Vem vill bo i vargland?
Nu tänkte jag vi skulle bli lite känslosamma så här på måndagseftermiddagen. Jag tänkte nämligen berätta för er om min havererade livsplan. Den har havererat på grund av vargen.
Jag är född och uppvuxen i Hälsingland. Där finns min mors föräldrahem och där finns de skogar jag tänkt leva av och i. Det bestämde jag i samråd med morfar när jag var 5 år och vi snickrade bandyklubbor av snedvuxna alar nedanför hans lagård. Redan när jag gick i grundskolan i Arbrå var mitt mål klart. Jag skulle bli Jägmästare och jobba med skog och natur. För då kunde man nämligen bo kvar i mitt älskade Hälsingland och få möjligheten både till ett meningsfullt jobb och framför allt jaga på de vidsträckta marker där såväl min far som morfar och resten av tjocka släkten skördat vad våra skogar har att erbjuda, år efter år…
Så blev det. Jag blev Jägmästare men precis när jag skulle flytta hem hände något. Vargen kom. Från början trodde, eller snarare hoppades, nog både jag och många andra att det kanske var en tillfällighet att vargarna hamnade i det riksbekanta ”Galvenreviret”. Så jag stannade kvar i Umeå i några år och hann doktorera på kuppen. När jag stod där med en färsk doktorsexamen och det var dags att bilda familj och flytta så stod det dock klart. Vargen var i min hembygd för att stanna. Då är det inget alternativ för mig som lever av och för jakten att flytta hem. Jag flyttade istället till det näst bästa för mig, det viltrika Mälardalen med nästan oändliga jaktmöjligheter.
Fram till idag så har jag nog betraktat mig som en särling. Någon som är så otroligt intresserad av jakt att det faktiskt i allra högsta grad påverkat var jag väljer att leva. Men, så är det nog inte, jag såg nämligen precis en pinfärsk SIFO-undersökning. I undersökningen ser man ett mycket tydligt mönster. 20% av svenskarna, eller var 5:e svensk, ser det som negativt om det finns varg dit de planerar att flytta och väljer hellre ett vargfritt område. Bara 6% ser det som positivt om det finns varg dit de planerar att flytta. Jag är inte ensam!
För Ovanåkers kommun hemma i Hälsingland hade jag och min familj varit ett riktigt kap. Såväl jag som min sambo har doktorerat, vi är kärnfriska och tjänar hyfsat med pengar. Vi har två lagom välartade barn som kunnat fylla dagis och skola samt är båda flitigt engagerade i föreningslivet. Nu är det istället Nyköpings kommun som får mina skattepengar och Dammlötsskolan i Runtuna som har min briljanta sambo i föräldrarådet. Det gör mig något alldeles kusligt ledsen.
Man kan räkna på vargens kostnader och intäkter till leda, men det lämnar vi därhän nu. Vi kan väl bara konstatera att vargen snuvade Ovanåkers kommun på min familj och skulle jag etablera ett företag idag skulle jag nog välja vargfritt område om jag vill maximera tillgången på kompetent arbetskraft.
För någon vecka sedan passerade jag mitt älskade Hälsingeland på väg till älgjakten i Jämtland. Då hände samma sak som hänt de senaste 10 åren då jag åkt 83:an förbi Bollnäs. När man kommer ned mot Ljusnan strax efter Kilafors och ser de blåa bergen torna upp sig i nordost går det inte att hålla emot längre. Det är bara att leta upp första bästa skiva med Perssons Pack och vrida på full volym. Sjunger man med känns det lite bättre men inget kan hindra den där klumpen i magen och längtan i bröstet. Det hade kunnat vara jag och mina barn som trampat i de där blå bergen på älgjakten…
Man kan knappast lasta vargarna för att de finns, men det är förbannat sorgligt att de raserade min livsplan. Jag hatar dem inte för det men jag älskar mitt Hälsingland och slutar aldrig hoppas att jag en dag kan bo där igen och jaga i samma skogar som morfar, utan oro för varg.
Ok Per, Då missförstod jag dig, och håller med dig. Synd bara att den typen av människor som du beskriver så ofta hörs och syns i debatter om jakt och rovdjur.
Jag tror du missförstod mig. Det var inte jägarnas kunskaper jag syftade på. Att jägare är mer kunniga än de flesta om vår natur och vårt vilt tvivlar jag inte det minsta på. Herregu, det finns massor av människro som inte kan se skillnad på en skata och en kråka, och otaliga gånger har jag hört människor förbanna sig över de där förbaskade korparna för sånt fasligt liv, som vid närmare efterfrågan visar sig vara en råkkoloni.
Vad jag menade är att man nog tenderar lita på människor som delar ens intresse och åsikter mer än man litar på sina meningsmotståndare. Om en representant för SNF och en representant för SJF uttalar sig i en fråga som du själv inte är insatt i så tror jag nog att du reflexmässigt skulle lita mer på vad SJF representanten säger. Så är det nog iallafall för mig, men självklart bör man nog sen verifiera detta genom att sätta sig in i sakfrågan.
Per Bengtsson, här kommer en senkommen replik på ditt svar till mig. Ja du bad verkligen om ursäkt och det hedrar dig, många andra som kritiserade GG har ännu inte bett om ursäkt och det är skamligt. Jag uppfattade din ursäkt som både ärlig och ödmjuk och jag hoppades att du hade lärt dig något av historien, men nu är jag tveksam till den saken. Du skriver ju att du litar mer på biologer och naturfotografer än jägare, jag trodde att du efter Terje hade insett att det inom jägarkåren finns oerhört mycket kunskap om det vilda. Det är för mig obegripligt att någon naturintresserad person kan tro något annat! Tror du att vi jägare tror att Lars Jonsson bara är ovanligt duktig på att röra ihop akvarellfärg men inte vet nåt om fåglar och deras beteende? Självklart inser vi att han är otroligt kunnig på fåglar! Eller Harald Wiberg? Snabb med ritstiftet men vilse i skogen? Knappast! Eller Bertil Pettersson? Givetvis inser varje jägare att den mannen sitter inne med viktiga kunskaper. Kanske det är en stor skillnad mellan jägare och andra grupper som har ett intresse av naturen. Ni förkastar alltså jägarnas kunskaper eller bara ignorerar dom, medans vi suger in all kunskap oavsett varifrån den kommer, om något fungerar eller verkar stämma så accepterar vi det oavsett vem som har upptäckt det. Skulle tex en naturfotograf komma på en metod att närma sig lodjur på något sätt så skulle ju lodjursjägarna anamma det om det fungerade. Detta eftersom jakt inte handlar om ideologi utan naturlighet och sunt förnuft sedan historiens gryning. Slutligen så måste jag säga att om du verkligen har trott att närbilderna på exotiska djur i tv skulle vara resultatet av att en kameraman befinner sig ett par meter ifrån vilda djur så har du varit mer än lovligt naiv.
Fjollträsk
Och vilken är min religiösa tro då frågar jag dig, du som vet allt?
Per, igen: I frågan om irrationella rädslor så är vi överens. De är svåra eller omöjliga att informera bort och ska respekteras. Det är fortfarande så att vi ”själva” äger vildsvinsfrågan medan vi är maktlösa i vargfrågan. Nu bygger dina hundägares möjlighet att påverka på att de har goda kontakter med jägare och lyckas övertyga dem, men det är ”lokal förvaltning”. Precis vad vi alltid efterlyser…
Per: Vårt måltal är framtaget i samarbete med Skandulv och utifrån de data man hanterat på t ex Stockholms universitet. Det finns nog flera blogginlägg om hur vi kommit fram till 150 vargar… I korthet går det ut på att vi gjort sårbarhetsanalyser utifrån en mängd olika tillväxttakter. Räknar vi då med invandring landar MVP på runt 100 vargar med bästa tillgängliga data. Eftersom GYBS innebär ”högre ambitioner” än MVP så har vi valt att lägga oss på 150. Detta kräver då, som sagt, invandring.
Daniel, jag håller med om att hundar inte ska springa lösa under vår och sommar, men det var inte vad du skrev. Du skrev att det är förbjudet att ha sin hund lös. Punkt. Det var det jag reagerade på. Bra att du tar tillbaka det/förtydligar vad du menar.
För de med irrationella rädslor spelar det ingen som helst roll hur mycket du än försöker övertyga dem om att risken är minimal om de vidtar vissa åtgärder. De kommer fortfarande inte våga. I vissa fall tycks även du acceptera att så är fallet, i andra inte. Jag ser däremot inte inte skillnaden. Känner man att livskvalitén gått ner för man inte vågar släppa sin hund så är det så man känner, oavsett vad du säger.
Mats S Johansson, det är ett problem att vad du kallar ”vanliga dödliga” inte alltid har tillgång till relevant originalforskning (om man inte är beredd att betala dyra pengar). Det håller på att ändras, de flesta organisationer som ger bidrag till forskning kräver numera att resultaten ska göras allmänt tillgängliga för alla (iallafall inom ett år). I just det här fallet var det som tur väl är bara att googla titeln på artikeln så hittade jag den i fullt format:
http://people.biology.ufl.edu/rdholt/holtpublications/255.pdf
Som du kommer märka handlar det om betydligt mer än vargar och Yellowstone. Egentligen är de enskilda resultat som presenteras inte någon större nyhet, vad som däremot är nytt är att effekterna tycks vara vanligare, kraftigare och påverka miljön på en större skala än vad vi tidigare trott. Däremot hävdar jag inte att bara för att det publicerats i Science så är det inte nödvändigtvis ”rätt”. Vad jag ville med min tidigare kommentar var att påvisa att det finns gott om indikationer på att toppredatorer har en större roll för hur våra ekosystem fungerar än vad vi tidigare trott. En hälsosam skeptisism till dessa resultat bör inte bara du utan alla ha, utan att för den skull avfärda det som nonsens. Nu ska det kritiskt granskas och forskas vidare på, sen får vi helt enkelt se vad det leder till.
