Dags för årsmöten

Efter att ha varit mer eller mindre infrusen under den senaste veckan börjar man återigen tina upp. Även om man har bott i Norrbotten den senaste 20 åren så känns det motigt att sätta sig i bilen när det är mellan -35 och -40! Trots kylan tog jag mig ner till Lycksele för att utbilda/uppdatera ett antal av Västerbottens förtroendevalda i hur man mäter älgtroféer. Kanske inte en så stor sak för jägarna i norr även om jag upplever ett ökat intresse för att ta tillvara troféer av alla de slag även här uppe. Skillnaden mot kontinenten är ändå milsvid, men de som vill ha sin troféer värderade tar det på fullt allvar och allt ska bli rätt så att man får samma resultat oavsett vem som gör jobbet.

Annars märks det av på kontakterna att kretsarnas årsmöten är nära förestående. Frågor om motionshantering och rösträtt duggar ganska tätt. Visserligen arbetar man kanske numera på lite olika sätt för att få genomslag för sina frågor, men kretsårsmötet och motionshanteringen är ändå fortfarande basen i Jägareförbundets verksamhet. Det här är för många en självklarhet medan det för andra är mycket oklart. De finns till och med tillfällen då folk blir överraskade över att man måste vara medlem i Jägareförbundet för att få rösta på jaktvårdskretsens årsmöte eller vara valbar till styrelseuppdrag! Vilken annan medlemsorganisation drabbas av det? Säkert är det vårt eget sätt att informera som på ett eller annat sätt är grunden för detta. På många håll och i många kretsar har man arbetat med den filosofin att ”alla får vara med” i den verksamhet som kretsen har oavsett om de är medlemmar eller inte. Får de se vad vi gör så kommer de att välja att bli medlemmar. Verkligheten har många gånger istället blivit att man inte inser behovet av att vara medlem, man får ju allt i alla fall!

På samma sätt är det många som som inte är medlemmar som tycker att de bör kunna gå på kretsens årsmöte och påverka verksamheten. Först om jag får som jag vill kan jag tänka mig att bli medlem! I min värld blir det här ett konstigt resonemang, vill man påverka en förening så borde det vara självklart att först bli medlem!

Nåja, detta är ändå undantagen, på de allra flesta håll fungerar det bra. Det enda som verkar vara lika för de flesta är att man tycker att alldeles för få medlemmar faktiskt dyker upp på kretsårsmötena. Självklart finns det tips och idéer hur man ska få folk att komma, har du själv något tips att ge så lämna det gärna i kommentarerna!

Nu rullar som sagt kretsårsmötena på och det ska bli spännande att se vilka motioner som kommer till länsföreningen och sedan kanske vidare till Svenska Jägareförbundets årsmöte  i maj. Normalt brukar det vara både stora och små frågor från besk kritik till nyskapande idéer. Självklart hoppas man mest på det senare, men man får hantera det som kommer!

24 Kommentarer
  1. Björn Sundgren says:

    Jag har nog tänkt tanken Björn. :-) Jag återkommer i frågan och jag delar i grunden din uppfattning. Möjligen har vi mer uttalad troféjakt på rådjur söderöver än troféjakt på älg i norr…

  2. Björn Isaksson says:

    Björn
    Vore det inte dags att ha en särskild tråd om ”trofèjakt”. Anders går ju igång så fort han ser ett älghorn med mer än två taggar;).
    Jag anser inte att vi har troféjakt i Sverige, det menar jag förekommer på köpjakter i Ungern, Sydafrika m fl länder. Här är det mest en slump om vi råkar stöta på en 24-taggare.
    Det är självklart att vi vill ha kapitala älgar och vi kan se att Kalmarmodellen hjälpt oss i rätt riktning och det är kanske dags att uppdatera modellen efter utvärdering på ett eller annat sätt.
    Du kanske kan visa på lite forskning på området, om sådan nu finns.

