Får jakt vara roligt?
Under några år har den varit igång, diskussionen om det relativt nypåkomna, korkade ordet nöjesjakt, naturligtvis uppfunnet av en jaktmotståndare i det moderna urbaniserade Sverige. Vad är nöjesjakt? Varför finns ens ordet?
Får man ha så här trevligt när man jagar? Eller är det då man är en förtappad nöjesjägare? Foto: Rikard Lewander
Jag ser nöjesjaktmotståndarnas eftertraktade motsats framför mig.
Klockan ringer mitt i natten, jägaren suckar, mungiporna hänger nere i stövelskaften, han eller hon segar sig ut i den tidiga morgonen för man MÅSTE ju fast det är så TRÅKIGT.
Med hängande huvud möter jägaren upp det övriga jaktlaget, sätter sig vid elden och häller MOTVILLIGT upp en mugg rykande kaffe. Det är tyst, tryckt stämning. För nu ska de göra det där TRÅKIGA, jaga.
Någon tar ut sin hund. Den är ivrig, skäller och svansen viftar oavbrutet. Ingen förstår varför. Vad är det för FEL på hunden?
Jägaren hittar sitt pass. Tittar på klockan, fnyser. ”Pfu! Sitta här! Och SVINKALLT är det också.”
”Det är väl bäst att vi går då”, mumlar hundföraren och försvinner in i såten med tunga steg tillsammans med sin underligt lyckliga hund.
Ett rådjur går i pass. Jägaren skjuter suckande. Rådjuret ligger. Då kanske man kan få komma hem snart. Lite kött i frysen blev det i alla fall.
Se där, alla nöjesjaktmotståndare! Det är väl precis så ni vill ha det? Jägarens humör är förstås otroligt viktigt. Det får ju inte vara roligt att jaga!
Ledsen att behöva berätta men så där fungerar det inte och kommer aldrig att göra. För vi som jagar älskar jakt.
Vad är motsatsen till nöjesjakt?
Jag söker motsatsen till nöje och får en rad ord, bland annat sorg, bedrövelse, ledsnad, smärta, besvikelse, obehag, olust, avsky, pina, plikt, tvång.
Är det så jaktmotståndarna vill se oss? Tvångsjägare? Obehagsjakt? Skulle det kännas bättre om det var så? Dör viltet lyckligare då?
Eller handlar det om att skjuta något som sedan inte äts upp? Är det då man blir nöjesjägare?
Vi reglerar viltstammar genom jakt. Bland annat för att de inte ska bli för stora och istället dö av svält eller i trafiken. Vi skjuter överskottet och söker balans. Jakt är hållbart.
Men vi äter inte allt. Skjutna rävar exempelvis kan däremot användas vid träning av eftersökshundar. Hunden lär sig spåra viltet. Kallas det nöjesjakt då?
Förr togs även pälsen om hand. Nu är det fult att bereda en rödrävspäls. Men är det bättre att göra fuskpäls av akryl och polyester, alltså oljebaserade plaster? Använder man olja som råvara bidrar det till växthuseffekten.
Jakten är ett sätt att leva och jag och flera hundratusen människor i Sverige mår bra av den. Vi får glädje, natur, respekt och spänning tillsammans. Bland annat. Våra hundar är bevisat friskare än sällskapshundar. Jakt är inget av det där tråkiga jag räknade upp tidigare.
Att jaga är jätteroligt! Ett rent nöje! Jag njuter varenda sekund och är oerhört stolt över att vara just jägare. Och de flesta jägare sätter jaktetiken främst.
Jag tar ansvar för mitt köttätande på ett sätt som absolut INGEN av alla klagande nöjesjakthatare ens är i närheten av så länge de inte är veganer.
Om du som hatar jakt och äter kött för en enda sekund funderar på hur det är för ett djur i frihet att dö av ett skott jämfört med stressen under transport och slakt, vilket väljer du för att få din köttbit?
För mig är valet enkelt.
Hej
Det åligger väl snarast på de som använder begreppet nöjesjakt att definiera detta. Jag har stött på i huvudsak två varianter på detta begrepp men inget av dem handlar om vilket humör jägaren ska vara på.
Det ena handlar om nöjesjägare i bemärkelsen amatörjägare i motsats till professionella jägare. Detta argument stöter jag ibland på när det handlar om vargjakt. Här förs fram att staten borde ha anställda jägare som sköter den jakten. Motivet brukar ofta vara hänvisning till ökade befogenheter (jakt från helikopter, jakt på annans mark m.m.) men ibland också en miss(?)uppfattning att professionella jägare skulle genomföra jakten och skyttet bättre än amatörjägare.
