Är somliga djur mer lika än andra?
Just nu pågår en process där man ser över jakttiderna och häromdagen kom Sveriges ornitologiska förenings förslag. Det kommer förstås inte som någon överraskning att man vill minska jakten på ett antal fågelarter. Man uttalar dock även att jakt endast skall få bedrivas på arter ”som tål viss jakt utan att de minskar i antal”. Därmed har SOF missat, alternativt förkastar man, en av grundprinciperna inom svensk viltförvaltning. För den som vet hur SOF agerar när det gäller förvaltning av däggdjur är det dessutom svårt låta bli att tänka på Orwells Animal Farm och citatet ”All animals are equal, but some are more equal than others”.
Den exponentiellt ökande grågåsstammen får enligt SOF:s syn inte regleras genom jakt, vilket riskerar att drabba bönder, rördrommar, sydliga kärrsnäppor… Foto ©: Fredrik Widemo.
Jakt är den metod som i Sverige skall användas för att reglera populationer av jaktbara arter. Skyddsjakt har däremot till syfte att skrämma bort vilt som orsakar skada, eller att ta bort individer som orsakar skada. Skyddsjakt får däremot inte bedrivas i syfte att minska eller reglera populationsstorleken. Många ickejägare tror dock att all jakt som delvis bedrivs för att minska skador är ”skyddsjakt”; så är inte fallet. För skador som orsakas av jaktbara arter får en lantbrukare ingen ersättning från staten, utan skadorna skall minskas genom att populationen regleras genom jakt. Är skadorna oacceptabelt stora skall populationen alltså minskas.
SOF ställer sig uppenbarligen helhjärtat bakom denna princip när det gäller älgar och vildsvin, där man ofta uttalar att populationerna måste minskas. Här håller man jägarna ansvariga för populationernas tillväxt och storlek. Däremot anser man uppenbarligen att det är principiellt fel att de skador som orsakas av grågäss och kanadagäss skall få regleras genom att man minskar gåspopulationerna. Vari ligger den logiken???
Jag har arbetat och arbetar en del med förvaltning av hotade vadare, där predatorkontroll är ett av de verktyg som står till buds för at öka häckningsframgången. SOF ställer sig här helhjärtat bakom jakt på räv och grävling i detta syfte, men är mycket tveksamma eller negativa till jakt på vanligt förekommande fågelpredatorer som kråka och korp. Även om syftet är att rädda hotade och rödlistade fågelarter. Jag är inte ensam om att skaka på huvudet när det gäller dessa ställningstaganden. Det gäller även bland fågelforskare, ornitologer och tjänstemän inom naturvården.
SOF verkar ha fastnat inom en obegriplig del av EU:s fågeldirektiv, där någon byråkrat i en avlägsen mindre insiktsfull forntid lyckats få igenom att det är en målsättning att alla fågelpopulationer skall vara stabila eller öka. Man behöver inte vara utbildad ekolog för att fatta att detta bara är nys; alla som regelbundet rör sig i skog och mark måste rimligen inse att populationer påverkar varandra och därmed går upp och ned. Ökar en art så utnyttjar den normalt mer resurser, så att andra populationer minskar. Det är naturligt och självklart. Denna insikt ingår till och med i läroplanen för mina barn på låg- och mellanstadiet. Ökar en del populationer, vilket de gör, är det närmast en naturlag att andra minskar. Denna naturlag står dock alltså i strid med Fågeldirektivet. Eller är det tvärtom…
Avslutningsvis kan man fundera över om SOF:s ställningstagande inte borde innebära att man skulle OK:a jakt på starkt ökande arter, som idag är skyddade. Ett exempel är snatteranden, som tillväxer exponentiellt i Europa. Men nej. Jag är dock tämligen övertygad om att man närmast skulle kräva jakt på ett däggdjur som uppvisade samma populationstillväxt. Åtminstone om det potentiellt kunde påverkade någon fågel…
Fotnot: för den som är intresserad vill SOF förbjuda jakt på kråk- och måsfågel, samt sädgås, fjällripa, ejder, alfågel och björktrast. Man vill även förkorta jakttiderna i flera fall, och generellt minska skyddsjakten.
Finns det inte ett bekräftat samband mellan jakt på ejder och bevarande av ejder? Ju mer den jagas, desto fler ejdrar blir det. Vill minnas att jag läst om det i en studie från Åland. Anledningen till detta på papperet konstiga samband är att jägarna då håller efter minken. Ingen ejderjakt, ingen minkjakt.
För övrigt var det ett mycket bra blogginlägg! Skrattretande attityd på SOF, men så kan det bli när man bara vet hur fåglarna ser ut och inte hur de fungerar/interagerar.
Fåglar som inte konsumeras… Vem avgör det? Jag äter nötskrika, alla jag skjuter. Ungkråka äter jag också. I princip äter jag allt jag skjuter, förutom räv, grävling (även om den sägs vara delikat), mink etc. Björktrast är för övrigt mycket fin i köttet om man tar sig tid att göra den iordning.
De arter som det konsumeras mycket av, ska då jakttiden utökas? Morkullan, som är min favorit bland fåglarna, borde få utökad jakttid.
Nej, det är nog inte SOF som ska avgöra sådant, de borde istället koncentrera sig på ”internt miljöarbete” bland medlemmar som bilar land och rike runt för att kryssa ovanliga arter.
Svante: Tack för en intressant diskussion och – Ja!! jag har jättemånga vanföreställningar- jag är inte mer än människa. Jag vet att jag inte är ensam! Men min kunskap om rödlistan tillhör inte denna kategori.
NT betyder nära hotad. Denna kategori betyder att arten bör bevakas. Att en art hamnar på rödlistan kan inte, kanske en av mina vanföreställningar, tas som ett argument för fredning.
Jag är mycket medveten om processen bakom rödlistan och jag har största förtroende för den artexpertgrupp som uttalat sig om ejdern: Följande står att läsa om ejdern på AdB:ens hemsida: ”Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. ” Jag tycker AdB:en är ganska tydlig med att ejdern inte är hotad i dagsläget!
Jag tycker att du för en konstig linje med att använda rödlistan i dessa diskussioner. Man skulle kunna vända på det och säga att om en art inte är med i rödlistan så är detta ett argument för jakt, eller?
Jag ska inte plåga dig med att fråga om de biologiska skälen du ser. Vi kan kanske istället enas om att jakten, strikt biologiskt och inte i närheten av en vanföreställning, åtmintsone inte driver på minskningen i ejderstammen?
