Att vara jägare

Jag satt häromdagen på radion och pratade lite allmänt om jakt och vad en jaktvårdskonsulent egentligen gör om dagarna. Naturligtvis kom vi in på frågan om när jag började jaga och hur jag ser på jakt. Reportern reagerade ganska tydligt när jag sa att jakten på många sätt definierar vem jag är. Det låter kanske lite väl högtidligt, men inte desto mindre är det nog vad det handlar om. Inte hur många jaktdagar man tillbringar i skogen, hur mycket vilt man fäller eller hur stora de är utan just hur jag ser på min plats i naturen och hur vi förhåller oss till omgivningen. Ibland tappar man bort detta resonemang när man jobbar med jakt. Det blir lätt diskussioner om älgtilldelningar, upprörda inlägg om jaktmotstånd eller andra ”heta” frågor. Men det är knappast genom att gå vinnande ur dessa debatter som vi förnyar jägarkåren, utan genom att visa på det som en gång har gjort oss själva till jägare. Känslan för naturen och att vara en del av sammanhanget, inte vara en iakttagare.

Flera gånger har det i det här forumet debaterats om varför man jagar och det nämns ord som nöjesjakt och annat som från en del är ett sätt att undergräva och nedvärdera jakten. Jag tror att det är lika svårt att förklara jakten som det är att förklara för en hårdrockare varför klassisk musik är vacker (om den nu är det) eller varför olika personer uppskattar helt olika konstformer. I vissa stunder kan jag till och med tycka att jakten är en del av en större livsåskådning som kanske inte är religiös, men definitivt ett sätt att förhålla sig till livet och naturen. Jag känner mig hemma när jag är ute i skogen och mitt liv skulle vara fattigt utan den kontakten. Att vara jägare är också att lära sig se naturen med andra ögon, att lära sig mer om detaljer och uppskatta små skiftningar.

P1000006.JPG

Att stå på en myr en höstdag när solen tränger igenom morgondimman och man ser och känner hundens iver att komma iväg och allt är tyst, stilla och helt fritt från trafik, mobiltelefoner, TV, radio … det är bara du, hunden och skogen omkring er. Det är en fantstisk känsla som inte går att beskriva med ord. Det är just därför som jag önskar att fler fick uppleva den och det är den känslan vi måste förmedla vidare. Nya jägare värvas inte genom vunna argument utan genom upplevda känslor, det är jag rätt övertygad om. Men då måste vi också tala om dessa känslor! Visst är jakten i första hand en fritidssysselsättning idag, men jag är säker på att många fler än jag ser det som mer än en bland andra fritidssysselsättningar. Att vara jägare är ha en nära kontakt med vårt ursprung, vår omgivning idag och vår framtid. De som tappat den kontakten är bara att beklaga, själv är jag jägare och stolt över det!

Tänkte avsluta denna lilla betraktelse med några rader ur boken ”A hunters heart” som jag tycker ger en bild från en jägare som i mycket stämmer överens med min egen:

 

A HUNTER”S HEART

 

”Why do I hunt? It”s a lot to think about, and I think about it a

lot. I hunt to acknowledge my evolutionary roots, millennia deep, as a

predatory omnivore. To participate actively in the bedrock workings of

nature. For the atavistic challenge of doing it well with an absolute

minimum of technological assistance. To learn the lessons, about

nature and myself, that only hunting can teach. To accept personal

responsibility for at least some of the deaths that nourish my

life. For the glimpse it offers into a wildness we can hardly

imagine. Because it provides the closest thing I”ve known to a

spiritual experience. I hunt because it enriches my life and because I

can”t help myself… because I was born with a hunter”s heart.”

[p.161]

—————————————————————————————-

David Petersens (ed.) 1996. ”A Hunter”s Heart: Honest Essays on Blood

Sport”. Henry Holt & Co., New York. ISBN 0-8050-4423-X

39 Kommentarer
  1. jörgen bergmark says:

    En av earnies många tankevurpor är att för honom så gör man allting antingen för nöjes skull ELLER av nödvändighet. Att man tycker att det är roligt att jaga SAMTIDIGT som man får kött från jakten är tydligen omöjligt att begripa.(Själv säger han ju dessutom ständigt själv att han inte vill förstå!!)
    För dom flesta andra människor är det nog däremot lätt att förstå att även om det är nödvändigt att äta, så kan man njuta av måltiden. Men tydligen helt obegripligt för earnie.

    Den gemytlige TV-profilen Edward Blom sammanfattade råkjakt i ett matprogram ungefär så här: ”Samtidigt som man decimerar råkorna så har man alltså roligt, och så får man den här goda maten! Fantastiskt!”