  3. Anders Åberg says:

    Mats.
    Att påstå att jag skulle ha skrämt bort SRF från tråden var var väl ändå i löjligaste laget, dom får man nog inte tyst på så enkelt.
    Om du nu gillar trofejakt, men inte hittar bättre argument än detta för det, så måste jag nog kosta på mig ett litet leende.
    Däremot var det ju andra som deltog i diskussionen, eller hur, varför ondgör du dig inte över dom med, eller råkade dom ha samma uppfattning som du själv?
    Ibland Mats, kan det vara så, att om man inget har och komma med, så är det bäst att inget säga, men om du nu vill säga något ändå så varsågod, men då blir det gärna ungefär så meningslöst som det blev här.

  4. Mats S Johansson says:

    Anders Åberg.
    Mitt huvudbudskap var:
    Snälla Anders, låt troféjaktsdiskussionen ligga om inte inlägget specifikt handlar om det.
    Det här inlägget råkade ha en bild med älghorn. Det räckte för att du skulle gå igång. I andra närliggande inlägg hade vi både representanter för Rewild Europe och, kors i taket, SRF ordförande inne. Det är definitivt inte var dag SRF törs visa sig med officiella representanter (som inte väljer att tala som privatpersoner eller smita när frågorna inte passar) Tack vare(?) din troféjaktsiver, hade de möjligheten att smita ut bakvägen när det började hetta till. Eller var det av ren feghet? Vad tror du?
    Jag lovar ta en debatt med dig om någon av SJF bloggare lägger in ett inlägg som handlar om troféjakt eller Darwins teorier. Under tiden kan du slipa på beskrivningen av hur man håller en uppe medelåldern på svenska älgtjurar i en stabil älgstam utan att det blir åldersluckor. Smal sak enligt dig, Svårt tycker jag. End of story för den här gången.

  5. Anders Åberg says:

    Mats.
    Jag noterar att du blandar ihop kvalitet och kvantitet, sjävklart väljer vi människor vilken medelålder älgstammen skall ha och utifrån ett sådant drömläge som rådde på 80-talet hade det varit en smal sak att skapa en mindre men betydligt bättre stam.
    Sedan noterar jag också att du inte lyckas prestera några argument i själv sakfrågan om den genetiska utvecklingen.
    Att mäta degenerrering går bra när det gäller tamdjursavel och där går det oroväckande snabbt, i naturen går det antagligen långsammare men om man ville så var det nog mätbart.
    Däremot så är ju mätning knappast nödvändig för att inse den ganska förkrossande logiken i Darwins teorier, som ju tillslut obevekligen leder till det jag hävdar.
    Att hävda motsatsen är ju att säga att älgtjurarnas stora horn och deras inbördes strider inte har någon som helst betydelse, vilket naturligtvis varje tänkande människa inser är felaktigt.

  6. Mats S Johansson says:

    Snälla Anders Åberg.
    Oavsett rubrik på inläggen klara du att få dem till att bli en debatt om troféjakt. Jag ber dig, ta en till här http://www.jagareforbundet.se/Viltet/ViltVetande/Artpresentationer/Alg/
    (en bit ner på sidan) och fundera på hur medelåldern utvecklades från tidigt sjuttital till de underbara foto-, eller för den delen, troféjakts-åren i början på åtti-talet.
    Nu var det så att samhället till slut insåg att man inte kunde leva med en älgstam på nästa en halv miljon individer som dessutom växer med ett tvåsiffrigt %-tal om året.(som ör att medelåldern ökar) Jag vet inte om du lärt argumentationsteknik av SRF, men ditt tal om genetisk utarmning är till förväxling likt deras tal om biologisk mångfald. Styrkan ligger i att det inte kan bemötas eftersom det inte kan mätas objektivt alt. tar för lång tid för att kunna bevisas vara fel.