Det andra handlar om nöjesjägare i bemärkelsen vilken nytta jakten ger. De som använder begreppet på det sättet brukar oftast tycka att det är mer berättigat att en markägare går ut och skjuter ett rådjur och tar vara på köttet än att någon köper en lejonjakt där trofén är det enda som tas till vara på djuret. Som vid all nyttomaximerande argumentation blir det till slut snårigt att reda ut när nyttan är tillräcklig. Om lejonjakten genererar tillräckligt med pengar för att försörja ett tjugotal familjer, är den då mer berättigad än rådjursjakten? Är älgjakten godkänd även om jägaren inte tar tillvara skinnet? Om skador på ungskog och risk för trafikolyckor räknas med, är älgjakten då en nöjesjakt eller nyttojakt?
God jul och Gott nytt år önskar jag dig också Mats och till er allihop därute!
Jag ger mig! (i den här tråden)
.
Jakt får inte vara roligt.
De som bor på landsbygden i Mellansverige ska bara ”laika” situationen och vänta på att vargstammen glesas ut p.g.a brist på bytesdjur, för att efter ytterliggare några år med överstora stammar av bytesdjur se på hur vargstammen växer igen.
De som driver småskaligt jordbruk ska ”taima” ansökningarna om stängselstöd så att de hinner driva fem år mellan var(g)e svacka i stammar av naturliga bytesdjur. Vad de ska leva av de åren rovdjuren bara har får att äta vet bara Per och Johanna. Nej förresten, det talade ju Johanna och Helen (på LRF) om i ett gemensamt debattinlägg häromdagen. De ska leva på bidrag.
Det Sverige jag beskriver här vill Per Bengtson, Johanna Sandahl och några till ha för att, som Johanna säger på NFs hemsida, ”hindra att den svenska vargjakten blir ett dåligt exempel som sprider sig i övriga Europa”, av princip och för att det är så de tolkar ett direktiv skrivet för ett EU som inte längre finns.
Vilket land i Europa har bäst kontroll på sina vargar? Vilket land i Europa har de bästa stammarna av de stora rovdjuren? Vilket annat land i Europa kan uppvisa en natur som den svenska?
Nej, för dagens urbaniserade svensk räcker det inte att med frihet under ansvar få få möjligheten att med en kamera känna antagligen den samma rush som den första homo sapiens fick när hen satte spjutet i nästa dags middag.
Det räcker inte att man får färdas fritt och plocka bär och svamp var man vill på annans mark.
Det räcker inte att, när och var man vill, få stressa ner i en tyst natur ägd av någon annan.
Johanna ondgör sig över det hennes egen organisation och andra millöorganisationer kallar ”landgrabbing” och övergrepp på ursprungsbefolkningars rättigheter ute i stora världen samtidigt som hon, med hjälp av vargen och ett EU-direktiv själv driver på ett stormanfall på de som försöker leva som de gjort i generationer i hennes eget land. Ett angrepp på dem som gör allt de kan för att inte över 1400 rödlistade arter ska forsvinna för alltid.
Allt detta för att rädda världen mest spridda stora rovdjur!
Vad gör svenska politiker?
Ja, vi får väl se. Hittills har de hukat sig i buskarna och när de någon gång visat sig överöst oss med valfläsk och fina ord.
Vad är oddset på att Stefan Löfven nämner rovdjursfrågan i sitt jultal? 1000000:1
Madeleine,
God Jul och Gott Nytt År till dig och resten av SJF. Tack för det arbete ni lägger ner för svensk natur.
Mats S Johansson, vad jag tror är väl egentligen irrelevant. Vi får se vad domstolarna säger om det. Jag kan bara konstatera att samma krav ställs för att man ska få göra undantag från förbudet att jaga varg oavsett om den har GYBS eller inte. Anledningen till att de senaste två jakter som avgjorts i domstol befunnits vara olagliga har varit att den beslutande myndigheten, med stöd i rovdjurspropositionen, har angett ett syfte med jakten som underkänts av domstol (att minska koncentrationen av vargar där den är som störst) och dessutom inte kunnat påvisa att jakten skulle leda till att det aktuella syftet uppnåddes. Läs domen, den förklarar det bättre än jag. Samma syfte använder Länsstyrelserna för att motivera sitt beslut om vargjakt 2016, men om jag var som du skulle jag önska att myndigheterna blev bättre på att formulera sina beslut och inte återanvända de motiveringar som redan prövats och avvisats av rättsväsendet. När den dagen kommer och det inte råder någon tvekan om lagligheten in beslutet kommer det inte spela någon som helst roll om beslutet överklagas eller inte.
