen och då är det bra om de sitter fast i ett snöre. De första åren funkar hörselskydden också ofta som sömnmedel. När man tar på dem guppar det antagligen gemytligt och blir tyst och skönt. Ser man då till att magen är full med lite varm välling somnar de ofelbart.
Användningen av hörselskydd övar man lämpligen in i hemmiljö med träbössan…
Just maten är annars något av det viktigaste. Se till att ha mycket olika slags mat med. Pausa ofta och leta fram något roligt ur gömmorna, det blir en slags nystart om det börjat bli tråkigt och enformigt. En riktig höjdare brukar vara att visa barnen hur man gör upp eld och fixar käket på den. Pinnbröd, korv, chokladkokning eller den personliga favoriten marshmallows funkar finfint. Se också till att barnen, åtminstone när de blir lite äldre, är med och förbereder jakten kvällen innan. Packa tillsammans och gå igenom vad som kommer att hända nästa dag. Förberedelser är A och O. Under dagen ska man också vara noga med att barnen blir delaktiga. Låt dem lyssna på jaktradion och följa jakten på Garmin – GPSen, om du har en sådan. För dagens dataspelande ungar är den där skärmbilden betydligt mer logisk och tydlig än den är för dig själv…
Att gå igenom, eller summera, jakten på björnskinnet framför brasan är viktigt för att barnet ska kunna fråga och förstå vad som händer
Medan barnen fortfarande har blöja är sådana däringa våtservetter och ett väl tilltaget blöjförråd ett måste. De där våtservetterna för barnrumpor är för övrigt vansinnigt praktiska till mycket annat. Jag har numera alltid ett litet lager här och där för att torka av händerna före och efter urtagningen eller tvätta småsår på hundarna. Glöm inte 6-liters fryspåsar att stoppa de använda blöjorna i och knyta till.
Det stora problemet brukar annars vara att få barnen att hålla tyst. Det går alltid att förmana dem så länge man smyger på ett ståndskall eller sitter och vakar, men när hunden eller viltet syns blir impulsen att tala om det för pappa eller mamma för stark för att förmanas bort. Jag brottades länge med detta problem och min äldste son har säkert glatt skrämt bort 20 bockar med det glada förkunnanden att ”där kommer råbocken pappa”! Lösningen fann vi en kväll i Norduppland när vi vakade nära ett samhälle. Sonen skrämde ivrigt bort rådjur i parti och minut och blev alltmer upphetsad och frustrerad på pappan som inte sköt fast han systematiskt talade om när djuren kom. Den lätt desperate fadern stoppade då in ungen i bilen och åkte till den närbelägna lilla handelsboden och där fanns lösningen. Ekonomipack med klubbor. De räcker länge och med en klubba i munnen på barnet får du precis den tid du behöver för att skjuta innan ungen hunnit få ut den och skrikit ut vad han ser.
Vilka jaktformer passar då bra för barn? För det första måste du vara flexibel. Ju större jaktlag desto större press på dig, om du är hundförare, att prestera. Så ensamjakt med barnet eller ett litet flexibelt jaktlag som kan ta paus när det är dags för blöjbyte och fika är en bra början. Finns det hundar med på jakten underlättar det betydligt. Om det skäller och man ser en hund ibland blir allt så mycket roligare. Tänk bara på att dina egna hundar ofta tycker det är väldigt konstigt att barnen är med ut de första gångerna. Söket brukar bli lite snävt… Min personliga favorit är grävlingjakt med ställande hund eller grytjakt. Man behöver inte vara tyst, man kommer väldigt nära hundarna och grävlingen och det är alltid spännande att gräva eller vara ute med ficklampor i mörkret. Annars har jag nog haft med mina barn på de flesta jaktformer och det funkar, bara du släpper lite på ambitionerna och tar det hela med en klackspark.
Grävlingjakt med ställande hund i slutet av sommarlovet är en höjdare och numera tradition…
Sist men inte minst, glöm inte att leka jakt. För barn är jakt det naturligaste i världen och låt dem leka jakt och vara delaktiga i tillvaratagandet av bytet och träningen av hundarna. Att träna unghunden på spår med ett skinn i ändan som den får skälla en stund på, medan du och barnet smyger på ”ståndskallet” med träbössan, är en utmärkt träning för alla inblandade.