    En sak som earnie inte har svarat på, är om han fiskar och om han i såfall tycker att det är roligt?!

  2. Björn Sundgren says:

    :-) earnie säger tack för sig många gånger här men jag måste ändå göra en reflektion över den sista passningen. Jag upplever tydligen naturen med döden som utgångspunkt… jagar man inte är det tydligen med livet som utgångspunkt. Verkligheten i mina ögon är att den ena inte kan finnas utan det andra, ser man inte det är skygglapparna väldigt stora! Att vara jägare och handfast ta del av livets alla skeden, alltså även döden, skapar en enorm respekt för både liv och död! Så oavsett vilka olika åsikter jag blir försedd med av andra så har jag livet som utgångspunkt i naturen och som jägare är döden en del av detta, därmed inte sagt att just den delen av jakten är ett nöje.

  3. Fjollträsk says:

    //earnie
    Du fortsätter att säga emot dig själv, nu genom att du menar att jakt på varg är ”okynnesdödande”, medan måsjakt är ”nödvändig jakt”. Det betyder rimligen att du skulle acceptera vargjakt (om det skulle vara nödvändigt för att hålla efter vargstammen, för att argumentera som Kerstin) men inte att man tillvaratog troféerna och pälsarna av de vargarna? Verkar inte det lite orimligt att skjuta vargar men inte ta tillvara det som går?

    Det går alltså inte att hitta någon tydlig gränsdragning mellan ”okynnesdödande” och ”nödvändig jakt”, eftersom begreppen bara kan hållas isär i ditt subjektiva sinne, och din uppfattning har skapats utan erfarenhet av jakt både vad gäller arter och jaktsätt, ”dödande” och tillvaratagande av vilt till livsmedel, päls och trofé. Istället finns det bara en känslomässig bas utan något stöd, annat uppenbarligen att vissa djur (ex varg) är gulligare/fränare/ädlare än andra (ex måsar).

  4. earnie says:

    Fjollträsk. Exakt det du beskriver har jag ytterst svårt att förstå, att dödandet kan ses som ett NÖJE. Sen när har vargen jagat troféer och päls!!?? Exakt just trofén och pälsen får mig riktigt illamående, detta är ett okynnesdödande till ingen nytta utom för den som har ett märkligt behov att fylla.
    Kerstin. Läs vad jag har skriver! Exakt var har jag på något ställe ondgjort mig över nödvändig jakt, typ mås som du här tar upp? Var har jag ondgjort mig över jakt som syftar till skydd eller nödvändig näring? Snyftar du, Björn och Fjollträsk när ni dödar? knappast, ni har ju de unika generna som beskrivits i tramset här ovan och tycker det är kul.
    Björn. Du och jag betraktar och upplever naturen. Jag med livet som utgångspunkt, du med döden som utgångspunkt.
    Mycket nöje i skogen, tack för mig.

  5. Kerstin says:

    Earnie, jag har läst vad du skrivit, och jag kan hålla med dig om att jakt i Sverige för de allra flesta är just en hobby och ett nöje, men att samtidigt utgå ifrån att själva dödandet skulle vara ett ”nöje” håller jag inte med dig om.

    Jag vet inte om du fiskar, men för mig är fiske en form av jakt, där fisken ska överlistas och i de fall vi vill äta den, så dödas den också. Det finns dock många sportfiskare som släpper tillbaka fisken i vattnet igen, för att sedan försöka få ytterligare en fisk på kroken.

    Hur ser du f ö på de jägare som hjälper till att skjuta fåglar på soptippar? Vårt eget levnadssätt ger en massa arter möjlighet att föröka sig på ett sätt de aldrig skulle klara av utan oss. I en del fall måste vi därför hålla efter dom, bl a för att andra arter inte ska gå under.

    Själv ogillar jag alltså inte jakt generellt, men jag har mycket svårt att förstå den s k ”predatorjakten” som ibland görs till en tävlingsform. Men inte ens då tror jag jägaren känner ett nöje i just dödandet, utan jag inbillar mig att de ser det hela som ett sätt att ge andra arter (attraktiva för jägaren) större möjlighet till överlevnad. Men det är min ståndpunkt kring detta, andra får ha sin.

  6. Fjollträsk says:

    //Forts Rune

    Registreringstvånget följer av EU-regler. Antalet jägare som registrerade sig beror på den ytan som vargrevir har (100 000 kvkm) och mängden vargrevir inom jaktområdet.

    Vad sedan gäller själva jakten så jagar den/de jaktlag som jagar där vargflocken eller en eller flera vargar i reviret befinner sig på låt säg 1 000 ha (10 kvkm). Det rör sig om låt säga ett hundratal jägare. Antalet registrerade vargjägare har alltså mycket lite att göra med hur själva vargjakten sedan bedrevs.

