Ut i skogen ska vi gå…

Idag anordnade Skogsstyrelsen ett dialogmöte om sociala värden i skogen. Med sociala värden förstås här ungefär möjligheter till rekreation och friluftsliv. Och kanske ett tilltalande landskap att vistas och leva i, dessutom. Det finns en hel hög undersökningar som visar att man mår bra av att vara i skogen, och till och med att man snabbare återhämtar sig efter sjukdom om man får titta på bilder av skogsmiljöer. Ur ett samhällsperspektiv finns det alltså pengar att spara på att vi är ute mer i skog och mark. Därför är skogspolitiken utformad så att man ska ta hänsyn till sociala värden, och alltmer fokus läggs på dessa bitar. Det gäller både i Sverige och utomlands, där man har mindre skog än vi har.

 

Rekreationsvärden ser olika ut för olika människor, och vi tjänar alla på att fler kan finna vad man söker och utnyttjar det. Foto ©: Fredrik Widemo.

Vi jägare är förstås ute mer än de flesta, och att vi mår bra av det är välbelagt. Möjligheten till rekreation är en viktig del i jakten för de flesta av oss, och vilken miljö vi jagar i påverkar självfallet hur vi upplever jakten. ”Sociala” värden i skogen och landskapet är alltså viktiga för oss.

Jämfört med det mesta annat friluftsliv är vår verksamhet begränsad av att den är knuten en brukarrätt av ett visst område. Jag har kort sagt liten nytta av sociala värden på någon annans jaktmark, medan en fågelskådare eller svampplockare genom allemansrätten kan välja att besöka ett område som man tycker verkar tilltalande och trevligt. Därmed är vi jägare mer än många andra beroende av att man regelmässigt tar hänsyn till sociala värden inom skogsbruket så att ”all” skog blir hyfsat gästvänlig.

Ofta fokuserar diskussioner om sociala skogsvärden främst på tätortsnära miljöer, som besöks av många människor. Dagens övning handlade i linje med detta bland annat om hur man kan identifiera områden med stora sociala värden, så att man inte förstör dem. Ur vårt perspektiv är det dock kanske mer viktigt att identifiera vad sociala värden är, och genomgående ta hänsyn till dem, än att peka ut några specifika områden och skydda deras värden. Den synen ligger dessutom helt i linje med den svenska modellen för skogsskötsel, där vi tar miljöhänsyn vid allt skogsbruk. På så vis får vi alla lätt tillgång till en mindre intensivt brukad skogsmiljö, än i länder där man istället väljer att satsa all naturvård i skyddade områden. Med vår modell behåller vi mer biologisk mångfald och variation i skogen, samtidigt som nästan all skog hyser en del rekreationsvärden.

Glädjande nog var det fler på mötet som var inne på samma linje; som någon påpekade blir det nästan en logisk följd att andra skogar är ”asociala”, om man pekar ut några skogar som viktiga på grund av deras sociala värden. Ur skogsbrukets perspektiv är det självfallet viktigt att skapa förståelse och acceptans för brukandet. Då måste skogsskötsel vara förenligt med att nyttja skogen även för andra ändamål.

Faktum är att alla aktörer på mötet var rörande överens om det mesta som diskuterades. Framför allt fanns det en bred samsyn om att det viktigaste målet är att fler verkligen tar sig ut i skogen, och gör det oftare. Därmed får fler en relation till naturen och en större förståelse både för att vilka värden vi behöver värna och att vi behöver bruka vår omgivning hållbart.

Det är inte var dag man bevistar möten där Skogsindustrierna, SNF, SJF, LRF, länsstyrelserepresentanter, NV, Skogsstyrelsen osv förefaller vara mer eller mindre överens. Diskussionerna fördes för all del i ganska allmänna termer, och i vanlig ordning gäller ”the devil is in the details”. Trots detta så tror jag dock faktiskt att det finns goda förutsättningar fä en riktigt bred samverkan om sociala värden i skogen. Vilket vi alla lär tjäna på. Därmed blir det dessutom enklare att diskutera inom de områden där vi kanske inte är riktigt lika överens.

