När jaktlusten blir för stor…
Eftersom årets sista vårbock sköts igår var det idag dags för den årliga hornkokardagen. Jag ska direkt dementera att jag är en flitig horn- och trofésamlare men som stöd för minnet brukar jag spara några horn per år. Det behöver inte vara de största och finaste (kanske mest beroende på att jag aldrig skjuter några särskilt stora eller fina horn) men de behöver ha en minnesvärd historia med sig. I år fanns bland annat två rågetter med ”perukhorn”, ett par finska mårdhundar och några riktigt minnesvärda vildsvinsbetar och ett kronhjortshorn med bland de utvalda eftersom de är skjutna under riktigt strapatsrika och svåra eftersök.
Grejen för mig med denna suspekta hornkokardag är att det då blir tillfälle att summera jaktåret och då gärna tillsammans med någon annan som man kan ventilera händelserna med. Då jag för dagen var pappaledig fick min äldste son och yngsta hundvalp stå för lyssnandet när fadern, eller husse, ljög loss om den ena mer dramatiska jakten efter den andra.
Det var när jag vilt gestikulerande hoppade runt i solen på gräsmattan och illustrerade en bärgning av en jämtländsk storoxe ur en tjärn som jag såg det. Jaktlusten och ivern i sonens ögon gick inte att ta miste på. Det var då jaktlusten tog över.
Vi avbröt hornkokandet och övergick till smygjakt vid illfundigt placerade flugåtlar med en varsin flugsmälla i hand. Sonen tog hem en jordskredsseger eftersom han passade vid renset från skallarna medan jag passade vid kastrullen. Kanske en av årets mer minnesvärda jakter och bytet var det inget fel på. 36 flugor som nu är placerade utanför tomtens fågelholkar så att flugsnapparna får sitt också…
Observera den mycket fokuserade blicken…
RR: Grabben har varit med och fångat samt avlivat katter mer än en gång. Bor man som vi på landet nära den stora staden så kommer katterna ut med sommarfirarna men de åker inte hem på hösten och tar man då ansvar för sin del av naturen återstår bara det barmhärtigaste för alla inblandade, avlivning av katterna. Du får fostra dina eventuella barn hur du vill men för mig är det viktigt att mina barn respekterar allt vilt och då är inte en kattunge eller en vargvalp mer värd än en fågelunge eller något annat.
RR: Vad gör du på den här bloggen över huvud taget? Du verkar bara vara ute efter att sabotera. Lustigt att anonymitet får vissa personer att vräka ur sig vad som helst… FEGT!! Lägg av eller var saklig!
Varför inte lära pojken att döda kattungar och bereda skinnet nu när du håller på?
Eller vad med illrar, du har ju en rolig berättelse om illrar som blev fodrade med gräslökschips som de, citat:”mådde de enormt illa av dem också. Planen växte fram och efter ett antal veckor på gräslökschipsdiet började de så sakta att försvinna”.
Pojken är ju redan på väg mot ett liv som en känslolös stackare, som bara ser på djur som objekt för det egna nöje!