Att forskning finansieras av externa finansiärer och inte bara statliga medel är nog mer regel än undantag. Monsanto sponsrar forskning kring bekämpningsmedel och GMO:s, oljebolagen miljöforskning, läkemedelsbolagen medicinsk forkning, osv. Visst ger det ett trovärdighetsproblem men tyvärr är det nog något vi kommer få fortsätta att leva med. Alternativet är att dra ner på forskningen till en bråkdel av den vi har idag (och det gäller all forskning, inte bara den inom biologi). Vi får helt enkelt hoppas att de flesta forskare har så pass stor integritet att de inte låter sig färgas av sina finansiärer. Visst finns det exempel på fusk inom forskarvärlden, men det är ovanligt och i de allra flesta fall ett resultat av en hård konkurrens snarare än direkta påtryckningar från finansiärer.
Vad det gäller den vedertagna praxisen tycker jag faktiskt Daniel kan svara på det. Varför? Jo, för att antingen har SJF gripit siffran 150 vargar i Sverige (=SJFs måltal) ur luften, eller också bygger den på beräkningar på hur många vargar SJF anser krävs för en livskraftig vargstam. Även om Daniel nu får det att låta som om siffran kommer är gripen ur luften så tror jag att du som hängt med här ett tag vet att det inte alltid låtit på det viset.
Fjollträsk: Det är helt ok att inte vilja ha en enda stor predator på vår jord, men i mina ögon är det inte ok att förneka att detta kan komma att få konsekvenser för vår natur. Ska man göra det räcker det inte att grunda sig i en ideologi och fnysa föraktfullt åt en studie man inte ens läst. I mina ögon är religon och ideologi samma sak. Baserat på din kommentar kan jag inte dra annan slutsats än att du sätter din idiologi först, och då får man ju ställa sig frågon om vem det egentligen är som tillbedjer diverse ”präster”.
//Anders Åberg
”Det du skrev om Kungsörnen var också intressant och det finns nog god anledning att misstänka en direktkoppling där till fler kadaver året om.
Det verkar rimligt att dom stora rovdjuren spelar betydligt större roll i ekosystemet än vi hittills känt till.”
Så klart du tycker det verkar rimligt, Prästen Per har ju varit inne och beskrivit syndafallet (de stora rovdjurens försvinnande) och paradiset (Yellowstone). Han bekräftar ju bara din tro (i religiös mening, den är inte empiriskt underbyggd). Det faktum att verkligheten i Sverige förhåller sig till Yellowstone ungefär som jordelivet kontra paradiset kan ni ju bekvämt bortse från.
Även i ditt fall – kungsörnen; behöver stammen växa till? Har kadaverbrist utgjort något problem för kungsörnen? Var går gränsen för bevarandesträvandet beträffande kungsörnen?
Per Bengtson. (beklagar tidigare stavfel av ditt namn)
Det ser inte ut som om den kompletta rapporten är tillgänglig för oss vanliga dödliga, men det jag hittat hittills har i alla fall inte förändrat mitt förstaintryck. Yellowstoneexemplet verkar faktiskt vara ett av huvudargumenten. Det här har jag funnit om det på den här linken: http://www.oceanconservationscience.org/media/2011/nr_2011.07.14.shtml
”William Ripple, professor of forestry at Oregon State University, and a co-author of the study, has studied the disappearance and reintroduction of gray wolves in Yellowstone, and the influence these events have had on the surrounding animals and plants. ”We cored the trees, counted the tree rings and found that the aspen trees stopped regenerating after the wolves were killed off,” he said. By connecting the dots, his team developed a hypothesis: aspen tree growth and wolves are linked. Without wolves as predators, elk populations thrived, eating seedlings and wiping out many of the young aspen trees.
Since the wolves were reintroduced to Yellowstone, some aspens, cottonwoods and willows appear to be growing back. Ripple believes this is because elk, which are fewer in number and more skittish when wolves are present, are eating fewer seedlings, allowing for more tree growth.
And it doesn’t stop at the plants, Ripple said. The resurgence of the plants has corresponded with more insects, birds and beavers. The beavers dam up the streams and make ponds, altering the stream ecology and fish habitat.
Scientists don’t all agree on these mechanisms. Kauffman’s research, for example, found that the behavior of the elk has not changed significantly since the wolves returned. More important to new tree growth, he said, is that wolves are directly reducing the elk population through predation.”
Nu är ju huvudbudskapet i rapporten att den representerar ett trendbrott i forskningen av en dignitet som gör att fr.o.m nu är det upp till resten av forskningvärlden att bevisa att den är fel. Jag väljer dock än så länge att tro på Kauffmano och det gör jag efter att bl.a ha funnit följande:
– Forskarna bakom rapporten säger: A telling consequences of the absence of large predators can be found on the Scottish island of Rum, where wolves have been gone for more than 250 years and red deer thrive, the report says. The once forested island is now treeless.
Jämför det med: http://www.isleofrum.com/isleofrum-histor.html
– Längst ner i din länk kan man läsa: The Institute for Ocean Conservation Science, Defenders of Wildlife, White Oak Plantation, NSERC Canada and NordForsk provided other support for the research. Det här är en länk till en av stödorganisatinerna. http://www.defenders.org/index_v2.html
På deras FAQ sida kan man bl.a läsa:
• Q: Why don’t you team up with other organizations that do the same or similar work, like World Wildlife Fund, and become one large organization?
A:
Defenders’ main focus is restoring wolves to surviving former habitats in the lower 48 states and to prevent the extirpation of wolves in areas where they still exist. With the many threats to the environment, groups have been formed over the years to address other specific issues. We do work in coalitions with other environment groups on pressing threats to wildlife and habitat.
Jag anser mig inte förakta varken forskare eller kunskap, men jag måste få säga att baserat på vad jag sett hittills så är jag ganska skeptisk till den här rapporten.
Om du kan länka till rapporten kanske du kan få mig att förändra mening…
Sorry.
SRJ ska givetvis vara SJF. Du kanske kan rätta direkt i kommentaren Daniel.
Per Bengtsson.
Jag vet inte om jag ska bli överraskad eller irriterad. Vi har diskuterat ett antal frågor här och hela tiden har jag upplevt att det funnits en ömsesidig respekt och ärlig önskan att lyssna. Jag ställde frågan, Finns det en motsvarande vedertagen praxis för den situation vargen är i i Sverige? till dig för att jag trodde du hade ett svar och du, jag kan inte tolka det på något annat sätt, anklagar mig för att vara osaklig och t.o.m vilja utrota vargen. Manar du att jag ljuger när jag säger mig stödja SRJs linje eller menar du att SRJ (och därmed också undertecknad) vill utrota vargen i Sverige?
Jag läser så mycket jag kan komma över när det gäller forskarrapporter i detta ämnet, men i det här fallet (har läst det du länkar till) blev det lite som när en socialvetare (med medlemskap i SRF?) försökte göra religion av vargfrågan (den har vi diskuterat tidigare). Om ett av forskarnas starkaste bevis är vad som hänt i Yellowstone då får du ursäkta, men då faller i alla fall respekten i mina ögon.
Jag lovar att försöka läsa hela rapporten om jag hittar den och hade under tiden satt stort värde på om du, i stället för att gissa vilka dolda syften jag har, bara svarar att du inte har svaret på min fråga eller hänvisar till någon som du tror har det.
Per Bengtson.
Jag kollade din länk och det var intressant, jag kan tänka mig att det är just så det är, men länken innehöll ju mest påståenden, så jag hoppas det finns vetenskaplig grund för dom också.
Annars verkar ju forskningen om dom stora rovdjurens minskande och effekterna av det på ekosystemet var lite av en vit fläck på den vetenskapliga kartan och det i sin tur lämnar fältet fritt för vilda tolkningar med bara egenintresset som grund.
Det du skrev om Kungsörnen var också intressant och det finns nog god anledning att misstänka en direktkoppling där till fler kadaver året om.
Det verkar rimligt att dom stora rovdjuren spelar betydligt större roll i ekosystemet än vi hittills känt till.
Det är ju en kunskap som det historiskt sett funnits starka ekonomiska och andra skäl att inte leta så mycket efter, snarare tvärtom.
Sedan gäller det ju också att använda kunskapen på ett klokt sätt och väga in alla parametrar i sin ekvation, även det som kallas brukarperspektivet.
Per: Jag kan nog lagen. Frågan är vad som är ”sådan tillsyn att den är att betrakta som kopplad”? I min värld är det att gå fot. Jag har ännu inte träffat på en hund som kan läras att inte skrämma ruvande fågel, trampa i fågelöbon eller nosa på en harunge. Hundar ska inte springa lösa under vår och sommar, punkt.
Jägareförbundet, om några, har väl tagit vildsvinsfrågan på allvar? Den stora skillnaden mellan just vildsvin och varg är dock fortfarande att man kan eliminera risken för sin hund med vildsvin, det går inte med varg. Lär du hunden att vara rädd för vildsvin och undvika dem finns inte längre någon risk. Man kan alltså åtgärda problemet. Därför har vi också byggt upp flera hägnanläggningar dit alla är välkomna att testa och träna sina hundar på vildsvin under ordnade former och med kunnig handledning. Jägarna jobbar vidare aktivt med att kontrollera vildsvinen i stadsnära och friluftsområden. Jag kan fortsätta rabbla vad vi gör men jag tror du förstår att vi gör allt i vår makt för att förvalta och hantera vildsvinen på bästa sätt. När det gäller den irrationella sidan av rädslan har jag full förtståelse. Även här jobbar vi med information, även om det inte räcker, men förstår gör vi definitivt. Jag tror att jag dagligen pratar med icke – jägare om vildsvin och försöker hjälpa dem. Jag har säkert också hjälpt ett tvåsiffrigt antal sällskapshundsägare med att få ut rätt belopp på försäkringen efter vildsvinsincidenter.
Vi ska ta hänsyn till alla rädslor, men det är fortfarande en gigantisk skillnad på rädslor du kan eliminera och rädslor du inte kan göra något åt. Eller hur?