Kort sagt- jag tror dagens möte var en riktigt bra start på en bred dialog om hur vi skapar en acceptans och förståelse för ett hållbart brukande av olika värden i skogen.

4 Kommentarer
  1. Fredrik Widemo says:

    Johannes,
    trakthyggesbruk är den helt förhärskande metoden för skogsskötsel i Sverige och det är i första hand åtgärder i samband med slutavverkning som vi diskuterar i det parallella projektet. Det finns hyggen och det finns hyggen… och det är inte för inte som mycket fokus läggs här.

    Skogsstyrelsen tittar även på metoder för hyggesfritt skogsbruk, och vilka effekter det får, men det är knappast aktuellt annat än på mindre delar av skogsarealen. Tidigare har SKS föreslagit att hyggesfritt skogsbruk är lämpligt på c:a 10 % av skogsarealen, men vart man landar nu får vi väl se. Ur ett naturvårdsperspektiv vore det förstås värdefullt med en alternativ brukningsform som skapar större variation i brukandet och mer kontinuitet. Just för de sociala värdena kan det desutom vara särskilt värdefullt att kontinuerligt bibehålla skogsområden utan att de genomgår en jämnårig succession från föryngring till mogen skog. Inte minst viktigt i tätortsnära skogar, förstås, men kompletterande naturvärden får man förstås överallt.

    Certifieringskraven ska just revideras, och det återstår väl att se vad som sker. Trots allt handlar dock certifieringen om frivilliga åtaganden (även om det ger bra betalt för aktörerna), och vi måste i mina ögon börja med att slå fast vad som är lagkrav och den nivå över lagkrav som skogspolitiken uttalar att man ska sträva efter/ligga på.

    Att få in breda diskussioner om hållbart brukande i skolan är extremt viktigt, och något vi diskuterade en hel del igår. Här finns konceptet ”Skogen i skolan” som skulle kunna utvecklas och bli bredare.

  2. Johannes Glännman says:

    Hejsan..

    Givetvis ska vi bruka skogen, och som du säger så görs en hel del i skogsbruket som faktiskt är bra. Lagen är som du säger solklar och det är även reglerna inom de olika certifieringssystemen. Det är då konstigt och märkligt att skogsbolagen får bryta mot dom hur dom vill utan straff. Korruption ?

    Att få köra ett mer intensivt skogsbruk på delar av arealen, som du säger, och enbart satsa på naturvård i avsatta områden händer väl redan på många ställen ? Ett exempel där jag brukar röra mig så slänger Svea Skog upp remsor där det står just ”naturvård” och där dom faktiskt verkar bedriva det genom att återställa och öppna upp lite miljöer, frihugga ekar m.m. Men en bit därifrån så kom det för ett tag sen upp ett nytt stort kalhygge. Är det så du menar eller har jag missuppfattat dig ?

    Eftersom produktionsskog är de flesta av procenten skog som inte är inom ett skyddat område så är det självklart viktigt att öka hänsyn och mångfald i just produktionsskogen. Vart är det folk rör sig ? Jo, de allra flesta rör sig nog just i produktionsskogar eftersom det oftast är en sådan man har närmast. Dessutom tycker jag mig höra och läsa att fler och fler folk faktiskt går ut i skogen. Det verkar till och med riktigt populärt bland skolor att ha det i schemat, att man ska ut i skogen någon dag i veckan. Och det är ju klart att det inte är särskilt mycket rekreation att gå i ett fält med radplanterade lyktstolpsträd av en och samma art.

    Jag tycker det är mycket bra av jägarförbundet att vara med och ta upp sådana här diskussioner.. Deltar många organisationer och även skogsbolagen själva så bör man kunna få till bra idéer och bra regler. Sen är det bara att hoppas att pengarna inte får skogsbolagen att skita i dom..

