Rovdjursförvaltning i kris
En veckas semester följd av en veckas influensa begränsar lusten att skriva. Fortfarande rinner näsan och hostattackerna är många, men lusten att skriva börjar sakta komma tillbaka. Jag sitter och funderar på om inte rovdjurspolitikens trovärdighet minskar i samma takt som fågelfrö automaten töms utanför mitt kontorsfönster. Fröautomaten den fyller jag på varje dag. Rovdjurspolitiken däremot den har enbart dränerats på sitt innehåll sedan 17 augusti 2011. Idag återstår egentligen ingenting. Jo, den genetiska förstärkningen skall genomföras, men bara i retoriken. Snöbrist och acceptansbrist gör den i det närmaste omöjlig att genomföra i praktiken.
Många möten har hållits i ämnet och myndigheterna försöker lägga ut beten som vanligt folk skall nappa på! Naturvårdsverket försöker förklara att det ”kan” leda till färre vargar. Samtidigt berättar vargforskare att det ändå kan handla om 400-500. Inte ens den mest hungriga gädda skulle hugga på det betet. 400-500 vargar är långt över vad vi kan acceptera. Jag har framfört att det går att få acceptans för vargflytt, men bara om man är garanterad att får något positivt tillbaka.
En liten men frisk vargstam, sa ministrarna och regeringen. Jag undrar, hur kunde det plötsligt bli tal om 500? Jo, man hänvisar troligen till rovdjursutredningens första delbetänkande. Där angavs 450 vargar som gräns för gynnsam bevarandestatus. Men är det sanningen? Är alla eniga om det? Om det är så, varför föreslår Finland ca 150 vargar som livskraftig stam, Jägareförbundet 200 i Skandinavien (150 i Sverige), förra rovdjursutredaren 200 i Sverige med genetisk förstärkning, Liljelund 450, ”expertgruppen” 750 och Artdatabanken 1200? Jo, det handlar enbart om hur man tolkar Art- och habitatdirektivet.
Att det är just tolkningar, inte absoluta krav, som regeringar har att ta ställning till är bra. Men på något sätt har man lyckats överlåta alla tolkningar till människor som tror att sanningen om vargförvaltningens framtida mål står att finna i provrör med DNA strängar, insamlade från vargskit! Hur har det kunnat gå så otroligt snett?
Nu måste rovdjurspolitiken tillbaka till verkligheten. Den verklighet där rovdjurens kostnader just nu skenar långt över förnuftets gräns. Där jaktliga intressen och värden negligeras på ett häpnadsväckande sätt. Hundratals miljoner i kostnader för jägare och markägare i Mellansverige viftas bort som om problemet inte fanns.
Det finns fortfarande en chans för regeringen att ta tag i taktpinnen igen. Vi som lever med rovdjuren i vår vardag kan ställa upp och vara behjälpliga i många frågor. ”Liten men frisk vargstam”, det kan vi tvingas leva med. Men just nu lutar det åt en mycket stor men kraftigt inavlad vargstam. Vem tjänar på det?
Nej, lyft bort frågan från naturvetarnas provrör och lyft målformuleringar till nivåer som vanligt folk både förstår och kan leva med.
Just nu säger alla att de vill kompromissa. Problemet är att många enbart är beredda att kompromissa bort mina och andra berördas värden och livskvalitet. Från sina egna värderingar och ideal är de inte villiga att vika en tum.
Den vargförvaltningsplan som nu är under framtagande måste utgå från de berörda. Lyft bort den från genetikspöken, domedags profetior och lyft fram människorna istället. Endast så kan rovdjuren på sikt bli en del av faunan som det absoluta flertalet kan ställa upp på.
Patrik i Västervik, att säga att vi inte skulle företräda jägarna i rovdjursfrågan är direkt provokativt. Däremot har vi inte lyckats i den utsträckning som vi önskat. Bryssel är ett stort problem, även för Sveriges riksdag.
Kanske det börjar bli dags att ”klippa” navelsträngen med storebror och det allmänna uppdraget och kraftfullt ta avstånd samt företräda jägarna i rovdjursförvaltningen?!
Det var länge sedan SJF företrädde jägarna i den s.k. rovdjursfrågan, jag skrev till Thoresson nån gång på 1990-talet där jag begärde mitt uträde ur SJF med just motiveringen rovdjursförvaltningen och då var det ju ”bara” Lodjuren som började bli problem (jag bodde i Dalarna på den tiden). All heder till Bo – han skrev ett långt brev tillbaks till mig på politikervis som man inte blev klokare av. Nä jägarvänner – vargfrågan den äger varken vi, SJF, NV, LS, riksdag och regering. Vi fogliga Svenskar gör som Bryssel säger
Gunnar Glöersen, vad myran förstod, men inte jag, vid det tillfället var att när ägget väl är på toppen så finns där inget; inte kan myran komma högre och inte hör ägget hemma där. SJF har inte förstått att även om SJF skulle lyckas genomföra sin idé och få till stånd en liten och genetiskt frisk vargstam så är det ingen som vill ha den. Precis som Calle S skriver så är krisen värre än kanske inte första hand vad du anar utan mycket värre än vad staten anar och/eller vill medge. Med de jaktmetoder som nu i lag är tillåtna så finns det inte en tillstymmelse av möjlighet att minska antalet vargar, det finns ingen möjlighet att ens balansera vargstammen, mekaniserad jakt kombinerat med gift kommer att visa sig vara de metoder vi får ta till. De problem vi står inför har inget med GYBS att göra. Krisen gäller vargen i första hand på grund av vargens kapacitet att dräpa och spridande av parasiter, men krisen gäller rovdjurspolitiken i stort. Det är brutal galenskap att rovdjuren skall födas upp på 50000 renar/år plus ett antal andra tamdjur. Sverige, en representativ demokrati kan inte i längden låta sig styras av en icke folkvald kommitté med säte i Bryssel. EUs faxdemokrati är problemet – inte GYBS.