//Per Bengtson
Kungsörn? Den är lågt hotklassad, typ ”missgynnad” eller liknande av pajasarna på Artdatabanken och har varit på tillbakamarsch sedan årtionden, förvisso inte snabbt men ändå. Den behöver gynnas säger du? Stöd för det? Är det födobrist som utgjort kungsörnens problem? Är det rimligt att förstärka ex räv- & kråkfågelstammarna kraftigt genom kadaver för kungsörnen som kanske kan dra nytta av kadaver.
Men du tar det för en given positiv effekt. Det lyfter ju upp en större fråga kring ditt perspektiv – när är det nog? När har man bevarat en art tillräckligt? Vad gör man då? Är det björnstammens 3 ggr miniminivån som gäller eller när släpper en bevarare egentligen greppet om en art, eller älskar man den hellre till döds?
Daniel, tack för svar. Vi kommer nog inte så mycket längre i just glesbyggdsdiskussionen, men vi verkar ju iallafall vara överens om att varken vargen eller griniga gamla gubbar är den huvudsakliga anledningen till avfolkning och annan glesbyggdsproblematik. Bra så.
Sen måste jag passa på att rätta dig lite. Det är absolut inte olagligt att ha hunden lös i skog och mark om den inte används för jakt. Under tiden 1 mars till 20 augusti ska de hållas under sådan tillsyn att den hindras från att löpa lös i marker där det finns vilt. Detta innebär inte automatiskt att hunden måste vara kopplad, däremot måste den stå under sådan lydnad som om den vore kopplad. Undantag finns i vissa kommuner och på en del andra platser som till exempel naturreservat.
Jag tycker att det är hemskt sorgligt och högst förvånande att du av alla människor fotsätter förringa att människor upplever så stor oro över att släppa sin hund så de låter bli (eller ens vågar gå ut i skogen med hunden kopplad längre) och därmed upplever en stor försämring i sin livskvalité. När just du inte kan göra det är det dock ett problem. Snacka om oförståelse för andra…
Du skrev för ett tag sen i ditt inlägg ”Ingen rädd för vargen här” följande ord:
”Jag dör hellre än går igenom en kohage med mördarkossor brölande runt mig. Rationellt? Inte på en fläck. Precis som min kära sambos rädsla för daggmask eller min mammas fladdermusskräck.
Det är därför det blir förbannat respektlöst mot de som är rädda för varg, och det är många, att förringa deras rädsla…” (osv).
Hur betér du dig själv när du säger att det är en väsentlig skillnad på att vara rädd för varg och vildsvin eftersom vildsvin inte söker upp hundar? Har du ändrat ståndpunkt fullständigt, och anser numera att vi bara ska ta hänsyn till rationella rädslor?
Mats S Johansson: Det ligger mig inte för att lägga över ansvar på andra bara för att man själv tycker något är jobbigt. Tvärtom tycker jag att det är en ganska dålig mänsklig egenskap. Det förvånar mig att just du framför såna tankar. Nog vet jag att du försvarar vad du tror på, och försvarar det hårt (vilket du gör helt rätt i). Hittills tycker jag att du för det allra mesta gjort det på ett sakligt sätt som inger respekt och kanske till och med en viss förståelse. Så dock inte i detta fallet.
Nedan finns en länk till ytterligare en anledning att inte resonera på så vis att det inte gör något om vi utrotar vår population av det ena eller andra djuret eftersom det finns gott om dem i andra länder. Jag rekommenderar att du letar upp originalartikeln (som nyligen publicerades i Science, en av de mest ansedda vetenskapliga tidskrifterna som det är få forskare förunnat att någonsin få publicera i), men här finns iallafall en sammanfattning:
http://www.redorbit.com/news/science/2079769/decline_of_large_predators_threatens_global_ecosystem/index.html
Många kommer säkert avfärda den med hjälp av sitt vanliga forskarförakt som förringar och föraktar kunskap. Om jag uppfattat dig rätt som person så tillhör inte du denna katergori, utan väljer istället att förhålla dig till den.
Per Bengtson.
Du är överens med Daniel om att definitionen av livskraftiga stammar kan vara luddig, men du hävdar att vedertagen praxis är desto tydligare och skriver ”Vem skulle acceptera att Sverige jobbade för att vi skulle sänka kraven på att bevara till exempel blåvalar, sibiriska tigrar, och andra stora och välkända utrotningshotade djur?”
De djurarter du hänvisar till är samtliga utrotningshotade globalt. Har du några exempel på vedertagen praxis på djurstammar i utkanten av ett stort utbredningsområde med i teorin obegransad tillgång till nya gener?
Per: Den praxis du hittat har inte jag hittat. Börjar du skärskåda hur den tillämpas är det väldigt oklart i mina ögon. Det har inget med blåvalar att göra, det är ett kvasiargument. I grunden handlar det enbart om huruvida gynnsam bevarandestatus är enbart ett biologiskt begrepp eller ett större begrepp. Vad LCIE och etablerad forskning säger är däremot solklart…
Om sura gubbar är ett glesbygdsproblem vet vi ingenting om. Mig veterligen har SIFO inte studerat detta. Vi vet dock att varg skrämmer fler än det lockar. Vi kan gärna spekulera i glesbygdsproblematik, men blunda inte för att vargen är ett problem.
”Vi” är alltid nästan omöjligt att definiera, ändå krävs generalisering ofta för att över huvud taget kunna kommunicera. Oavsett vilken sidas argument man granskar i vargdebatten kan man alltid visa att generaliseringarna inte håller till 100%. Jag tycker dock du gör stora misstag i din argumentation när du generaliserar över sura, inskränkta människor i glesbygd. Varg är ett problem, sura gubbar kanske är det, jag ser dock knappast de solklara parallellerna eller vad de egentligen har med varandra att göra. Det intressanta med just varg är också att det nästan alltid är kvinnor som är mest negativa, tvärt emot den ”nidbild” som ofta målas ut.
Jämförelsen med vildsvin haltar betänkligt. För det första får du aldrig ha en hund som inte jagar lös. Det är ett lagbrott. För det andra söker aldrig vildsvin upp hunden. Söker då hunden upp vildsvinen gör du dig skyldig till jaktbrott om du inte har jakträtt på marken och det är under laga tid. Det må verka som en detalj men skillnaden på att hunden blir uppsökt eller söker upp är principiellt viktig. Dessutom är vildsvinen för jägarna en resurs, vargen är bara problem.
Jag har inga problem med att sätta mig in i andra gruppers särarter eller preferenser. Jag mår fysiskt illa av att höra vargyl men accepterar självklart att folk gillar det. Jag vill inte ha varg men jag accepterar att majoriteten vill. Listan kan göras lång. Min poäng är obalansen i förståelse. Vi accepterar hela tiden, genom kompromisser, andra gruppers önskemål men var finns acceptansen för vår sak, t ex löshundsjakten?
Jan Bratt: Om jag hade valt att ligga kvar och lipa varje gång jag haft fel hade jag inte fått mycket gjort här i världen. Nej du, reser mig gör jag och tänker fortsätta göra, hur pinsamt det än är ibland. Än pinsammare hade det nämligen varit att inte våga erkänna hur fel jag hade utan istället krypa in under en sten och gömma mig för världen. Det glädjer mig att även andra skriventer tycks resonera likadant (jag var knappast ensam av att bli blåst av Terje). Tycker du att det är oförståndigt så får du tycka det, men jag tänker inte ändra på den jag är eller mina åsikter för den sakens skull.
Vem vil bo i vargland? dette burde vært lest høyt, i skolene i Stockholm og alle andre store byer. Dette er sanningen til MANGE!
Torkild Skau
Johannes jag grundar mina åsikter om dig efter din första komentar på detta inlägget om du läser själv vad du skrev och hur det kan tolkas förstår du vad jag menar
med andra ord man hånar inte andra med vad dom tycker är jobbigt eller känsligt
Har jag fel vad gäller din personlighet ber jag om ursäkt för det
Daniel: Definitionerna av livskraftiga populationer vara luddiga, men vedertagen praxis är desto tydligare. Framförallt Gunnar har i sina inlägg i bloggen (och jag antar på mer politiskt relevanta arenor) försökt lobba för att denna praxis ska försvagas, och det tror jag inte man finner sympatiröster för annat än i vissa delar av jägarleden. Vem skulle acceptera att Sverige jobbade för att vi skulle sänka kraven på att bevara till exempel blåvalar, sibiriska tigrar, och andra stora och välkända utrotningshotade djur?
Jag tror knappast protestmöten mot varg eller för utökad vargjakt är rätt väg att gå om man vill locka välutbildade kvinnor till glesbygden. Som du skriver i ditt senaste inlägg råder lite av en ny ”hippievåg”. Otaliga av mina universitetutbildade bekanta har begett sig ut på landet för att odla ekologiskt och skaffa får, och tidningar och TV fylls av reportage om liknande människor. Dessa människor gör det för att de vill ”leva med naturen på naturens villkor” (personligen tycker jag de kan bli lite väl romantiska i sin syn på sakers förhållande). Om dessa människor likt kvinnan i Riala (som uttalade sig i samband med ”barnattacken” i somras) får sina rovdjursstängsel saboterade ett flertal gånger kommer de nog tappa sugen på att bo på landet illa kvickt, men inte på grund av vargen. Nej, snarare är det nog inskränkta människor inte kan acceptera att deras åsikter inte delas av andra som är problemet. Nej du, det kollektiva ”vi” som du saknar är knappast för alla. Snarare är det emellanåt väldigt exkluderande och ofta dikterat av medelålders män och deras värderingar, inte bara vargjakt. Jag vet inte hur många kvinnliga studenter från såna miljöer jag stött på i min roll som universitetslärare som ryser vid tanken på att återvända till sin hembyggd just av denna anledning. Min sambo likaledes.