Vidare kan jag konstatera att även i den senaste utredningen om GYBS så står Liberg och hans grupp ensam i sin åsikt. Jag kan också konstater att NVV valt att återigen lyssna på just denna grupp eftersom den kom med det lägsta budet. Förvisso ansåg även den amerikanska gruppen ansåg att vargen kan anses ha GYBS redan nu, men enbart under förutsättningen att populationen får fortsätta öka till den når 600 individer. Men den typen av detaljer förväntar jag mig inte att domstolen beaktar, så jag utgår precis som du att eventuella domar kommer utgå från att vargen har GYBS. Vi får se vad det leder.
Till sist är jag inte riktigt säker på att jag förstår slutet på din kommentar. Om det är mitt användande av ordet ”nöje” du syftar på så använder jag det eftersom det är det ord som används i rapporten jag länkar till, där de likställer nöje med spänning (se sid. 11 i rapporten: ”Som figur 4 visar, varierar attityderna till jakt beroende på om en komponent i jakten är nöje (spänning) eller kött (nyttighet)”). Jösses Mats, måste du bråka mig till och med om saker där vi är helt överens?
Det får bli mina slutord för denna gång. Tack för att du haft tålamod med våra off-topic diskussioner Madeleine!
Per Bengtson.
Först lite OT.
Du vet att vargstammen idag, konstaterat av två av varandra oberoende och av två olika regeringar beställda expertutredningar, konstaterats ha GYBS. Menar du på allvar att de dommar du hänvisar till kan appliceras på dagens situation?
Jag tror faktisk att Johanna, när hon får tänka sig om, kommer att tveka om det verkligen är riktigt att överklaga. Tyvärr har hon ju andra som kan göra det åt henne..
Så lite IT.
Hade vi inte dikuterat ett allvarligt ämne hade det nästan kunnat vara lustigt att se hur viktigt det är för dig Per att få in det ord som Madeleine i sitt inlägg undrar var det kommer ifrån och sedan använder nästan hela inlägget för att försöka förändra till något mer riktigt.
Madeleine, jag tror inte du behöver undra var det kommer ifrån längre. Det är uppfunnet av sådana som Per här och syftet torde inte vara speciellt svårt at genomskåda.
Madeleine, jag säger inte emot dig. Jag reagerade bara på att Mats S Johansson tog tillfället i akt för att försöka peka ut och misstänkliggöra Naturvårdsorganisationerna när de fakto en majoritet av svenska folket inte gillar jakt för nöjes skull. Jag lägger som sagt ingen värdering i det, det var bara ett krasst konstaterande. Även om jag inte jagar själv så är min personliga åsikt att jag tror att de jägare som känner en viss nervositet, spänning, och glädje av att ha genomfört jakten på ett bra sätt är bättre jägare än de som är blasé och inte bryr sig.
Mats S Johansson, även jag har svarat ja på frågan om det är acceptabelt att jaga varg om syftet är att reglera antalet vargar, och jag tror jag är långt ifrån ensam om detta inom de föreningar du kritiserar. Tycker jag att det är rätt att de överklagar? Ja, absolut. Vargjakt med det syfte och av den omfattning som länsstyrelserna beslutat om har redan tidigare förklarats strida mot lagen i både förvaltningsrätt och kammarrätt (jakten 2014). Istället för att kritisera de som tycker att lagen bör följas skulle det vara klädsamt med lite självkritik, nu när Högsta Förvaltningsdomstolens ganska väntade avgörande kommit. Det gäller inte bara dig utan även förra regeringen och de organisationer som stöttat deras politik. Det visar sig nu att allt den politiken har lett till är ännu mer frustration, misstro och konflikte, och ännu ett par bortkastade år för att komma fram till en vettig lösning. Samma människor, partier och organisationer kritiserade sittande regering för att de var förutseende och utredde hur vi kan få tillstånd ett effektivt överklagandeförfarande som inte strider mot EU-rätten. Domen från HFV skulle minsann först avvaktas, och det talade man minsann om i ganska hårda ordalag. Men nu när domen kommit, ja då är det helt plötsligt bråttom, och som vanligt är all typ av självkritik och ödmjukhet inför det faktum att man gjort ännu ett misstag, och ytterligare fördröjt möjligheten att få till en vettig förvaltning, allestädes frånvarande. Svälj stoltheten, erkänn att ni inte alltid har rätt, och sätt er i den föreslagna permanenta vargkommittén och lös saken en gång för alla!