  7. Björn Sundgren says:

    Anders, det är bara att påpeka på! Det jag menade med att den mänskliga jakten har varit en del av de urvalsfaktorer som skapat dagens älgstam så menade jag den mänskliga jakten från den tid då inlandsisen drog sig tillbaka och fram till våra dagar. Den jakt som släpptes fri 1789 gjorde i princip slut på älgen i Sverige och stammen har tidvis under 1800-talet varit nära nog utrotad. Den uppbyggnad som sen följde med en jakt långt under tillväxten i mitten av 1900-talet gav älgen möjlighet till återhämtning både antalsmässigt och kvalitétsmässigt. Det som har hänt sen 1980-talet är att man vid sänkningen av stammen har lagt för mycket tryck på de vuxna djuren och för lite på kalv vilket har lett till låg medelålder. För inte allt för länge sen var ju till och med kalvjakt straffbart! Det innebär inte nödvändigtvis en genetisk utarmning, tjurar har samma gener som gamla som de hade som unga, men påverkar troligen på längre sikt älgstammens utveckling på ett eller annat sätt. Det är också skillnad på genetisk utarmning och genetisk förändring. Om älgen är ”genetiskt skadad” eller inte kan nog diskuteras liksom om detta skedde vid 1800-talets början eller under 1980-talet och fram till idag. Det vi kan vara överens om med dagens kunskap är att man bör förbättra kvalitén genom att bland annat höja medelåldern i stammen. I det läget att älgstammen ser bättre ut (det skiljer stort inom landet i vilket skick stammen är idag) så är vi i det läget att jag anser att det går att fälla även ett visst antal större tjurar och då ser jag heller inget fel i att premiera dessa. Det jag sa tidigare att mer fokus kanske bör läggas på den som förvaltar jakten där älgen fälls snarare än skytten kan alltid diskuteras, men det är en lite annan fråga.

  8. Anders Åberg says:

    Björn.
    Ja det börjar bli lite långdraget nu det här, men jag känner att jag med risk för att bli rejält tjatig ändå måste påpeka en sak i ditt senaste inlägg.
    Du skriver ”vår jakt är en av urvalsfaktorerna som styr älgens utveckling och så har det alltid varit och att inse det är en av grunderna för att sköta jakten så klokt som möjligt.”.
    Möjligvis missförstår jag dig nu, men det där låter ju som att en jakt som riskerar att skada och historiskt sannolikt redan har skadat älgens genetiska hälsa, enligt dig är en av grunderna för en klok jakt.
    Denna jakt har resulterat i en bedrövlig älgstam i stora delar av landet.
    Dock så verkar det ju ändå som om vi är överens om att insatser krävs för att förändra sakernas tillstånd, men då, för att anknyta till Johannes kloka inlägg i början av tråden, vore det väl en ren självklarhet att iallafall inte dela ut medaljer till dom som skjuter storoxar, det verkar en aning kontraproduktivt för att uttrycka sig milt.

  9. Björn Sundgren says:

    Anders, jag tror att du har framfört dina åsikter och som jag skrev tidigare så är jag rätt säker på att jag förstår vad du menar. Jag är också fortfarande helt övertygad om att man kan kombinera en väl sammansatt och sund älgstam med ett jaktligt uttag från alla kategorier av älg. Det innebär inte att man skjuter bort alla avelstjurar utan tar en del även av dessa så som det alltid har varit. Jag delar som sagt synen på att det är bra för älgstammen om det finns fullväxta stora tjurar i sån omfattningen att det också finns en avelskonkurrens. Men däremot ställer jag inte upp på den tydliga skillnaden du gör mellan ”naturligt” och av människan påverkat. Vi kan säkert fortsätta med våra argument länge till, men det jag hävdar är alltså att även om man blir bättre på att släppa upp större avelstjurar så finns fortfarande utrymme för att också fälla ett visst antal av de större tjurarna. Det du kallar hårda fakta är nämligen inte fullt så hårda. Du strävar efter att sköta älgstammen genom jakt så att den fungerar precis som den skulle ha gjort om människan inte fanns. Jag hävdar att människan och vår jakt är en av urvalsfaktorerna som styr älgens utveckling och så har det alltid varit och att inse det är en av grunderna för att sköta jakten så klokt som möjligt. Frågan är alltså först att komma överens om vilken älgstam vi vill ha (med utgångspunkt i jägarnas, markägarnas, biologernas och allmänhetens syn på älgen), sen hur vi når dit via olika avskjutningsstrategier. Vad gäller avskjutnignen av tjurar finns tre modeller, din modell med totalfredande av större tjurar är en, min modell där man tar en viss andel av alla ålderskategorier är en annan och ytterligare en annan modell är den där man sparar tjurar av en viss storlek som berördes i en tidigare kommentar. Vad man väljer beror på var man bor och vilka mål man har, men jag är övertygad om att alla som arbetar med förvaltning vill ha en sund och livskraftig älgstam och jag tror att det finns fler vägar än en att nå dit. Självklart delar jag också uppfattningen att jakten och viltet ska skötas så att det går att försvara och förklara för de som inte jagar. Jag är övertygad om att detta ryms inom olika modeller för älgskötsel