Krisen är nog värre än du anar Gunnar. Mötet med Erlandsson idag klargjorde att vi kommer att ha minst två föryngringsomgångar innan EU släpper jakten på varg. Då kommer hundratals vargar behöva skjutas samtidigt som en stor del av jägarkåren vägrar att befatta sig med problemet. Det är nog dags att börja förbereda sig för ett ”worst case scenario”. Och medlemmarna kommer att kräva att ni redovisar resultat, inte önskemål.
Är övertygad att om 5 år kommer vi fortfarande sitta med samma diskution och argumentering. Varför inte låta dom få som dom vill?
Vi ställer in all jakt i 5år framöver och låter vargstammen växa till sig ordentligt,Slutar med eftersöksjakt och alla andra saker som jägare gör i det tysta! Så kan ju SNF och regeringen ta över sysslorna! Vore ju bara kul att se Mikael Karlsson och dom andra åka runt med saltstenar och bedriva sin viltvård på riktigt istället för att bara sitta och gapa om den.
Fredrik-AC. tycker precis som du att fler borde kontakta sina politiker. Om en jägare i varje jaktlag i t ex Värmland ringde till sina riskdagsledamöter och med egna ord beskrev sin syn på vargfrågan skulle mycket vara vunnet. Hur många tror du gör det? Ytterst få! Alla förväntar sig att det stora SJF med förtroendevalda och tjänstemän skall lösa det åt dem. SRF har ingen stor organsiation, de har däremot medlemmar som brinner för sin sak av ideologisk övertygelse. Våra medlemmar vill hellre sitta på ryggsäcken och lyssna på hardrev. Hur många riksdagsmän ha du t ex själv ringt upp det senaste året? 10 samtal är en folkstorm!
Anders Hermansson, du har fel. Vårt mål är att få ägget till stackens topp. Vägen dit är endast resurskrävande och frustrerande för alla just nu. Alla som tror sig kunna bidra med att få upp ägget är hjärtligt välkomna.
Ja, Norge är ett problem. Men jag har svårt att tro att Stortinget kommer att ta beslut om utrotning. Men oavsett vilket beslut de tar måste vi inte ha en gemensam förvaltningsplan. Däremot skall vi kunna redovisa förvaltningsmål som sammantaget ger GYBS. Det är vad EU kräver. Jag menar att det enda som saknas är en gemensam förvaltningsredovisning. I sak inget annat än summan av åtgärder och mål för Sverige och Norge.
GYBS är ett spöke, som alla är rädda för. Jag om någon har slagits för att ge det ett mindre skrämmande ansikte, vilket du möjligen vet om du sett vad SJF har skrivit i frågan. Senast igår skrev jag ett särkilt yttrande till rovdjursutredningen på det temat. Du lär garanterat inte hitta någon organisation i Sverige som lagt så stor möda på att göra GYBS spöket mindre farligt som SJF. Att enbart säga att vi kan strunta i det, leder ingenstans. Ägget måste upp! Om fler kunde hjälpta istället för att stjälpa, kommer ägget att hamna där det hör hemma och vargstammen kan hållas på en betydligt lägre nivå. Den myra som däremot tror att lösningen är att krossa ägget kan få en stor överraskning när vitan och gulan dränker den!
Gunnar Glöersen, ja, du har helt rätt i att i diskussion med EU om vargens bevarandestatus så finns det möjlighet att ta hänsyn till vargar i Norge. Men vad jag skrev var att man kan inte ta med Norge i en sådan kalkyl, detta därför att ingen vet hur många vargar som det kommer att finnas i Norge. Nu har man nyligen därstädes haft ett rovdyrsforlik, men osämjan är stor och det är min bedömning att detta rovdyrsforlik inte blir långlivat. Renägarna är kraftigt misnöjda, fårägare mfl är misnöjda och därtill pågår i Norge en diskussion om rovdjurspolitiken kontra FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som har företräde.
Jag satt en gång på ett pass där det fanns en stor myrstack. En myra höll på att rulla ett vitt ägg uppför stacken men den kom aldrig till toppen därför att ägget ständigt trillade ned igen. Till sist beslöt jag mig för att hjälpa myra och lyfte upp ägget till stackens topp. Men myran blev inte glad, den klättrade upp till toppen och rullade ägget ned igen, varpå myran fortsatte med sina fruktlösa försök att själv rulla ägget upp. Det måste ha varit arbetet som var myrans mål.
Det oroar mig att SJF beter sig som denna myra, GYBS ser i mina ögon ut som ett litet vitt myrägg.
Kerstin Fredin, det är ni som stoppat den genetiska förstärkningen, ingen annan. Det fanns ett brett stöd för utsättning av valpar för drygt 6 månader sedan. Er klagan till kommissionen har skjutit ett demokratiskt fattat beslut i sank och undanröjt alla möjligheter till valputsättning. De praktiska detaljerna är en sak, men det viktigaste är förankring och respekt för de som drabbas. Det är något som SRF helt saknar. Nämn gärna var SRF har skrivet eller sagt att jägarnas/markägarnas intressen bör tillgoses!