Per,
Det Svante försöker säga är att räv, grävling och mink äter fågelägg och ungar och är inte fåglar själv. Därför måste dom hållas efter.
Boplundrare som skator, kajor och nötskrikor som sysslar med samma sak är trots allt fåglar och bör inte hållas efter på det generella sätt som vi jägare vill göra.
Vi tycker ju inte vad dessa fåglar gör med harungar till exempel, men dom är ju inga fåglar, hararna alltså.
Näää, nu var jag elak.
Svante, jag finner dig oerhört tröttsam också, så det kanske jämnar ut sig? Jag finner dig tröttsam eftersom du, utan rationellt presenterade skäl, gör skillnad på djur och djur.
På *vilket” vis skiljer sig predatorn kråkan jämfört med predatorn räven åt ur en miljövårdssynpunkt?
Per.
Nu börjar Du bli tröttsam. Min utgångspunkt i den här diskussionen har varit att det saknas rationell grund för jakt på fågelarter som ej används till konsumtion. annat än som ren skyddsjakt i specifika fall och med lokal anpassning. Räv, grävling, mårdhund och mink är specialfall som kräver mer aktiv förvaltning av helt andra skäl.
Niklas.
Du tycks leva med några vanföreställningar. Det är inte SOF som för upp fågelarter på rödlistan utan Artdatabanken vid SLU. Den populationsstatistik den grundas på är officiell och används bl.a. inom forskningen för att följa förändringar och trender i fauna och flora. Alla har tillgång till den, självklart också jägarorganisationerna och de gör sina egna tolkningar utifrån sina intressen och preferenser.
Det finns i högsta grad biologiska skäl att upphöra med jakten på ejder inom hela Östersjöområdet så länge som arten är klassad som hotad och upptagen på rödlistan. Något annat ställningstagande finner jag föga rationellt eller försvarbart. Skulle ejderstammen repa sej och kunna tas bort från rödlistan är den ju då också beskattningsbar igen. Men du måste inse att jag inte har mandat att tala för SOF utan framför endast rent personliga åsikter.
Svante: Tack för ditt svar om den ”moderna ekologiska forskningen”. Men årliga inventeringar är inte mycket till en forskningsreferens, men de är ju per definition moderna då de ju uppdateras årligen;-). Deras referensmaterial är alltså lika tunt som det verkar (3 källor anges).
Det ska bli mycket intressant att följa hur detta jakttidsförslag tas emot. Att ange att en population minskar är inte mycket till argument. SOF vet mycket väl att det finns över en bra bit över 100 000 häckande par av ejder i Sverige men detta har dom valt att inte ta med. Jaktuttaget är mindre än 5000 ejdrar per år. Jag vet att jägare föredrar att fälla hanar framför honor av ejdrar. Dessutom är det i dagsläget en mycket skev könskvot i ejderstammen med upp till 75 % hanar! Detta skulle innnebära att det skjuts försvinnande lite ejderhonor. Effekten på ejderpopulationen av den svenska jakten är därför att närmast att betrakta som ett ”brus” i övrig dödligheten. Det finns alltså knappast biologiska skäl att ta bort jakten utan detta är en ren princip/ideologi-fråga för SOF. Om SOF skulle få genomslag och ejdern fridlyses och sedan ejderstammen fick några goda år, skulle SOF då stödja krav på att jakttid återinföres?
Svante:
Den polemik du driver med att räv och grävling (som vanligtvis inte äts) ska jagas, men inte kråka och kaja (som inte heller vanligtvis äts) är inkonsekvent till 100 %.
Ändå vill du kalla mina motfrågor mot din inkonsekvens som varandes ”krystad och onödig”.
Hur var det nu – ska djur som inte vanligen äts jagas eller inte? Detta är en fråga som går att besvara med ”ja” eller ”nej”. Klarar du det?
Man kan då undra vad dom definierar ett sk ”Bottenår”? Hur ser ett bottenår för skogfågel ut? Vad gäller fåglar är ofta deras fluktationer mer beroende av miljön än vad den är av jakten. Man har gjort ett slags försök att fixa ripjakten i fjällen på det här sättet och haft botten och topp år som måttstockar. Jag vet inte om stammen blivit varken bättre eller sämre på lång sikt, du kanske kan berätta vilket? Att skogs och sjöfågel skulle komersiellt jagat så att deras existens vore hotad tror jag inte ett smack på. Deras existens beror mycket mer på bruket av skogen och haven än på jakten. Det har väl sällan funnit så mycket alfågel och ejder som det fanns när vårjakten var tillåten.
Gunnar. Som sagt var, precis min poäng och en illustration till Tragedy of the commons.
Svante Sandgren, du förutsätter att jägare inte anpasar sitt jaktuttag efter tillgång. Det klassiska misstaget hos många som ifrågasätter jakt. Eftersom det är själva jakten på bytet som gör att jag valt jakt som intresse ser jag till att det finns något att jaga även nästa år. Dålig föryngring, litet uttag. Bra föryngring, större uttag. Det fungerar bra för att vi som jagar gör det på samma mark år efter år. Det jag sparar finns kvar till mig nästa år. Ingen baglimit behövs. I områden där jakten är fri för alla finns det större behov av baglimit eftersom den som jagar där lätt skjuter allt han ser,” för det kommer ändå någon annan efter mig”. Dessutom jagar jag någon annanstans nästa år. Det är en av orsakerna till att utlänningar borde få jaga med guide i svenska fjällen. En Italienare som kommer till Sverige en gång i livet för att jaga ripa. Bryr hans sig nämnvärt om ripstammen nästa år? Hundföraren från Sverige däremot vill inte skjuta för många, han vill helst ha ännu mer ripor nästa år.
Se på fisket i världshaven, det följer mönstret, ”bäst att fiska på, för snart är det ändå slut. ”
Japp Fredrik! Garret Hardins observation har samma tillämpning idag som på 60-talet.
Svante,
”svängarna” berodde på att du skrev ”alla jaktbara arter”. För jakten på statens mark ovan trädgräsnen finns det som sagt begränsningar i hur många ripor man får fälla, men ja, här kan jag se att diskussionen har en relevans. ”Tragedy of the commons” har en klar potentiell tilläpning, eller vad vi skall kalla det, i just detta fall.