  10. Anders Åberg says:

    Björn.
    Sverige är inte i ett läge där vi absolut måste ha inkomster från internationella trofehungriga miljonärer, så precis som du skriver så bör vi vad gäller turistjakt satsa på seriösa jägare och jag är övertygad om att det finns åtskilliga sådana.
    Sedan går det inte, hur man än vrider sig, att komma ifrån att i älgens naturliga fortplantningssystem och det urval som sker där, prioriteras 20-taggarna och vill vi ha en frisk och bra älgstam måste vi göra det samma.
    Om vi dödar just dom som naturen skulle sparat, så stör vi det genetiska urval som styr och formar arten älg till att långsiktigt överleva i sitt ekosystem.
    Detta är hårda fakta och att blunda för det är enbart pinsamt.
    Att därför som du faktiskt gör, argumentera för att vi även i fortsättningen skall skjuta dessa djur är alltså att gå emot vår egen kunskap i frågan och på sikt medvetet försämra älgens genetiska styrka och detta bara för att kunna briljera inför sina kompisar, kanske komma på bild i en jakttidning och få medalj för felaktigt beteende.
    Inser du verkligen inte hur detta bidrar till att förlöjliga jägarkåren i folks ögon och ger massor av gratis ammunition till dom som är ute efter att stoppa allt vad jakt heter.
    Som du själv skriver så kan vi inte prioritera allt i älgförvaltningen, men skall jakten kunna försvaras i framtiden måste en så naturlig älgstam som möjligt vara högsta prioritet och man kan säkert ha ett antal olika ideer om hur det skall förverkligas, men att fortsätta skjuta dom bästa avelsdjuren kan knappast vara en av dom.

