Det självklara ordet
Det har varit självklart i nästan hela mitt liv utom när jag var riktigt liten. I min värld idag finns det alltid med, alla dagar och alla nätter, som en självklarhet.
Sexåriga dottern har en bit kvar. Hon lär sig just nu acceptera detta livsviktiga, det här ordet som så mycket handlar om. Det lär hon sig på dagis och i skolan, hemma och inte minst när hon är med oss och jagar.
Respekt.
Allt handlar om respekt. Foto: Madeleine Lewander
På dagis och i skolan handlar det om att vara snäll mot sin kompis. Att acceptera att man kan vara olika, tycka olika. Att känna empati när någon slår sig. Hjälpa varandra.
Det är egentligen samma sak hemma. Vi lär oss respektera varandra, lyssna, känna in hur den andra tänker, ödmjukhet. Och där ingår förstås också hundarna. Man måste vara snäll mot dem, leka försiktigt. Hundarna är snälla men ska respekteras. Det är inte okej att dra hunden i ett öra så att det gör ont.
Barn i skogen har en nästan förvånansvärd naturlig inställning till allt som finns och händer där. Ingenting är konstigt eller äckligt. Att peta på en skogssnigel och bli alldeles kladdig är bara fascinerande. Spindlar, daggmaskar och gråsuggor likaså. Allt som händer där är fantastiskt. Vad vi lär barnet är att ta det försiktigt. Respekt.
Hela jakten andas respekt. Det är ett sätt att leva som känns rätt ursprungligt. När vi skjuter ett vilt djur ansvarar vi för dess omständigheter före och efter skottet. Ett skott dödar direkt. Ingen stress hos djuret. Det är inte hopklämt i en transport någonstans i världen.
Och en drivande hund påverkar inte speciellt, djuret har långt försprång och oftast total koll på var hunden befinner sig. Ofta går det rätt långsamt. Djuret har uppmärksamheten bakåt och är heller inte medveten om när skottet kommer.
När det gäller sexåriga dottern så lär hon sig också att behandla viltet efter skottet med respekt. Själva jakten är bara fascinerande, ibland långtråkig. Idag är hon försiktig med exempelvis en fälld fågel eller rådjur, det har hon lärt sig. Det är ingen sak, det är ett djur som har levt sitt liv och dött. Respekt.
Vår svenska jakt är också uppbyggd med en lagstiftning som grundar sig på respekt för det vilda. Vi har jakttider, krav på eftersökshund och så vidare.
Och så här fungerar vi jägare. Vi är glada och tacksamma för alla upplevelser med jakten, natur och djur. Vi älskar våra hundar och vårt nyttiga viltkött. Vi känner respekt.
Det finns de som aldrig tagit ordet i sin mun. Men det finns också de som missbrukar det. Som inte förstått att respekt handlar om oss allihop, människor tillsammans med djur. De tror att ordet är enkelriktat, att det bara handlar om vilda djur, ja, egentligen bara ett enda. ”Åt helvete med alla andra”.
Underligt och konstigt är det. De är inte barn men de måste ju ha varit. Något hände på vägen.
He he, jag är medveten om att jag är aningen tjatig med det här, men har vi egentligen någon viktigare viltvårdsfråga i landet än att hålla älgstammen sund?
Mats, jag har sett vad du skriver och ska snurra frågan lite omkring här. Vi lär återkomma i ämnet!
Snälla Madeleine (eller någon annan på SJF), lägg in ett blogginlagg på temat ”Sund älgstam” eller något liknande snart så Ander Å får sitt behov tillfredställt och vi andra som kanske har synpunkter på ämnet inte behöver vara rädda att ta upp saker som är OT!
PS. (lite, men bara lite, ironi) DS.
Trevlig helg!
Björn Isaksson
Skönt att se lite konstruktiva tankar Björn.
Att stortjurarna minskat kan det ju knappast råda något tvivel om.
Själv umgås jag med folk som likt jag själv lägger mycket tid ute i skogen och alla säger samma sak. jag antar att det syns även i avskjutningstatistiken.
På dom ställen som t.ex. Öland där man lagt om jakten, ser man också lätt vilken skillnad det blir. Öland är nog kanske det ställe i landet där det är lättast att få se en stortjur nu för tiden.
Men frågan är ju, alldeles oavsett vilken koll man har på beståndet, varför skall man alls skjuta dom djur som naturens eget urvalssystem väljer att spara.
Om vi nu, vilket jag tror, är överens om att vi inte kan ha tiotusentals vargar som hanterar älgstammen, så måste väl den enda logiska slutsatsen bli att vi människor då måste jaga så likt vargen vi kan.