Även du min gode Daniel är exkluderande när du inte accepterar att andras problem kan vara lika stort som ditt vargproblem. Jag bor inte i vargmarker, men väl i trakter med vansinnigt höga vildsvinskoncentrationer. Säkert hälften av gångerna när stöter ihop med andra hundägare och jag har någon av mina hundar lösa blir jag varnad för att inte ha dem lösa, eftersom det finns vildsvin. I stort sett alla backar upp det med en anekdot om en hund till en bekants bekanta som blev attackerad/jagad av ett. Är de av äldre årgång lägger de gärna med en suck till: ”Jag minns förr när man kunde släppa sin hund utan att oroa sig.” Då spelar det ingen roll vad man säger, de fortsätter att oroa sig och hålla sina hundar kopplade. Vem är du att sätta dig över dessa människors oro och hävda att den är på ett helt annat plan och av en helt annan dignitet än din egen?
Jörgen Bergmark: Terje Hellesö fadäsen generar mig fortfarande till den grad att det känns jobbigt att skriva kommentarer här. Nu tror jag i och för sig inte att just jag var en av dem som skrev att de borde vända sig till biologer och inte jägare för att bedömma djurbilder, men det spelar ingen större roll. Som du konstaterar var jag mäkta irriterad ytterst säker på min sak, och jag hade riktigt riktigt fel. När det blev klart bad jag om ursäkt för eventuella hårda ord till både Gunnar och andra inblandade i debatten. Att jag var så säker på min sak var antagligen delvis för att jag litar mer på andra naturfotografer och biologer än på jägare, och dels för att vi via TV och tidskrifter konstant matas med de mest fantastiska och närgångna bilder på djur som är både betydligt ovanligare än och lika skygga som lodjur, t.ex. snöleoparder, amurleoparder och sibiriska tigrar. Men kanske är jag för godtrogen och ska förhålla mig mer kritisk till även dessa bilder i fortsättningen. Han har sabbat rejält för andra naturfotografer som lyckas ta till synes ”omöjliga” bilder den där Terje…
Vad det gäller utbildning så har du naturligtvis delvis rätt i din analys att många högutbildade bor i städer och inte drabbas av vargproblematiken. Samtidigt har jag för mig att man får samma resultat om man enbart tittar på trakter som berörs av vargrevir, men möjligtvis sviker minnet mig. Att jag överhuvudtaget tog upp det var Daniels antydan om att glesbygden går miste om högutbildade medborgare som han själv på grund av vargen. Den analysen känns i mina ögon helt galen och jag tror som sagt inte att man löser glesbygdsproblematiken genom att skjuta varg. Så länge jag kan minnas har postkontor, mackar och matbutiker lagts ner i allt snabbare takt i dessa byggder, men det har inte funnits varg så länge jag kan minnas.
Till sist: I somras skedde som du säkert minns en ”vargattack” mitt i Helsingborg. Inte tusan har det kallats till ”vargupprop” i Medborgarhuset, skrivits på protestistor mot vargpolitiken, osv, för det. Detta trots att det antagligen är den allvarligaste incident som inträffat med varg i Sverige de senaste årtiondena. Undrar hur det hade låtit i t.ex. Ovanåker om motsvarande händelse inträffat där? Och undrar hur den vargälskande mannen som blev biten i byxbenet hade blivit bemött om han berättade sin historia för till exempel Gunnar, men inte kunde backa upp det för att ingen annan hade varit där och sett det? Biten i byxbenet av en varg i centrala Helsingborg? Jo tjena…
Fjollträsk: Det är väl inte mer än någon dryg vecka sen det rapporterades att antalet kungsörnar i Dalarna ökat, delvis på grund av vargen och de rester de efterlämnar. Jag har inte sett några origaldata utan bara läst vad som rapporterats i pressen, så jag vet inte hur mycket som är riktigt och hur mycket som är önsketänkande i just dessa uppgifter. Men det är precis såna effekter som kan tänkas bli ett resultat av att vargen återetablerar sig, även om det kanske inte alltid kommer handla om ”spektakulära” djur som kungsörnen.
Jörgen Bergmark. Ditt inlägg 11.01 så klockrent! Normalt reser sig ingen efter en sån smäll men det finns ju folk som inte har förstånd att ligga kvar.
Fjollträsk.
Jag håller med om att dom arter du räknar upp knappast behöver gynnas mer, definitivt tvärtom i fallen Grävling och Räv.
Men, när vi analyserar vad som händer när rovdjuren minskar, så blir det många fler arter som påverkas och t.ex. Grävling och Räv ökar ju uppenbarligen kraftigt där det knappt finns varken Varg eller Lodjur.
Det finns ett antal insekter, t.ex. vissa brokbaggar, kortvingar, flugor och säkert åtskilliga andra som inte jag känner till, som lever av kadaver och ett antal fåglar som lever av insekterna, möss och sorkar gnager i sig benrester och detta plus fler mindre rovdjur ändrar på förutsättningarna i naturen och alla förändringar slår på ena eller andra sättet igenom i ekosystemet och i nuläget vet vi väldigt lite om hur.
Jag har varit ute i naturen hela mitt liv och det är faktiskt slående hur få kadaver man hittar, numera är det säkert fler i dom områden där det finns mycket Varg och Lo och där kanske vissa asätande djur ökar, men vad jag vet är inte heller det undersökt ordentligt.
Överkörda djur efter vägarna finns det gott om, men det är ju en synnerligen begränsad miljö och den passar nog dåligt som referens.
Nu blev det långt det här och varken du eller jag eller någon annan vet nog särskilt mycket om betydelsen av kadaver, utan det som är tydligt för alla i rovdjursfrågan och lätt att åtgärda är ju vårt sätt att jaga och det måste helt enkelt anpassas till naturens eget sätt att fungera.
Per Bengtsson vad gäller kunskap om rovdjuren så vill jag minnas att du var en av dom som bröstade upp sig mest och hävdade att Terjes bilder var äkta, du brukar ju hålla en sansad ton, men i den debatten så försvann fernissan och du blev både spydig och hånfull, bla skrev du att du inte kunde förstå att någon vände sig till en jägare för att bedöma djurbilder! Dom borde istället vända sig till en biolog, jojo…det var rätt många biologer inklusive du själv som hade suttit och suckat drömmande över dom bilderna och fantasihistorierna utan att ha sunt förnuft och kunskap nog att inse att det var bluff! Sen försöker du göra en poäng av att högutbildade skulle vara mest positiva till varg. När man påvisar skillnaden i attityd mellan hög och lågutbildade så brukar man vilja få fram ett budskap om att högutbildade måste vara smartare och deras inställning därmed den rätta. Oavsett om det gäller varg eller eurons införande. Man döljer det faktum att det istället handlar om vem som gynnas eller missgynnas av ett beslut. När det gäller högutbildades positivare syn på varg så beror det ju på att dom högutbildade i betydligt högre utsträckning bor i städer långt från problemen med varg, och dessa personer skulle nog hur som helst aldrig flytta till en glesbygd. Dom läkare tex som ändå väljer att flytta till norrlands inland som exempel gör oftast det för att dom är jaktintresserade. Vi är också många, många som har valt bort utbildning,karriär och pengar för att vi inte kunde tänka oss att flytta och lämna vår livsstil. Slutligen, totalt sett över hela landet så är jägarna en minoritet, men knappast i Sorsele eller Moskosel! Av dom som vistas i naturen så är nog jägarna en absolut majoritet, åtminstone i norrland! Jag har under snart trettio år ALDRIG träffat på en ickejägare i skogen beundrande eller fotografernade i naturen! MVH från en lågutbildad arbetare. (men jag anser mig ha bildning och det smäller högre i mina ögon)
//Anders Åberg
Visst är det svårt när någon ifrågasätter ens religion? Självfallet har antalet kadaver ökat i naturen, vilket gynnat vissa arter. Min poäng är dock att naturen utan varg inte är eller har varit kadaverfri, så från ”bevarandesynpunkt” har det aldrig funnits någon risk – och att de stora djur som nyttjar kadaver (ok igen då; räv, grävling, kråkfågel & måsfågel) inte behöver gynnande. Det är arter som redan idag finns i starka stammar eftersom de kan etablera sig nära inpå oss och leva av vårt spill – och gör det. Så jämfört med en natur helt utan mänsklig verksamhet så finns dessa djur i betydligt större stammar idag, d v s vi har betydligt flera rävar än vad som skulle finnas utan människor. Men eftersom vi inte kan räkna bort den mänskliga verksamheten, den finns där, så innebär den ökade kadavertillgången bara ännu mera skyddsjakt på de här arterna.
Hellesö (påstod att han) var ute i naturen mycket, men inte hittade några kadaver. Du skall ju vara naturfotograf, men måste ju isåfall inte heller röra dig på rätt ställen om du inte stöter på dem. Rimligtvis så ser du dem ändå på motorvägarnas vägrener, det var kopplingen. Och om det du står för inte är ekosofi – nämn en enda art som behöver gynnande av vargslagna kadaver i nuvarande utbredningsområde.
Per: Oj, det var ett långt inlägg… Då jag är på turné hinner jag nog inte bemöta allt du skriver.
När du skriver att jag är i minoritet så måste du nästan specificera. Visst, jag är en väldigt liten och extrem grupp om vi ser till enbart att jag inte flyttat hem till vargland på grund av min passion för jakt med hund. Men, ser vi till exempel till Ovanåkers kommun så vill en majoritet ha bort vargen från kommunen. Av de som tar hänsyn till varg när de ska flytta så ser också en bred majoritet vargen som negativ. Man kan vända på detta väldigt mycket men faktum kvarstår, en bred majoritet vill ha varg i landet men bara drygt hälften där de bor och av de som idag bor med vargen har utvecklingen varit mycket tydlig – allt färre accepterar vargen i sin närhet. Alla har vi våra bevekelsegrunder och isolerar man dem kommer de alltid vara i minoritet och individuella behov, men lyfter man blicken blir bilden en annan.
Jag får inte ihop din matte. Av de som skiter i vargen kommer väl ett lika stort antal flytta till vargtrakter? Jag hittar inte kompensationsmekanismen. Nettoeffekten för Ovanåker blir hur man än vrider på det att färre vill flytta dit, särskilt kvinnor om man ska tro på SIFO. Sedan kan man fundera på om det är någon särskild kategori människor som tidigare gått att locka till Ovanåker, med t ex stora jaktmarker, som idag blir svårare att få med på tåget…
Ett av grundproblemen är väl att definitionerna i internationella konventioner är extremt luddiga?