Någon flaskhals har licensjakten inte skapat. Inavelsnivån sjunker dramatiskt och den genetiska varitionen är större än någonsin, sen vargen återkom. Vilket tror du vargstammen hade vunnit mest på? 1) att fortsätta öka utan annan genetisk förstärkning än den som eventuellt kommer naturligt, 2) Begränsning av stammen och genetisk förstärkning med upp till 20 individer till 2014.
Nej, Kerstin i era led är det många vargar som är målet, inget annat. Ni fortsätter att driva tesen om vargens ekologiska roll i Sverige fastän ni helt saknar stöd i svensk rovdjursforskning.
Anders Hermansson, till stor del har du rätt. Juridiken är i grunden som du beskriver den. Det är också det som gett bevarandesidan vind i seglen och som får EU att agera. Men det finns krafter som ser problemen, som du beskriver dem. Inget eller ytterst få länder i Europa kan uppfylla direktivetskrav på egen hand. Det blir absurt. Problemet är att direktivet inte gör åtskilland på möss och vargar. Långlivade eller kortlivade, långvandrare eller stationära arter. Allt behandlas lika.
I syfte att rätta till dårskapen fick LCIE till uppgift att ta fram rovdjrusriktlinjerna, som du säkert läst. De har antagits av kommissionen som sina. De ger utrymme för att räkna in Norge i vårt mål! Även Finland, och Ryssland om viljan och genetiskt utbyte finns. Så utopiskt är inte våra 200 i Skandinavien, däremot inte helt lätt att få majoriteten att acceptera och förstå. Det finns många som vill skjuta den tanken sank för att de har eget intresse av många vargar. Inavelsnivån är inte ett mål, utan ett medel för att motivera fler vargar. Skjut inaveslproblemet/debatten i sank så är deras argument borta! Där finner du förklaringen till varför bevarandesidan inte ville gå med på vargflytt från början och varför brukarsidan stödde tanken.
Gunnar! Den 5/3 skrev du som svar till Mats S Johansson att
CITAT: Paniken spred sig i bevarandesidan när vi sa jag till genetisk förstärkning. De har lyckats stoppa den och därför sitter vi åter i klistret. SLUT CITAT.
På vilket sätt menar du att t ex SRF har försökt stoppa genetisk förstärkning?
Man måste väl åtminstone säkerställa att de vägar man tänkt sig – vargflytt och valputsättning – verkligen fungerar i praktiken, innan man skapar nya flaskhalsar för vargarnas genetiska status, genom att skjuta ner stammen.
Jan Bratt, jag nöjer mig med att kommentera det sista. Det finns ingen plan för att hantera en avskjutnign på hundratalet vargar! Så länge SNF retoriken om snar utrotning får styra debatten lär heller ta frågan på allvar. Vem förväntas skjuta dem och till vilken kostnad?
Johan.
Du har antagligen alldeles rätt, det är lätt att bara sitta hemma och klaga och en sådan som jag som inte ens jagar eller är med i förbundet vet ju inte heller så mycket om vad som egentligen görs.
Lik förbaskat tycker jag dock att SJF,s linje i vargfågan är den enda någorlunda sansade och den förtjänar mer uppmärksamhet i debatten.
För att få det måste man försöka armbåga sig fram lite mer i media.
Oron bland folk för vad som händer i vargområdena måste rimligtvis ha ökat rejält sista tiden och det hundaktiga knäfallet för EU, med påföljande total handlingsförlamning från regeringen måste ju göra massor av människor förbannade.
Där finns underlag för att dra igång en kampanj för rim och reson i frågan, kalla den ”liten men frisk” t.ex. och försök få plats i TV, radio och på tidningarnas ledarsidor.
Kanske är jag bara naiv nu och detta inte går att genomföra, men jag känner att tystnaden måste brytas på något vis.
@Johan: Vad som saknar är kanske lite riktlinjer och gemensamma angreppsätt som SJF kunde driva på. Tyvärr är man kanske låst av sina stadgar här, det vet jag inte. Men jämför man med hur bevarande sidan arbetar så kommer där snabbt listor på lokala politiker som gräsrötterna bör kontakta och försöka påverka. Det kommer också riktlinjer hur insändare bör skrivas samt vilka tidningars redaktörer man bör kontakta för att få saker publicerade. Det skulle ju till exempel vara bra att veta vilka de lokala gräsrötterna är för andra organisationer som kan kämpa för samma sak är, typ LRF. I praktiken kan dock detta innebära att man genom SJF försorg hänger ut en lokal politiker i media. Det är ju så våra motståndare agerar. Vet inte om SJF kan föra en sådan linje eller ens om de vill.
Frågan är vilket LRF, SJF, JRF, SKK, Skogsindustrierna, SSR, Svenljunga gruppen, Jordägarförbundet, Fåravelsförbundet, Fäbobrukarna m fl skulle välja om valet var helt fritt: Noll vargar, 150 vargar utspridda över hela landet, 210 vargar i mellersta rovdjursförvaltningsområdet eller tusentals vargar i hela det ”naturliga” utbredningsområdet?