Träning av laikavalp och son…
Det senaste decenniet har svenska barns skogsbesök nästan halverats enligt SLU. Det är ganska skrämmande. Just du kan faktiskt ändra på det och se till att dina barn, eller någon annans för den delen, förstår att uppskatta skogens skafferi och spänningen i jakten. Det behöver inte alltid vara superseriöst eller avancerat. En kvällstur till någon sjö med änder i räcker långt. Och, är det inte jakttid så är det bara att leka. Man lär sig förvånansvärt mycket av att svara på alla knepiga frågor man får…
Linda: Bra synpunkter! Jag kan direkt tipsa om vitmossa. Funkar finfint att torka barnrumpor med. Påstås tillochmed ha antiseptiska egenskaper och användes förr i tiden till såväl blöjor som dambindor. Det funkar dock inget vidare i minusgrader.
Alternativet till klubbor skulle kunna vara grankåda. Hittar man kåda av rätt konsistens funkar det precis som ett ruskigt segt tuggummi. Annars har jag tidigare tipsat om hur man gör jerky, torkat och marinerat kött. Även det skulle kunna funka, i små doser, annars tar nog de små magarna stryk.
När det gäller dataspel har de små liven en tendens att interagera. Hur mycket man än förbjuder, förmanar och försöker avleda så upptäcker de nog tyvärr förr eller senare, med stor hjälp av leksaksaffärer, kompisar och reklam, diverse skumma spel och program.
JÄTTEBRA att ta med barnen ut i SKOGEN! Sånt behöver helt klart uppmuntras.
Men eftersom det tipsades om några saker som inte är lika bra, vill jag uppmana alla som läser detta att använda VÅTSERVETTER SÅ LITE SOM MÖJLIGT och om man absolut vill använda våtservetter: köp då ekologiska med så få kemikalier som möjligt (många våtservetter är allergiframkallande och kan t.o.m. innehålla glykol mfl. skadliga ämnen). Här kan man läsa mer om våtservetter: http://www.naturskyddsforeningen.se/gron-guide/kopa/baby-och-barn/vatservetter/ och här finns en test från 2007: http://www.testfakta.se/foraldrar_barn/article14809.ece
Dessutom tipsas om att ge GODIS med onödiga KEMIKALIER (färgämnen mm) och SOCKER som kan spöka till det för kroppen ökar risk för hål i tänder, överaktivitet, fetma osv. och t.o.m kan öka risk för att utveckla diabetes. Kanske kan det finnas alternativ till godiset som ger samma goda effekt på barnen utan att skada dem på samma gång?
Till sist: Jag tycker såsom många andra som växt upp på landet bland jägare o bönder att det är bättre att barnen vet från början vart köttet på matbordet kommer från – det känns helt naturligt. Men tv- o dataspel med massakrering av fiender bestående av både människor o monster är desto mer skrämmande att tillåta barnen göra – det känns verkligen inte naturligt…
Nä, ut med barna i skogen nu! – med träbössan o en påse morötter o njut av det naturliga livet :-)
Barn har mycket lättare att ta till sig verkligheten än vi som är äldre eftersom vi har en hel hop fördommar som barn inte har hunnit ta till sig
Daniel helt riktigt med bäverskinnet asosierade bara till dina och barnens grävling jakt med meningen att man kan ta tillvara jag hade en tjej som elev i somras i 20 årsåldern hon studerar i Uppsala som blivande biolog enligt henne var dom ca 40 elever där som höll på med jägarexamen 20 killar och 20 tjejer det bådar gott för framtiden
jag har lärt mig massor av all tid i skogen med hundar och bössa men om jag så blev 400 år skulle det alltid finnas något nytt att lära sig alltid nya upplevelser och man råkar i prinsip inte ut för samma sak två ggr
På en ort nära GBG har man under ett antal år från kretsen gett ekonomisk ersättning till de jaktlag som tar med nya jägare kanske något för andra kretsar att ta efter om den ekonomiska situationen tillåter
Rikard: Du är något viktigt på spåren. Är det verkligheten eller en ”tillrättalagd” bild vi ska servera? Jag tror barn mår bra av sanning och verklighet. Det blir aldrig hemskare än vi gör det. Ett skjutet rådjur hela vägen till tallriken innehåller blod, släpning och slakt. De kan alltid välja att göra det själv eller få det ordnat, men det kan aldrig vara fel att dölja sanningen. Barn mår bra av en ärlig hantering.
