Vi och dem, eller alla tillsammans?
Har lyckats ha några dagars semester och drog norrut på fiskeroadtrip med kidsen. Sverige är verkligen ett fantastiskt fiskeland. För inga pengar alls kan du få uppleva fiske av världsklass och det är inte direkt någon trängsel där ute heller. Dessutom är det semester när den är som bäst. Det var nog ingen slump att Strindberg målade ett flöte ovanför sängen när han hade svårt att sova. Rogivande är bara förnamnet. Som bonus får man, om man tar med sig barn, också se den där fiskelusten tändas i deras ögon. Samma grundläggande iver och lust som när drevet närmar sig eller man ser älgen komma i pass. Fiske och jakt är i grunden samma sak. Överlistande och skörd, av klimatsmart mat.
Klimatsmart mat från insjö…
När man fiskar tänker man väldigt mycket och bra. Om det inte nappar för bra och man måste sätta på mask åt ungarna stup i ett. Jag tänkte på likheterna mellan fiske och jakt, men hur stor skillnad det är på hur allmänheten, ”aktivisterna” och media hanterar dem. Vi vet att fiskarna lider precis lika mycket som andra djur. Att fiska med trål, nät eller andra yrkesmässiga redskap är dessutom säkert ännu värre, för fisken, än att fastna på en krok i några sekunder. Ändå är det förvånansvärt få som ifrågasätter fisket. Tolka mig nu inte som att vi borde ifrågasätta fisket. Jag kan försvara fiske alla dagar i veckan, precis som jag kan försvara jakt, men något gör att betydligt fler har problem med jakt än med fiske.
Jag tror det beror i hög utsträckning på hur ”nära” verksamheten man är. Känner man någon som sysslar med jakt, eller kanske till och med varit med på jakt själv, så vet man att det är vanliga människor som vet vad de sysslar med och värnar om det vilda som jagar. Nästan alla svenskar känner en fiskare och nästan lika många har nog metat själv. Man ifrågasätter inte det man har kunskap om, och erfarenhet av, om man vet att det går schysst till. Kan man dessutom se nyttan med det hela, t ex äta fisk eller viltkött, tror jag att man har ännu lättare att förstå och acceptera.
Jag tror det här är något som alla vi som sysslar med ”traditionella” landsbygdsaktiviteter måste börja tänka på. Som en följd av urbaniseringen kommer ifrågasättandet av jakt, skogsbruk, jordbruk och så småningom även fiske som ett gammeldags brev på posten. Vi måste då vara väldigt öppna och noga med att ta med och visa den oförstående vad vi sysslar med. Fastnar vi i ”vi och dem” – tänket är vi körda. Får man se hur vildsvinet skjuts och sedan blir till en kotlett på grillen eller hur det avverkade trädet ersätts med nya plantor eller hur mjölken i mjölkpaketet kommer till frukostbordet så kommer man också i hög grad acceptera dessa verksamheter.
Det är därför viktigt att vi alla jobbar med att öppet visa vad vi gör och försöker att få med nybörjare, stadsbor, invandrare eller andra grupper som är underrepresenterade ute i skogen på äventyr. Det är dessa människor som ska styra vårt land i framtiden och har de varit med just dig på jakt eller fiske kommer de att förstå och acceptera. Tänk på det och ta med en unge eller två på fiske i sommar och jakt i höst. Det kan vara en investering för allas vår framtid som jägare och naturbrukare. Skitfiske på er!
Klimatsmart mat från havet…
Bruno: Din jämförelse mellan gäddor och vargar visar att du missat många centrala delar i den problematik som finns inom den svenska rovdjurspolitiken. Det räcker med att du läser typ fem st artiklar från herrarna Ligne och Glöersen för att du skall förstå att du missat hela problematiken.
Sen vill jag hävda att vår tids stora miljöproblem, INTE beror på människor som lever helt eller delvis av självhushållning via jakt och fiske. Utbyggnad av vattenkraftverk utfiske av haven och försurning av sjöar beror inte på husbehovsfiske. Huruvida det finns 120 eller 140 vargar i dalarna och värmland betyder inte ett piss i nilen. Däremot att isbjörnarna i antarktis håller på och drunknar, eller kalhuggningen av regnskogarna, DET Bruno är miljöproblem, och det beror inte på dom människor som lever helt eller delvis av självhushållning. Det beror på dom som INTE gör det.