Vad gäller att acceptera den natur man lever i eller inte så kommer dessa diskussioner ofta upp där vargen inte finns. Det man måste förstå är att vargen blir ett problem på ett halt annat plan och av en helt annan dignitet, såväl befogat som obefogat, än allt övrigt vilt tillsammans. Det går inte att jämföra.
Vad gäller studierna så är jag inte på kontoret och kan leta men en är gjord för något år sedan inom ramen för Fjällmistraprojektet och en annan av Erisccon & Heberlain, SLU i Umeå.
Rolf: Du har bra och relevanta synpunkter, men de är idag i en förkrossande minoritet i vårt förbund. Vi har alltid agerat i medlemmarnas intresse och efter deras vilja och så också nu. Vill du förändra vår ”politik” och argumentation i vargfrågan är det våra medlemmar du måste omvända.
Jag håller med dig om att filmen var jättebra i söndags. Jag kan dock försäkra dig, eftersom jag känner några som var med, att deras åsikter i vargfrågan inte skiljer sig från min eller vår vanlige medlems.
Gärna varg men inte på mina marker. Är det inte lite så det känns. Empatin för de drabbade försvinner bara jag slipper problemen själv, Huu bara jag slipper problemen själv kan jag stå ut med att andra drabbas. Sverige är idag var man för sig själv vare sig man är jägare eller tycker om att visstas i naturen och fota/observera. Bara jag slipper drabbas själv bli det nog bra? kanske.
Fjollträsk.
Struntprat skrev du och precis det levererade du.
Hade du använt skallen så hade det säkert gått upp för dig att antalet kadaver i skogarna året om måste varit flera hundra procent större innan människan tog ner antalet rovdjur.
Sedan gör du dig skyldig till det som är så tråkigt vanligt i vargdebatten, nämligen tvärsäkra uttalanden utan belägg som ” de arter som gynnas av att det nu finns fler kadaver behöver absolut inte gynnas.”
Hur vet du detta?
Är du kanske den enda som genomfört en vetenskaplig undersökning av vad som som hänt med massor av olika arter sedan vargen försvann och vad som eventuellt händer där den nu har återvänt?
Nä, naturligtvis inte, dumheter och struntprat är det.
Att antalet kadaver i naturen minskat på grund av människan är ju uppenbart och att dom arter som lever av dom fått mindre mat är lika självklart, men exakt vad som hänt och hur dessa olika arters förändrade antal påverkat andra arter vet vi väl inte.
Kanske är det några skalbaggar som minskat som då gett några fåglar mindre föda, som då minskat i antal, vilket kanske lett till att andra arter som fågeln åt ökat i antal, vilket påverkat dom växter som dessa arter käkade, osv, osv.
Vad vi vet är att allt hänger ihop och att vi behöver mer kunskap för att inte skada naturen på lång sikt.
Om vi nu är överens om att vi inte kan ha tusentals vargar i landet, så måste vi väl göra vad vi kan för att minska eventuella skador i naturen på grund av det.
Det mest uppenbara är ju då att jaga som vargen själva, vilket vi numera till stor del gör, frånsett trofejakten och en antagligen alldeles för liten jakt på grävling t.ex.
Hur du fick in ekosofi och Terje Hellesö i allt detta fattar jag inte, men det kanske du kan förklara.
Förstår inte hela denna hysteri kring vargen från förbundet sida som i slutändan bara skadar dem själva. Nu är vargen här och ingen klarar att prata den ur landet så då får vi anpassa oss efter att den och andra rovdjur finns i vår rika natur. Att jakten blir förstörd förstår jag inte, visst kanske man får minska uttagen av klövvilt osv. men att omöjliggöra jakt med hund är inget bra argument då jakthundar alltid kommer dö under jakt oavsett om det finns varg eller inte. En jakthunds liv är kort och hårt. Älgar kan utdela en dödande spark, vildsvinen och björnarna är farliga, lodjur dödar jakthundar, trafiken orsakar döden för massor med jakthundar eller andra jägares missriktade kulor kan råka träffa. Och vem känner inte till en jägare som avslutat ett hundliv allt för tidigt då hunden inte ”jagar” som önskat. För egen del har två jakthundar dött allt för tidigt genom att de krossats då bilar kom farande i 100 km/h. Då har hunden ingen chans, mot en varg i en strid om jaktmarken finns i alla fall chansen att han ska klara sig. Att då skylla allt elände på vargen ger varken trovärdighet eller respekt. Kan man inte anpassa sig till vad som finns i skogarna är man ingen bra jägare.
Det kommer bli mera jakt på varg så småningom, var så säker. Så länge stammen, i Sverige, är svag kommer dock förhoppningsvis en utökad skyddsjakt fungera bra. Att ha en mångfald i naturen kan vara positivt på sikt.
Att förbundet går ut så hårt mot vargen i öppen ridå kommer bara drabba dem själva. Vi måste vinna förtroende för jakt som helhet och det gör man inte genom att hetsa upp stämningen mot vargen. Vargen har många förespråkare, även i jägarled och utsätts för en allt för hetsig skara folk som med sin argumentation mot vargen bara skadar sig själva och deras egen trovärdighet.
Nej ta fram de jägare som accepterar vargen och lever med den. Filmen som visades http://svtplay.se/v/2542040/dokumentarfilm/jakt var helt suverän då jägarna visar den respekt mot naturen som en jägare bör ha.
Och som ni gör i bloggarna på denna sida hetsa mot vargen i var och vartannat inlägg, vart tror ni det leder? Inte blir det mer positiv inställning till jakt och jägare i alla fall.
Ja, Johannes, du svarade inte på min fråga om vad du har för huvudintresse.
Men låt säga att du brinner för att spela golf, är medlem i en golfklubb med allt vad detta innebär i deposition och årsavgifter.
Nu har det helt plötsligt kommit vildsvin på golfbanan och det enda bemötande du får är att du fär väl sluta spela golf om du inte accepterar vildsvinen. Dom har nämligen rätt att ta över golfbanan.
Det är på det sättet vi jägare blir bemötta när vårt intresse ska kastas för vargarna.
Jag skulle vilje se hur det skulle låta om motsvarande sak hände med fotboll och golf.
Därför har SJF drivit en kompromisslinje där man förespråkar en väl spridd vargstam med ca 150 djur. Det finns också forskningsstöd från landets ledande forskare som menar att detta skulle fungera.
Istället för att prova detta har vissa vargtalibaner, jag vet inte vad jag ska kalla dom annars, vänt sig till EU, som man i andra avseenden brukar tycka illa om för att få ett svenskt riksdagsbeslut där 80% av de folkvalda ställde upp på vargjakt.
Hur tror du att vi jägare då i fortsättningen ska kunna lita på att demokratiskt fattade beslut gäller. Har inte SNF,SRF och WWF valt konfrontation i stället för dialog?
WWF har också beställt en undersökning av tjuvjakt på de stora rovdjuren, där det visar att tjuvjakten sjunkit på varg sjunkit från 16 till 2%. Den väljer man att mörka tills regeringen vikt ner sig för EU. När man väl presenterar den så blåser man upp att tjuvjakten på de stora ökat och vägrar erkänna att tjuvjakten på varg minskat pga en bättre rovdjurspolitik. Man säger att man inte har någon aning om varför den minskat.
Att tjuvjakten på de övriga stora ökar i renskötselområdet gör man ingen affär av, bara att den ökar generellt. Att den kanske utförs av förtvivlade reskötare och troligtvis är rena §28 skjutningar som inte anmäls nämner man inte. Man nämner heller inte att FN starkt kritiserar Sverige för att vi hyser så stora rovdjursstammar att urbefolkningens försörjning hotas.
Man förslår att all rovdjursjakt ska ske som skyddsjakt på individer som ställer till problem, sedan avstyrker man alla, jag menar alla, begärda skyddsjakter!
Undrar du på att vi inte ser någon annan väg än konfrontation för att hävda våra intressen?
Tommy – Jag håller med dig, att glädjas övar andras olycka är elakt. Tyvärr verkar du redan ha bestämt mig för hur jag är i min personlighet och jag tvekar därför på att du kommer ta åt dig när jag skriver att du inte kunde ha mer fel..
Jag har ingen aning om vart du har fått ditt skitsnack ifrån. Men självklart får du gärna tycka att jag är en elak skitstövel utan empati. Men mer fel kan du nog inte ha. Och att dessutom ge sig in och bestämma sig hur personer är före man ens försöker lära känna dom en liten gnutta det är djupt beklagligt. Jag menar vad baserar du din enorma kunskap över min personlighet på ?
Mvh // Johannes
Daniel, du baserar ditt inlägg på två saker, dels en personlig anekdot, och dels en sifoundersökning. Hur jag ska förhålla mig till den mer personliga delen av ditt inlägg vet jag inte riktigt. Egentligen tycker jag inte att enskilda anekdoter har någon som helst relevans för sakfrågan, men samtidigt förstår jag hur du känner. Däremot blir det nästan lite komiskt när du försöker ge sakfrågan ett ansikte (ditt eget) och sen i en senare kommentar (27 september, 2011 kl 16:59) beklagar dig över att samhället blir mer och mer individualistiskt och den kollektiva ”vi” tanken håller på att försvinna. Varför tycker jag att det är komiskt? Jo, för att du representerar en minoritetsgrupp som vill att majoriteten ska anpassa era väldigt specifika individuella behov, i ditt fall att både få bo i Hälsingland och slippa vargen i så stor utsträckning som möjligt så du kan känna dig tryggare när du släpper hundarna. Du utgår även från dig själv och dina individuella behov när du i en kommentar till Johannes nedan skriver att du ”blir ärligt talat förbannad när folk som du förringar det problemet”. Det vill säga DITT problem att du inte kan leva ditt liv exakt som du vill om du flyttar till Hälsingland.