  11. Björn Sundgren says:

    Hej
    Hur sparande påverkar älgstammen skiljer sig självklart över landet. Att spara mellantjurar är den vanligaste modellen, men där kan man riskera att tjurar med dåliga gener (eller i alla fall gener för små horn) hamnar inom sparandeintervallen i många år medan de med gener för stora horn kanske bara är fredade under ett år av sitt liv. Vill man använda modellen med att spara s.k. mellantjurar så måste man i så fall lägga sig på en tillräckligt hög nivå så att de med anlag för stora horn verkligen blir skyddade. Här uppe är det inte ovanligt att de är uppe i tio-taggar redan som 3-4 åringar så ett spann på 4-8 taggar här känns inte relevant. Att sätta ett övre tak är en mindre vanlig åtgärd och jag tror att jag i tidigare kommentarer har sagt vad jag tycker där, att det vore synd att helt stoppa jakten på större tjurar. För att en returtjur ska återgå till få taggar igen så krävs en ålder där risken för svältdöd och annat gör att man istället kommer att hitta gamla returtjurar självdöda i skogen. Personligen tror jag mer på en jämn avskjutning genom hela tjurstammen, avskjutning efter tillgång. Problemet med dagens låga medelålder är inte i första hand någon form av riktad troféjakt utan ett för högt uttag av vuxna djur i förhållande till kalvavskjutningen.
    Sen kan man fundera över resultaten av att skjuta många stora tjurar. Uppenbarligen fortsätter vår älgstam att producera kalv även i områden med få stora tjurar, även om viss forskning tyder på att korna oftare väljer de mindre tjurarna vid ombrunst vilket kan leda till senare kalvning och kroppsligt mindre kalvar. Om vi under lång tid sparar mellantjurar som vi pratade om ovan så kan man eventuellt få en övervikt av tjurar som trots ålder aldrig får mer taggar än det vi idag kallar ”mellantjurar”.
    Självklart vill jag också ha stora tjurar i älgstammen, det tror jag både jägare och icke-jägare vill se! Om man som företagare vill satsa på ren turistjakt som du nämner så måste man se till att kunderna får valuta för pengarna om man vill vara seriös. Att skjuta bort alla stora tjurar de första åren är väldigt kortsiktigt. Hade jag haft stora marker och velat satsa på detta hade jag sett till att könsfördelningen i stammen hade varit jämnare än idag och ”producerat” fler tjurar som kunde bli äldre så där tror jag att resultatet kan bli det omvända mot vad du är orolig för, i alla fall om de som vill ha turistjägare är långsiktigt seriösa! Vår jakt i Sverige har ju sedan istiden inriktats på att få mat ur skogen och en älgstam med mycket kor i förhållande till tjurar är bäst på att producera kött. Det är mycket av anledningen till att dagens älgstam ser ut som den gör. Vad som är en ”naturlig älgstam” kan ju diskuteras, men ska vi sköta den så finns det olika målsättningar och det går inte att maximera alla. Vi kan inrikta oss på maximalt med kött, maximalt med skottillfällen eller maximalt med stora tjurar eller någon mix av detta. Hur vi gör avvägningen mellan dessa tre mål får man fundera på inom län, förvaltningsområden och jaktlag

  12. Lars Söderberg says:

    Björn. Finns det någon konstaterad skillnad och i så fall vilket ur genetiskt och reproduktionskäl ?
    A) Göra som vi gör i våra jaktlag, spara 4-8 taggar.
    B) eller spara från 8 taggar och uppåt?

    Blir det fler stora tjurar i verkligheten med alt B?

    I allmänhetens ögon är det inte positivt för jägaren om vi går för hårt åt de ståtliga tjurarna.
    Dessutom är det väl så att turistjakt som diskuterats i tidigare tråd kräver stora trofétjurar och den typen av organiserad företagsjakt riskerar att skjuta sönder stammen om vi inte hittar effektiva styrmedel.

  13. Björn Sundgren says:

    Anders, jag tror att jag begriper ditt resonemang men det behöver inte betyda att jag kommer att tycka exakt likadant som du för det! Bättre kvalité och högre medelålder i älgstammen ser jag positivt på. Men att helt avstå från att skjuta större tjurar tror jag inte lika benhårt på som du gör, jag tror nämligen fortfarande att det går att kombinera bra genomförd älgförvaltning med avskjutning även av större djur.

    Sen är vi så klart också tillbaka i ett ämne som jag tycker är intressant. Du säger att ”Så ser det ut under naturliga förhållanden” och ”så låter naturen den normalt sett leva”… Men eftersom mänsklig jakt har påverkat älgstammen i tiotusentals år och vi fortfarande är en av flera topp-predatorer så kan man alltid fundera på hur naturlig den mänskliga jakten ska anses vara? Jag har fortfarande uppfattningen att vår jakt är naturlig!

