Hand i hand med bönderna mot en bättre vildsvinsförvaltning
Har ägnat dagen åt att vandra runt på Elmia Game Fair. Jag återkommer med trendspaning, rapport och en liten betraktelse över denna tillställning…
Nu vill jag bara framhålla dagens invigningstal av Eskil Erlandsson. Jordbruksministern kunde idag berätta att Jägareförbundet och LRF till hösten lanserar en gemensam satsning på bildandet av vildsvinsförvaltningsområden. Satsningen kommer att kretsa runt en utbildning med tillhörande hjälp att gemensamt sitta ned och komma överens om hur man ska förvalta och hantera detta ”nya” vilt.
Det är precis så här jag vill att vi ska se på viltförvaltning i vårt land!
När två grupper, ibland, träter så tvingar / uppmanar / uppmuntrar man dem att finna gemensamma och konstruktiva lösningar annars ”hotar” man med lagar, regelverk och kusliga förordningar. Det är både billigt, effektivt och det bästa sättet att placera tvärviggar med extrema åsikter ute i kylan.
Nu ska vi bara få till en sjusärdeles bra vildsvinsutbildning sedan håller vi tummarna för att Älgutredaren, Miljödepartementet och vissa Länsstyrelser inser att lokal dialog är den enda vägen framåt…
Jag hoppas att du inser att tillfredsställelsen över att kunna säga ”vad var det jag sa” är ett klockrent ålderstecken. Vi ska alla den vägen vandra…
Givetvis måste vi sköta förvaltningen på regional / lokal nivå men hjälpen måste nog i dagens läge komma på bred front och med samlade krafter på nationell nivå. Jag har dock en känsla av att det inte är sista gången du och jag får anledning att höras och nästa gång kanske vi kan driva frågan lite hårdare och tuffare, man lär så länge man lever.
Du har en poäng där! Det intressanta var då att det svar som fanns för ett par år senda var attvildsvinsfrågan var något som skulle skötas på regionsnivå och genom förtroendevalda.
Men det är ganska kul att kunna säga ”vad var det jag sa”.. ;)
Jo, jag vill minnas det. Men goda idéer får inte komma i ett för tidigt skede och tålamod är en grundförutsättning i denna bransch. Se bara på eftersöksersättningen, blyfrågan och många andra av våra ”hjärtefrågor”. Ingen av dem har lösts genom en enda argumentation eller av några få personer. Allt handlar om sjukligt envetet utnötningsarbete.
Sedan kan man väl tycka att detta samarbete var tämligen självklart men det är inte alltid heller enkelt att få två ”folkrörelser” att dra åt samma håll…
Tänk var det inte precis detta vi pratade om på telefon för ett par år sen? :)