    Men en annan sak är att registreringarna kan och bör ses som ett stöd för vargjakten, att jämföra med de kanske 500 e-mail mot vargjakten som skickades in till regeringskansliet…

  7. Fjollträsk says:

    //earnie

    Men earnie jag tror du börjar inse att din position är ohållbar. Låt oss gå in på begreppet ”nöjesjakt”, kan du förklara lite vad du menar med det?

    För en jägare är sannolikt all jakt förenad med spänning som gör att han återkommer till jakten och därmed är den sannolikt ett ”nöje” för honom. MEN jakten ger ju dessutom avkastning i form av kött, päls och trofé, d v s den ”mättar hans mage” (som du skriver), likt vargens.

    Se sedan slaktaren, han som förser dig med kött. Tror du inte han kan känna ett visst nöje i det han gör, i sin yrkesskicklighet? Tänk även gärna på ett gårdslakteri, d v s en plats som följer en kalv från födseln till dess den blir biff till dig. Tror du bara det är en födkrok för innehavarna av gårdsslakteriet, eller tror du att det faktiskt också något de tycker är kul, ett nöje att hålla på med?

    Men du skiljer ut jakten som något fult för att det är ett ”nöje” och vill tvinga in alla jägare till din modell, att låta någon annan döda för dig. Så när du skriver att din uppfattning är att ”livet är okränkbart” för dig så sammanfattas din omogna syn, du har ju ett ansvar för djur du förtär – oavsett om du eller någon annan dödar dem! Så liv är knappast okränkbart för dig.

    Sedan kan det ju vara värt att påpeka att det inte är så att du ”dödar om du behöver”, som du skriver. Alla som jagar och har fällt sitt första vilt vet vad jag talar om, du gör det inte. Du vet sannolikt inte hur man dödar, det är INTE så att du kan det Det är inget att skämmas för skall du veta.

    //Rune
    Historien om 12 000 registrerade vargjägare påminner i sin mediaskildring om Hassans sketch om ”10 000 tyska bögar”, när man avslöjar att jägare som visste att de skulle jaga med sitt jaktlag inte behövde registrera sig, det behövde bara jaktledaren i det jaktlaget. Teoretiskt sett kunde alltså varje registrerad jägare ha haft ett jaktlag på låt säga tio personer ”under sig”, så det kunde vara 120 000 jägare ute på vargjakten.

    Registreringstvånget föl

  8. Björn Sundgren says:

    Nä, det trillar inte ner earnie, alldeles uppenbart! Vi har olika syn på detta och jag anser fortfarande att det inte är olikheterna mellan oss som är det stora problemet! Problemet är de som helt saknar intresse för naturen och att vi har en frisk, artrik och levande miljö omkring oss! Jag har fortfarande inte fått svar på vad du hoppas uppnå med ditt kommenterande här om du inte vill förstå utan fortsätter att kalla det trams och dumheter om vi säger annat än du vill höra. Så i väntan på det svaret får tråden vara öppen! :-)
    Sen kan man citera etologen Sverre Sjölander som sa att människor är bäst på det de tycker är kul! Att människan har utvecklats som art genom tiderna bygger på att vi varit duktiga jägare och samlare och duktiga på att föröka oss.De som har tyckt att dessa sysselsättningar var kul hade störst chans att överleva och föra generna vidare!

  9. earnie says:

    Det trillar inte ned….Runes kommentar kanske bäst satt ord på vad jag har försökt säga….
    Björn. Först definera predation en stund. Fråga sen varför exvis Predator Varg jagar. Jag tror du kommer fram till att vargen försöker överleva och mätta sin mage. Jag har svårt att se att han jagar och dödar för nöjes skull.
    Din ”predation”, som du här försvarar och förskönar, har sin grund i ett nöje, för inte tvingas du till jakt när du blivit hungrig? Sannolikt smyger du säkert omkring i buskarna rejält mätt, har säkert lite kaffe och mackor med dig, för att stå pall en dag i friska luften och säkert också njutit av naturen.
    Det är således NÖJET som styr din jakt, inte magen och av den anledningen någon predation i ordets rätta bemärkelse, för du kan ju faktiskt trots allt gå hem tomhänt, vargen däremot måste få till ett resultat. Så långt borde vi kunna vara överens.
    Men något slags behov av ”predation” i annan bemärkelse driver dig, som berikar ditt liv, något du verkar leva för. Må det vara hänt, givetvis din hobby, missunnar dig inte men gillar den inte, att nöjesdöda är waste. De flesta i mänskligheten på denna planet saknar lyckligtvis just din lust att jaga för nöjes skull. Bevare mig, hur skulle vår planet se ut om personen till tramset ”A Hunters Hart” var vanligt förekommande och enligt dina mått mätt i så fall normalbegåvad???
    Vad fick 12000 jägare till att ansöka om licens? Var det för att stilla ett predationsbegär? Eller var det helt enkelt nöjet och chansen att få knäppa den första vargen?