Tommy: Du gör en stor insats! Jakt är en av de få sysslesättningar och livsstilar man inte kan lära sig helt och hållet i en bok eller via nätet. Att ta ur en älg eller lära sig hur drev brukar bukta kan man bara göra på plats. Nu behövs erfarna jägare mer än någonsin när vi ska ta hand om de nyvaknade jägarintresset. Alla borde skaffa sig en ”elev”…
Men, grävlingskinn kan aldrig mäta sig med bäverskinn när det gäller sittunderlag eller rumpvärmare.
Göran jag är uppvuxen på en liten lantgård i Norra Bohuslän i min familj fans ingen som var intreserad av jakt men när jag började skolan fick jag en bästis vars familj levde med jakten nästan dagligen på helgerna var vi slynglar med och jagade hare o räv vi satt på nätterna och gluggade Räv vi var ständigt i skogen med bössan på ryggen under skarp ledning från bästisens Far
om du viste vad mycket glädje jag har haft av dom åren senare i livet jag fick min första lisens när jag var 16 år sedan har jag i prinsip varit i skogen var enda lediga dag i 40 år
och sist men inte minst vi jägare får se så otroligt mycket vackert och spännande som andra mäniskor inte ens kan drömma om det handlar om att förhålla sig till naturen
förlåt mig det blev långt det här men jag blir varm i hela kroppen när jag skriver detta
Daniel jag hjälper ett antal nya jaktelever att lära sig skjuta och få en koll på skjutavstånd men jag ser ochså till att dom får följa med på jakt i verkligheten det brukar vara mycket uppskattat
Göran jag tror som Daniel att det är nyttigt att dom får se och lära sig var maten kommer ifrån och hur det går till med jakten ,slakten och styckningen jag har tre barn två killar och en tjej den älsta killen och tjejen som är yngst 23 år jagar båda två den andra killen har ingen lust med jakten och det är också okej för mig
Att veta att för att få en stek eller köttbuller på tallriken krävs det att någon avlivar djuren det kommer ifrån under tiden dom är med får dom också lära sig att ha respekt för djur och natur
och att man skall ta tillvara det man skjuter inte bara döda för dödandets skull
Ett Grävling skinn är både vackert och skönt att sitta på en kulen Höstdag
Att vistas i naturen borde alla barn ha rätt till
Göran..
Nu trasslar du in en massa vuxna värderingar och skumma ställningstaganden i detta och dessa har barnen knappeligen lagt sig till med utan det är bara arv från föräldrar/omgivning. Barnen ser inget konstigt i detta.
Ska man börja fundera i dessa termer så lär man få problem för då djur visas i tecknad form så är bilden gravt förskönad. Det gamla trötta rådjuret går inte och lägger sig fridfullt under en gran och somnar in utan blir rävmat långt innan det dött. Den hanteringen är allt annat än vacker.
Så vilken bild är mest nyanserad? Bambi på tv eller upplevelsen av rådjuret som faller och sen blir till mat?
Leif: Bärsjal har jag bara sett men aldrig provat själv. Man kanske måste testa…
Christopher: Just respekten kommer liksom på köpet om man bara tar med dem ut och förklarar hur allt hänger ihop och hur vi tar av räntan, precis som räven eller höken. Kan man sedan vid middagsbordet komm a ihåg var köttbullarna eller filén kommer ifrån är barnen duktiga på att skapa sig ett sammanhang och se sig själva som en del av detta. Det är lite stora och sentimentala ögonblick…
Tommy: Tyvärr minskar nästan alla sorters friluftsliv idag. Jakten verkar vända och jag tycker att det verkar som om svampplockning går en ny vår till mötes. Vi borde göra allt vi kan för att fler hittar ut i skogen. Har man varit där ute och sett en del förstår man nog också jakten bättre…
Göran: Liv och död är ständigt närvarande i våra barns liv. En ordinär 4-åring har nog tagit död på några hundra tusen Star wars-figurer eller ”dataspelsgubbar”. Jag tror faktiskt, tvärt emot dig, att det gör barnen gott att se var maten kommer ifrån och förstå hur köttbitarna hamnar på deras tallrik. Jag har aldrig undvikit att visa detta och de har alltid fått vara med vid urtagning och slakt. Givetvis ska de få välja om de vill jaga och skjuta sin egen mat i framtiden, men jag kan inte se det dåliga i att de vet hur det går till. Lite dubbelmoral blir det i min värld när man tycker slakt och jakt är läskigt och farligt medan vi tittar på krig på nyheterna varje dag och ungarna spelar de spel och leker de lekar de gör… Jakt är trots allt faktiskt det mest naturliga och ursprungliga vi kan syssla med, näst efter att göra fler barn möjligtvis.