Fredrik.
Nu tar du ut svängarna rejält. Det jag har diskuterat är effekter av stora jaktuttag på begränsad yta t.ex. fjällripa och hare särskilt under cyklernas bottenår. Det har diskuterats rätt mycket om det avseeende vår öppna fjälljakt, som bekant.
Det vore för övrigt rätt fantastiskt om jakt vore den enda mänskliga aktivitet där överuttag på en begränsad tillgång saknade betydelse för saldot. Det är nog ett fåtal som lever i den tron.
Svante,
men nu är det få jaktbara arter som har sådana populationssvängningar att de uppvisar ”bottenår”; därmed ifrågasätter jag bestämt uttalandet att det gäller ”alla jaktbara arter”. Och även man har ett bottenår i reproduktionen exempelvis för… låt oss säga orre… så är jag väldigt nyfiken på hur du kan få det till att arten blir hotad? Populationen kanske (men jag vill fortfarande se studier som visar på detta!) svänger ner något mer än den annars gjort, men hotad??? Samma sak gäller en mängd andra arter. Dessutom minskar jägarna jakuttaget dessa år, vilket gör att man ännu mer sällan får stora lokala jaktuttag. Under vissa speciella förutsättningar kan man tänka sig en sådan utveckling, men det kommer inte vara vanligt. Ojämna jakttryck och spridning kommer dessutom motverka lokala effekter. Utöver dalripa har jag mycket svårt att komma på något bra exempel där man skulle kunna tänka sig att detta förekommer. Och när det gäller dalripa på statens mark, där man möjligen kan få höga jakuttag, har vi ju en bag limit som sätts beroende på inventeringar av årets stam.
Dovhjort under etablering, mufflon och rapphöna är de arter jag kan tänka mig kan vara relevanta för ditt resonemang, beroende på att de har lokala populationer med starkt begränsad spridning. Samtidigt är det arter som jägare verkigen månar om att hysa, och därmed är man ofta extra försiktig med uttaget. Vi har rejält på fötterna för att säga att den svenska jägarkåren är bra på att förvalta det jaktbara viltet så att det inte hotas. Minskar de jaktbara arterna så är det extremt sällan beroende på jakt, utan på grund av andra faktorer.
Uffe B. Bottenår utgör lokalt stora jaktuttag, traditionellt som kommersiellt, ett hot mot alla jaktbara arter.
Mikael. Mycket tröttsamt. De arter vi diskuterat här är Alfågel (övervintrande population), Ejder och Sädgås (inte Grågås!) De tillhör kategorierna EN respektive NT, alltså med på rödlistan.
Jag blev utan svar igen. Jag måste tolka detta som att du helt enkelt inte vet.
Jo Rikard,
lst beviljade jakt på korp på Öland men bara ett starkt begränsat antal. Det är svårt att tolka resultaten, delvis eftersom man satsat mycket på jakt av fågelpredatorer, som man i andra studier visat är viktigast för ungpredationen. Äggpredationen står däremot oftast däggdjur för, och så även på Öland. . Det är dock betydligt lättare att mäta predation på äggstadiet, och det är vad man gjort. När räven försvunnit pga skabb har betydelsen av grävling istället ökat vilket kompenserat.
Svante,
faktum är att när man härom året hägnade ut däggdjurspredatorerna från en skärfläckekoloni i…Skåne, vill jag minnas, så började faktiskt just kajor utnyttja resursen. Detta hade två intressanta effekter. Första året fattade inte skärfläckorna vad som skedde, utan iakttog bara kajorna medan de vandrade runt och tog äggen. År 2 hade de däremot lärt sig att kajor inte var bra saker att ha i kolonin, och var aggressiva mot dem. Extremt intressant kan jag tycka som gammal beteendeekolog…
När det gäller korp-kråka- jag håller med i stort, men jag tror inte man ska bortse från en direkt påverkan från storebror. Kråkan är trots allt hyfsat flexibel.
Lars Söderberg. Till mitt tidigare svar om däggdjurs och fåglars förvaltning kan tilläggas följande. Fågelfaunan är inte ”vår” i samma utsträckning som däggdjuren förutom några stationära arter. Vi delar fågelfaunan med alla länder längs flyttvägarna, dvs hela Europa, delar av Asien och större delen av Afrikanska kontinenten. Detta medför att vår förvaltning av fåglarna kräver samordning med övriga länder till alla delar från habitatskydd till jakt. Även om grundprinciperna är lika som övrig viltförvaltning.
Fredrik. Korpens predation av kråkägg och ungar kan rimligen inte svara för nedgången av kråkpopulationen annat än ytterst marginellt och på lokal nivå. Jag tror att nedgången av kråka och uppgången av korp överhuvudtaget inte har med varann att göra utan är en effekt av miljöförändringar där korpen gynnats och kråkan missgynnats. Korpen har gynnats av alla nya ”kadaverproducenter” i landskapet som trafikleder, snabbtåg, omfattande jakt på klövvilt, kraftledningsgator, vindkraftparker, stödutfodringar, åtlingar etc. Kråkan har följt strukturomvandlingen i jordbruksbygderna.
Per. Jag tor att du förstår varför räv, grävling, mårdhund och mink kan behöva hållas efter inom vissa fågellokaler t.ex på känsliga strandängar, i våtmarker, på öar och halvöar. Kajor och skator har ingen betydelse för predationen där. Den polemik som du försöker driva känns ganska krystad och onödig.
Oavsett om det är ett trafikdödat rådjur eller mat på en tipp så kör korpen väck kråkorna vilket rimligen torde innebära att den breder ut sig på kråkans bekostnad. Ökningen är otroligt påtaglig, idag kan jag periodvis skjuta lika mycket korp som kråka för uven. För 25 år sen reagerade man rätt starkt om man över huvudtaget såg en korp! Även om påverkan är minimal så lär det inte vara ivägen att kupera korparna där möjlighet ges det är i alla fall min teori. Som Fredrik sa så lär korpen med glädje vittja kråkornas och andra fåglars reden så rimligen borde jakttrycket ökas på dem. Undrar om inte tom Lst tillstyrkte skyddsjakt på korp nere på Öland när vadarna skulle fredas där? Och såvitt jag har förstått så har jakten haft effekt även om effekten är svår att värdera av olika skäl.
Per.
Svante Har redan svarat å min fråga om däggdjur och fäglar skall hanteras lika. Svaret blev ja det ska de naturligtvis.