  10. Björn Sundgren says:

    Det kändes nästan som om denna tråd var klar nu, men jag kunde naturligtvis inte lämna Runes synpunkter helt obesvarade! :-) Jag är lite orolig för att man styr in på spåret varg igen och det har ju hitintills inte lett till några sansade och framåtsyftande debatter, men jag gör ändå ett försök.
    För och främst är det med viss förvåning man kan konstatera att många refererar till vargjakten som misslyckad!? Nästan samtliga djur fälldes första dagen av mycket välorganiserade jaktlag som hade nästan stående kontakt med Länsstyrelserna för att kontrollera kvarvarande tilldelning. Jakten var långtifrån urskiljningslös och vargarna togs om hand av myndigheterna. Att antalet som anmäler sig för vargjakt har någon relevans alls har jag hela tiden haft svårt att förstå.
    Varför då jaga varg frågan man sig (i det här fallet Rune). Ja, det finns naturligtvis en mängd olika svar på det. Att det var ett riksdagsbeslut på detta vet vi redan och att hela beslutet byggde på en sammanvägning av olika intressen som berördes negativt och positivt av vargförekomst. Ser man det mer grundläggande så tycker jag att artikeln som Fredrik Widemo och C-G Thulin skrev för ett tag sen rörande lojakten passar väl in även på vargjakten.
    http://www2.unt.se/avd/1,,MC=0-TYPE=paperarticle,00.html?db=UNTW&search7_guid=UNT201003210149

    Att ”ta rätt på” och att ”äta upp” är alltså som jag ser det inte liktydigt med varandra. Även i denna fråga är man självklart fri att ha sin egen tolkning både som jägare och icke-jägare. Hur man sen tolkar misslyckad och urskiljningslös är kanske något man ska vara lite mer försiktig med!?

  11. Rune says:

    Efter att läst igenom debatten om jägare och ickejägare så hittade jag en perfekt beskrivning av den misslyckade vargjakten:
    ”Om man bara skjuter urskiljningslöst, och inte tar rätt på det man skjutit – ja då möjligen kan jag se det som en lek – eller ett sjukt nöje – utan någon som helst respekt för det liv man tagit, men jag tror den sortens jägare är mycket, mycket sällsynta i Sverige och blir nog inte kvar länge i ett jaktlag här”. Tack Kerstin.
    Är vargkött mat? Jag äter gärna kött och tycker att det är ok med jakt både för människa och rovdjur. Tycker tyvärr att ivern att anmäla sig för att få döda varg – visar att alldeles för många inte är lämpade att jaga. Jakt borde vara mat och inget annat.

  12. jörgen bergmark says:

    Bjärven- bra sammanfattning! Det är ju ingen mening att diskutera med sådana, däremot är det ju bra att sådan ignorans kommer fram i dagsljuset. Eftersom en normalbegåvad person som funderar på om jakt är rätt eller fel får se hur tossiga argumenten mot jakt är.
    Roligast hittills är ju påståendet att världen tydligen har kommit så långt att predationsbegreppet kan slopas!!
    Killen bor nog inte på den här planeten i allafall XD!

  13. Bjärven says:

    Efter ha läst alla inlägg är det bara att konstatera: earnie är den enda som kan ha rätt, följaktligen ingen idé att ens bemöta hans inlägg. Jag ska försöka tolka hans inlägg för er som inte förstår: Det är ok att äta kött, men det måste dödas av någon annan. Det får i alla händelser inte vara förenat med något nöje. Hoppas alla som avlivar de djur han äter gråter och bara gör det för att det absolut növändigt, annars vore det förfärligt.
    Tacka vet jag en hederlig och konsekvent vegan!
    I rest my case.

  14. earnie says:

    Kerstin. Som sagt LÄS vad jag skriver, bl.a 1, 7, 15. Min inställning till nöjesjakt är zip. Hur kul kan det vara att döda för nöjes skull har varit min genomgående fråga, jag har ytterst svårt att se det roliga. Det är alltså helt ok för dig med nöjesjakter som vargjakter, troféjakter mm i den genren.
    Bespara mig toppredator diskussioner, världen har kommit mycket längre än så i sin utveckling. Dock återstår uppenbarligen en spillra av mänskligheten, som tur är, som har ett behov att stilla eller söka sig tillbaka till något riktigt primitivt…..!? t.o.m till något före den intelligente grottmannen eller papuanen vars jakt var nödvändig för dennes överlevnad.

