Förvalta fodret!
Igår var det heldagsövning på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien med titeln: ”Hur utformar vi den nya älgförvaltningen?”. Olika aktörer hade här möjligheten att beskriva hur arbetet fortskrider, och vilka problem man ser. Det framkom väl inget nytt, men man kunde konstatera att man från många håll fortfarande identifierar finansieringen av det nya systemet som ett problem. Vi är också överens om att vi inte kommer att ha ett helt färdigt system 120101, utan att vi måste fortsätta att finslipa formerna för förvaltningen under de närmaste åren. Tyvärr känner jag fortfarande en oro för att man tappar bort den huvudsakliga målsättningen med den nya förvaltningen: en ekosystembaserad förvaltning i samverkan, där klövviltstammarna står i balans till foderresurserna.
Att försöka förvalta enstaka arter utan att ta hänsyn till vilka resurser de är beroende av, eller vilka arter de påverkar och påverkas av, är passé. Idag samförvaltar vi arter parallellt och det nya förvaltningssystemet måste hantera detta för att bli effektivt. Det är också nödvändigt för acceptansen för systemet. Vi måste aktivt förvalta såväl klövviltstammarna som foderresurserna. Foderprognoser skall inte tas fram bara för att bestämma vilken nivå vi skall sträva efter att reglera älgstammen till, utan även för att genom en aktiv förvaltning av foderresursen kunna minska variation i tillgången till föda för älgen och annat vilt. Endast på detta sätt kan vi uppnå rimliga betestryck, samtidigt som vi har en meningsfull älgjakt. Och, i förekommande fall, en framgångsrik rovdjursförvaltning.
I en ekosystemabserad förvaltning måste även fodret förvaltas adaptivt, samtidigt som klövviltet. Foto: Fredrik Widemo.
Den gemensamma målsättningen är en älgstam i balans med fodertillgången. Detta är ett kvalitativt mål och en ambition alla intresseorganisationer och aktörer delar. Det betyder inte att vi har samma kvantitativa mål, dvs. vilken nivå vi strävar efter att ligga runt. Självfallet vill den genomsnittlige älgjägaren ha en större älgstam en den genomsnittlige ickejägaren. Vilken nivå man väljer att sträva efter måste beslutas lokalt, genom en kompromiss mellan olika intressen. Endast genom att alla involverade känner att man verkligen uppnått en kompromiss skapas en acceptans för förvaltningssystemet. Därför är det extremt viktigt att man nu verkligen visar en vilja att även förvalta foderresursen, och inte bara älgen, adaptivt.
Andelen löv och lövrekrytering ökar i den svenska skogen, vilket är bra såväl ur ett mångfalds- som ur ett foderperspektiv. Det räcker dock inte. Intensifieringen i skogsbruket har minskat foderresursen påtagligt, och koncentrerat den till hyggena. Vilket är just den del av landskapet där vi försöker rekrytera framtidens skog. Det krävs en mer aktiv förvaltning av fodret för att skapa en rimlig balans. Det finns många olika typer av foderskapande åtgärder, och de måste kombineras. Jag ser tre huvudsakliga spår för att ge signifikanta ökningar av mängden vinterfoder:
1. Planera avverkningarna, så att man får en mer jämn ungskogsareal.
2. Högröjning, där man lämnar toppröjda stammar som producerar smakligt foder.
3. Plantera tall på tallboniteter.
Visst kommer det att leda till inkomstbortfall jämfört med om vi inte hade något klövvilt. Nu har dock samhället bestämt att vi ska hysa livskraftiga stammar av våra inhemska klövviltarter, som ska medge meningsfull jakt, kunna föda våra stora rovdjur och bibehålla mångfald genom sitt bete. Betesskadorna kostar dessutom också stora summor, och de kostnaderna kommer att minska om man förvaltar foderresursen mer aktivt.
För att jägarkåren skall ställa upp på en ny och dyrare förvaltning är jag övertygad om att det kommer att krävas att vi ser att man verkligen tar ett konkret och aktivt grepp på förvaltningen av foderresursen. Annars har vi skapat ett dyrt och komplicerat system som inte når målet om en ekosystemförvaltning i samverkan. Och det är garanterat ingen som vill att vi lagt ned allt detta jobb, och skapat ett dyrt självfinansierat (?) system, som sedan ändå kortsluts på den lägsta förvaltningsnivån dvs. ute i jaktlagen…