Vargen tar normalt inte vuxna älgtjurar alls, om dom inte är utmattade eller skadade av parningsstrider och då får vi ett antal vuxna tjurar som slåss om kornas gunst och det ger ett genetiskt naturligt urval bland kalvarna.
Nu är det enstaka tjurar som råkat bli något år äldre än dom andra som alltid vinner och vi får ett urval där ålder kommer före genetik.
Det kommer med självklarhet att orsaka genetisk försämring hos älgstammen tillslut, om det inte redan har gjort det.
Det förekommer en hel del märkligheter bland våra älgar nu, dålig reproduktion, hög vinterdödlighet och andra konstiga sjukdomar, som mycket väl skulle kunna vara iallafall delvis orsakade av sämre genetisk hälsa.
Vi vet inte detta med säkerhet, men när vi talar om respekt för våra djur så borde väl enbart misstanken vara nog för att sluta med något så uppenbart felaktigt som trofejakt.
Tragiskt nog fortsätter jakttidningarna att spä på drömmarna om stortjuren, nu senast var det en glad jägare på tidningen Jakt&Jägares blogg med en 20 taggare.
Jag försökte skriva ett kritiskt inlägg där, men dom vågade inte ens ta in det, så trofetänkandet sitter djupt hos många jägare och dom enda som kan förändra det är antagligen jägarnas organisationer.
Hoppsan! Nu spårade det visst ur. Vi stoppar pajkastningen där! Här vill vi bara ha sakliga inlägg. My mistake!
W. E ARP
Ha ha ha, det där måste nog varit det sämsta inlägget i den här bloggens historia.
Har du kanske fler seriösa och väl underbyggda åsikter att delge oss?
Johannes
Tycker du har helt rätt när det gäller det osportsliga i att sikta innan man skjuter.
Det är ett ofog vi jobbar på i vårt älglag. Ett snabbt skott från höften är att föredra. Sen skjuts det ju färre djur på det sättet också vilket är jättebra för stammen.
Hmm, Anders kommer osökt in på sitt favoritområde.
Jag håller med om att det finns för få stortjurar, men frågan är hur vi vet det. Det vi vet är att dom ofta kommer i kön och vänder när någon skjuter kalv eller kviga, vi vet också att dom gamla tjurarna gärna smiter ut vi bakpassen. Det vi inte vet, så vitt jag vet, är hur stor andel av tjurarna som är kapitala.
Det skulle gå att göra på ett liknande sätt som när sportfisket i vissa områden regleras, man släpper tillbaka fisk under ett visst minimimått och över ett maximimått.
Vi har ju klarat att följa kalmarmodellens minimimått, men det kan vara svårare att avgöra om en tjur har tio eller tolv taggar, men det kanske går?
Jag tror inte alls det är omöjligt att få det att fungera, men då krävs lite vetenskap bakom.
Som vanligt är det mycket tyckande när det gäller älgjakt.
Men visst, kvotera stortjurarna kanske är en bra metod för att få upp åldern.
http://www.youtube.com/watch?v=5g3Mf2s2poM en länk till en filmsnutt jag lyckades spela in förra året. Titta noga på hur stressad geten är… Detta är strax efter upptaget.
Fin artikel du refererade till där Madeleine och vilken mäktig tjur.
Tänk om det var så överallt.
Jag vet ju att även andra lag har ändrat sin inställning till kapitala tjurar, men i riket i stort ser det fortfarande mycket dystert ut och någonting måste göras, så att Sösjölagets metod blir normgivande.
SJF borde verkligen gå i spetsen för detta, innan virrhjärnorna nere i EU får för sig att ta befälet även över älgjakten.
Anders och Johannes, ni har båda kloka åsikter och jag håller naturligtvis med om att åldersfördelningen på våra älgar är sned. Att jaga troféer som sänker våra viltstammar är förkastligt. Jag skrev om ett jaktlag härom året som jobbar hårt med älgstammen på sina marker och lyckats bra. Jag fick ett mail från en av jaktlagsmedlemmarna häromdagen som berättade att en ny storoxe nu tagit över ”tronen”. Det värmer att höra sådant och vi måste jobba för att fler tar efter. http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Artiklar/Alg/Storoxen-som-visade-vagen/
Madeleine.
Trofejakt på rådjur under dom ordnade former som du beskriver är knappast något problem och jag tror inte Johannes menade det heller, däremot är trofejakt på älg ett stort problem, som dessutom är svårt att riktigt nå ut med.
Jag har tjatat mycket om det här och om jag minns rätt så var det Fredrik Widemo som lovade ett inlägg om just det (det kan ha varit någon annan också).
