Behöver vi forskning?
Det har varit en rätt hektisk period och inte så mycket tid att sitta ner framför datorn på ett tag. Min reflektion idag är därför egentligen några dagar gammal, men den får duga ändå!
Jag var inbjuden upp till kretsen i Arjeplog för att svara på frågor om den nya älgförvaltningen (som vi säkert återkommer till åtskilligt framöver) och hade då förmånen att också få lyssna till Rune Stokke som redogjorde för resultaten från den björnpredationsstudie på ren- och älgkalv som genomförs i Norrbotten.
Resultaten får mig att fundera lite på hur vi till vardags diskuterar det här med forskning och forskningsresultat. Hur många gånger har man inte hört att det forskarna har kommit fram till är sånt som ”vanligt folk” har känt till i alla tider. Eller att forskarna kommer fram till konstiga resultat eftersom de inte vet hur saker fungerar ”i verkligheten”. Både begreppet vanligt folk och verkligheten är rätt intressanta. Jag tror inte att det finns ett samlingsbegrepp som kan greppa över termen vanligt folk på ett rättvist sätt. Jag tror inte heller att verkligheten delas upp så enkelt som den där vi finns och den där forskarna befinner sig. Man kan ha olika vinklingar på frågorna beroende på bakgrund och erfarenhet och därför dra olika slutsatser av saker, men verkligheten torde fortfarande vara densamma.
Vad vet vi då om björnars predation på älgkalv, egentligen och innan studien inleddes? Går vi riktigt långt tillbaka i skrifterna så pratas det om slagbjörnar och gräsbjörnar, alltså vissa var svåra på kreatur/älgar medan andra var mer eller mindre vegetarianer. På senare tid har man pratat om en omfattande predation på kalv i björntäta områden utan att ange om det är någon skillnad mellan individer.
De uppgifter vi fick på de data som nu finns tillgängliga visade i fjol att den gamla kunskapen kanske stämde bra, några björnar var väldigt aktiva i att ta kalv och andra ganska ointresserade. Uppföljningen detta år visade att det kanske är mer komplicerat än så eftersom de björnar som slog mycket ifjol minskade intresset detta år och tvärtom. Nu kan man möjligen se en tendens att hona med fjolårsungar är den värsta vad gäller att ta kalvar. Vi får se när resultaten är sammanställda om det stämmer fullt ut. Fullt så enkelt som att vi redan visste svaret var det i alla fall inte!
En annan sanning som har dryftats är om och i så fall hur mycket vuxen älg björnarna tar. Tidigare studier visar att de tar ytterst få, men bland jägare i Norrbotten är bilden en annan, det är inte alls några ovanligheter att vuxna älgar slås av björn. Här kan man möjligen konstatera att forskningen kommit fram till det som ”vi redan visste”. De tas betydligt mer vuxna älgar än vad tidigare studier visar. Nu är björntätheten i studieområdet högre än på de flesta ställen i landet, men det ger ändå en indikation på att björnen påverkar älgstammen där vi har mycket björn, både vuxna och kalvar.
En ryggmärgsreflex verkar vara att hitta orsaker till att inte skjuta kalv och nu hittade man ännu en. Tar björnen så mycket kalv då kan ju inte vi skjuta de få som är kvar! Men hur tänker man då? Först och främst har det med säkerhet alltid tagits ungefär så här mycket kalv i området men man hade ingen riktig koll på det. Alltså borde det i sig inte göra att man behövde göra stora förändringar i hur man tänker. Men om kalvpredationen ökar så innebär ju det att det totala antalet älgar som tillförs älgstammen till hösten minskar. Det borde påverka det totala antalet älgar som kan fällas i området, men däremot inte fördelningen mellan vuxna och kalvar! Troligen är dessutom äldre kor bättre på att få kalvar att överleva i björnområden än vad yngre kor är, så en försiktig avskjutning av kor och en allmän sänkning av avskjutningen är troligen en säkrare modell än att behålla vuxenavskjutningen och låta björnarna ”ta hand om” kalvjakten.
Som avslutning ska vi kanske återkoppla till rubriken. Behövs verkligen forskning om den ändå bara bekräftar det vi redan vet?
Den här studien tycker jag är ett bra exempel på att vi faktiskt inte vet allt och att planerad och väl genomförd forskning med resultat som presenteras på ett lättöverskådligt sätt definitivt är ett sätt att föra viltförvaltningen framåt. Sen ska man alltid se kritiskt på alla forskningsresultat, men det är ju själva idén med forskning att den ska kunna granskas och hålla för det.
Det ska bli spännande att fortsätta följa projektet med björnarna i Norrbotten!