Han säger också att jakt på fåglar skall bara ske om villebrådet tillvaratas som mat och bara om populationen inte minskar.
Så Svantes och SOF åsikt är att räv, grävling inte skall jagas om vi inte avser att äta dom. Inte vildsvin heller eftersom populationen har minskat de senaste hårda vintrarna.
Svante,
säkerligen beror förändringarna på ett antal faktorer. Inklusive direkt predation av korp på ägg och ungar av kråka. Jag har inga data (;-)!), men har själv observerat det.
Matningen av örnar har också helt säkert bidragit.
Svante; jag ställer även frågan varför räv och grävling skall jagas i fågelskyddets namn, men inte korp, kaja, kråka och skata.
Det är en rak och enkel frågeställning, likaså är faktiskt min frågeställning ang. ripa det. Jag är säker på att du kan svara, men du har väl insett följdfrågan som kommer, och som välter din argumentation över ända…
Svante:jag blev utan svar på mina frågor!
Det finns flera teorier angående relationen kråka- korp. Konkurrens om livsrum är en obekräftad teori och fortfarande i kategorin spekulation och enligt min mening alltför enkel som förklaringsmodell..
En rimligare spekulation är förändring av miljöfaktorer och då främst tillgång på föda och hur födan presenteras. Kråkan livnär sej i hög grad nära människoboningar och det gamla bondesamhället erbjöd en god miljö med sitt djurliv, insektsliv och öppna sophanteringar och gynnades därav. Korpen som jagar över betydligt större ytor har idag tillgång till kadaver som aldrig förr vid våra alltmer utbyggda trafikleder och järnvägar fr.a. i söder men även i renbeteslandet.
Uppgången av korp torde alltså helt sammanhänga med tillgången på föda och, som nästan alltid, är det mänskliga aktiviteter som förändrar miljön och därmed faunans sammansättning. I det här fallet förändrad jordbruksnäring och naturvidrig trafikmiljö.
Ivern och den lättköpta idén att med jakt i efterhand försöka reglera populationerna löser knappast de grundläggande problemen och orsakerna. Det är en illustration av ekologiska samband, släcker vi på ett ställe så börjar det brinna på ett annat..
Svante du kanske ska kontrollera dina fakta lite bättre Alfågel klassas som (LC) dvs ha livskraftig population. Grågås och Ejder klassas som (NT) dvs har livskraftiga populationer, men som tyvärr har minskat i antal under de senaste åren.
Rikard,
förhållandet mellan kråka och korp som du beskriver är onekligen en process som pågått länge. Här på min mark i Norduppland ser man inte kråkor annat än på sträck, och hör man dem är det så man hajar till. Däremot kan det komma flockar på 100 korppar som drar runt i gryningen. Korpen har ökat sedan början av dataserien för häckfågeltaxeringen, samtidigt som kråkan gått ned (http://www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring/res-hackfagel.htm#CASPI-PIFIN7). Men det finns säkert en viss risk att någon hävdar att jaktstoppet i och med intrådet i EU varit betydelsefullt… vilket visar värdet med att faktiskt ha en viltövervakning att luta sig mot i sin argumentation. I detta fallet Svensk fågeltaxering.
Det kom en del frågor, en del lite väl retoriska.
Martin J1 Jag förstår inte vad ett godtyckligt pangande av kråkfågel och måsar har att göra med de viltvårdsåtgärder du nämner. För övrigt. Smaklig måltid.
Per. Det är omöjligt att ge ett allmängiltigt svar på din fråga. Predation av dalripa varierar i alltför hög grad beroende på lokal. Du får precisera din fråga om den ska kunna besvaras meningsfullt..
Niklas. Du kanske ska ställa din fråga till SOF. Men vad jag förstår bygger förslaget på de fortlöpande fågelräkningar och riksinventeringar som görs. Det finns också tillgång till populationstrender på Europeisk nivå.
Mats S Johansson. I så fall bör du stödja SOF:s förslag. För i gällande jakttabell upptas Sädgås, Alfågel och Ejder, alla rödlistade.
Lars Söderberg. Fågelfaunan och däggdjursfaunan bör förvaltas enligt samma grundprinciper och i enlighet med ingångna miljöavtal; Bernkonventionen, Art-och habitatdirektivet. Lite god jägaretik och allmän naturhänsyn på individnivå skadar heller inte.
Synd att Svante tycks ha valt att lämna debatten lite abrupt och svarslös. Men det måste vara svårt att förklara varför räv och grävling ska hållas efter, men absolut inte kråka, kaja, skata och korp…
Dubbel moral, dubbelmoral eller bara dubbla budskap?
Har möjlighet att via vissa kommunala uppdrag skjuta korp men brukar ta det ganska lugnt med detta, har inte avsättning för dem. Alla kråkor tas tacksamt emot av folk som tränar sina apporterande hundar. Börjar på allvar överväga att öka uttaget av just korp då de annars kommer att konkurrera ut kråkor i naturen då de är mer kloka och anpassningsbara. Dessutom är korpen mer potent när det gäller att plocka harungar och tom råkid. Rimligen så borde jag alltså öka uttaget av korp för att undvika risken att kråkan fridlyses pga vikande stammar? Och när kråkan viker, vilket den redan gjort, så beror det enligt SOF på jakten och inte på korpens ökade antal..
God poäng Jörgen!
Jörgen,
personligen ser jag det inte riktigt så varken professionellt eller privat. För mig är det naturligt att delvis reglera vilstammar efter våra behov; om det är älgar, vildsvin, rödräv eller kråkor spelar ingen roll, och jag lägger bara inte riktigt dessa värdeord på dem. Vad som begränsar den enes intresse kan dessutom vara en ren resurs för någon annan, vilket gör det svårt att använda sådan terminologi. Utöver att det kanske retar andra i onödan. My two cents…
Martin,
tackar för recepten!
Svante.
Jag tror inte Fredrik kan lära sig något av din sista kommentar till mig.
Var har jag sagt att jag vill skjuta rödlistade fåglar?
”SOF ställer sig här helhjärtat bakom jakt på räv och grävling i detta syfte, men är mycket tveksamma eller negativa till jakt på vanligt förekommande fågelpredatorer som kråka och korp. Även om syftet är att rädda hotade och rödlistade fågelarter.”