Jag ber om ursäkt att mitt svar delvis är off topic Madeleine, men jag kunde inte avhålla mig från att svara på Mats frågor riktade till mig.
Per Bengtson
de behöver egentligen inte svara på mina sista frågor om du inte vill.
Johanna Sandahl, Karolina Klyft och resten av Naturskyddföreningen har redan idag visat hur de tänker prioritera….
Citat ”Nu har vi en chans att rädda de 46 vargar som länsstyrelserna i Mellansverige beslutat om i den kommande rekordjakten – och hindra att den svenska vargjakten blir ett dåligt exempel som sprider sig i Europa.”
http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/miljoorganisationer-far-overklaga-domar-om-jakt
Vad är väl en småskalig fårägare, en orolig förälder på landsbygden eller för den delen 1400 rödlistade arter beroende av mulbetade marker värd(a) när Johanna ska föregå som gott exempel i EU.
Det enda man kan hoppas på nu är att det finns tillräckligt många verkligt naturintresserade medlemmar, och då menar jag inte dig, kvar i Naturskyddföreningen för att kasta dagens styrelse på nästa årsmöte.
Kanske finns det jägare bland de som svarat i undersökningen som per hänvisar till – som vänder sig emot sk trofé-jakt eller nöjesjakt.
För mig är de orden intimt förknippade med Safari-jakt på noshörning och Leijon osv. Vi minns kanske den här tandläkaren från USA som det blev så mycket uppmärksamhet kring.
Vi som jagar i Sverige/Skandinavien har väl ingen skyldighet att försvara alla jägare och former av jakt världen över, tycker vi istället ska lägga energi på att beskriva hur vi ser på det VI gör.
Det är ingen onyttig jakt vi bedriver, vi reglerar viltstammen och bedriver skyddsjakt, tycker att detta är en del av etiken. Att det är spännande och roligt gör det ju sen inte automatiskt till ett ”nöje”.
Liknelsen med slaktaren är träffande, han njuter väl inte av dödandet men kanske har en stolthet i att kunna bedöma en bra råvara, bereda den osv.
Per Bengtson,
tack för länken. På sidan 5 står följande:
”En majoritet, 52 % av invånarna i landet anser att det är acceptabelt att jaga varg om syftet är att reglera antalet vargar med hjälp av jakt. 21 % är av motsatt uppfattning medan 26 % inte har någon uppfattning i frågan.”
För drygt en timma sedan meddelade högsta förvaltningsrätten att miljöroganisationer, med hänvisning till en EU-rätt som anses stå över svensk demokrati, ska ha rätt att överklaga jaktbeslut. I domen kan man läsa att argumentet är: ”Miljöorganisationer kan som företrädare för allmänna intressen göra gällande rättigheter som baseras på livsmiljödirektivet.”
Menar du att 2016 års vargjakt ska överklagas till domstol nu när den har godkåants av NVV?
Om ja, menar du att den som överklagar då är en god företrädare för den svenska allmänheten?
Hej Trollet som har stora problem med att vissa ibland lämnar ett uppskattande ord för mina texter. Det kan ju vara så att jag ibland lyckas sätta ord på vad många tänker.
Jag tycker alltid att det är lite jobbigt när ett inlägg ska publiceras. Jag vet vad som väntar sen… Uppskattande ord gör att det går lite lättare.
Vill du bara vara generellt taskig får du fortsätta med det någon annanstans. Här kommer du inte fram.
Per, jag har alltid tyckt att just den frågeställningen i rapporten är väldigt ogenomtänkt.
Man kan inte dela upp det där i två alternativ. De hänger ihop.
Förklara för mig hur jag ska jaga för ”nytta” och samtidigt lämna spänning och avkoppling hemma?
Vi hamnar tillbaka i en totalt ointressant frågeställning som handlar om vilket humör eller sinnesstämning jägaren har när han eller hon jagar. På vilket vis är det viktigt? Och vem kan veta detta förutom jägaren själv?