Det kanske kan kännas lite OT här, men jag tycker att i respekten för djuren ligger att man gör allt man kan för att hålla djurstammarna vid så god vigör som möjligt.
Att som vi nu gjort i hundra år eller mer, välja ut och skjuta dom stora älgtjurar som det naturliga urvalet skulle sparat, är rent vansinne och tillslut måste det få genetiska konsekvenser.
All urvalsjakt måste ske enligt naturens egna lagar så gott vi förmår och det betyder i klartext att kapitala älgtjurar måste fridlysas och det fort innan allt för stor skada hinner ske.
Detta är genetisk ABC och det är rent pinsamt att inte alla jägare får lära sig det vid jägarexamen.
Tyvärr tror jag att det är så illa så att lagstiftning måste till.
Även om en del jaktlag faktiskt har insett hur det ligger till, så räcker inte det.
Hejsan och tack för ditt svar.
Jag trodde inte heller det fanns några vetenskapliga belägg för mitt påstående, utan det är mina egna teorier och smaker. Vi får nöja oss med att vi ha olika åsikt i frågan om älgjakten.
Det är enligt mig dock märkligt att du har svårt att se något fel i troféjakten. Att man skjuter de djur som naturen skulle sparat, vad tror du att det gör med genetiken och survival of the fittest ? Visst det gör med all säkerhet inget om man skjuter en stor tjur eller hjort någon gång ibland, men så fungerar det inte på de flesta ställen vilket är lätt att se när man kollar in hur stammen ser ut och mår. Kor som inte får några kalvar, tjurar och hjortar med små pinnar till horn och rent dåligt mående populationer.
Finns ställen med mycket fina rådjursstammar, där man har full koll på varje individ det vet jag också. Som oftast på fina gods söderut. Finns dock desto fler ställen där man vill skjuta största möjliga älgtjur eller hjort utan att ha den minsta aning om, eller ens bry sig om vad det finns för fler individer i området. Bara man får skjuta så stora djur som möjligt, alltså de djur, som naturen skulle sparat. Ser du inget fel i detta ?
Enligt mig, klart man får skjuta ett djur med fin trofé. Det är på de flesta håll helt lagligt om de inte är fredade eller liknande. Men varför ska man ? Är det inte bättre att försöka förvalta en stam så den blir stark och frisk ? Rimmar inte det bättre med ordet respekt ?
Mvh // Johannes
Hej Johannes!
Vi kan väl klargöra att din kommentar handlar om frågan om viltet stressas av en drivande, ställande eller stötande jakthund.
Det finns inga vetenskapliga belägg för att så skulle vara fallet. Vi jägare skulle heller inte klara av att skjuta ett snabbt springande, stressat djur, på ett säkert sätt. Jag skulle aldrig i livet göra det. Våra jakthundar är specialiserade och dresserade för just den jakt de används för. En hund som jagar utom kontroll förstör snarare jakten. Viltet har koll. Djuren kommer gående eller småspringande de gånger de nu väljer att ta sig förbi passet. Ofta står de helt stilla.
En stötande hund jobbar på lite annat sätt. Den får viltet i rörelse men vänder sedan tillbaka till föraren.
Jakt med ledhund kan säkert fungera i vissa miljöer men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara någon skillnad just när det gäller stress hos viltet. Men visst har vi hundägare ett stort ansvar.
Troféjakt är ett illa använt ord. Får man inte skjuta ett djur med fin trofé? För min egen del är det jaktupplevelsen som räknas och att viltet skjuts på ett etiskt korrekt sätt samt det goda köttet. Hornstorleken varierar. Men på flera ställen i Sverige, framför allt i de delar där vi inte har så mycket rovdjur, finns jägare som följer utvecklingen av en råbock i flera år, låter bli att skjuta den och hoppas att den ska finnas kvar tills den är kapital. Då skjuts den. Jag har svårt att se något fel i det.
Jag undrar hur mycket respekt det är i att med ett drev tvinga djur fram till passkyttar som sitter och siktar. Enligt mig rimmar det bättre med osportslighet och feghet. Respekt är något annat.
Respekt rimmar också dåligt med den trofejakt som finns och som de flesta jägare förnekar.
Barn och alkoholister är ärliga. Jägare borde vara likaså, och det är de flesta. Träffade nyss ett par mycket trevliga jägare som jagade med hund i koppel när de jagade älg. Det är respekt.
Hoppas din sexåriga dotter fortsätter med sin respekt för allt levande, djur som växter.
Mvh // Johannes
Respekt! :-D
Fantastiskt fin krönika, Madeleine.