    Mvh // johannes

  3. Fredrik Widemo says:

    Johannes,
    jag deltar i parallella dialogprojekt där vi just diskuterar vilken miljöhänsyn man ska och bör ta. Kvalitativt sett är vi överens även där: lagstiftningen är solklar och miljöhänsyn ska tas vid allt skogsbruk. Det sker också, om än inte i den omfattning som en del aktörer önskar. Vi är en av dem. Sedan prioriterar man dessutom inte alltid de värden som vi på naturvårdssidan (japp, vi är en naturvårdsorganisation och inte minst i dessa frågor) vill. Dock- vi har alltså en dialog om detta och jag upplever att det finns en ärlig vilja att finna kompromisser och samsyn om avvägningarna. Jag vill genomgående se en skog som hyser biologiska värden och rekreationsvärden. Det är också ambitionen med den svenska modellen. De senaste decennierna har alltfler börjat diskutera att man borde få köra ett mer intensivt skogsbruk på delar av arealen, och enbart satsa på naturvård i avsatta områden. Jag anser att det är helt fel väg att gå, både ur ett naturvårds- och ett rekreationsperspektiv.

    Jag tycker inte att man gör tillräckligt, men det betyder inte att det är fel på hela konceptet. Dessutom görs det en hel del saker som faktiskt ÄR bra, om än otillräckligt för att i enlighet med lagen ”bedriva skogsbruk med behållen månmgfald”. Dock- genom att som somliga aldrig erkänna att man tar hänsyn och förneka att den har positiva effekter ger man sällsynt goda argument till dem som vill få till intensivskogsbruk. Varför hålla på med generell och förstärkt hänsyn i produktionsskogen när det tydligen ändå inte hjälper? Och vi (de) ändå bara får en massa skäll trots att vi försöker uppfylla lagkraven?

    Jag tror på en öppen dialog om hur hänsynen bör se ut och hur mycket hänsyn man bör ta. Om vi är överens om att sociala värden är viktiga i alla skogar och dessutom får ut folk i skogen finns det betydligt större chans att vi verkligen når målen inom den svenska modellen, än om vi inte inkluderar de sociala målen i hela skogslandskapet. Ju fler som besöker skogen, desto större engagemang för utformningen på skogspolitiken. Att man samtidigt får större förståelse för att vi behöver bruka skogen, märk väl hållbart, kommer även att gynna skogsbruket. Samt vår gemensamma, generella syn på hållbart brukande av landskapet.

  4. Johannes Glännman says:

    Skogen är helande. När jag är ute i skogen, eller på myren, eller någon annan fin naturtyp jag gillar så släpper man allt som varit besvärligt innan. Man känner sig verkligen fri.. Man kan sitta hur lång tid som helst och bara sitta och njuta, något jag verkligen sällan får ro till hemma. Man kan gå runt och strosa, titta på fina träd, lukta på skogslukten, plocka bär m.m m.m. Och alltid känna sig fri utan minsta bekymmer.

    Därför är det synd att, trots att skogspolitiken kanske är utformad på ett visst sätt, att de stora skogsbolagen kan härja fritt hur dom vill och ta ned värdefulla skogar, skogar inte bara värdefulla för sällsynta arter utan också värdefulla för människan, vilket du själv skriver om.

    Följande mening som jag citerar från din text ”Den synen ligger dessutom helt i linje med den svenska modellen för skogsskötsel, där vi tar miljöhänsyn vid allt skogsbruk.” anser jag vara smutsigt skitsnack. Miljöhänsyn vid skogsbruk ? Nu kanske jag missuppfattar dig och att du menar att just DU tar miljöhänsyn vid skogsbruk, i sådana fall kan jag inte säga emot dig då jag inte vet. Men talar du om de större skogsbolagen så tar dom ju allt annat än miljöhänsyn vid skogsbruk. Detta är också vida känt både nationellt som internationellt. Den svenska modellen börjar även i utlandet, både långt bort och nära, få samma rykte som skogsskövlingarna i Amazonas.

    Mvh // Johannes

Kommentering är stängd.