Förresten Fredrik mfl så kan jag upplysa om att här uppe längst västerbottens och tror jag även Norrbottenskusten så är tranorna ett lika stort bekymmer för bönderna som vildsvinen verkar vara i södra Sverige…men men, det är böndernas problem och fight!
Fredrik, jag förstår att det inom ekologin inte kan talas om skadedjur respektive nyttodjur. Forskningen måste ju vara neutral och förutsättningslös. Ute i verkligheten så är det ju däremot helt relevant och praktiskt att göra den indelningen. Vi pratar ju tex om ogräs inom jordbruk och i trädgården! Tänk om bonden inte skulle göra någon åtskillnad på grödor och ogräs! Följden skulle ju bli katastrofal för honom! För mig är självklart arter som missgynnar arterna som jag vill gynna skadedjur/fåglar även om biologen inte i sitt jobb inte gör det.
Svante.
Du har nu lämnat ett antal inlägg men ännu inte besvarat den centrala frågan: Varför skall fåglar förvaltas annorlunda än våra däggdjur?
Om du inte kan klarlägga det för mig och andra så kan i vart fall inte jag ta till mig SOF:s åsikter utan tar det som ett allmänt angrepp på jakten och jägaren generellt men det var väl inte det SOF menade?
Svante: Skulle vara intressant med ett svar på de frågar jag har.
Svante: Du har fortfarande inte gett några exempel på den ”moderna ekologisk forskning” som ligger till grund för SOFs jakttidsförslag. SOF själva har ju tydligen själva glömt att refera till denna forskning men du verkar ju veta saker som inte kom med i Förslaget.
Det blir svårt för oss oinvigda att förstå grunderna om dom inte anges!? det vore nog bra för diskussionen om detta fick en del belysning….
Svante:
Vilka arter, förutom människa, utövar predation på dalripa, respektive kråkfågel?
Hur ser dessa arters numerär ut i de berörda ”lokala” populationerna?
Därefter kan vi kanske börja prata orsak och verkan.
När vi nu i två recept (Sjöjägaren nr 9 och 10) lärt oss hur man anrättar skarv till delikata måltider, kan det väl vara på sin plats att presentera ett i Danmark beprövat recept på till ‑lagning av mås. Receptet är hämtat ur danska JAEGER nr 9/94, ” Måger med havtang”.
Mås med havstång
4 pers.
Ingredienser:
8 st måsbröst av ungfågel, renskurna
24 st (c: a) tunna skivor bacon
Persilja
3 dl grädde
4 stora potatisar
1 stor lök
Några få gram havstång
1 stor tsk curry
Olja/smör
Salt/peppar
Tandpetare
Tillagning:
Måsbrösten kryddas med salt och peppar, läggs på het stekpanna, och bryns snabbt.
Persilja utan stjälk läggs på två skivor tunn bacon.
På detta läggs ett måsbröst. Rulla baconskivorna omkring bröstköttet, och håll samman det hela med tandpetare. Gör på samma sätt med de övriga bröstbitarna.
Häll kokande vatten över några få gram havstång, som förhoppningsvis fanns i hälsokostaffären. Skala potatisen, skär den i tärningar (c:a 1,5 ‑ 2 cm), skölj dem i kallt vatten och gör dem torra med hushållspapper. Tärningarna steks i bra olja i gryta eller på stekpanna. Under tiden steks måsbrösten i tre minuter på var sida. De får sedan dra färdigt, medan såsen tillreds och potatisen blir färdigstekt.
Sås:
Fräs ‑ dock inte till brunt! ‑ 4 skivor bacon och 1 stor lök, allt finhackat, med 1 stor tsk curry. Tillsätt 3 dl. grädde, som kokas in till önskad konsistens. Salta och peppra. Havstången som nu har dragit färdigt värms l lite smör och får också utgöra garnering.
CORNEILLE AU VIN
Ingredienser:
1 kråka per person.
2 matskedar riven färsk ingefära.
1 lime, saft och skal.
2 morötter.
1 lök.
2 vitlöksklyftor.
2 deciliter vitt vin.
6 matskedar smör.
2 deciliter gröna linser.
4 purjolökar.
Enbär.
GÖR SÅ HÄR:
Skär ut rygg och lår på kråkan. Blanda salt, peppar och enbär. Lägg ihop kråkfilén och låret, krydda mellan dem och sätt en tandpetare genom delarna så de håller ihop.
Skölj benen i vatten och koka upp, tillsätt vitt vin, morot, vitlök och lök. Koka i en timme.
Sila blandningen genom en saftduk och koka ner tills det återstår cirka 5-6 deciliter vätska. Koka upp lite vatten med ingefäran och socker, låt sjuda cirka 10 minuter.
Stäng av vattnet och ställ åt sidan. Koka upp de sköljda linserna. Slå av vattnet och tillsätt tre deciliter av lagen och koka i cirka 40 minuter. Tillsätt två matskedar smör före servering.
Häll resten av lagen i såsen.
Dela purjolöken i cirka två centimeter stora bitar och koka i lätt saltat vatten. Skölj i kallt vatten och koka sedan igen med smör och vatten. Rör om ordentligt och smaka av med salt och peppar.
Stek kråkköttet och se till att de håller samman under tillagningen. Stektiden är cirka 4-5 minuter per sida, se upp så de inte bränns vid.
Koka resten av lagen med två matskedar linser och två matskedar smör. Blanda allt i en mixer. Servera kråkan med såsen och purjoblandningen.
Ljusterökyckling.
Kråka till middag ?
Både kråka och kaja – och särskilt de unga fåglarna – anses av många som en verklig delikatess.
Pröva t.ex. följande recept på Ljusterökyckling ur JÄGARFRUNS KOKBOK.
Ingredienser:
För ungefär 6 pers.
4 ungfåglar.
2 hg rökta skinksvålar eller rökt fläsk eller bacon.
3 dl grädde.
1msk salt.
1 liten tsk peppar.
Hett vatten till spädning.
Gör så här:
Fåglarna plockas eller skinnas, ansas och sköljes väl. Gnides utan och innan med salt och peppar blandat.
Fläsket får stå och flotta ur sig i en stekgryta, varefter fåglarna brynes i den heta grytan.
Spädes med hett vatten och får stå och puttra på svag eld, tills de är färdiga.
Såsen göres med grädde.
Serveras med svart eller röd vinbärsgelé och mycket grönsallad.
Källa: Allt om kråkskytte.