  15. jörgen bergmark says:

    earnie, när vi tar upp veganer så är det inte för att det är ett skällsord, utan för om man har din ståndpunkt så borde man ta konsekvenserna och leva som vegan, och inte äta djur och samtidigt fördöma den som dödar djuren. Den enda i den här debatttråden som verkar hatisk mot oliktänkande är du själv.
    Du väljer att medvetet misstolka allt som skrivs, vilket syns i ditt senaste svar till Bjärven! och du söker bara konflikt och vill inte lyssna på någon annan. Till sist: ”hur är man skapt att ens tänka sig tanken mm”, jadu då är man väl skapt som en människa helt enkelt. Tro det eller ej så är vi inte skapta för att bryta uran, bygga ut älvar köra bil och handla på ICA!

  16. Björn Sundgren says:

    Ja, det fortsatte tydligen i alla fall! :-) Ett kort inlägg innan jag måste iväg och jobba (trots lördag).
    Den boken jag refererar till är en samling essäer av en mängd olika författare med en mängd olika vinklingar på just den fråga du ställt så många gånger earnie, nämligen om det går att förklara för någon varför man jagar. (Skrivet av personer som jagar eller har jagat och slutat, men det är ju svårt att få någon som aldrig jagat att förklara – eller?) men eftersom du har sagt att du inte VILL förstå så kan jag också förstå om du avfärdar en bok med det innehållet. Ha nu en bra helg allihop!

  17. Kerstin says:

    Ernie!

    Jag har läst vad du själv skrivit, och yttrar mig kring det. Det betyder inte att det Björn skriver överensstämmer i allt med vad jag själv tycker. Jag har min egen åsikt – och den står jag för. Jag ser människan som en del av naturen, och då går det inte att bortse ifrån att människan också är en av de toppredatorer som finns på vår jord. Skillnaden mellan oss och andra djur är att vi kan se och förstå vad det vi gör kan få för konsekvenser. Därför är det min övertygelse att det är OK om vi jagar, så länge vi följer de regler och lagar som gäller in naturen.

    Om du tycker att jag har missa ”essensen”, jag då får du nog förklara för mig vad den är för dig. Vilken ”Björn” är det f ö som du refererar till som min vän?

    Vi som läser det du skriver tolkar det naturligtvis ifrån vår egen utgångspunkt. Har jag tolkat det fel, så blir du mig skyldig att förklara så att jag förstår, svårare än så är det inte MEN – det behöver inte betyda att jag håller med dig.

  18. earnie says:

    Bjärven.
    Just för din skull jag hoppas att dina harar rådjur och älgar blir riktigt feta så att du får något riktigt stort att sikta på när sikten grumlats av en shirazen…..yippie-kay-jay

  19. earnie says:

    judoka. även dig ber jag LÄSA innan du yttrar dig, har inte moraliserat över det det du beskriver ditt liv.

  20. earnie says:

    Kerstin. LÄS först vad jag vänder mig emot innan du yttrar dig och försök förstå essensen. Om texten från denna flummiga författare ovan överenstämmer med din uppfattning och din vän Björns så lämna genast din post som ledamot i SRF.

  21. Kerstin says:

    Ernie! Nu känner jag för att hoppa in här, fast det är kanske för sent?

    Vad är det som får dig att tro att jägare i allmänhet gör dödandet till en lek eller ett nöje?

    Om man bara skjuter urskiljningslöst, och inte tar rätt på det man skjutit – ja då möjligen kan jag se det som en lek – eller ett sjukt nöje – utan någon som helst respekt för det liv man tagit, men jag tror den sortens jägare är mycket, mycket sällsynta i Sverige och blir nog inte kvar länge i ett jaktlag här.

    Själv äter du uppenbarligen kött. Har du funderat över hur du får tillgång på det? Kanske är det en anställd på slakteriet som finner just ett sjukt nöje i att döda och som kanske slarvar med elbedövningen och låter djuret medvetet utstå en dödskamp när halsen skärs upp och livet runnit ut med blodet?

    Hade du varit vegan Ernie, så hade det varit lättare för mig och många andra att förstå och acceptera dina aversioner emot jägare (som även andra framfört här), men du lever ju själv på dödandet (kött) – fast det är andra som utför jobbet.

  22. judoka says:

    earnie: Vi är alla en produkt av vår miljö. Själv är jag uppväxt och lever i en by i dalarna. Jag har i hela mitt liv levt av delvis självhushållning. Odlar egna grönsaker, fiskat och jagat. Jag har aldrig köpt vare sig kött eller fisk i affären utan införskaffar detta direkt ifrån naturen. Det du måste inse är att du och dina ideér är en produkt utav konsumtionssamhället som håller på att utrota tusentals djurarter och hela ekosystem.