Jag tycker faktiskt att sifoundersökningen är ett utmärkt bevis på att du inte representerar en majoritet och förvånansvärt positiv läsning även för mig, som ju inte alltid delar dina åsikter i vargfrågan. Endast en av fem är negativa till att flytta till vargtrakter. Nu tänker jag tillåta mig bli lite elitistisk (eftersom du gör likaledes när du presenterar dig själv som en mönstermedborgare i t.ex. Ovanåker kommun, bland annat på grund av din utbildning och inkomst): Utöver den undersökning du hänvisar till så finns det även undersökningar som visar att högutbildade (och därmed med relativt höga inkomster) generellt är mer positiva till varg. Med andra ord finns det nog en och annan inom de 80 procent som är neutrala eller till och med positiva till att flytta till vargtrakter som kan matcha både din utbildning och inkomst, och därmed kompensera för att ditt jaktintresse förhindar dig att göra likaledes. Att det är synd om dig kan jag hålla med om, men att utifrån det antyda att man kan lösa utflyttning och annan glesbyggdsproblematik med att skjuta vargar är ett ganska stort steg. Tvärt om tror snarare att du befäster bilden av stad mot land med att hävda att ”vi på landet” inte vill ha varg, ivrigt påhejad av andra debattörer inom jägarkåren som konstant antyder att ”vargkramare” (dvs de som tycker att en livskraftig stam som den definieras i internationella konventioner är en självklarhet) inte heller är önskvärda. Det om något får mig, som matchar dig iallafall utbildningsmässigt, att tveka att flytta till dessa trakter, tyvärr. Då håller jag mig hellre till den landsbyggd jag bor i nu, där en majoritet av människor svär över olägenheter diverse vilt orskar dem (till exempel att de inte vågar släppa sina hundar lösa), men samtidigt inte önskar att det vore annorledes eftersom de uppskattar den natur de lever i.
Till sist (om du orkat läsa såhär långt): Appropå undersökningar: Du skrev i en kommentar till ett annat inlägg för ett tag sen att SLU har testat olika gruppers (bl.a. jägare och andra grupper som intresserar sig för naturen) kunskaper om djur och natur i allmänhet, och våra rovdjur i synnerhet, som jägarna ”vunnit”? Jag efterfrågade länkar till dessa men du missade nog det. Finns det en chans att du kan ge en källhänvisning till dessa och även de ”FLERA av varandra oberoende studier” (min ”versalisering”) som visar att jägare i rovdjursområdet är den enskilt kunnigaste gruppen vad det gäller rovdjur.
Johannes aldeles oavsett varför någon inte tycker sig kunna flytta hem igen så tycker jag att vara okänslig och glädjas över andras olycka är elakt
om nu Daniel inte tycker sig kunna flytta hem pga av vargen eller något annat så hjälper det ju inte hur mycket pengar han tjänar eller vilken utbildning han har
Jag kan bara se till mig själv den dagen jag inte kan släppa mina hundar för risken att dom blir tagna av varg då blir jag tvungen att flytta eller ge upp jakten
Jag kan inte förstå hur du kan känna sådan enorm glädje över det
om du nu känner så då anser jag att du är en gemen elak skitstövel
Du har säkert en bra kunskap om hur man skriver till skilnad från mig
men någon kunskap om mäniskor har du definitivt inte Empati finns inte heller i din kropp
Personligen har jag aldrig och kommer aldrig känna glädje över andras elände
Där är skilnaden på mäniskor och Skitstövlar
Många intressanta inlägg och spännande ord som kaskadeffekter, ekosystem m.m samt då människor som inte kan begripa att vargen kan vara orsaken till att folk inte vill bosätta sig i närheten av rovdjuret.
Här ovanför odlingsgränsen finns kaskader av lämlar som unghunden tyvärr får jag säga med förtjusning ägnar sig åt, i början bet dom honom i nosen men nu har han lärt sig hur han skall bära sig åt, som tur är sköter sig gammelhund bra.
Dessa mängder med möss och lämlar ger dukat bord till allehanda rovdjur och fåglar och även de minsta krypen får nog en hel del vilket som bl.a Åberg säger är viktigt.
Jo detta är säkert nödvändigt men om några år kanske det är tomt av gnagare och ekosystemet anpassar sig helt naturligt till rådande förhållande, ungefär som då vargen minskade på 1800-talet.
Att människor har svårt att förstå hur betydelsefull vår jakt är och hur mycket vi är beredda att offra ser man tydligt bland skribenterna, men jag tror nog att även en hängiven fotbollsspelare väljer att bo där han kan träna och spela. Många flyttar ju till och med utomlands för sitt intresse.
Konstigt är att många kan acceptera våra urinvånares spjut och stenyxor men har svårt med dagens jägare och moderna gevär. Jag har däremot aldrig hört att någon får kritik för att han har en kamera och fotograferar när han istället borde rita av djuren med kol eller ockra.
Utveckling kan då accepteras i ena fallet men ej i ett annat.
Daniel. Jag förstår precis hur du känner det. Nu är jag så pass gammal att jag haft turen att leva största delen av mitt jägarliv utan varg, men jag tycker synd om de som är unga. Kan det finnas bättre intresse för ungdomar på landsbygden än jakt? Hur många värstingar hade sluppit bli värstingar om de fått intresse för jakt?
Om vi säger att 80% av folk som lever med vargen inte vill ha varg och 80 % av de övriga vill ha varg så är ju de sistnämnda många fler röster i riksdagsvalet. Där tror jag vi har knutpunkten. Vi är för få som är drabbade än men vi blir snart fler och det sorgliga för dig Daniel, är att du nog inte får så många vargfria år i Nyköping heller. Den som lever får se.
Daniel – Jag tycker precis som du att alla ska få ha en åsikt. Jag är för fritt tänkande så länge man inte skadar någon eller något i ett utövande av tankarna.. Hm, hoppas den meningen blir förstålig. Jag tycker dock att man, om man ger sig in en någorlunda seriös diskussion/debatt så måste man också lyssna på andra, sansa sig i tonen och inte följa ”spelets regler”…
Stad mod land ja.. Men här har båda sidor lika mycket att jobba med. Jag tror nämligen det är ganska likt fördelat att man kommer från stad till land och blir kallad stockholmare, nolla, odugling och allt möjligt jämfört med om man som bonde kommer till staden och blir kallad bonnläpp, bonnjävel m.m
Är väl inte så konstigt att det är lätt att tycka om älgkött. Det är ju underbart rätt tillagat. Dessutom är ju de stora skogsbolagen stygga med sin verkligen stora brist på respekt mot naturen.. Att maximera älgstammen. Hur menar du då ? Kvalitativt ? För det går ju nästan enbart att skylla på jägarna när det gäller avskjutningen av stora tjurar runt om i landet. Troféjakten har gjort så att kvalitén på älgstammen på många håll är väldigt dålig.
Tänk om man började som de stora godsen nere i söder där man har koll på vartenda rådjur och det går enormt fina rådjur överallt med bra gener och stark kvalité. Nu har man lyckligtvis börjat få upp kvalitén på älgstammen på sina håll igen men det krävs ju också bra kommunikation och sammarbete. Vad händer när 3 av 4 jaktlag beslutar sig för att få upp kvalitén på älgjakten på ett speciellt sätt men den fjärde vägrar för dom är ute efter stora horn på väggen ? Blir inte så bra… Varför kan inte jägare, svampplockare, fotografer, motionärer och annat folk som rör sig i skogen ha en bättre dialog om vad man ser och vad som finns ? Hade det inte gynnat alla inklusive djuren ?
Med en en sådan dialog så blir det nog också lättare att utbyta kunskaper, åsikter och teorier. Att lättare kunna respektera varandra och se andras problem med allt vad gäller tex rovdjur. För många som rör sig i skogen bor inte i den utan åker från staden. De ser mycket ändå och med en kommunikation mellan stad och land som är av trevligt slag så kanske vi kan gå mot ett enat sverige istället för ett tvådelat ?
mvh // Johannes
Johannes: Visst ska vi hålla oss sansade där ”i mitten”. Men gör inte du lite samma misstag när du ska utesluta folk? Alla får tycka i en demokrati och läser man in sig på hur samhället och hela världen utvecklar sig ser vi en mycket tydlig trend mot ”individualisering”. Jag tror mer på att hantera den med klok förvaltning än att utesluta och ignorera. De motsättningar vi nu ser i vargfrågan kommer vi att se i massor av viltförvaltning framöver. Förresten tror jag vi kommer se det i all förvaltning. Stad mot land kommer bli en vanlig konflikt framöver. Det är bara att se sig omkring i västvärlden, identiska konflikter finns överallt och sammanfaller kusligt i tid.
Ta älgdebatten till exempel. Det är väldigt lätt att få en stadsbo att tycka att älgkött är gott och att den stora stygga skogsindustrin är dum som vill minska älgstammen. Där har vi helt plötsligt motsatt förhållande. Nu har vi massor av markägare i våra egna led och ingen önskan om att maximera älgstammen, men med dagens utveckling på natursynen skulle det vara enkelt.
Självklart finns det ännu massor av vidsynta, kompromissvilliga och förstående människor där ute, du verkar vara en av dem, men de blir färre och det får konsekvenser.
Nu misstänker jag att ni börjar jämföra de två extrema sidorna, igen, och generalliserar (stavning?) dessa med allt annat folk som rör sig i och utanför skogarna.. Jag tror vi ska hålla folk som tycker ”det är ballt med vargar” och folk som tycker ”skjut bort varenda jävel de är av ondo” borta från diskussionerna. Låt de skrika på varandra istället..
