Stort och smått

Veckan som gått har blandats med både stora och små frågor. Kanske är alla frågor stora för den de berör, men det känns ändå som en viss nivåskillnad på i alla fall visst av det som fyllt tiden. Några dagar på Öster-Malma för en konferens med länsföreningarnas ordföranden under fredag och lördag avlöstes av ett par kvällsträffar med älgjägare i Luleå för uppföljning av fjolårets jakt och planer inför hösten. Dessemellan diskussioner om kretsårsmöten och kommande årsmöte för länsföreningen. Som sagt, stor spännvidd på frågorna men det gör att jobbet aldrig blir enahanda!

Konferensen på Öster-Malma var som vanligt en trevlig tillställning även om vissa frågor självklart inte är lätta att hantera. Rovdjurspolitiken påverkar många hårt och hur man ska agera för att komma framåt i detta är inte en helt enkel nöt att knäcka. Men med högt i tak och många kloka inlägg så tror jag ändå att vi tog ett steg framåt i den frågan. Självklart går inte alla problem att lösa omedelbart, men förhoppningsvis blir vi tydligare i hur vi kan agera för att det ändå ska bli så bra som möjligt på både kort och lång sikt. I slutändan är det ändå de beslutande politikerna och myndigheterna som bär ansvaret för hur läget utvecklas. Självklart kan och får man ha uppfattningar om Jägareförbundets väg är den rätta eller inte men tyvärr uppfattar jag ibland att vissa, både inom och utanför förbundet fokuserar mer på att kritisera förbundets agerande än myndigheternas. Man kan fundera över varför det blir så. Kan det vara så att tilltron till Jägareförbundet är så stor att man anser att framgången eller motgång bara beror på förbundets vilja i frågan? Vill man kan man ta den kritiken som ett tecken på förbundets styrka! En annan del i kritiken brukar vara att Jägareförbundet får del av pengarna som betalas in via det statliga jaktkortet och det skulle fungera som en munkavle. Egentligen säger det samma sak som det tidigare, alltså att vi skulle få som vi ville bara vi ville det. Med andra ord, en stor tilltro till Jägareförbundets möjlighet att styra besluten. I den bästa av världar för oss jägare skulle det självklart vara en sanning men nu ser världen annorlunda ut och det är fler än vi som har synpunkter och vill och kan påverka beslutsfattare både inom och utom landets gränser. Att kunna vara med och påverka måste rimligen hanteras bäst genom att faktiskt vara med i samtalen med de som beslutar men i de samtalen vara tydliga med vad man tycker! Jägareförbundet arbetar hur som helst vidare för jägarnas bästa, anser man att det finns bättre sätt att lösa problemen är det självklart ett fritt val. En uppmaning från mig är ändå att lägga energin på att faktiskt ändra på beslutsfattarna eller skapa förståelse för våra problem bland allmänheten och inte ändra på andra som jobbar mot samma mål! Att målet med resan är detsamma behöver inte betyda att man måste sitta på samma buss.

Trots den ibland uppslitande debatten om rovdjuren/vargen så finns ändå en tydlig vilja och inriktning till samling och samarbete inom hela förbundet från norr till söder och det känns bra! Med lite nytt tänk inför framtiden känns det som att det kan bli snurr på verksamheten framöver. Jägareförbundet har en lång tradition bakom sig men också många utmaningar framöver som inte bara inbegriper vargproblematiken. Jag hörde på radion om hur man i Europa återuppbygger gamla byggnader enligt gamla ritningar för stora belopp. Allt fler börjar reagera på att det är ett sätt att drömma sig tillbaka till de dagar då Europa var stort i världen. Kanske ett fattigdomsbevis, har man inga drömmar för framtiden så drömmer man sig tillbaka? Jag hoppas och tror att den bilden inte stämmer med jakten och Jägareförbundet utan att vi faktiskt kan arbeta framåt och fast förankra jakten som en viktig del i det moderna samhället samtidigt som det är ett viktigt kulturarv att bära vidare. Visst blåser det motvind ibland, men det är ju bara i motvind man kan få en drake att stiga! Jag är fortfarande stolt över att vara jägare och unnar många fler att upptäcka jakten både nu och i framtiden!

Visst närmar sig våren med stormsteg och många längtar efter värme. Som jägare är jag så lyckligt lottad att jag längtar både till våren och hösten!

Som en liten kontrast till de stora svepande frågorna så hamnar man in i mer vardagsnära frågor när man möter jägare som funderar över älgjakten, den nya förvaltningen och hur den faktiskt påverkar de enskilda jaktlagen och jägarna. Det har sagts förut och det är värt att nämna igen. Den nya förvaltningen blir inte bättre än vad vi gör den till. För Norrbottens del så känns faktiskt starten de första månaderna på året inte alls så dumt. Visst finns det oro för vissa saker och tiden för genomförandet inför höstens jakt är alldeles för kort, men det som görs känns ändå som ett bra arbete av de som är utsedda i förvaltningsgrupperna. Självklart finns risken att arbetet kärvar mer när man kommer in i de mer direkt frågorna om tilldelningarnas storlek inför hösten och hur en godkänd skötselplan ska se ut. Men grunden för ett bra samarbete verkar ändå finns.

Nu skiftar fokus en del till årsmöte i länet och hantering av de frågorna. Att hantera frågor i en demokratisk organisation är inte alltid lätt, men så länge alla vill komma framåt i de reella frågorna så brukar det vara spännande. Det är bara att hoppas på att det blir så även i år!