    Människan bör äta animalisk mat för att överleva. Djur är mat och att moralisera över detta blir både löjligt och onaturligt. Dom ideér som du ger uttryck för är lika onaturliga som att katolska präster lever i celibat. det står dig fritt att tycka vad du vill, men har du ett äkta patos för djur och miljö så borde du börja fundera över vilken mat du äter och hur du skaffar den……

    Tro det eller ej! Men det finns fortfarande människor i sverige som inte ser att en peakjacka och Platt-TV som den största målet här i livet….så fortsätt du och äta ompackad köttfärs på ICA och kinesrensad lax ifrån Norge, medan Isbjörnarna drunkar uppe i Arktis…..Vare sig djur eller natur tackar dig!

  23. Björn Sundgren says:

    Jag tror som du earnie att vi inte kommer mycket längre i detta! Jag har aldrig krävt att du ska förstå eller acceptera min syn på jakten och vår plats i naturen. Det jag har tyckt vara märkligt är dina återkommande frågor om varför jakt och därmed död är en del av vårt sätt att leva, men aldrig har kunnat acceptera vad vi svarar. Om du väljer att inte jaga, det är ditt val. Mitt val är att vara jägare. Som jag sa redan i bloggen – kanske lika svårt att ”hitta varandra” som för en punkrockare och en operafantast. Båda är musikälskare liksom du och jag uppskattar naturen men det sätt det görs på skiljer sig åt. That´s life. Skillnaden är att jag aldrig har ifrågasatt din rätt att avstå jakt medan du ifrågasätter vår rätt att vara jägare. Men som sagt – vi avslutar detta nu och tar helg!

  24. Bjärven says:

    Du har kanske svårt för att fatta, earnie?
    Jag har den största respekt för veganer som inte äter kött av ideologiska skäl. Att dom inte gillar jakt är ju fullt logiskt kopplat till detta. Det framgick av mitt förra inlägg som du kanske inte läste ordentligt eller inte förstod.
    Som jag skrev det är helt OK för mig att välja att döda genom ombud som du gör, det som inte är OK är att gnälla på oss som gör det själva.
    Du har rätt vi kommer inte längre så nu tar jag helg och far ut till mina jaktmarker för att se till att rådjur och harar har mat under den sista svåra delen av vinterna.
    Sedan blir det utskuren älgbiff med murkelstuvning och ett glas Shiraz.
    Skål för viltet!

  25. earnie says:

    Björn. Med all respekt så avslutar jag. Vi kommer inte längre. Du kräver av mig att jag skall förstå er, då gäller att även du försöker förstå ickejägarens syn på ren nöjesjakt. Skillnaden är den att både räven och lodjuret försöker täcka ett legitimt behov, gissningsvis hunger, du drivs knappast av någon tom mage, du drivs av något annat som vi inte tycks kunna komma fram till annat än att du anammart texten här ovan. Hade du inte tagit in det vämjeliga stycket ovan av trams hade jag säkert läst boken. Trevlig helg.
    Jörgen och Bjärven antar en hatisk ton för oliktänkande, alla som inte är överens med er är veganer….tydligen ett särskilt skällsord bland jägare?
    Moraliserar inte över jakt som syftar till trängade husbehov eller befogat skydd. Sorry, äter allt i köttväg, dödar om jag tvingas till det men skulle aldrig döda, eller ens få för mig, att göra det till en lek eller ett NÖJE. Vi har olika syn och respekt för liv, för mig är den okränkbar oavsett litet som stort.
    Om nu döden inte är det viktigaste för nöjesjägarna så föreslår jag paintball, borde kunna täcka lystmätet för i så fall själva jaktmomentet……

  26. Bjärven says:

    Har du svårt att fatta, earnie?
    Eller tror du att om du bra tjatar tillräcklig så får du det svar du vill ha?
    Ge dig nu, det dödande skottet är bara en bråkdel av jakten.
    Jag funderar på hur folk som låter andra döda i stället för att göra det själva är funtade? Vill dom inte ta ansvar? Tycker dom djur, styckning och omhändertagande är äckligt? Är dom veganer?
    Dom frågorna är lika fåniga som din standardfråga, därför behöver du inte svara. Jag har svaret.
    Det är upp till var och en att välja om man vill döda med hjälp av entreprenör eller sköta det själv. Inget av det är fel, så om du vill äta kött men inte kan klara av att döda din mat själv så är det helt OK, alla grejar inte det. Men gnäll inte på oss som sköter det själv, du gör dig bara löjlig.