Svante: Intressant att du gärna riskerar att offra en hel del viltvatten, viltåkrar, stödutfodring, skapande av kantzoner mm mm för att få förbjuda jakt på arter som inte på något sätt är hotade av utrotning t.ex. kråk och måsfågel.
Svante vad skulle bli bättre om man inte fick skjuta kråkfåglar?? Bara ge några exempel…
Ja Mats, sitter ”naturintresset” hos några så löst att det faller för att man inte får jaga rödlistade arter, så är det nog ingen förlust för Sveriges natur.
Jodå, jag har hört tala om den men i vilken utsträckning beskattar denna stammen på ett sådant sätt att det rent menligt påverkar stammen. Är fjällripan hotad av jakt alltså? Skogsfågeln är också då hotad genom kommersiell jakt, likaså ejdern? Skjuts det alltså fler djur än det tillkommer? Jag noterar också att haren och fluktationer i stammarna utelämnas i kommentaren.
Per. Grattis. Du bekräftar alltså min erfarenhet om ett hårt jakttrycks inverkan på en lokal population. I ditt exempel finns det dock två led och orsak och verkan är därför mer svårbedömd…
Spännande att läsa att Svante skriver följande:
”Regleringen av jakt och jakttider måste därför bli mer följsam för att skydda lokalt svaga populationer av stationära arter.”
Sedan skriver han:
”När det gäller jaktens inverkan på lokala populationer av fjällripa och skogshare får jag hänvisa till egen erfarenhet. Någon studie har jag heller inte sett men egen referens betyder inte att jag har fel.”
Det betyder naturligtvis även att han inte har rätt.
Själv tänker jag skjuta så mycket svartfågel jag bara kan under både sommar, höst och vinter. Det ger nämligen fler harar och småfåglar under sommarhalvåret. Hur vet jag det? Jo; ”…får jag hänvisa till egen erfarenhet. Någon studie har jag heller inte sett men egen referens betyder inte att jag har fel.”
Tjenare.
OK Fredrik.
Klarar du att få Svante att berätta varför och på vilket sätt sveriges natur och fågelliv kommer att förbättras för att man blir en halv miljon färre som intresserar sig för den så ska jag omprova mina konspirationsteorier.
Svante,
delar av förslagen grundar sig på populationsutvecklingen, visst. Varför man inte citerar NV:s rapport, eller Ornis Suecica artikeln, utan artikeln i VF vet jag dock inte riktigt… Inget av vad jag tagit upp grundar sig dock på några populationstrender, utan på principiella ställningstaganden. Jag ställer mig frågande till att man hävdar att jakt enbart skall få bedrivas för konsumtion och inte för att reglera populationsstorleken. Detta har inget med resultat från ekologisk forskning att göra. För övrigt kan jag meddela att även våra förslag till ändringar av jakttiderna bygger på exakt samma inventeringsunderlag och beräkningar.
Mats,
så länge man diskuterar den fråga jag lyft i ett blogginlägg sakligt så försöker jag alltid bemöta argumentationen (i den mån jag hinner). Och jag är glad att vi har debattörer här med olika åsikter; det gör det hela klart mer intressant och lärorikt.
Fredrik. Du vet liksom jag att SOF:s förslag till justering av jakttider utgår från en kontinuerligt uppdaterad statistik över populationsutvecklingen för Nordeuropas fåglar. Ändringsförslagen tycks mej vara väl balanserade och logiska utifrån den statistiken. Det förvånar mej något att Du inte delar den uppfattningen men det kanske är med en Brasklapp, ”därtill är jag nödd och tvungen”.
Uffe B. Kommersiell fågeljakt? Har Du hört talas om ripjakten, skogsfågeljakten och annan jaktturism med fågel..
Mats S Johansson. Du har inte uppfattat mycket av det jag skrivit. Det var för övrigt inte jag, utan Fredrik som kom”farande med tranan”. Och Du , var försiktigare med konspirationsteorierna. De är så himla tröttsamma att läsa.
Jag tycker SOF skapar ett låtsasproblem av ett icke-problem. Jakten påverkar inte hotade arter negativt, snarare tvärtom. Dagens jägare värnar om naturen. SOF bör istället ägna mer tid åt att t ex. motverka utsläpp av miljögifter, habitatförstöring och hänsynlöst brukande av naturens resurser, istället för att sparka på en grupp som aktivt arbetar för en ljusare framtid för hotade fågelarter. Vi bör arbeta åt samma håll då vi i grunden har liknande intressen, inte skapa motsättningar pga tyckanden baserade på lösa grunder.
Svante,
det var inte jag som tyckte att populationer skulle vara stabila för att kunna beskattas… självklart finns inte problemen bara för att man inte jagar tillräckligt. Det betyder dock inte att man inte kan utnyttja de resurser som nu finns genom hållbart nyttjande, samtidigt som man försöker begränsa skadorna.
Många av oss är samtidigt jägare, bönder och aktiva skogsägare. Det har dock inte så mycket med det hela att göra; SJF är en jägarorganisation ochj ska arbeta med jägarnas intressen för ögonen. Vi måste dock finna en balans mellan olika aktörers intressen för att kunna bedriva en ansvarsfull viltförvaltning. Min poäng utgår inte heller från jägarnas synvinkel. Samhället anser att vi ska reglera vilstammanras storlek bland annat genom jakt. Det gör uppenbarligen SOF också, men man vill inte att samma principer skall gälla för fåglar som för annat vilt. Det tycker jag är konstigt…
Vad är det för kommersiell jakt som bedrivs på fågel här i landet förutom den på utsatta gräsänder? Hur stort är egentligen uttaget av ejder, svärta och alfågel under en jakthöst? Att fjällripan och skogsharen skulle vara lokalt hotade av jakt är ett påstående som för mig är nytt i alla fall. Jag tycker det luktar tro och dikt ganska lång väg. Ejdern är i regel redan på väg ned till musselbankarna när jakttiden på den infaller. De ejdrar som är kvar är en liten, liten del av populationen. Hare och ripa flukturerar som alla arter långgt ned i näringskejdjan väldigt mycket mellan åren. Det största hotet mot skogsharen är fältharen, inte jägarna. Det Svante skriver hänför jakt till ordningen dravel.
Fredrik.
