Sätt spår i skolan
Jag bloggade om betydelsen av att få ut barn i skogen för någon månad sedan, och fick då någon fråga om förslag på hur man kan bära sig åt. Jag har gjort en del sådant tidigare under sönernas uppväxt, och idag provade jag ett nytt grepp som jag tänkte tipsa om. Det krävs egentligen väldigt litet… men effekten kan bli stor!
Det snoras och hostas överallt runtomkring en just nu, och i veckan kom det en vädjan från yngste sonens lärare om någon kunde hjälpa till då det saknades såväl lärare som vikarier. Eftersom jag för en gångs skull inte hade något möte inbokat idag, och dessutom lämnat ifrån mig ett antal texter under veckan, så föreslog jag att jag kunde ta med barnen ut för att leta spår i naturen. Erbjudandet mottogs minst sagt tacksamt!
Vendels skola Fsk + 1-2:a rusar ut för att hitta och bestämma spår. Foto ©: Fredrik Widemo.
Sagt och gjort; kompade ut några timmar i förmiddags, och tog med mig en bunt av Jägareförbundets Spårguide, en rådjursklöv och en rulle snitselband till skolan. Min kille går i en 1-2:a, men gruppen förstärktes även med barn från förskoleklassen. Sammanlagt 25 barn satt snart i en ring på golvet, och var hur ivriga som helst på att berätta om djur, fråga om djur, känna på klöven osv. Till slut fick vi bryta frågestunden, med 8 armar fortfarande höjda i luften, för att hinna ut.
Jag tog ett enkelt, men som det skulle visa sig effektivt grepp. Vi bor på landet och därmed finns det en skog nära skolan. Efter att ha kommit fram till skogen fick äldre och yngre barn jobba två och två, utrustades med ett gult snitselband utöver spårguiden de redan fått, och fick i uppdrag att hitta spår, spillning eller gnag efter djur. Poff sade det, så var grupperna spridda över några hektar, och snitslarna svängde överallt i vinden.
Efter tio minuter kallade vi samman barnen igen, och gick gemensamt runt till alla snitslar för att se vad grupperna hittat, och höra vad de trodde det var. Närmast sjukt populärt… liksom att skriva en lista över vad de hittat och rita till den inomhus efteråt. Alla var eld och lågor, oavsett ålder eller speciella behov. Känns minst sagt bra!
Nu blir det självklart enklare med logistiken om skolan ligger på landet, men många djur finns som bekant även i eller nära våra tätorter. Det är dock kanske inte riktigt lika många i stan som vill berätta om hur stor älg pappa eller farfar skjutit, och helst vill försäkra sig om att ni varken skjutit fler eller större älgar…
Se till att utnyttja chansen medan barnen, barnbarnen, syskonbarnen eller vad det nu är är i rätt ålder. Det är kul både för era barn och deras kompisar, och värdet av det hela tror jag är omätbart. Om vi alla tog ut en skolklass en enda gång var så skulle vi faktiskt ha nått… vänta nu, 270 000 jaktkortslösare x ett snitt på 20 elever per klass… så många barn finns det väl inte i Sverige?!
Här funderar en av grupperna över om det är spillning från rådjur eller fälthare? Foto ©: Fredrik Widemo.
Hej Frida och Barbro,
jättekul att både ni och barnen var så nöjda! Och att ta ett motsvarande grepp rekommenderas alltså varmt för alla som inte provat själva.
Hej Fredrik!
Fick din länk skickad till mig via Barbro.
Det var jätte kul att få läsa om era äventyr och jag vill passa på att tacka dig för ditt engagemang och intresse som du delat med dig av till våra barn. Jag har nu något att jobba vidare med när jag kommer tillbaka från min sjukskrivning och vet att det är uppskattat från två håll. Från oss pedagoger och från barnen!
Alltid roligt med engagerade föräldrar!
Mvh Frida
Tack Fredrik och välkommen tillbaka till våren igen! Det blev en jättelyckad dag för barnen och fröknarna. Bra upplägg!
Hörde också en kommentar ”jag trodde det skulle bli tråkigt men det var ju jättekul” sa en mycket förvånad liten dam….
Hej Gunnel,
tackar! Och jag håller förstås helt med dig!
Tack för en bra och lyckad insats, Fredrik!
Jag hörde en kommentar av barnen om att de hade hittat ett ställe med många avgnagda kottar där de kom fram till att ”ekorrarna hade haft fredagsmys”. Härlig kommentar, tycker jag!
Jag tror att det är extra viktigt i dagens samhälle att se till att barnen kommer ut i skog och natur – som en motvikt till det stressiga, informationstäta samhället. Det man känner till och känner sig trygg med är ju lättare att vara rädd om. Därför är kunskap om naturen viktigt, tror jag.
Tack och ha det så bra!
Gunnel
Tack Anders!
Jag tänker inte låta detta bli någon plats för politiska diskussioner om den typen av frågor, men just i detta fallet plockar jag nog faktiskt upp en gammal slogan i form av ”Alla ska med!” Eller borde, i alla fall… Jag tror dock inte att det bara handlar om gruppstorlek, utan även om att det kan saknas en trygghet i att gå ut med en grupp utan att veta vad man stöter på och kan komma att få frågor om… och här kan vi förstås göra stor nytta genom att ställa upp med kompetens om naturen.
Härligt att läsa Fredrik, det här landet behöver massor av sådana som dig.
Nu när barngrupperna blir allt större för att rikemännen skall kunna få lägre skatt, så blir det ju svårare och svårare för personalen att hinna med annat än ren vakthållning.
Skoj att läsa!
I min dotters (kommunala) skola (hon går i 1:an) har de en uteförmiddag i veckan, en dag i månaden skippas förmiddagen för en hel undervisningsdag utomhus. Hon har kommit hem med en massa kunskap om mossor och lavar som jag inte haft en susning om, när det var svamptid lärde hon sig tillräckligt mycket i skolan för att kunna vara till god hjälp när vi skulle plocka svamp till oss själva.
Få saker matchar praktiska övningar i skog och mark. Och ingen kategori av elever är lika spontan och tacksam att arbeta med som just 0-3:or.