  27. Björn Sundgren says:

    earnie, naturligtvis är det fritt för alla att läsa och kommentera vad vi skriver, vilket tydligt framgår. Däremot förstår jag inte varför du ständigt ställer frågan om varför vi jagar om du aldrig accepterar svaren!? Om vi säger något som inte passar in i din bild av jägare som grottmänniskor och barbarer så lägger vi bara ut dimridåer. Du väntar på att vi till slut ska ”ge upp” och säga vad du vill höra vilket uppenbarligen skulle vara att vi är mordiska och blodtörstiga och hatar djur. Jag kan upplysa dig om att det aldrig kommer att hända eftersom jag faktiskt fortfarande ser mig själv som en del i det naturliga kretsloppet. Om det är så att du anser att människan står utanför/ovanför naturen och bara ska titta på den genom kikare/kamera så är det du som kommit långt från naturen inte jag. Det är inte konstigare för mig att jaga rådjur, älg eller tjäder än vad det är för en räv att nedlägga en hare, eller för den delen att ett lodjur dödar en räv. Du må tycka att det är att återgå till grottstadiet, jag ser det som en nära anknytning till det naturliga livet som innehåller både liv och död. Kanske skulle färre människor må dåligt om fler fick ”återgå till naturen”!? Hörde på radion igår att 25% av befolkningen någon gång har lidit av ångest. Jag tror andelen är högre bland dom som aldrig är ute i skogen än det är bland oss som älskar naturen (jo, vi gör faktiskt det!)
    Din vilja att ta till dig argument speglas också av att du recenserar en bok du aldrig läst. Som sagt, du får gärna läsa och kommentera, men du får också gärna ge mig en förklaring till vart du tror att du ska komma med dina frågor om du aldrig kan acceptera svaren på dom!? Du säger att jag aldrig för frågan framåt, men fråga dig själv om du gör det!

  28. jörgen bergmark says:

    earnie, jag dödar av nödvändighet, jag och min familj äter nämligen kött.
    Jag har även yrkesmässigt dödat åt människor som köper sin kött i butiken. Jag kan inte se någon moralisk skillnad mellan mitt dödande av grisar eller mitt dödande av rådjur. Däremot så är det roligare att jaga även om man oftast kommer hem tomhänt.
    Jag utgår ifrån att du inte fiskar, för då skulle du vara en hycklare

    Likaså så vill jag tro att du är vegan (och det gäller även dina eventuella husdjur)för annars så är dina inlägg här helt obegripliga, och då kan jag förstå att du skriver anonymt.
    med vänliga hälsningar

  29. earnie says:

    Björn. Jag frågar dig. Du måste väl ändå ha en egen förklaring till varför du gillar att döda för nöjes skull? Det är min fråga som ingen av er eller någon jägare lyckats att svara på.
    Ett exempel. Alldeles nyss stod jag och betraktade ett par rådjur hyfsat nära genom fönstret. Jag ställde en stilla fråga till mig själv: Hur är man skapt att ens tänka sig tanken att skjuta dessa friska välartade djur? Vad är det som förmår jägaren att stänga av både känslor och empati? Eller ser ni dom helt enkelt primitivt, eftersom ni pratar om jaktinstinkter, det är mat som står där ute?
    Att hänvisa till några dimridåer av självförhärligande bok för inte saken framåt. Du tillhör kretsloppet, du må känna tillhörigheten, det gör vi alla, men du tillhör inte kretsloppet som en idag i sammanhangen onaturlig jägare. Allt annat för mig tillbaka till grottdiskussioner.
    Men jag tror jag nu ändå fått svaret. ”döden ger er näring” och att ”det berikar ert liv”`. För mig är det precis tvärtom som ickejägare (kustjägare till trots), livet i alla dess former berikar mig, placerar den högst som det mest okränkbara.
    Jag antar vidare att era bloggar inte endast är predikstolar för de egna församlingarna eftersom du efterlyser mothugg.

  30. Björn Sundgren says:

    Det finns egentligen bara en sak som jag inte riktigt förstår! Om de ernie inte VILL eller kan förstå jakten och jägarna, vad tror du dig åstadkomma med dina kommentarer till våra bloggar? Du säger att du kan gissa dig till vad boken innehåller, så återigen dömmer du ut något som du inte vill förstå eller sätta dig in i. I alla dina svar lyser det igenom att du verkligen inte vill ha insikt i vad som gör oss till jägare trots att du ständigt frågar. Istället väljer du att lägga ord i vår mun som passar din syn på jakten och jägarna. Med den nivån ser jag det som svårt att föra en seriös diskussion om ämnet. Sen kan vi gå vidare med död som ger underlag för vårt liv, har du hört talas om kretslopp? Till och med de som är vegetarianer lever genom andras död på ett eller annat sätt, även om det är indirekt. Att som jägare känna närhet till naturen är också ett sätt att känna närhet till det naturliga kretsloppet av liv och död, inte konstigare än så. Kanske det är större behov av hjälp för de som aldrig kommer utanför asfalten än för de som är ute i naturen, oavsett vilka motiv som driver dom ut i skogen!?