  14. Anders Åberg says:

    Men Björn, du tycks inte begripa det viktiga i frågan.
    Det är bland dom stora tjurarna och i kampen dom emellan som det avgörs vilka gener som skall få föras vidare.
    Så ser älgens eget urvalssystem ut.
    Predatorerna som t.ex. vargen slår heller nästan aldrig tjurar i sin bästa ålder. Slutsats; när en tjur är som störst och starkast så låter naturen den normalt sett leva.
    Så se det ut under naturliga förhållanden, dessa förhållanden har lett fram till djurarten Älg så som den ser ut nu, eller iallafall såg ut, innan mäniskor började döda dom bästa avelsindividerna.
    Vi kan inte avgöra vilken tjur som är den bästa, det kan bara den inbördes kampen dom emellan göra och det fungerar bara om det finns flera sådana individer och dom är oftst få till antalet även under naturliga förhållanden.
    Att medvetet skjuta dom djur naturen skulle sparat, bryter direkt mot naturens egna lagar och skapar en onaturlig situation.
    Jag förstår att drömmen om stortjuren sitter djupt och jakttidningarna gör vad dom kan för att hålla den vid liv, plus då att ni delar ut medaljer till dom som gör fel.
    Men allting förändras och med modern kunskap om naturen så måste och har också jakten förändrats.
    Mycket av den förändringen har tagit sin utgångspunkt i det jag påstår här och jag tror dom flesta egentligen begriper hur det hänger ihop, men det är dåligt och inkonsekvent genomfört.
    Här borde SJF verkligen gå ut och verka för en långsiktigt hållbar, naturlig och genetiskt sund avskjutning, baserad på kunskap och inte på våta drömmar från en svunnen tid då man inte begrep bättre.
    Då kunde också jakten som sådan samla lite poäng i opinionen och många andra naturmänniskor än jägare kunde ställa upp till dess försvar.

  15. Björn Sundgren says:

    Anders, att älgstammen kvalité kan höjas över i princip hela landet är vi nog överens om. Att man kan kombinera god älgvård med jakt även på större tjurar är vi uppenbarligen inte riktigt lika överens om! Även dom som håller på med avelsarbete på tamdjur kan plocka bort stora djur så länge det inte är dom bästa, allt beror på hur många man har att tillgå. Som sagt, bättre kvalité leder också till fler stora tjurar och i praktiken möjlighet att även skjuta större tjurar utan att det negativt påverkar det genetiska urvalet.

  16. Anders Åberg says:

    Björn. De stora tjurar som blir så gamla så dom går på retur tappar oftast rejält i taggantal och blir på så sätt skjutbara igen och jag kan verkligen inte se någon som helst hållbar anledning till att fortsätta ta död på dom bästa avelsdjuren.
    Tänk om en djuruppfödare skulle bete sig så.
    Det bästa vore ju naturligtvis om jägarkåren själv verkligen tog tag i frågan och inte bara överlät den på frivilliga initiativ.
    Dom frivilliga initiativ som ändå tas är dock vällovliga och ofta mycket bra, som t.ex. Öland, men dom räcker inte och fortfarande räknas en 8-10 taggare som stor i nästan hela södra delen av landet.

  17. Björn Sundgren says:

    Anders, visst finns de jägare du beskriver, men det är i klar minoritet bland de som jag har mött. Visst är det positivt med en viss andel större tjurar i stammen som kan konkurrera, men det ena behöver enligt min mening inte utesluta det andra. Om man har ett antal större tjurar som dessutom har avlat av sig ett antal år i god konkurrens, varför då hellre låta de stora självdö på grund av fridlysning än att ha dem som en möjlig del i avskjutningen? Vad gäller fridlysningar och andra metoder så görs detta på frivillig väg på många håll, antingen som ett absolut tak men oftare som en begränsning av tjurar i ”mellanklassen”. Resultaten visar sig relativt fort där man genomför det och intresset för detta sprider sig. Jag tror alltså fortfarande på en gyllene medelväg där man både kan förbättra kvalitén i älgstammen och just därför också kan ha möjlighet att skjuta även större tjurar. Som sagt, även i en ojagad stam så dör de större tjurarna på ett eller annat sätt.

  18. Björn Sundgren says:

    Johannes, din idé om rävmössan tog väl på sätt och vis Svensk Jakt hand om i senaste numret. Idén är bra och värd att jobba vidare på! vad gäller stora horn så är det ju så att ett större handjur är rätt stort med ”bra trofé” under ett antal år. Det är alltså inget motsatsförhållande mellan att avla på goda gener och att med jämna mellanrum fälla stora handjur. Men som alltid är det ju en fråga om seriös hantering av den totala förvaltningen.