Det viktiga är att vi sköter vår jakt etiskt korrekt. Att viltet behandlas med respekt. Om en jägare är glad, ledsen, har ont i en tå eller dricker kaffe med jaktkompisarna under tiden är fullständigt irrelevant.
Mats S Johansson, jag kan lägga till en sak till på din långa lista: Svenska folket. Endast 34% anser att jakt är ok om det sker på grund av spänning och avkoppling (alltså ”nöje” enligt forskarna), medan långt mer än hälften anser att det är ok om det sker på grund av ”nytta”. Se sid. 11 i denna rapport från SLU:
https://www.google.se/search?q=attityder+till+jakt+n%C3%B6je&ie=utf-8&oe=utf-8&gws_rd=cr&ei=YVBzVvClHcr5ywP3hqCgDQ
Jag har ingen åsikt om de 66% som inte tycker det är ok att jaga för nöje har rätt eller fel, men det är trots allt något som är viktigare att förhålla sig till för jägarkåren än vad de föreningar som du länkar till skrivit i diverse dokument som ganska få läser. Kan det kanske vara så att många har svårt att förstå hur man kan finna glädje i att döda något, men att många inser nyttan med samma aktivitet? Lite som att flertalet säkerligen skulle finna det suspekt med en slaktare som med glädje gick till jobbet varje dag för att han/hon skulle få döda djur, medan de flesta säkert skulle uppskatta en som gick till jobbet för att de var stolta över sin yrkeskunskap och utförde jobbet så väl som möjligt?
Mattias.
Jag har försökt få till en diskussion. Tro mig!
Varsågod att försöka du med.
Varför inte börja med Anders på Ornitologiska föreningen.
http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/bloggvisning/?item=art_art-s1%2F4571
Nummer två kan bli Kenth på Rovdjursföreningen.
http://www.rovdjur.se/sokresultat?q=policy (öppna och läs länken ”Uttolkning av Rovdjurs…..)
Så här låter den officiella versionen: ”Vi är inte emot jakt generellt”
Sedan bjuder du in Camilla från Djurens Rätt.
http://nyheter24.se/debatt/776226-djurens-ratt-nu-dor-100-000-algar-for-nojes-skull
http://www.djurensratt.se/vara-fragor/jakt/detta-gor-djurens-ratt
Varför inte ta Naturskyddföreningen när du ändå är igång.
http://www.svtplay.se/klipp/2591767/jan-terstad-naturskyddsforeningen
Och så avslutar du med WWF.
Citat ”Det är också principiellt tveksamt om jakt bör ske på en art som inte utgör något hot mot människor eller det ekosystem den lever i, och om man dessutom inte nyttjar köttet. S k ren nöjesjakt bör tillstyrkas restriktivt.”
Lova att rapportera hur många du lyckats omvända.
Bra rutet!
Det du skriver är väl självklart för de flesta jägare. Har personligen aldrig träffat någon som uttryckt förakt mot företeelsen jakt, så jag undrar i stilla sinne vilka det är som vill ta ifrån oss denna upplevelse? Att enskilda individer har åsikter får vi ju leva med, men det låter i texten som att det finns nåt slags organiserad stor opinion mot jakt och jägare och hela vårt levnadssätt och att vi som svar på detta hot bör inta försvarsposition för att freda vårt kultur? Jag tror att vi bör öppna upp för mer diskussion så vi slipper begreppsförvirringen istället för att försvara ord som ”nöjesjakt” – det är inte ett ord som växt fram ur våra led från början ändå? Vi har lagen på vår sida, vi har kunskap och intresset för naturen, varför tar vi inte diskussionen med våra kritiker?
Mycket bra skrivet Madde???
Jag jagar ju bara med kameran, men det finns inget mer spännande och roligt än när man lockat till sig eller smugit sig på ett vilt djur och kanske rentav lyckats få en användbar bild på det.
Jag har också gjort jakt reportage och det var enormt spännande och en härlig gemenskap i fikastunden efteråt. Den spänning man känner tycks på något sätt genuin och ursprunglig, som om den kom direkt från våra gener. Med största sannolikhet handlar det också om en nedärvd känsla, ett uttryck för några av dom instinkter som naturligtvis även djuret Människa har. Så förhoppningsvis fortsätter vår jagarkår att känna glädje i sin jakt. Att vissa inte begriper sig på det har säkert orsaker som går att förklara, men som man knappast behöver bry sig om.
Kloka ord, som vanligt.