Min granne är ornitolog, du verkar resonera ungefär som honom. Grannen anser sig själv vara en stor naturmänniska som ääälskar naturen. Han värnar denna natur ofta med insändare i diverse tidningar. Han är en stor motståndare till att vi skall bromsa!! tillväxten på vargstammen genom licensjakt. Han vill att naturen skall var orörd utan att människan skall lägga sig i. Samtidigt åker han enligt egen utsago 4.000 mil/år med bil för att kunna beskåda så många fågelarter som möjligt. Jag tänker på dom stackars isbjörnarna uppe i arktis som drunknar, samtidigt som han värnar en vargstam som här lokalt är så stor att det inte finns plats för fler revir. Den moderna människan är bra konstig kan man tycka. Fiska skall man ju enbart göra som sport eller hur? Du köper kinesrensad norsk lax i affären samtidigt som du släpper tillbaka utpumpad flugfiskad öring i ditt favoritvatten. Knasigare miljötänkande får man leta efter…..
Bruno,
Jag är både inbiten flugfiskare och jägare, jag ser ingen skillnad egentligen.
Däremot är mitt förhållade till C&R lite kluvet, det skulle behövas diskuteras. Jag inser att man inte kan ta upp alla fiskar man får. Det skulle utarma vattnen. Tveklöst.
Men när man en fin kväll har hamnat i ett stim, är det svårt att låta bli att fortsätta, det är ju så kul när det hugger!
Småfisk är ju lätt att släppa tillbaka oskadd, den har man ju som regel bara halat in och skakat av kroken.
Jag är mer tveksam när man efter en halvtimmes kamp med en stor fisk återutsätter den. Kommer den att överleva?
På många håll i USA, C&R:s förlovade land finns många varianter. En guide i Gunnison River lovade skjuta mig om jag inte satte tillbaka all fisk. Lätt att förstå, den här fisken är hans försörjning. På andra platser har man vissa intervall, t ex 30-60 cm stor fisk, ska släppas tillbaka. Syftet är att säkra lekfisk och att kunna erbjuda chansen ätt någon gång få en riktigt stor på kroken. Inte helt olikt Kalmarmodellen faktiskt.
Det är som jägare lättare att avstå ett skott på ett visst djur än att få rätt fisk att hugga.
Efter de två senaste vintrarna kommer mitt rådjursjagande bli väldigt begränsat i några år. Dock blev jag glad när jag igår var ut och tittade till vildsvinsåteln och fick se en get med två kid, de första jag ser i år.
Jag ser som sakt ingen större skillnad mellan de ”sanna sportfiskarna” och en jägare.
Däremot har jag träffat på många ”sportfiskare” som säljer fisk för att finansiera sina dyra trollingbåtar. Det finns för den delen även jägare som bara skjuter och inte vårdar viltet.
Håller själv på med både fiske samt jakt och kan inte se någon skillnad på dessa två utom att när det handlar om djur med hjälar kallas det för fiske men om djuret har lungor kallas det för jakt.
Ledsen Bruno, men din kommentar verkar vara ogenomtänkt, att jägare och sport- fiskare skulle skilja sig åt vad gäller synen på ansvar mm är befängd. Särskilt som det ofta är samma personer det är frågan om! Om man restauerar en älv så är man osjälvisk och hoppas inte på bättre fiske för egen del i framtiden, men om man återställer en våtmark som gynnar massor med arter så är det negativt för motivet är egoistiskt eftersom åtgärden även kommer att ge bättre jakt! Tyvärr verkar den synen inte vara helt ovanlig bland jaktmotståndare (både sådana som jagar själva och dom som inte gör det) inom SRF,SNF mm som egentligen borde veta bättre, men aversionen mot jakten tycks grumla omdömet i dessa frågor.
Den sanne sportfiskaren eller sanne jägaren finns nog större likheter hos än du skriver.
Samma gäller den sporadiske sportfiskaren eller den sporadiske jägaren. Sedan har man en bred skala däremellan.
” Den sanne sportfiskaren en helt annan syn. Bestånden och även den enskilda fiskindividen (specimen) skall vårdas och vattnen ska tas om hand”.
Får jag fråga: Är det bara av ren omsorg för fisken eller för att bevara ett fint fiske som är drivkraften?
När du skriver att stödutfodring av rådjur endast är av egenintresse och syftar till att få skjuta fler djur, börjar jag tvivla på dina jägarkunskaper och närhet till verksamheten. Men, det finns rena egoister bland jägare också.