  19. Anders Åberg says:

    Björn.
    Där tror jag du har riktigt riktigt fel.
    Jag hör och ser exempel varje år på hur dom få stortjurar som finns skjuts bort och utsikten att bli hjälte i en jakttidning och samtidigt få medalj är självklart en drivkraft för att knäppa den där tjuren som man egentligen borde ha sparat.
    Förusättningen för att älgens eget naturliga urvalssystem skall fungera och att dom bästa generna blir dom som förs vidare är att det finns flera stora fullt utvuxna tjurar, i klartext ca 20 taggare, som får kämpa om parningsrätten, jag vet inte hur många gånger jag skrivit detta nu, men det ju en fullständig självklarhet, finns det bara en så vinner den alltid oavsett gener.
    Detta pisamma slingrande för att trots bättre vetande ändå ha kvar chansen att skjuta stortjuren, skadar förtroendet för jakten och det är just det som gör mig övertygad om att här tråkigt nog krävs myndighetsingipande för att rätta till situationen.
    Fridlys alla tjurar över kanske 14 taggar i norr och 10 taggar i söder i några år, sedan får vi utvärdera.
    Jag tror att skillnaden i älgstammen skulle visa sig ganska fort.

  20. Johannes Glännman says:

    Visst kan man se det som så att om det finns stora ”trofédjur” på sin mark så har man lyckats med viltförvaltningen. Och det stämmer ju också det är bara det att jag då inte förstår lusten att vilja skjuta resultatet och förhindra föryngring med bra gener. Är det inte då bättre att vänta tills individerna i fråga börjar bli gamla och gå i retur och inte har samma ”status” längre.

    Att en trofé är ett minne från en jakt kan jag hålla med om. Dock har jag aldrig förut hört någon säga, eller sett någon skriva, att det inte behöver vara stora horn. All heder till dig Björn.

    Jag förstår att vitsen med rävjaktstävlingarna är att bedriva vad man i jägarkretsar kallar ”viltvård” men är det inte fel väg att gå ? Speciellt då merparten av jägarna inte gör något med rävarna. Vore det inte smartare att i sådana fall göra en tävling där snyggaste rävskinnsmössan eller något liknande vinner. Detta borde göra att tävlingen går från en hetstävling där flest rävar vinner till en tävling som gör att kunskap om hantverk och tillvaratagande av djur lever vidare. Samtidigt som man gynnar småviltet.

    Då har man ju dessutom en fin trofé som både värmer öronen, bidrar till kunskap och är småviltsgynnande. Det enda som gynnar en trofé från en älg skjuten i sina bästa dagar är människan ego..

    Mvh // Johannes

  21. Björn Sundgren says:

    Anders, vad som är gammalt och unket finns det säkert delade meningar om. Att vi ska förvalta viltet på ett så bra sätt som möjligt hoppas jag att vi alla tycker, för allas bästa. Den troféjakt du syftar på är väl just det jag i mitt tidigare svar också tog avstånd från. Att man däremot sparar troféer från trevliga jakter ser jag inget fel i. Att man sköter sin viltstam så att man med jämna mellanrum kan fälla större handjur bygger på att det finns ett antal äldre handjur i stammen. Troféjakt enligt den modellen är alltså inte oförenligt med god vård av viltstammarna. Även utan jakt dör även äldre djur i naturen så att att man skulle ”skada älgstammen” genom att fälla större tjurar är att gå väl långt! Jag kan delvis hålla med om att mer fokus borde vara på de som ansvarar för förvaltningen av markerna snarare än den faktiska skytten, men så länge jakten och förvaltningen fungerar på ett bra sätt så är trofémätning ytterligare ett sätt att mäta kvalitén på viltstammarna. Som du säger själv i avslutningen, ge medaljer till dom som kan visa att de har höjt medelåldern och förbättrat sin älgstam. Det kan man bland annat visa genom ett jämnt och reglerat uttag av fullväxta tjurar av sådan ålder att de har hunnit ”göra sitt”.

