Fel prioriteringar
Efter en kväll med möte i ett mindre folkets hus i en by i Norrbotten så kan man med beklagan konstatera att allt för många av oss jägare lägger kraft och fokus på fel saker! Samma dag som tidningar, radio och ”sociala medier” surrar om förslaget om att utreda löshundsjaktens framtid så var jag kallad till ett informationsmöte och extra årsmöte i ett viltvårdsområde. Krafter arbetade för att lösa upp viltvårdsområdet. Inte för att man ville splittra jaktmarkerna utan för att man var irriterade på att handläggningen inom området hade överklagats till Länsstyrelsen som dessutom hade gett de som klagat rätt i sin överklagan. Nu ville man bestämma själv i byn och slippa myndigheternas inblandning och det skulle man göra genom att lösa upp området och bilda en jaktförening istället. Tyvärr känns det som om man fokuserar på helt fel saker och öppenheten för dialog känns obefintlig. I det aktuella fallet är jag klart oroad över att ett område som upplöses på grund av konflikter inom jaktlaget inte självklart kommer att bestå som en enhet utan splittras upp på flera jaktområden. Det i sin tur ger sämre jakt för både älgjägare och småviltjägare. Intentionerna kanske var att behålla området intakt, men då krävs en viss vilja till kompromissande och lyssnande från alla parter, vilket inte kändes som att man prioriterade i dagsläget!
Men det var det aktuella området och deras dagsaktuella problem. I ett större perspektiv blir jag faktiskt mer orolig. Det här är samma tendens som gör att man i t.ex. offentlig förvaltning kan ta snabba beslut om enorma investeringar medan små detaljinvesteringar kan dras i långbänk. De små investeringarna är lättare att förstå och få en bild av, det känns mer som hemma. På samma sätt är det bland jägare alldeles för lätt att fokusera på småbråk och kiv inom det egna jaktlaget istället för att försöka samla sig kring frågor som på längre sikt kommer att påverka vår jakt betydligt mer än om man ska eller får stänga av en jägare från älgjakt några dagar eller inte.
Hur man ska komma till rätta med det här har jag inget bra svar på, men det är sorgligt att det är så här det ser ut. Det är sorgligt av åtminstone två orsaker. Dels tas kraft till små frågor som kanske skulle kunna användas bättre i större sammanhang, dels är chansen liten att de som tvistar i det lilla orkar göra gemensam sak i det stora. Att sen de enskildas jakt dessutom bara blir sämre gör det hela än värre.
Vi ser dagligdags förslag och initiativ som negativ kommer att påverka vår jakt om vi inte arbetar emot, men orkar vi göra det om vi fokuserar på små interna konflikter!? Min förhoppning är att vi är stora nog att lyfta blicken och se att vi alla vill ha kvar våra jaktmöjligheter i framtiden och då också jobba tillsammans för detta. Självklart ska vi kunna vara oense, men oenighet i det lilla får inte skymma vår enighet i det stora. Vi ska ju inte bara bevara den svenska jakten för kommande generationer, vi ska leda och utveckla den!
Björn att mäniskor blir besvikna och tar till just sådana här saker bevisar att någo är totalt fel och felet ligger inte hos dem som reagerar det har aldrig fungerat och kommer aldrig fungera med att någon skall styra jakt och förvaltningar som inte finns i närheten utan grundar sina beslut på helt felaktiga grunder
det som fungerar i Småland kanske inte fungerar i norrbotten