Tidigare har Eskil Erlandsson presenterat sin vision ”Matlandet” – Sverige som världens bästa matland. För ett tag sedan presenterade Eskil Erlandsson ytterligare en vision ”Skogsriket” – Sverige skall bli världsbäst på att tillvarata skogens ALLA värden. Matlandet är så långt en flopp, radion berättar att visserligen ökar köttkonsumtionen, men det är konsumtionen av importkött som står för mer än hälften av allt kött som konsumeras i Sverige. Enligt Erlandsson består Skogsriket av fyra delstater: ”Hållbart brukande”, ”Förädling och innovation”, ”Upplevelser och rekreation” samt ”Sverige i världen”. I Skogsriket ingår att staten delar ut tio miljoner/år för att öka sysselsättningen, pengarna rent fysiskt går dock tillbaka till staten som betalning för rådgivning mm. så endast antalet statligt anställda tyck öka. Under 2012 går de tio miljonerna åt till propaganda för att viltet är ett hot mot skogen samt till röjningspropaganda, trots att röjning är ett mycket värre hot mot lövskog än vad älg och rådjur någonsin kan bli och röjningen är förödande för viltets vinterföda, inte ens älg äter tall i första hand. Så inte ingår viltkött i Matlandet eller vilt i Skogsriket! Eskil har börjat med att utse ett antal ”ambassadörer” till Skogsriket och Eskil menar att Sverige kan bli ett ”fulländat Skogsrike”, av ointresse(?) undvek han vilken roll de stora rovdjuren skall få i detta ”fulländade skogsrike”. Matlandet och Skogriket visar på ett rent makabert sätt regeringens demonstrativa oförstånd och handlingsförlamning när det gäller välstånd och utveckling för svensk landsbygd. Det kan knappast framgår klarare att varg är ”pain in the ass” för regeringen och SJF kan glömma sin vision om 150 vargar i Sverige, att Norge skall åtaga sig att ha en vargstam om 50 djur är inget som SJF kan räkna in i sin kalkyl. Svensk lag säger att Sverige inom landets gränser skall hysa en vargstam som är långsiktigt livskraftig och i tillräckligt antal för att själva sprida sig till hela sitt ”naturliga” utbredningsområde. Visionen om 150 vargar jämnt fördelade över hela landet är därför inte bara en utopi, det är uppenbart en lagstridig och omöjlig utopi. Det vore intressant om SJF kunde presentera en PRAKTISKT GENOMFÖRBAR plan för hur man skall kringgå/ändra de konventioner och lagar som nu är ett hinder för vargrevir i norra rovdjursförvaltningsområdet samt hur man skall göra för att få varg att bilda revir jämnt fördelade över södra rovdjursförvaltningsområdet. SJF behöver även redovisa hur man skall få till en lagstiftning som gör att staten avlivar/flyttar(?!) största delen av de vargar som nu finns i mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Därtill behöver man redovisa hur man på ett säkert och billigt sätt skall dels minst årligen räkna antalet vargar och dels se till så att de totalt sett inte blir fler än 150 djur. Det är lätt att säga etthundrafemtio, men att åstadkomma det blir svårare.
Min åsikt är att det finns bara två långsiktigt hållbara metoder för att ”förvalta” varg:
I – Helt fri jakt som i praktiken kommer att hålla vargstammen på en mycket låg nivå beroende på Norge/Finland. Denna metod kommer troligen att accepteras av lokalbefolkningen.
II – Endast skyddsjakt och nödvärn, vargstammen kommer då att svänga kraftigt på grund av födotillgång etc. Denna metod kommer troligen ALDRIG att få acceptans.
För närvarande tillämpas metod II och vargstammen rusar mot sitt första maximum, vad blir det? Kanske 2000 eller 5000 eller vad? Vad kommer att orsaka den första nedgången och hur djup blir den? Har regeringen någon plan för olika förlopp?
0 eller 210 (150) spelade det egentligen någon roll. Calle skriver att (det fanns en tid då jag tyckte att en liten vargstam var ok). Vi var nog många som trodde att en liten vargstam med genetiska injektioner som skulle garantera en låg procent inavel, att detta var något att samlas omkring och fortfarande drivs ju just den linjen bland de flesta organisationer som är involverade, undantaget bevarandesidan.
Hos gemene man eller på gräsrotsnivån härskar dock 0-visionen och det torde knappast finnas en enda jägare som jagar med hund som vill ha varg i närheten och själv sätter jag gränsen till ca 3 mil.
Nu har vi lite av facit och det blev knappast som man tänkt. Bevarandesidan struntade helt i om vargen var inavlad eller inte, det var antalet som var det viktiga och som slutligen också regeringen anammade. Lena EK som jag trodde skulle ta tag i problemen har visat sig vara den fullständiga katastrofen för oss och för de kärnväljare som en gång lyfte C.
Det finns en del som tror att vargen reglerar sig självt genom att hävda rent biologiska fakta, mindre mat mindre kullar. I länder österut finns goda exempel på vad som händer till slut. Väldiga vargflockar och myndigheter som tappat kontrollen är i princip motsatsen. Även här hos oss vet vi att trots en obefintlig älgstam på 1800-talet fanns det
stora mängder varg och det dödades också en hel del, enligt boken Vargen-kramdjur hatobjekt, Libers förlag t.ex mellan åren 1827 – 1839 dödades 6790 vargar i Sverige och enbart i Värmland 673, i Skaraborg där jag just nu befinner mig 658 vargar.
Det kan alltså i princip bli hur många som helst men vem vill tillbaka till första halvan av 1800-talet. De gyllene åren är väl ändå den öppna kulturbygd vi vande oss vid med fridsamt betande får och kor, en levande landsbygd.
0 eller 210 vargar kanske har spelat en del av sin roll, trovärdighet likaså.