Jag tror inte ett dugg på att det som Daniel beskriver, att viljan att sätta sig in i andras situation inte finns. Visserligen tycker jag inte det är svårt att hitta personer som visar stor brist på respekt och moral men återigen ska man inte dra alla över en kant. Om man istället utgår från att det fortfarande finns människor med respekt, moral och en ”vi”känsla så tror jag man får det mycket lättare. Det är ju då lättare att sålla bort sådana utan de egenskaperna än om man skulle börja leta efter personer med egenskaperna…
mvh // Johannes
Johan: Jag menar nästan alltid allvar med allt jag skriver. Du får gärna tycka jag är hur dum som helst men du måste nog vara lite mer specifik om du vill ha en diskussion eller att jag ska kunna förstå och förklara eller bemöta…
Lars: Du har mycket kloka tankar och spaningar. Jag skulle nog vilja spä på dem med en liten fortsättning. Vi ser i hela samhället hur vi svänger från det ”kollektiva” till det ”individualistiska”. Titta bara på gamla fina företeelser som folkrörelser, föreningsliv, folkbildning mm. Den kollektiva ”vi” – tanke som fanns i folkhemmet är på väg bort. Idag talar man i kommunikationsbranschen om ”whats in it for me” – generationen. Allt utgår numera från dig själv och vad du får ut som person av varje enskild händelse eller fråga. I det perspektivet är det lätt att se varför vi får en sådan vulgärdebatt i t ex vargfrågan. Viljan att sätta sig in i andras situation finns helt enkelt inte. För många idag är det bara ballt med varg i skogen, de berörs aldrig av den men det räcker för att bestämma sig för att alla som inte tycker det är ballt är korkade.
Daniel Ligne’ menar du allvar med det du skriver? Gör du det så är det inte vargen som är problemet, det är du.
Ibland då det pratas om varg så citerar jag min hustru sedan tjugo år & kan då få höra men hon vet ju inget om vargar hon är inte klok.
Det lustiga är att hon är biolog & etolog, hon var med då projekt skandulv startade må vara i en underordnad roll men ändå.
Har aldrig hört henne eller någon av hennes kolleger från Skansen, Kolmården eller Naturhistoriska kalla mig eller någon boende i vargrevir för okunniga.
De håller inte alltid med vad som sägs men de lyssnar, ibland säger de att jag får leva med konsekvenserna men de förnekar aldrig numera att det finns konsekvenser.
Problemen vi har idag är inte med yrkesbiologerna, de har som yrke att iakttaga & studera de tror på det bevisbara, de ser världen.
De åsikter som de har om varg idag är inte de samma som de hade för 35 år sedan, för nu har vi en svensk varg att iakttaga inte bara nordamerikanska avhandlingar.
Detta är människor som det går att prata med, det är människor som är intresserade av en intellektuell debatt, det är människor med ett genuint naturintresse.
Nej de vi har problem med det är svansen, det är de som har en natursyn som är präglad av 70 & 80-talets new Wave rörelse.
Dessa har inte någon natursyn som är vetenskapligt baserad, utan de har närmast en religiös natursyn, en ideologisk natursyn.
Väldigt många av dessa är egentligen inte naturintresserade utan intresserade av en ideologi.
Denna ideologi kan föra dessa människor till att bo i glesbygd men det innebär inte med nödvändigt att de uppfattar naturen de bor i.
För det krävs ett öppet sinne.
Lars D.
Åsa: Jag förstår mig säkert inte på alla dina val i livet eller tankar och ställningstaganden heller. Vi är alla olika och tur är väl det. Jag är aldrig rädd för egen eller andras del när jag är i skogen. Det har ingenting med detta att göra för min del. Däremot ska man ha respekt för folk som är rädda. Rädsla är inte alltid rationell. Alla har vi nog någon obefogad rädsla på lager…
För min del handlar det om en livsstil. Jag lever för att jaga med hund. Du får tycka det är suspekt och konstigt, jag begär inte att du ska förstå det, men jag tycker du ska respektera det. Precis som jag respekterar folk som gillar att åka skateboard, knyppla, fågelskåda, lyssna på vargyl eller shoppa. Dåliga exempel då tämligen få av de där kanske egentligen är en livsstil som jakten är för många av oss, men jag tror du förstår vart jag vill komma.
För mig är Hälsingland hemma men med varg så kan jag inte längre leva som jag drömt om och som tidigare generationer levt före mig. Det får jag kanske ta men man ska vara medveten om att det är ett problem för mig och kanske ett större problem för många andra och rent ekonomiskt för kommunen. Det är bara att titta på SIFOs siffror. Betydligt fler ser varg som ett problem än en möjlighet. Då kanske vi gemensamt ska försöka lindra effekterna och sprida bördan så gott det går?
Nu vet jag inte var i Hälsingland du bor men detta är långtifrån ett problem för alla hälsingar. I Gävle, Hudiksvall och Söderhamn har man inga vargproblem och bor man inte mitt i smeten och gillar jakt med hund eller har andra tamdjur kanske inte vargen är något stort problem. Men det finns problem med vargen. För mig är de så stora att jag inte valt att bo där längre, för dig är de så obefintliga att du inte lider av det alls. Alla är vi olika men vi borde försöka respektera varandra så gott det går…
Åberg, är inte 150 vargar den stora kompromissen? Finns ingen eller i alla fall ytterst få jägare som vi ha varg på sina jaktmarker. Det är väl också så enligt forskningen att även om man inte är jägare vill man inte ha varg i sitt närområde. Så ska förbunden lyssna på sina medlemmar så är det nollvision. Men nu har vi ju beslut om att varg ska finnas i Sverige och majoriteten av Sveriges befolkning vill att Sverige ska ha varg (dock inte i sin närhet vilket är lite hycklande kan man tycka). Så då måste man ju från jägarhåll kompromissa. Hur kan vi ha varg med så få problem för sina medlemmar som möjligt utan att vargen ska skadas genetiskt. LRF har väl en liknande synpunkt fast de tills idag varit väldigt osynliga i debatten men elaka tungor påstår ju att det beror på att de stora pengarna LRF får in kommer från södra delarna med betydligt mer uppodlade ytor. Det är väl enbart samerna som sagt blankt nej till varg och också fått gehör för detta.
Anders: Det kommer alltid finnas en risk för jakthundar så länge det finns varg, det är ingen hemlighet. Men, risken ökar linjärt med antalet vargar och i rättvisans namn borde bördan fördelas så rättvist det går, det står också i vår policy och handlingsplan. Jag ser det som en kompromiss, väljer samhället att se vårt problem och göra allt som går för att minimera det så accepterar vi vargarna. Ser samhället inte problemen utan väljer att förringa och förlöjliga slutar det nog med en nollvision. Det tyder all etablerad forskning och erfarenhet på.
Vargen har en mycket viktig funktion i ekosystem som i grunden är opåverkade av människan. I vår genomnaipulerade natur har nog vargen enbart den roll vi ger den, tyvärr. Kaskadeffekter var på modet för ett år sedan ända tills vi kom på att hela vår vilt- och naturförvaltning i Sverige syftar till att minimera dylika effekter. Vargen kan vi som sagt bavara av många orsaker men att den skulle fylla någon redig funktion i ekosystemet är i mina ögon en smula naivt.
Jag kan hålla med dig om att vi kan titta på vad vi som människor kan göra för att reparera för vargen. Problemet blir bara att allt blir en mycket komplicerad ekvation med miljoner parametrar som vi alla påverkar, varje dag, vare sig vi vill eller inte. I Yellowstone har man kunnat studera ett system beståenda av varg och wapiti och hittat spännande effekter. Jämför då med vårt system; jordbruk, skogsbruk, vägar, tamdjur, jakt, soptippar, vi sprider årligen hundratusentals kadaver via trafiken, global uppvärmning… Jag tror därför det blir nästan omöjligt att isolera vargens effekter och fixa dem på konstgjord väg. Vår natur är för påverkad för att det ska vara möjligt. Sorgligt men sant.
”Vargens roll måste istället ofta övertas av människan efter bästa förmåga och i min värld innebär det b.la. omfattande jakt på grävling och räv och slut på trofejakt.
Antagligen skulle vi också behöva slänga ut kasserade djurkroppar i naturen här och där utanför vargreviren för att tillhandahålla föda året om för alla djur, insekter och fåglar som är anpassade till att sådan finns.”
Det mesta är struntprat, ffa är det ”Hellesö-syndromet” om kadaver i naturen (som han aldrig såg). Det finns mängder med kadaver tillgängliga i naturen året runt. Djur som dör av vintern, vägar, skördare m m.
De däggdjur och fåglar som lever av kadaver är inte i behov av ytterligare mat, då de är de mest anpassningsbara opportunisterna vi har och lever gott på spillet från vårt samhälle. Stammarna av räv, grävling, kråkfågel & måsfågel är redan större än de hade varit i den rena naturen, det är bara att titta på närmaste soptipp eller McDonalds med uteservering. Mig veterligen finns inte någon art som påvisats vara speciell i förhållande till varg-/rovdjursslagna kadaver.
Pratat om att vargen gör kadaver tillgängliga på nytt och att det är ”unikt” för en mängd arter kan bara hänföras till den ekosofiska skolan, dvs kvasireligion. Synar man det argumentet så finns inget innehåll; det fanns kadaver innan vargen; och de arter som gynnas av att det nu finns fler kadaver behöver absolut inte gynnas.
Danne: Att kommunicera utan att generalisera är nästan omöjligt, tyvärr. Givetvis finns det folk mitt i vargrevir som tycker det är jättebra och trevligt, precis som det finns folk på Stureplan som inte vill ha varg. Misstaget vi ofta gör är dock att förringa detta till en jägarfråga. Ser vi till de färskaste attitydstudierna så ser vi idag hur man i de enskilt tyngst drabbade kommunerna, varav Ovanåker är en, faktiskt har en majoritet som är för att skjuta bort vargen och en ännu bredare majoritet som inte tror på rovdjurspolitiken. Det är alarmerande och det är inte jägarna som står för dessa åsikter. Jag känner nog 1000 hälsingar och jag vet inte av en enda som tycker vargen är positiv för landskapet, men de finns säkert, det gör det garanterat. Du själv är ett utmräkt exempel. Man kan dock inte blunda för att det för många är ett problem, det är första steget mot en hållbar och varaktig förvaltning.