Anders: Just ”troféhanteringen” med barnen är riktigt rolig och faktiskt lärorik. Själv har vi en årlig ”hornkokardag” här hemma då vi preparerar årets troféer, ofta av mycket dålig kvalitet och okonventionell karaktär… Men, man lär sig massor av att titta på tänder och samla och jämföra ben, fjädrar och skallar.
Kanoninlägg passar väl ihop med medlemsvärvningen som dragits igång nu! En av de bättre bockjakterna jag haft senaste åren var när Jonatan nio år spanade fram bocken med kikare och visade vägen i ansmygningen så vi kunde fälla ”hans” bock. Att hornen är två metkrokar har ingen betydelse dom skall monteras och upp på hans vägg med en enorm stolthet hos honom. Det här att jaga med barnen ger en ytterligare dimension till jakten. ( Sen får man en ny ursäkt att ge sig ut ” grabben vill ju så gärna” ) Nu är min son uppvuxen på jakter, han var nog inte mer än 3 mån vid första andjakten, men se till att väcka intresset så jakten får leva vidare i fler generationer!
Att vi lär våra barn och ungdomar att sätta värde på friluftslivet och komma ut och plocka svamp, blåbär och dylikt är enbart nyttigt för oss alla, men småbarn skall man inte låta ta ifrån dom barnasinnet genom att visa hur man dödar djur på allehanda vis, för detta borde dom få ta ett eget ställningstagande för detta lite senare i åren hur dom vill ha det.
Daniel kul att kunna komentera något som inte handlar om rovdjur och elände utan som nu
Barnen som är hela vår framtid
Tänk er att det finns barn som inte sett mer natur än vad som ryms i någon park mitt i stan
det finns tom. vuxna som inte varit i vår vilda natur det mina vänner är sorgligt
Daniel att låta ungarna vara med o lära sig om jakt och hur man tillvaratar ev fält byte tror jag är otroligt bra och framför allt mycket trevligt för både förälder och barn jag har en hel del goda minnen från den tiden nu får man väll vänta på barn barnen för mina barn orkar jag inte bära mer än nått hundratal meter eftersom den yngsta är 23 år nu
Helena det du skrev tyder på rätt inställning
när jag i min ungdom sökte jobb var det första jag frågade om man fick ta en semester vecka till Älg jakten blev svaret negativt eller svävande sa jag att jag inte ville ha något jobb
I mitt liv läggs all fokus på hundarna jakten bilen och mig själv i nämd ordning fruntimmer grejar jag med under den perioden då man inte kan jaga med hund
Tummen upp för artikeln.
Fler barn i skogen behövs så dom får lära sig respektera naturen och dess invånare.
Till Helena:
En liten låt som belyser ett liknande problem
http://www.youtube.com/watch?v=WwRrKaq0IyY&ob=av2e
WORD! Bra skrivet! Självklart skall ungarna vara med ute!
Ungarna därhemma (pajk 5 år och tös 7 år) är med så fort något tas tillvara. Sitter det något i någon av fällorna så är de givetvis med och avlivar detta och tar hand om det. Det är inte lika ofta de är med ute i skogen på ”skarp” jakt.
För övrigt hävdar jag med bestämdhet att en bärsjal är betydligt mycket mer följsam och behaglig att bära omkring ungarna i om man skall vara aktiv utomhus än vad något annat bärsystem är. Ev tillbehör får man väl knöka ner i en midjeväska och i benfickorna då bärsjalen givetvis inte har några förvaringsutrymmen. Jag har fiskat och fotat mycket med ungarna i bärsjalar, även stugvandrat i fjällen.
Vill för övrigt passa på att nämna att skolan (kommunal) där hemma i byn har 1/2 utedag i skogen med ungarna varje vecka. En gång i månaden är det en hel utedag. Så åtminstone den skolan har tagit fasta på vikten av att lära sig naturen i tidig ålder. Effekten blev bland annat att dottern kunde nästan lika mycket om svamp som jag när vi var ute och plockade i höstas…
Super! Hoppas verkligen många fler tar med sig barnen ut i skogen. Finns inget roligare :)
”min man hotar att lämna mig om jag inte slutar jaga. jag kommer att sakna honom.”