I ditt exempel kan vi känna igen siffrorna som just liknelser. Om sjön är stor som så stor som sverige, hur är då fördelningen på fiskbestånden på landskapsnivå?
Om gäddorna i ditt exempel gick in i fiskodlingar och härjade och attackerade och tog sönder båtmotorerna (svårt att hitta bra paralleller). Då blev gäddorna ett problem, som inte bara handlar om numerär på fisk(vilt)bestånd.
Eftersom fiskare inte agnar med familjemedlemmar, som man är rädd om, hittar jag ingen liknelse värd att ägna tid åt.
Om möjligheten till fiske för dig starkt reducerades, skulle du också uppleva det som ett problem. Om gäddan var problemet, skulle du säkerligen vilja öka trycket på denna art.
Dessutom vet jag att man fiskar inriktat på gäddor med nät i vissa sjöar, för att rädda/gynna annan fisk (harr, röding mm.) Detta är ingen liknelse och i mitt tycke en helt riktig åtgärd i fiskevård, där det är befogat.
//Bruno
Kvalificerat struntprat, och lika larviga liknelser. Hägnjakt ses inte på samma sätt som jakt ”i det fria” apropå put-&-take. Även fisket har sina nyttjanderättsliga (inte äganderättsliga, som du skriver) syn på uttaget, jag skulle t o m säga att det är mer utvecklat om man ser till antalet kontrollanter och antal tagna fiskeutrustningar (antalet tjuvfiskare är ju också betydligt större än tjuvjägare). Det finns ingen skillnad i fiskevården i förhållande till viltvården, mer än möjligtvis att fiskevården är mer föråldrad (jfr att det nu heter viltvård snarare än jaktvård) och mer snäv än jägarens och markägarens vård. Vården utövas med samma syfte, med den skillnaden att fiskevården också får ta hänsyn till många nyttjare på samma yta och d’ärför måste tillämpa ett i mina ögon otyg som catch & release, DET är att leka med djur.
Det finns nästan bara likheter, men några olikheter finns, exempelvis vad gäller toppredatorer. Men du hittar samma syn på toppredatorerna exempelvis i fjällsjöarna som fått in gädda som decimerar öring- och rödingstammarna. Sen gör du förstås ett kardinalfel när du jämför gäddan med vargen, den ena mat den andra inte. Hur tror du det hade sett ut om mörtarna var matfisken och gäddan den som var tabu som mat? Som med rovviltet skulle jag säga, de skulle få finnas, men i hanterbara stammar och utan att de stod för oacceptabla skador för människor. Så den ”träffande” liknelsen är i själva verket utanför tavlan, dags att skottställa…
Tyvärr tror jag inte dina liknelser mellan jakt och fiske riktigt stämmer. Jag är själv en ivrig sportfiskare som även då och då jagar dvs. jag är ”nära” verksamheten. Skillnaden i synsätt på naturen och dess (o)mättliga tillgångar uppfattar jag som milsvid mellan grupperna i det du här beskriver. Den sanne sportfiskaren en helt annan syn. Bestånden och även den enskilda fiskindividen (specimen) skall vårdas och vattnen ska tas om hand. Naturliga bestånd lockar mycket mer än s.k. Put & Take-vatten, även om fisken är mindre. C&R (återutsättning) tillämpas med förnuft. Jägaren betraktar däremot allt vilt som sitt äganderättsliga byte precis som bondens syn på slaktgrisen. Han kan förvisso stödutfodra rådjuren under vintern men det är ju i sanningens namn av strikt egenintresse för att sedan kunna få fler att skjuta. Rovdjuren ses endast som konkurrenter om det jaktbara viltet och deras existens kan knappt kan tolereras. Exempel; Vi har en stor sjö där det finns 200 gäddor men där finns 150.000 gösar, 350.000 abborrar och 700.000 mörtar. Kan någon föreställa sig att högljudda krav skulle resas från sportfiskarna i sjön om ett decimerande fiske på gäddorna?? Nej, naturligtvis inte, men där har du en träffande liknelse med vad jägarna anser om en toppredatorernas vara eller inte vara. Skillnaden är milsvid, sanna mina ord. PS. Svensken i gemen känner nästan lika många jägare som sportfiskare. Den förstnämda gruppen hörs dessutom betydligt mer i media.