  31. earnie says:

    Björn. Vad annat är det ni ägnar er åt om inte att döda djur för nöjes skull? Ni på dessa sidor bekräftar själva just detta med nöje och inget fel i det tycker ni, vilket jag vänder mig emot. Jag ser inget hedervärt i nöjesjakt.
    Och vad annat är då detta än en ren lyxlek, en fritidssysselsättning, som man tar sig både tid och råd till. Lyx i avseendet att marknaden för detta är snäv och kostsam.
    Jag kan gissa mig till vad boken försöker tala om. Det räcker för mig att läsa det valda stycket, i klartext beskriver han sitt behov av att döda inbäddat i en massa försköningar och flum. Boken är självbekräftelser, skriven för jägare, som är sannolikt ifrågasatta på exakt samma grunder som jag gjort och känner därför ett behov att försvara sig genom en bok som ändå inte ger svaret på behovet att döda. om inte:
    ”………..deaths that nourish (ger näring) my life.”…….
    ”I hunt because it enriches (berikar) my life and because I
    can””t help myself… because I was born with a hunter””s heart.”
    Vad e detta?, skrämmande, skulle be honom söka hjälp om behovet är så illa däran.

  32. Björn Sundgren says:

    Just uttrycket att man inte VILL förstå är nog det som gör att vi har svårt att komma framåt i denna diskussion om varför man jagar! Olika synsätt på saker och ting får man acceptera, men däremot vänder jag mig emot att man använder ord som medvetet ska nedvärdera de som inte tycker på samma sätt. Det gäller oavsett vilken sida man är på i debatten. Att kalla jakt en ”lyxlek” och ”döda för nöjes skull” är just såna uttryck. Innan vi går vidare så vore det intressant att höra om någon har tagit sig tid att läsa några utryckta delar ur boken, det går att läsa begränsade delar via nätet/länken ovan… Men det är klart VILL man inte förstå så kanske man ska undvika den boken också!? :-)

  33. earnie says:

    Jörgen. Skillnaden mellan dig och mig är att du finner njutning av att jaga och att döda, det är naturnjutning för dig och Björn.
    Jag vare sig VILL eller kan förstå något behov av ett dödande för nöjes skull, helt och hållet en märklig lyxlek en spillra ägnar sig åt. Jag dödar om det är nödvändigt och akut, har så gjort, men gör det inte för ett simpelt nöjes skull som ni.

  34. Björn Sundgren says:

    Vore intressant att veta till vilken grupp Calle räknar sig då? I värsta fall en av dessa som tycker att vi människor inte har i naturen att göra – som jag sagt, det är den gruppen jag tycker mest synd om. Prova att faktiskt läsa boken jag länkar till i bloggen, där finns massor av små ”noveller” om olika människors syn på jakt – faktiskt både engagerade jägare och såna som är mer tveksamma till i alla fall delar av jakten. Intressant läsning för alla med någon form av intresse för eller mot jakt

  35. jörgen bergmark says:

    Björn, mycket bra skrivet, vi jagar väl för att vi har jaktinstinkt, och är väl biologiskt ”programmerade” för att njuta av sånt som är bra för oss, och själva nöjet går nog inte beskriva på ett begripligt sätt, särskilt inte för dom som inte VILL förstå.

  36. Calle F says:

    Det vi ska göra är att strida mot all de som inte alls har någon förståelse för naturen eller bryr sig om den, och som enbart tolererar den om den kan anpassas efter deras önskemål och när alla arter där hålls på maximinivåen eller miniminivåen allt eftersom vad dessa figurer har för nytta av arten!
    Inte långt mellan såna, typ Björn Sundgren, och de renodlade betonglådabiologerna!

  37. Björn Sundgren says:

    Så bra då är vi ganska lika då earnie! Då är det väl inte sinsemellan vi ska strida utan mot dom som inte alls har förståelse för naturen eller bryr sig om den!?!

  38. earnie says:

    Björn. Exakt som du beskriver din ”religion” till naturen uppfattar jag den på samma sätt med dess skiftningar, nyanser, beteenden, vasriationer med mina hundar. Dock med den skillnaden att jag gör det utan bössa och med döden som någon slutpunkt.

Kommentering är stängd.