Nästa vecka skall Kjell Lennartsson och Tomas Ekberg träffa Eskil Erlandsson och jag hoppas att de då frågar vår jordbruksminister om han har en färdig plan för hur man dödar flera hundra vargar som oundvikligt blir följden av en ansvarslös politik.
Kikar in här då och då och emellanåt hugger jag till med något inlägg. Det som fascinerar mej är kritiken mot förbundet, jag kan erkänna att jag har också varit kritisk men efter lite tänkande har jag faktiskt ändrat mej. Om man tänker så här, förbundet kämpar nog på så gott det går och har ju inte beslutsrätt i alla frågor utan funkar mer som en påverkansfaktor mot beslutande organ. Lite som facket i dessa dagar, man kan inte göra ett skit mer än att försöka argumentera för eller emot i vissa frågor och hoppas på att ens ideér får fäste nånstans hos någon som bestämmer. Men att tro att förbundet eller den lokala fackklubben kan göra någon jättestor skillnad på direkten då har man inte koll på verkligheten. Vilka är det då man kan påverka… Well, vad sägs om närmaste lokala politiker. Om tillräckligt många börjar sätta press nerifrån så måste frågan lyftas uppåt i regionen, länet och till slut måste det bli en fråga i Stockholm. Jag är grymt imponerad av förbundets jobb och ihärdighet vad gäller just dessa frågor om rovdjur och då särskilt varg där först och främst så bryts överenskommelser till höger och vänster och sen kommer kritik från medlemmarna som ett brev på posten. Att Gunnar, Daniel och alla andra som rotar i denna soppa inte bara slår ut med händerna och utbrister ”Jag skiter i det här” det är nåt som jag tycker är imponerande. Vad vill jag med detta inlägget då… Well, dra dit strå till stacken. Istället för att sitta här och gnälla att förbundet ska slå näven i bordet och sätta stopp för ditten och datten som de ändå inte kan påverka kontakta era jagande facebookvänner eller jaktkamrater eller alla som ingår i ert ”nätverk” och be dem skicka kritiken till din närmaste folkvalda politiker. Kommer attacken både underifrån i form av påtryckningar från oss väljare och uppifrån i form av förbundet mot regering och riksdag så blir det ju ”anfall” på flera fronter. Samtidigt så måste nog förbundet börja tänka lite nytt och inte köra på i samma gamla hjulspår om de inte vill riskera medlemstapp. Strategier och koncept måste tas fram för olika hot. Anlita nån fräsig nollåtta som är expert på sånt istället för att kanske snickra ihop något eget. Och för bövelen, denna bloggsida är intressant, men hur mycket effektiv arbetstid att går till spillo att bearbeta politiker och myndigheter istället för att sitta här och bemöta varenda kritiskt inlägg? Det finns ingen lag som säger att varenda kommentar i en blogg måste besvaras. Och det värsta är att all kritik och svar på det har jag ju läst och sett här hundra gånger… Det kan ju vara något för kritikerna att ta till sej, har ni kritik kom med något nytt istället för samma gamla tjat… Typ! :)
Calle, vi kan vara eniga om att vargen är värst!
Gunnar. Alla gör tyvärr samma logiska tankevurpa. 210 i hela landet låter väl inte farligt. Rent statistiskt är det naturligtvis sant. Utslagen t.ex. på alla fåruppfödare betyder det en rispa på ett får vartannat år. Inget att bråka om. Sen är människan sådan att 90 % resonerar ”Det händer inte mig”. Men be dom tala om vilken eller vilka kommuner som ska hålla vargreviren med villig acceptans från innevånarna i dessa kommuner då kommer ingen att vilja föreslå vilka som ska drabbas. Jag ställde frågan. SJFs mål, är utöver taket på 210 (150), högst 1-2 revir per län. Det betyder för Värmland att vi ska skjuta 90% av länets vargar. Inte mig emot så länge inget av reviren är där jag promenerar med min hund. Hur realistiskt tror du det är? Det extra stängselbidraget till Sörmland motsvarar 0,5 % av besättningarna. Med samma nivå tar det alltså 200 år innan alla är bakom stängsel. Men då har vargen för länge sedan kommit underfund med att lika väl som jag i gamla tider hoppade över gärdsgårdar lika fint går det att hoppa över en eltråd.
Det fanns en tid då jag också tyckte en liten vargstam var ok. Men utvecklingen i Sverige och på övriga platser på jorden där man försöker driva varguppfödning bland människor har fått mig att ändra uppfattning. Vargen ska hållas borta från människor och de gröna näringarna. Som samerna uttrycker det ”Vargen är värst”.
Calle Seleborg, LRF, SJF, JRF, SKK, Skogsindistrierna, SSR, Svenljunga gruppen, Jordägarförbundet, Fåravelsförbundet, Fäbobrukarna m fl har inget begripit om jag förstår dig rätt. Du och ett antal andra debattörer har däremot lösningen, nollvison. Det kommer att leda till ett vargfritt Värmland eller Dalarna osv. Har jag uppfattat det rätt?
Tommy Olsson, jag har väl aldrig sagt att jag eller SJF arbetar för fri tillväxt? Däremot har jag sagt att hans tes automatiskt kommer att testas om inte vårt arbete lyckas!
