Lusten att överlista…

Igår var det årets roligaste dag på jobbet igen. Varje år anordnar vi en friuluftsdag på Öster Malma för gymnasieungdomar med invandrarbakgrund där vi försöker lära och locka dem ut i naturen med olika aktiviteter. Jag hade hand om fiskestationen och det var lika fascinerande som vanligt. För det första så blir jag alltid lika glad över att se hur obeymrat dessa killar och tjejer hanterar maskar, maggots och slemmiga fiskar. Inget knot där inte. För det andra är det kul att se och höra hur naturligt de ser på det här med att nyttja naturen. Självklart ska man skörda vad naturen erbjuder oavsett om det är fiskar, svampar eller vilda djur. Sist, men inte minst, blir jag varm i själen när jag ser fiskefebern tändas i deras ögon. För det är samma lust, glädje och ursprungliga kraft som styr oss i så mycket av det vi gör, bland annat när vi jagar. Jag ska försöka förklara…

 

Vädret spelar mindre roll när 10 ungar drabbas av fiskefeber…

Jägare i synnerhet och kanske fiskare i allmänhet brukar ha lite svårt att förklara varför de roas av att ta död på djur. Det är inte enkelt att förklara, det ska gudarna veta, men när man såg ungdomarna igår som halkade runt ute på bryggan, helt okontaktbara i sin jakt på fisken, kanske man kan förstå en del av detta svårförklarade. Det handlar om den ursprungliga lusten att överlista. Att fånga något och ta hem det. Från början handlade det givetvis om mat till flocken. Den maten kan vi köpa på Ica idag men drivkraften och lockelsen är exakt densamma oavsett om vi överlistar en älg eller en kantarell. Hur gärna vi än vill vara moderna människor helt styrda av logik och vetenskap så styrs vi fortfarande nästan helt och hållet av vårt sedan miljoner år evolverade arv.

Sport till exempel. Hur förklarar man logiskt att det är skitkul att springa och jaga en boll eller puck? Än värre, hur förklarar man att miljarder människor tycker det är livsviktigt att titta på och heja på rätt lag? Det går inte. Det handlar om djupt rotade känslor för tillhörighet och flocken, eller laget. Sex är ett annat exempel. Varför är sexindustrin en av vår tids största industrier och varannat reklaminslag på tv säljer med sexanspelningar? Jo, för att det funkar eftersom vi alla har en djupt rotad instinkt att sprida våra gener och föröka oss. Jag kan fortsätta hur länge som helst, allt vi gör, nästan, styrs fortfarande av vårt arv och våra instinkter. Det är de instinkterna som gör att en invandrad somaliska från Eskilstuna kastar kjolen och med händerna fulla av mask och majs envist halkar runt ute på en brygga och desperat försöker få ännu en mört att nappa.

Lusten att överlista är djupt rotad och stark. Den kan ta sig olika uttryck. Fågelskådare försöker överlista, eller se, så många fåglar som möjligt. Naturfotografer drivs så hårt av lusten att överlista att de ibland tillochmed fuskar för att kunna visa omvärlden sin förträfflighet. Extrema bergsklättrare eller äventyrare drivs av lusten att överlista hela naturen, inte bara en mört eller en hare. Även här kan listan göras lång men jag tror ni fattar.

Ser ni stoltheten?

Nu kanske jag ger mig ut på hal is men min spaning efter gårdagen är att dessa invandrarungdomar är betydligt mycket mer obekymrade, ärliga och raka i sin lust att överlista. För många av oss ”Svenssons” är det nästan lite fult att erkänna att man tycker något ursprungligt är kul eller rentav det största intresset av alla. Särskilt då det också innebär att i någon mening döda, trots att det antagligen är det naturligaste av allt och vi alla släcker många liv vareviga dag. Vare sig vi vill eller inte.

 Jag tror att vi alla ska bli lite mer öppna och ärliga med att vi drivs av lust. Konstigare än så är det inte. Vi drivs inte av lusten att döda utan av lusten att, tillsammans med flocken – jaktlaget eller flocken – hunden, överlista. Igår kostade den lusten några brinnande täckjackor och några plurr men det var det värt, det var vi alla överens om. För lusten att överlista är stark, erkänn det.

 

 

 

5 Kommentarer
  1. MartinJ1 says:

    Jag hade fått fel info om var olyckan inträffade…. dock fortfarande tragiskt :-(

  2. MartinJ1 says:

    Tankarna går förstås till familj och nära.
    Kanske fel ställe att fråga men får familjen någon ersättning då hon på sätt och vis dog i tjänst för staten?
    Vad gäller olyckan så är jag inte 100% på var olyckan inträffade men var det vägen förbi Habo kyrka? I så fall inte oväntat att olycka inträffar där just nu då Vägverket (eller vad de heter nu) stängt av väg 195 mellan Bankeryd och Habo vilket tvingar in all trafik mot Mullsjö (minst dubbelt så långt) och då genar en hel del bilister inte oväntat förbi Habo Kyrka för att tjäna en hel del färdväg. Mao en liten grusad väg får ta emot trafik motsvarande en riksväg. Tragiskt att det blev dödlig utgång :-(

  3. Daniel Ligné says:

    Anders: Jag tror inte jag skrivit något här om den mycket tragiska händelsen i fredags. Du kanske syftar på Svensk Jakts artikel? Jag skriver inte åt dem, de har egna journalister…

    Just nu känns det dock som skitsaker, alla tankar går som sagt till den dödade kvinnan och hennes nära och kära.

  4. Anders Gustavsson says:

    Daniel! Du skriver bra, men ta reda på lite fakta först…Tänker på ditt senaste inlägg om kvinnlig eftersöks jägare. För det första var det i nord västra delen av Småland. Detta var en vän till mig och familjen!. Alla tankar till familj och sambo!.

  5. Johan says:

    Ahhh… Äntligen. Där kom orden på känslorna man haft även om jag på senare år kommit fram till ungefär samma slutsats när jag tröttnat på försöka vara ”politiskt korrekt” genom att bara förklara den samhällsnyttiga delen av jakt för icke jagande, mer eller mindre oförstående bekanta och obekanta att för mej personligen är det en del visst men inte den viktigaste. Det är jakten, lusten att överlista och lyckan att ibland själv ordna med bytet som gör att jag jagar… Jag håller med om att vi behöver lyfta fram denna naturliga och logiska del av jakten. Tyvärr så kommer väl ordet ”LUST” som du använde Daniel ligga fint i jaktmotståndarnas retorik om att vi är lustmördare. Men, svaret borde kanske bli att nej, vi är inte lustmördare utan lustjägare där bieffekten av vår hobby är till otroligt stor nytta för samhället…

Kommentering är stängd.