Småfåglar är också vilt…
Ett ”vinterspäckat” vildsvinsskinn erbjuder mat under en hel vinter för mesarna. Foto © Fredrik Widemo.
Vinterns första 25kilossäck med solrosfrö tog just slut, och nästa är på ingång. Småfåglar är som bekant också vilt, men man resonerar ganska olika när det gäller att mata småfåglar jämfört med att utfodra klövvilt. För klövviltet finns det de som hävdar att man inte bör hjälpa svaga individer att överleva vintern. Dels hävdar man att klövviltstammarna blir för stora, dels hävdar man att vintern rensar bort svaga individer med dåliga anlag vilket skulle vara positivt. Konstigt (?) nog är det ingen som hävdar samma sak när det gäller småfåglar…
Det är ingen tvekan om att fågelmatandet både minskar svälten och ökar vinteröverlevnaden hos småfåglarna. Och antalet småfåglar kan bli ganska stort… Häromåret ringmärkte vi talgoxar precis utanför huset på vårvintern. På tre dagar märkte vi 60 talgoxar, vilket inte är någon liten siffra på en enda plats. Än mer anmärkningsvärt är att på den fjärde dagen roade jag mig med att titta hur många talgoxar som var märkta vid fågelbordet. Först den nionde var märkt…
Spelar antalet småfåglar någon roll? Självfallet gör det det, men vi människor kanske inte märker effekterna av vår utfodring. För hålhäckande fåglar som talgoxar är exempelvis antalet bohål normalt kraftigt begränsande för reproduktionen. Ju fler talgoxar, desto större konkurrens om bohålen. När mesarna slagits färdigt om de hål som finns, och vinnarna börjat häcka, så anländer de svartvita flugsnapparna från Afrika. Nu börjar nästa strid… Flugsnapparna försöker bygga över mesarnas bon, medan mesarna försvarar sig. På den tiden jag forskade på hålhäckande fåglar hittade jag tre döda flugsnappare i en och samma holk, där de ruvande blåmesarna tagit hand om inkräktarna en efter en. Och jag flyttat bort liken… I andra fall kan man hitta flugsnappare som ruvar i ett bo byggt ovanpå ett övergivet mesbo med ägg.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Sluta mata småfåglar? Inte alls! Däremot är det nyttigt att reflektera över att alla våra åtgärder och val får konsekvenser, även om vi kanske inte alltid ser eller förstår dem. Vad som framstår som helt oproblematiska åtgärder ur ett etiskt perspektiv kan mycket väl ha konsekvenser vi inte inser. Slutligen är dessa argument förstås en synnerligen god anledning att sätta upp och underhålla fågelholkar. Själv satte jag upp 40 stycken för tio år sedan, men nu är det dags att byta ut dem. Får nog snickra litet framöver under mörka vinterkvällar… tillsammans med sönerna, tänkte jag mig. Perfekt gemensam familjesysselsättning!
Dag,
jag har till delar gjort samma observationer som du om dugligheten hos en del foder… och SOF är delvis av samma åsikt också vill jag minnas. Min avsikt med inlägget var väl egentligen att försöka lyfta fram att vi ser väldigt olika på vad som egentligen är jämförbara åtgärder. Vilket delvis beror på att vi kanske inte tänker efter. Jag kan dock inte låta bli att ibland fundera över George Orwells Animal Farm, när man ser hur samma människor ondgör sig över utfodring av klövvilt men tycker det är självklart att mata småfåglar…
Jag kommer att fortsätta mata småfåglar ad lib; jag tror inte vi gör alltför mycket våld på naturen. Om inte annat så kompenserar vi väl troligen bara delvis för att vi männisakor skapat en för småfåglarna mindre rik miljö genom intensifierat jord- och skogsbruk.
Mesarna hamstrar en hel del frön, så de klara sig nog. Eller söker sig någonannanstans. Havregryn mättat med smält margarin, eller enklare med matolja, är ett tips, som man kan göra i stora satser. Skator kan dock käka upp det snabbt om de kommer åt det…
Som ny pensionär livar småfåglarna utanför fönstret upp. Bor i ett kedjehusområde, men går man rakt ut är det 1 km skog. Börjar mata några dagar efter snötäcket kommer. Det är nittio procent talgoxar och 10 procent blåmesar, noll procent andra första månaden. Efter en månad kommer några procent andra mesar. Framåt vårvinterna ökar biodiversiteten avsevärt men det är väl flyttare. Jag köper nätbollar med talg och jordnötter och har solrosfrö i foderautomat.
Man reflekterar ju en del…en del troligen naivt…
Matningen måste väl fördärva biodiversiteten, det är ju ett ohyggligt överskott av talgoxar som får hjälp och nästan inga andra? Enligt dina reflektioner verkar det som mina aktiviteter kan vara förödande för flugsnapparna!
Solrosfröet tar slut ganska snabbt och det kommer många fler när solrosfröet är påfyllt, men talg och jordnötspåsarna förbrukas långsamt, en del påsar finns kvar hela vintern. Så är det även om det inte finns solrosfrö! Varför producerar det kapitalistiska systemet i sitt blinda vinstbegär varor med så lite intresse för slutanvändarna som saluförda talgbollar och jordnötter? Eller?
Det mesta solrosfröet verkar inte förbrukas på plats utan mesen flyger några meter före konsumption. En del skvimpar ut också. Vad är verkningsgraden?
En tanke var ju att diversitet i matningen skulle ge diversitet hos fåglarna men det verkar inte funka. Inte ens ditt späckade skinn verkar locka några andra!
Jag skall resten av vintern vara borta tre fyra ggr drygt två veckor i stöten. Talg och jordnötter finns men solrosfröet tar slut efter en vecka. Innebär detta att jag dömmer en massa talgoxar till svältdöden? Jag tycker inte det borde vara så eftersom det ju ändå finns käk som de ratar.