Varför gå runt gröten med detaljdiskussioner om diverse fåglar. Det står redan i Svantes första kommentar vad de är ute efter. Jakt som företeelse ska bort om det inte är för att ta bort olägenheter som drabbar Svante och hans vänner personligt. Exakt det samma som står att läsa i däggdjursmotsvarigheten d.v.s SRF uttolkning av sin egen rovdjurspolicy. Att Svante redan efter ett par meningsutbyten kommer farande med tranan, vargens motsvarighet till vargen i fågelvärden från ett populistiskt perspektiv, är knappast någon bomd. Talet om jakt för konsumtion är givetvis bara dimridåer. Vad blir kvar att konsumera i en natur ”som sköter sig själv och där naturliga svängningar ska eftersträvas”.
Snälla Fredrik, slösa inte bort er värdefulla tid på meningslösa detaljdiskussioner med dessa ”fotsoldater” som sänds fram en efter en med enda syftet att sysselsätta er så att de ostört ska kunna manipulera media och politiker med argument som ”Det är länge sedan vi lämnade 1800-talet bakom oss”. ref SOFs pressmedelande.
Ja Fredrik, det är hemskt vad naturen motarbetar oss i vår kompulsiva strävan till ordning. Gässen ruinerar bönder, älgen ruinerar skogsägaren, sälen ruinerar fiskaren, måsar skräpar ner, korpen kraxar, vildsvinen bökar i gräsmattan, tranan saboterar Din länsstyrelses biologiska ingenjörskonst. Kanske den var en felsatsning från början, utifrån givna naturliga premisser?
Om vi dukar borden för det vilda genom våra skogs- och jordbruksmetoder så kommer naturligtvis gästerna, är det så konstigt?
Varför tycker du att just tranpopulationen vuxit sej gigantisk? Tycker Du samma om klövviltstammarna?
Finns verkligen alla dessa problem, Du refererar till, bara därför att vi jägare inte tillåts ”förvalta” viltstammarna genom bösspipan? Jag tror det finns fler förklaringar. Man kan stillsamt undra när och hur jägarkåren fick ansvar för böndernas och skogsindustrins ekonomi. Det verkar självpåtaget.
När det gäller jaktens inverkan på lokala populationer av fjällripa och skogshare får jag hänvisa till egen erfarenhet. Någon studie har jag heller inte sett men egen referens betyder inte att jag har fel.
Henrik,
fjällräven är ju ett däggdjur ;-)!
Det finns mig veterligen inga exempel på att jägarna skjutit populationer i sank i modern tid, annat än möjligen på uppdrag av staten/samhället. Jakt på rovfågel är inget vi arbetar för.
Svante,
varför skulle inte en bondes inkomsbortfall år efter år kunna jämställas med en minskad intäkt vid avverkning om 40 + 30 år? Det låter som om du inte sett vad några tusen gäss kan ställa till med… Vad sparvarna och finkarna kom ifrån vet jag inte, men ja, tranor ställer till en hel del. Eftersom det inte är ett jaktbart vilt får man ersättning från staten. Allmän jakttid på trana är inget jag efterlyser, men det är ett faktum att tranpar på en förmiddag rensat en strandäng på ungar av sydlig kärrsnäppa. En strandäng som lst just om jag minns rätt lagt ned 500 000 på att restaurera. Rimligt? Och om tranpopulationen fortsätter att växa- varför ska våra skattemedel gå till att föda upp en gigantisk tranpopulation (genom ersättningar för skadorna på grödor)? Vore det inte bättre att jaga dem, precis som man med självklarhet skulle göra med klövvilt? Jag säger INTE att det behövs idag, men jag vänder mig bestämt mot SOF:s idé att fåglar av princip skall förvaltas på andra premisser än däggdjur.
Jag tror inte jag känner till något säkert exempel på att jakt varit förödande för varken fjällripa eller skogshare. Och ännu mindre vid små jaktuttag. Man diskuterar fjällripan just nu i Norge, och om jag förstått rätt så är dessa resultat på inget vis solklara. Och det ärväl inte heller några små jaktuttag, kanske. Du får gärna dela med dig av referenserna till dessa studier!
Mycket tro och lite vetande från SOF:s sida verkar det som… Allt med fjädrar behandlas som om de vore änglar?
Björktrast jagas kanske inte så mycket för köttet som för att skydda odling av frukt och bär. Att man inte stött på någon som jagar en speciell art innebär ju inte per definition att jakten saknar betydelse på ena eller andra sättet.
Att jakt på svikande småviltstammar skulle vara förödande har tydligen Svante allt för många exempel på. Får man fråga varifrån?
Varför inte jämföra gässens framfart på åkrarna med betesskador i skogen??? Har man sett vad de kan göra på ett dygn får man verkligen respekt för deras förmåga att äta, trampa ned och kacka. Stora arealer kan inte skördas varje år, utan får helt enkelt plöjas ned. Ensilage som spannmål och oljeväxter.
Och skyddsjakt på trana förekommer ju redan här och där, även om det kanske inte är någons favoritjakt.
Med visst intresse kan man notera att predatorjakt just förpassats till forntiden av SOF. Onekligen en fråga som ligger i tiden. Vad gör att vi skall avhålla oss från det?
Har vi hotade arter i predatorkretsen?
Att hålla efter rovdjuren för att gynna andra arter har för mig alltid verkat vettigt. Inte minst borde det vara accepterat av SOF i fallet med mink i skärgården.
Varför krav på att endast sådant som äts får jagas. Det luktar ekofundamentalism att naturen skall lämnas att sköta sig själv. Hur ska det i så fall gå för fjällräven?
Det låte lite som devisen ”Förbjud ALLT som inte bevisligen är bra!”
Annars brukar denna devis framför allt återfinnas i små politiska sällskap där alla är rädda för att något kan bli fel.
Inställningen kan vidgas till fler områden. Förbjud alla odlingsformer i lantbruket som inte bevisligen ger större artrikedom/större fågelpopulationer.
Stopp för utbyggnaden av vindkraftverk i väntan på att vi kan bevisa att det gynnar fågelpopulationerna.
Det är ändå intressant att den här inställningen kommer nu. Jag trodde att fågellivet var rikligare nu än på sjuttiotalet. Havsörn och falkar etc. Har jägarna bevisligen skjutit någon art i spillror?
Svante: Vad syftar du på med ” modern ekologisk forskning ”? SOF är ju ganska sparsamakade i sin referenslista.