Gunnar. Svenljungagruppen har tyvärr inte förstått att 210-kompromissen kommer inte att gälla längre. Vetskapen om vad varg betyder för sitt närområde har nu blivit så stor att ingen kommer frivilligt att offra sig, sin jakt och sina djur. Om NVV och regering följt riksdagens beslut hade man kanske klarat av det. Med ekonomin i fritt fall är det ingen om ställer upp. Att agera ”kraftfullt” gör man inte genom att skrika högt och komma med argument hur korrekta de än är. Tyvärr kvarstår nu endast konfrontation och maktkamp.
Gunnar ni agerar kraftigt skriver du.
Är det då inte märkligt att ni varken hörs eller syns ute i vårt land?
Dessutom blir jag rädd när Sjf hellre väljer Hermanssons ohämade tillväxt än att ta striden till sin spets
Ibland är det motigt. Känner mig själv inte speciellt upplyft efter att ha lyssnat igenom ”se men inte röra” men bla Lena Ek.
Tror dock att jobbet ni gör kommer att ge resultat. Håll fast vid sakliga argument som tidigare, det vinner vi på i längden.
Är lite orolig för att ni fokuserar för mycket på centerpartiet eftersom det är moderaterna som styr och ställer. Jag har skrivit det tidigare, avpolitisera frågan genom att få S och M till en uppgörelse.
Tycker dessutom att eftersöksbojkotterna sätter blåslampan i häcken på diverse sk beslutsfattare. Tycker också Svenljungagruppens initiativ att ta fram infomaterial för att förklara varför är lovvärt.
Synd att eftersöksbojkott drabbar oskyldiga djur men djurens lidande blir mindre på lång sikt om vi tar striden nu och får tillstånd en förändrad rovdjurspolitik.
Fjollträsk, det du efterfrågar pågår redan och vi kommer i framtiden förhoppningsvis att agera mera gemensamt. Jag vet dessutom att det ageras krafigt ”centalt” i Jordägareförbundet.
Sture Sjöstedt, utan politiska vänner är vi helt rökta. Det tror jag att du förstår.
Hej Gunnar,
Jag noterade i Land att både vid LRF Värmlands och LRF Mälardalens årsstämmor så utgör rovdjursfrågor 25 % av motionerna, alltifrån nollvision till ersättning till stängsel och för dödade tamdjur. Så det mullrrar ju en hel del hos dem, och en hel del av de motionerna lär hamna på LRF:s ”stora” årsstämma. Så det är definitivt läge nu att gå ut tillsammans, jag tycker LRF syns mer och mer, liksom Kennelklubben. Jordägareförbundet syns väl inte ”centralt”, däremot deras medlemmar. Jag tycker alla är med nu, så det är väl bara att sätta sig och diskutera och komma överens. Inte soloraider till Miljökommissionären, utan samla alla fyra. Det gäller även möten med Lena Ek m fl.
Egardts kommission känns bara som ett eftergiftsdagis åt betraktarna – även om han verkar vettig. Den skulle jag behandla med vänsterhanden.
Gunnar Glöersen.
Politikiskt rävspel är inget som löser vargproblemet. Ägna din tid åt ta till dig vad SJF.s verkliga vänner säger.
Anders Åberg, det där med att synas i media är ingen enkel sak. Att SJF stått längst fram i fronten och tagit alla debatter genom åren har inte varit enbart positivt. Det har underlättat för motståndarna som gjort frågan till en fråga om jägarna mot resten av samhället. Självklart inte sant, men det är så deras strategi ser ut. Brukarsidan i stort måste bli mera synlig och tuffare. LRF, Jordägareförbundet m fl måste ta fler strider och debatter. Problemet är att medlemmarna uppfattar det som att vi inget gör. En svår balansgång.
MartinJ1, det kan vara svårt att vara positiv i dessa tider. Men om jag och ledningen ger upp, vad händer då? Självklart fortsätter vi att arbeta för en vettig rovdjurspolitik. Men du har helt rätt, ju längre man väntar dess svårare blir det att rätta till felen.
Anton, det du skriver är helt rätt. Förvaltnignsplan kan man ta fram på en vecka! Utredningen kommer inte heller att ge tydliga svar. Rsiekn är att det fortsätter med nya utredningar och arbeten, närmast i den nya kommittén som regeringen tillsatt. Samtidigt växer vargstammen. Men vi är inte overksamma, jag lovar!
Jag håller också med dig Gunnar, men samtidigt är det ju som en del här skriver att ni verkar vara en ganska timid organisation och ni gör inte allt för mycket väsen av era åsikter.
Skulle man inte kunna gå ut lite hårdare i media, bråka lite, dra igång en kampanj och försöka ta plats på ledarsidorna, eller är den vägen blockerad av mediahöjdarna?
Nu känns det iallafall som att ingen gör någonting, bortsett från eftersöksbojkottarna då, som nu också fick stöd av Thomas Ekberg.
Eftersöksbojkotten gissar jag dock, får svårt att dra igång en större debatt, så tystnaden kvarstår antagligen.
Är det som Seleborg skriver att alla väntar på den första angripna människan, för att då lyfta fingret i vinden och känna efter om man behöver göra något?
I klartext, man har lämnat över initiativet i debatten till vargarna själva helt enkelt.
Calle Seleborg, Svenljunga gruppen accepterar 210 vargar i Sverige. Vi arbetar fortfarande för det medlemmarna beslutat om, 150 vargar. Något annat har inte jag mandat för!
Inaveln har blivit politk och jag är lika kritisk som du mot att genetiker får styra hela förvaltningen. Men så länge regeringen tillåter det och EU kräver det kommer jag att spela efter samma regler som de. Genetiken är inte längre en biologisk fråga, det är politik.