  22. Anders Åberg says:

    Björn.
    Trofejakten är en gammal unken manbarhetsrit, det handlar enbart om lite distans till frågan för lätt inse det.
    Nu när alla vet hur naturen fungerar och hur viktigt det är att det naturliga urvalet störs så lite som möjligt så är det en ren pinsamhet att det delas ut medaljer till och görs hjältar i jaktpressen av dom som skjutit fel djur och därmed faktiskt skadat älgstammen.
    Verkligen dags att vakna upp och rensa ut sådana här förlegade dumheter.
    Jakten och jägarkåren behöver stärka sina positioner i opinionen nu när den angrips från alla möjliga håll och då måste jakten bedrivas på ett så naturligt sätt som möjligt.
    Ge medaljerna till dom som kan visa upp hur dom har höjt medelåldern och förbättrat sin älgstam istället, så kanske vi som älskar naturen tillsammans kan försvara den svenska jakten, oavsett om vi jagar själva eller ej.

  23. Björn Sundgren says:

    Johannes, det finns säkerligen en mängd orsaker till att man gör bedömningar av de troféer man skjuter och också varför man väljer att skjuta ”trofédjur”. Vad som är en trofé kan man också diskutera, för mig är det ett minne från en jakt och behöver definitivt inte vara några stora horn. Själva idén med att mäta troféer och tilldela medaljer ses ofta felaktigt som ett sätt att premiera skytten, men egentligen är det faktiskt en del i en långsiktig viltförvaltning för att se hur man sköter sina viltstammar och hur de som ansvarar för markerna lyckas i sin strävan att få fram fullväxta kapitala djur. Jag mäter en hel del troféer och jag upplever inte bland de jägare jag träffar att de skryter utan mer ser det som ett minne från jakten.
    vad gäller rävjakt eller rovdjursjakt så är orsaken till de tävlingar du pratar om något annat, även om ett fint rävskinn också kan vara en trofé och ett minne. Tävlingarna har man mest för att öka intresset för rovviltsjakten på de mindre rovdjuren och på så vis gynna övrigt småvilt.
    Sen har ordet troféjakt en mindre god klang idag. Jag kan inte se några problem med att spara ett minne om jakten går rätt till och man också ser till att man tar tillvara det fällda viltet på ett bra sätt. Den negativa bilden av troféjakt är väl då jägaren bara är ute efter ett stort horn och inte på något sätt bryr sig om vare sig förvaltningen eller tillvaratagandet eller har respekt för det fällda viltet. Om man syftar på det då man pratar om troféjakt så kan jag delta i den kritiken, men det är alltså i mina ögon någonting annat än att ta tillvara ett minne från en i övrigt ”normal” jakt.

  24. Johannes Glännman says:

    Synd att dessa tävlingar om troféer och liknande får fortsätta finnas. För frågar man jägare finns det ingen troféjakt utan all jakt är så naturtrogen och respektingivande som det bara går. Jag tycker det vore betydligt mer respektingivande om jag kom till en jägare som sa ”de här älghornen har jag hittat på min jaktmark” eller visar ett kort på en stor fin råbock som går på dennes åker och äter. Själv har jag hittat både rådjurshorn och älghorn ute i naturen och jag är låååångt ifrån ensam. Men för många verkar det manligare att skjuta sen plocka, mäta och skryta.

    Nu låter det som jag är en jägarmotståndare, verkligen inte. Jag var på min första jakt häromsistens och håller på med jägarexamen. Dock förstår jag mig inte på denna tävlan om störst, bäst och vackrast och skakar mest på huvudet när man i tidningar utlyser tävlingar om vem som kan skjuta flest räv. Jag ser inte tjusningen i det hela. Vad är det som är så bra med att ha skjutit en stor fin älgtjur att man ska få något pris eller bedömning ?

    Mvh // Johannes

Kommentering är stängd.