Jag tycker hela diskussionen är mycket intressant, kanske för att jag tycker mycket om fåglar och är även intresserad av jakt och viltvård. Jag har dock inte så mycket i nuläget att komma med i skrift men jag har dock en fråga..
Varför jagar man björktrastar ? Faktiskt aldrig varken hört eller sett om någon som gör så det var för mig helt nytt.
Mvh // Johannes
Jag tror inte att det finns någon däggdjursart eller fågelart som befinner sej i sann exponentiell tillväxt, allt för många omgivningsfaktorer stör och påverkar för att det skulle vara möjligt. Det är nog endast förbehållet bakteriekulturer i optimal miljö.
Att jaktuttaget minskar under bottenår är naturligt men det det hindrar inte att även ett litet jaktuttag kan verka förödande på en lokal stam av t.ex. fjällripa och skogshare. Det finns alltför många exempel på det. För migrerande fågelarter har det naturligtvis mindre inverkan men inte betydelselös.
Regleringen av jakt och jakttider måste därför bli mer följsam för att skydda lokalt svaga populationer av stationära arter. Det behövs för att styra upp den kommersiella jakten och jaktturismen. Och naturligtvis avseende alla rödlistade eller vikande arter.
När det gäller ejder, svärta och alfågel är budskapet dock solklart. Slopa jakten.
Vad jag vet så tas all älg, som skjuts, tillvara för konsumtion även om tilldelningarna delvis styrs av ekonomiska intressen. De ekonomiska förlusterna som skogsbruket har pga betesskador kan väl på intet sätt jämföras med gässens betning på bondens åker. Det blir en smått löjlig jämförelse. Du menar väl inte att vi också ska införa jakttid på trana och rastande sparvar och finkar ?
Hej Svante,
det var en stund sedan! Jag köper ditt och SOF:s resonmang om vi byter ut ”inte minskar” (SOF) eller ”stabil” (ditt val) mot icke hotad (inte menat som rödlistekategori). För det första är de få populationer som vi vekligen VET är stabila. Så länge det handlar om vanligt förekommande arter finns det heller inget behov av att veta det; populationer fluktuerar upp och ned beroende på en hel massa faktorer utan att de på något vis behöver vara hotade. När jaktbara populationer minskar så minskar även jaktuttaget, både genom minskad sannolikhet att stöta på arten och genom aktiva val av jägaren. Jaktbara arter är i huvudsak vanligt förekommande och att populationerna fluktuerar fram och tillbaka är naturligt och ingen anledning att man inte ska kunna bedriva jakt på dem. Den exponentiella tillväxten av vildsvinsstammen har helt avstannat och populationen har kanske till och med minskat beroende på två tuffa vintrar. Ska vi därmed sluta jaga vildsvin? Knappast. Samma sak med älg; vi beskattar och reglerar inte stammarna enbart för konsumtion. Vi gör det balnd annat för att kunna producera timmer. Varför gäller inte samma argument för fåglar som för däggdjur???
Om du läser mitt inlägg igen så har jag inte kommenterat någon art, mer än grågåsen i bildtexten. Vad jag vänder mig emot är att man enbart ska få beskatta populationer om de inte minskar, vilket tydligen är SOF:s åsikt. Jag skulle bli mycket förvånad om du någonstans kan finna att jag i skrift kallat någon fågel för skadedjur (jag kan ha svurit över tätheten på vitkindade gäss i mina gamla studieområden). Det behöver inte att jag inte kan se ett behov av att reglera fågelpopulationer precis som vi reglerar däggdjurspopulationer. Jag tänker inte rabbla upp alla dem som tar avstånd från SOF:s syn när det gäller predatorkontroll för att rädda de sista brushanarna, rödspovarna och sydliga kärrsnäpporna. Här vet SOF utmärkt väl själva att det finns en genuin frustration hos många av dem som arbetar med förvaltningen eller forskar på arterna.
SOF verkar tro att antalet fåglar att kryssa för i listan kommer att öka om jakten försvinner. Tvärtom kommer de enda som gör något praktiskt för fågellivet i någorlunda stor skala att sluta jobba. Jaktförbud på rapphöns som en virrhjärna i M vill ha, skulle troligen innebära total utrotning av rapphönsbiotoper och därmed rapphöns. Vilka vinstdrivande jättejordbruk skulle lägga ner tid och resurser på en fågel som knappt syns i gräset?
Under alla mina år som jägare och viltvårdare har jag efterfrågat hjälp från olika organisationer för att sköta viltutfodringen vintertid, men aldrig fått ett enda napp (utom från unga jägare, hatten av!). Om vi inte låter biotoperna vara intressanta annat än som vinstmaskiner, kommer snart den biologiska enfalden att segra.
Och förbud mot kråkfågeljakt??? Vilken planet bor de på som kommit på den idén?
Nej Fredrik, man behöver inte vara utbildad ekolog för att förstå att Du nu inte skriver i den egenskapen utan som tjänsteman i en jägarorganisation. För ingen ekolog indelar numera faunan i nyttodjur och skadedjur, den synen lever nog bara kvar i SJF:s vindpinade korridorer. Det är inte så lite tragiskt att behöva konstatera..
I SOF:s förslag till nya jakttider på fåglar vill man revidera den gamla förlegade synen på ”nyttiga och skadliga” fågelarter och ta bort den fredlösa status som vissa arter, av hävd, haft.
Allmän jakttid på fåglar är numera motiverad endast avseende arter som tas tillvara för konsumtion, förutsatt att jakten sker på stabila populationer. All annan godtycklig jakt (slakt) som bedrivits genom åren på bl.a. mås- och kråkfågel och trast har varit fullständigt omotiverad.
Som för annat vilt bör skyddsjakt endast komma ifråga för att förebygga betydande ekonomiska skador eller betydande sanitära olägenheter och bör vara starkt selektiv och restriktiv. Att alla fåglar ska vara fredade under föryngringsperioden är väl för alla en självklarhet. Utökad jakt och förföljelse av vissa arter för att gynna andra jaktbara arter för konsumtion är inte rimlig.
När det gäller rödlistade arter som exempelvis ejder, svärta och alfågel, som dramatiskt minskat de senaste decennierna, borde sunt förnuft tala för slopad jakt.
SOF:s förslag bygger på modern ekologisk forskning och natursyn och det vore intressant att höra vilka ornitologer, naturvårdare och faunaekologer Du har med Dej i Din kritik av dokumentet och hur de motiverar detta.