Stre Sjöstedt, du missar att den genetiska förstärkningen inte kängre är en fråga om biologi, det är politik. Därför blir effekterna av några valpar större än enbart någon tiondels inavelsgrad.
Tycker du är rätt hoppfull iaf Gunnar vilket du skall ha eloge för. Själv anser jag att man dessvärre valt väg redan vilket vi börjat se resultat av. Frågan är hur länge man kan vänta innan nuvarande förvaltningsmetod satt sig så pass så andra vägar omöjliggörs. The italian way som nu är vald ,medvetet eller omedvetet vald låter jag vara osagt, kan ju vara svår att få stopp på om man väntar flera år…
Gunnar: Varför ska det behöva ta så lång tid för denna rovdjursutredning samt förvaltningsplan? Utveckla gärna det för en oförstående.
Min magkänsla är att syftet är att lägga en död hand över alla viktiga beslut och istället ge grund för fri tillväxt, så länge som möjligt. Utredningen kunde sannolikt ha gjorts på en månad. Eventuellt går den dessutom direkt i sopkorgen…
Tommy, jag är inte övertygad om att eftersöksbojkott är en lösning som stärker jägarnas aktier i den allmänna debatte. Vi har dock inte så många maktmedel att ta till, dessvärre.
Jaktbojkott har jag skrivit om innan, det blir svårt få folk ställa upp på det, men det skulle vara effektivt.
Jag tror precis som Gunnar att lösningen finns i den kvaddade rovdjurspolitiken, men eftersom politikerna är förlamade av skräck inför EU så kommer nog Anders Hermanssons teori att bli verklighet.
Det kommer att ta hus i h-vete, förr eller senare.
Det spelar inte så stor roll vad vi säger eftersom riksmedia bestämt att vi har fel och de så kallade bevararna har rätt.
Vi ska dock koma ihåg att vargen själv kommer att se till att medias sympatier svänger, det är redan på god väg.
En följdfråga Gunnar. Vad får dig att tro att 90 % avskjutning i varglänen (=ner till 1-2 revir per/län) har större möjlighet att få acceptans hos politikerna än vargfritt i bebyggda trakter?
Vad gäller eftersök se gärna Svenljunga-gruppens motivering
http://www.folkaktion.com/files/Eftersksstrejk_frdigt_bildspel_pptx.ppsx
Ni talar gärna om de ansträngningar ni gör. Vore trevligt med en rapport tillbaka om varför man förkastar SJFs förslag. Och vilka?
Sen sluta upp med att tala om inavel. Genom att dra upp det stöder du varggruppens basargument. Upprepa något tillräckligt ofta blir det ett etablerat faktum. Nu kan man säga ”Till och med SJF anser att vår vargstam är inavlad och har inte bevarandestatus”.
Vår inhemska vargstam kommer inte att överleva nästa sekelskifte. Och det har ingenting med gener att göra.
Gunnar Glöersen.
Du är synnerligen naiv när du sätter din tilltro till genförstärkning via valputsättning.
En regndroppe i en tiolitershink till häften fylld vatten höjer inte mätbart vattnets höjd i hinken.
Vill man att utplanteringen ska ge effekt måste vargantalet minskas avsevärt.
Om du håller med A H om att vargpopulationen kommer att växa när maten inte längre räcker till så vet du inte hur det fungerar i naturen. Ta till dig lite av det B I, T O , M S J ,…..
skrivit. Dag Lindgren är också en förnuftig person.
SJF måste ha en egen plan och icke enbart gnälla på dem som inte vill jaga varg.
Helt rätt och bra skrivet.
Kan man inte försöka få grepp om hur stora kostnader det blivit för polisen och med detta skapa opinion mot den vansinniga felprioriteringen som görs?
Sammanställa kostnaderna för djurhållningen osv. så siffror får tala.
SvJf bör sammanställa risken för bandmaskens etablering och förlorade värden i bärmarker som har etablerad bandmask.
så kan listan på kostnader för varg i sverige fortsätta och när den är sammanställd så gör man en valfråga av det. så tänker jag att det är möjligt att få politiker att vända om från galenskaper för de kan intye nförsvara dessa enorma kostnader när de ställs mot skolor eller vård och omsorg.
Gunnar.
En bevarandesida som tjallar till EU mot 80% av det svenska politiska etablisemangets vilja måste ha skaffat sig en del fiender. Det måste gå att bygga på det.
Glöm erbjudanden om kompromisser. Det bevarandesidan håller på med nu är avledningsmanövrar i ett krig som de, tack vare de som de säger sig arbeta för och som enligt vissa ökar i antal med 40% per år, är på väg att förlora. De blandar vansinnesförslag (löshundsjakten) med erbjudanden om kompromisser för att splittra motståndarna och blidka sina mindre militanta medlemmar (i SNF). Lyckas de få oss jägare att kasta oss över de politiker som faktisk är de enda som kan få skutan på rätt kurs igen har de vunnit jackpott på lotto. Vi blir ”the bad guy” och ingen kommer ihåg att det var de som idiotförklarade den svenska samarbetsmodellen byggd på forskning och kunskap.
