Åter på svensk mark

Ja, tiden går fort när man har roligt sägs det ju. Jag kan bara konstatera att i det här fallet stämmer det! Dagarna i Afrika rusade fram och nu när man är tillbaka i vardagen med viltvårdsnämnd och regional rovdjursgrupp. Det känns väldigt avlägset att man för en vecka sen satt och spanade på elefanter och krokodiler! Ett annat land, annat vilt att jaga men samma jaktiver hos oss som håller på! På sätt och vis intressant att se hur folket i Sydafrika brinner för friluftslivet med tanke på avsaknaden av allemansrätt, den mesta marken inhägnad och en fauna som innebär en betydligt större risk för liv och lem än djuren i våra skogar. Trots ormar som puffadder och svart mamba så är trädgårdarna fulla med buskar och stenpartier för ”sån ser ju naturen ut!” Man kan också konstatera att hanteringen av den kommersiella jakten är långt mer reglerad än vad vi i Sverige är i närheten av! Tyvärr leder den utvecklade jaktturismen i Sydafrika till att viltets värde påverkas på så sätt att landets innevånare som jagar för köttet får se priserna stiga när troféjakten blir alltmer intressant för de enskilda fastighetsägarna. Det ser jag som det ensilkt största problemet vad gäller kombinationen ”vanliga svenska jägare” och en större press på att nyttja också svensk jakt mer kommersiellt.

På många sätt var resan en fantastisk avkoppling men den gav också en intressant distans till våra svenska förhållanden. Att en parkvakt i Kruger somnar i sitt hem framför TV´n med altandörren öppen och blir attackerad och dödad av en hyena, utan att det blir förstasidesstoff i tidningarna – det får mig onekligen att vara rätt tacksam för vårt relativa lugn i Sverige. Att två jack russelterrier på en gård vi besökte slogs med och blev bitna av en puffadder med resultat en död och en döende får mig också att känna en viss lättnad över våra hundars relativa säkerhet i Sverige. Inte för att förringa de problem som finns, men man får lite andra perspektiv!