Mitt förslag (och nu svär jag väl i kyrkan):
Satsa på de politiker som stödde 2009-överenskommelsen. Ge dem allt sakligt stöd de kan få så att de på sikt kan ta kontrollen igen. Få SNF (i alla fall de som styr för närvarande) och SRF (det ”rumsrena” alternativet på djurrättsterrorister) att framstå som det de verkligen är, ett gäng som inte skyr varken lögner eller aktivt motarbetande av den svenska självbestämmanderätten/demokratin i arbetet för att ta kontrollen över vilt- och naturvården i Sverige.
Jag tror jag tar en tillfällig(?) paus här och ser på reaktionerna…
…som jag ser det, att den enskilde jägare inte bryr sig ett dugg om vargen, så länge vederbörande inte är drabbad själv. När etableringen kommer får många panik. I dag uppträder också ett intressant fenomen, där jägare i län utan vargetableringar protesterar starkt. De inser nämligen att de riskerar att få varg.
Jag läste någonstans, om någon som inte trodde att Sverige har de sammanhållna skogsområden, som krävs för att hysa varg i hela landet. Jag rekommenderar då den naturfilm SVT sände för några månader sedan, som visar ett myllrande viltliv i de största städerna i Europa. Visst kan vargen vara även i det platta landskapet i södra Sverige. Men naturligtvis kostar det pengar för samhället och lidande för befolkningen.
Jag upprepar min teori: Låt samhället se vad jägarna egentligen betyder, allt arbete som bara görs i det tysta.
Mats S Johansson, då hade den genetiska förstärkningen kunnat genomföras utan inblandning av EU och vi hade kunnat vetenskapligt motivera 200 vargar i Skandinavien. Det är vargens bevarandestatus som är nyckeln till framgång. Paniken spred sig i bevarandesidan när vi sa jag till genetisk förstärkning. De har lyckats stoppa den och därför sitter vi åter i klistret. Motsägelsefullt? Ja, men en beskrivning av situationen just nu.
Nu har jag som första post på webben en plädering att ge svensk varg gynnsam bevarandestatus IDAG, och argumenten för gynnsam bevarandestatus IDAG finns på SLUs forskarblogg på http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?cat=73 Dvs hur jag tolkar direktivet, men jag är ganska utförlig på en del punkter. Genom att vargen får gynnsam bevarandestatus (trots inaveln) så får Sverige kontroll över situationen. Lär dig argumentationen, utbilda miljödepartementet och de som skriver förvaltningsplanen, den måste du ha möjlighet att påverka. Vid behov kan de sedan utbilda miljökommissionären. Har du problem med argumentationen kan du fråga på min blogg. Olof Liberg visionerar nu 2000 inavlade vargar (jag håller med, och det blir det även om valpflytt funkar, om hjulen får rulla) och slår därmed artdatabanken! http://nwt.se/varmland/article1062849.ece .
Calle Seleborg, jag förstår din och andras frustration. Jag har samma problem själv. Däremot tror jag inte att du heller har lösningen som leder till färre vargar. Just nu är allt låst, men ändå tror jag att lösningen finns i den politik som startades 2009. Jag vet att du inte delar min uppfattning. Om jag har fel kommer Hermanssons, fria tillväxt att testas och sen får vi se konsekvenserna av den.
Gunnar.
Hypotetisk fråga, men jag ställer den ändå:
Hur menar du att det sett ut idag om inte jakthatarorganisationerna saboterat den plan som en majoritet av Sveriges politiska partier stod bakom?
Väntar på den dag Gunnar då du inser vad som måste bli följden av vad du skriver. Man kan inte kompromissa med någon som vill din död som människa. När Essen klagade att eftersöksbojkott var fel väg hade han inget alternativ att erbjuda. Det är som när Dalarnas länsstyrelse alltid svarar att försök något annat först. Något annat som har rimlig möjlighet att lyckas vill man inte precisera. Utom nedläggelse av verksamheten.
Jag skrev till Essen
”Tydligen har du själv aldrig stått i den situationen att du får ställa in jakten en säsong på grund av varg i dina jaktmarker. Min finnspets har blivit innekatt sedan tre år tillbaka. Jag flyttade till norra Värmland som pensionär efter en infarkt för att bedriva friskvård under trevliga former.
Jägareförbundets ”stenhårda” satsning i rovdjursfrågan är väl den största flopp som hänt sedan organisationen föddes för närmare tvåhundra år sedan. Ni brukar klaga på att 0-visionen är ett orealistiskt fantasimål. Vad är då kravet på högst två revir per län? Det skulle för Värmland betyda en avskjutning med 80-90% av vargstammen. Det får vi inte innan angreppet på människa ägt rum.
Om ni godkänner varg i kulturbygder tala då om vilka av Jägarförbundets medlemmar som ska hysa dessa vargar. Är det ok med en vargflock på Öster Malmas marker? För kom ihåg. Vi har ingen vildmark fri från djuruppfödning.”
Under hundrastningen idag stötte jag på först urinmarkeringar och sedan vargskit. Ca 500 m från närmaste bebyggelse med nötkreatur.
Gunnar jag håller med dig i det du skriver !
men är det inte mycket snack o lite verkstad ! Vad gör ni konkret för att lyfta den frågan ?
Våra motståndare gapar högt o länge syns o hörs överallt
Från Sjf Lrf,Jrf och skogsägarna hörs ett försiktigt pip ibland
Allt fler väljer att hoppa av eftersöksjakten
vad gör Sjf jo ni går ut ofentligt och tycker att detta är fel väg.
Om ni hade minsta vett så sa ni inget alls om det eftersom ni inte tycker så
Nej ni väljer att sparka undan benen på dom som reagerar på det sättet
Vad i all värden håller ni på med?