Problemet med fjällräven och deras kadaver är väl att de kadavren ägs av någon innan de blir just kadaver (renar som ägs av samer). Ytterligare ett exempel på att den naturliga natur vi suktar efter är ett minne blott idag. Ska vi föda fjällräven med vargdödade renar idag så kostar det…
Inga-Lill: Din åsikt är lika relevant som den att vi ska ha 1000 vargar. Den enda långsiktigt hållbara lösningen ligger nog i ärlighetens namn mitt emmelan utrotning och massor. Problemet idag är att de som vill ha väldigt många vargar inte lyssnar eller respekterar de andra. Då slutar det tyvärr regelmässigt olyckligt, oftast för vargen…
Hej !!!
Jag förstår nog inte riktigt mej på dej. Jag är en återvändare hem till härliga Hälsingland, efter 13 år i Höga Kusten. Jag har ALDRIG varit illa till mods att gå i skogen eller bo närainpå. Jag är dessvärre ingen jägare, så det här med att jaga, överlåter jag till andra vänner och bekanta. Men hur du kan låta dej styras så av att vargen är här……man ska väl bo i Hälsingland om man längtar så efter att få komma tillbaka. Jag har en dotter som är ute med mej ofta i skogen. Vi lever om lite extra då, så att de vilda djuren som faktiskt BOR där, har en chans att dra sej undan. Och när jakthundar släpps i skogen, så undrar jag……varför blir det ett sånt liv OM vargen går till attack ???? Det är ju trots allt vargens hem, den försvarar ju bara sitt revir ?? Men den flyr undan människan, om allt är som det ska. Har inte hört talas om om att en människa blivit dödad av en varg. Men människan kan förfölja, köra över , plåga och slå ihjäl varg utan anledning…Inte undra på att människan är värsta vild djuret. Men nog om detta…..självklart ska du dra ända in i Hälsingland. Bättre uppväxt finns inte !!! Om man inte är rädd för de vilda djuren !! MVH//Åsa
Jag blir lite fundersam på vad du egentligen menar nu Daniel.
SJF har ju satt en gräns på 150 vargar och i dom revir där dessa vargar finns blir det ju riskabelt att jaga med löshund.
Hur viktig är då löshundsjakten, är det i praktiken så att försvaret av den innebär nollvision på varg, för det lär ju finnas löshundsjägare även i dom reviren?
Ditt budskap känns lite dubbeltydigt.
Ditt resonemang i tråden om att vargen inte behövs i naturen är också konstigt.
Du som jägare kanske inte vill se det, men vargen har många positiva effekter på ekosystemet och vi har dragit dom ett antal gånger här.
Dom skadliga effekterna av vargens frånvaro har mig veterligen inte undersökts ordentligt, så där får vi väl gissa, men dom finns där, var så säker.
Kunskapen om vargens påverkan på naturen är väldigt viktig, mycket beroende på att vi av många skäl inte kan ha så många vargar i landet.
Vargens roll måste istället ofta övertas av människan efter bästa förmåga och i min värld innebär det b.la. omfattande jakt på grävling och räv och slut på trofejakt.
Antagligen skulle vi också behöva slänga ut kasserade djurkroppar i naturen här och där utanför vargreviren för att tillhandahålla föda året om för alla djur, insekter och fåglar som är anpassade till att sådan finns.
Det är väl egentligen inte så att bara glesbygds bor drabbas av varg utan alla som är aktiva i glesbygd drabbas av varg.
Själv har jag ingen riktig samma glädje av att åka ut till mitt torp i Västmanland pga varg . Den senaste tiden har varg plockat flera hundar även inne i samhället.
Vargtiken har åtta valpar, så hon behöver nog all mat som kan skrapas ihop.
Kan inte längre släppa ut Gammhund i trädgården för att pissa på natten, han behöver det för blåsan är inte längre vad den en gång var.
Det är givetvis inte att tänka på att att låta någon av hundarna vara lös under prommenad även så om koppel tvånget är släppt.
Att jaga med hund är inte att tänka på.
Själv är jag 4:e generationens stadsbo men jag jagar precis som min far, farfar,morfar ..
Lars Dahlén – Drabbad Stockholmare
Daniel: jag skrev aldrig att du vill utrota vargen. Däremot vill jag gärna att alla jägare slutar använda sig av ”vi” på landsbygden vill ha bort vargen.
Jag bor mitt i ett vargrevir och vare sig jag eller några av mina grannar har något emot vargen.
Jag måste även ge dig lite ros för att du är en av få det går att hålla en vettig dialog med.
inga-lill: fjällräven är beroende av rovdjurens kadaver för att ha en chans att återhämta sig! det står tom på wikipedia.
Det finns alltid de som inte accepterar resultaten på sådana här undersökningar. Till och med det faktum att det finns människor som anser sig direkt överkörda och utträngda av regering och statliga verk när det gäller vargfrågan. Jag vet ju själv att jag inte kommer att skaffa ny hund igen så länge vi har varg runt knuten, alltså blir det en eftersöksjägare mindre att hjälpa till när viltolyckorna ökar. Inga nya betesdjur heller, men igenläggning av betesmarken med undantag av viltvårdsåtgärderna.
Jag har inte kunnat välja själv, utan måste acceptera att min livskvalitet sjunker.
Kan vi inte förvalta vargstammen ihop med Norge, Finland och Ryssland? Sätt upp ett mål att det ska finnas ett visst antal och inför licensjakt på den gemensamma stammen. Kan inte EU godkänna det är det mycket skumma skäl som ligger bakom kritiken av vårt system. Kansker vill de nya småstaterna knäppa ”Bror Duktig” på näsan efter alla år vi slagit oss för bröstet?
Du kommer nog att få varg i Mälardalen också vad det lider, tyvärr så är vargen här för att stanna och det kommer att sluta på samma sätt, som när vargen utrotades i Sverige förra gången. För tillgången på jaktbart vilt sinar betänkligt, snart är rådjuren utrotade på många platser där vargen verkligen etablerat sig. Lika blir det med älgarna, förresten så har de ändrat sitt beteende, de är inte samma fridsamma varelser som de en gång var. Om de nu får en hund efter sig vid jakt, så är det inte alltid de springer iväg utan de kan även gå till anfall eller också kutar de rakt fram helt vettlösa. Älgarna har också börjat gå i flockar på många djur, det har de aldrig gjort förut, de skyddar sina kalvar genom att bete sig som djuren gör i lejontäta områden.
Så visst har vi fått en förändrad natur, där vi inte längre kan släppa lös våra hundar under jakten och gör vi det så blir det med en klump i magen, för du vet inte om det är sista gången du ser din hund i livet. Nej, om jag finge välja så inte fasen skulle jag vilja ha varg, konstigt att inte dessa djurälskare har åberopat att vi ska ha mera fjällräv som är verkligt utrotningshotad och det är flera djur som inte finns så många kvar av, som vi kunnat haft i stället för denna ulv.
Danne: Vad får dig att tro att jag är emot varg? Skrev jag att de borde utrotas? De måste förvaltas. Precis som allt vilt. Och, eftersom vargen enbart är en börda för de allra flesta som ska bo med den måste bördan spridas rättvist och minimeras. Är det inte ett rimligt förhållningssätt?
Kjell: Jag köper inte kött i affären, det måste vara 10 år sedan jag köpte något köpekött senast. Men, även om jag bodde där hemma skulle jag nog klara att försörja mig på det naturen har att erbjuda i form av kött, fisk och annat.
Jag är jägare, glesbygdsbo och man, de tre kategorier som är minst rädda för varg. Vargrädsla är inget problem.
Konkurrensen med vargen om bytesdjuren går att hantera. Bara att hålla lite högre vinterstam av t ex älgen så räcker det till båda. Ur den aspekten är björnen och lodjuren ett större problem.
Problemet är hunden. I vargrevir är vargen det enskilt absolut största hotet mot mina hundar. Inga andra djur, trafik eller drunkning kommer i närheten.
Du får tycka vad du vill om sanna naturmänniskor men det är tyvärr inte de som bestämmer hur vår natur ska se ut. Det gör alla andra, vare sig de vill eller inte. Problemet idag är att de sanna naturmänniskorna är i en kraftig minoritet. De som bestämmer bor i storstad och det vi ser nu är hur deras uppfattning börjar skilja sig från de som ska leva i och av naturen. Det är historiskt.
Vare sig jag eller särskilt många jägare vill utrota vargen men vi vill att du och andra ska förstå att den är ett stort problem som måste hanteras och effekterna minimeras. Hur tror du vi reagerar när du skrattar åt våra problem? Tror du det skapar acceptans, förståelse och respekt? Det du gör är att gräva vargens grav, inget annat.
Ander T skrev precis det skarpaste inlägget i vargdebatten som jag någonsin läst!
Skönt att det kom från någon som precis som jag inte har något emot jakt men ändå är för varg.
Johannes!
Berätta vad du brinner för, vad har du för huvudintresse här i livet?
Men om nu både du och din sambo har så gott om pengar då kan du ju köpa kött i affären som oss andra?
Du preciserar inte varför du inte kan flytta ”hem” igen, bara pga av varg. Är det för att du är rädd för varg? Eller är det bara så att du inte tål konkurrens i skogen om bytesdjuren?
Är du rädd för din hunds del, så finns det andra djur som är minst lika farliga för hund som varg. En sann naturmänniska lever i harmoni med naturen, inte försöka bestämma vad som skall finnas och inte finnas. Du verkar ha en illa syn på natur som Jägarmästare – vad får ni lära er egentligen??
Stackars Daniel Ligné, vilken liten stackars krake du är. Man kan inte låta bli att skratta åt dig :)
Jörgen: Oroa dig inte. Vi har en mycket väl etablerad och väl fungerande rutin för dylika tilltag.
Daniel, om Varg har mordhotat dig eller någon annan så bör du polisanmäla! Även om inte du personligen bryr dig, så för dina medmänniskors skull! Har han mordhotat dig så kan han göra något allvarligt mot någon annan! Polisanmäl så kan han stoppas.
Hej Daniel!
Det är ju lite konstigt hur de så kallade varg vännerna argumenterar!
Okunskap, eller? Under hösten blir jag tillfrågad av äldre som vill att jag följer dom ut för att plocka svamp och bär, du har ju bössa du Anders! Jag försöker få dom att förstå det är nog ingen fara men det går dom inte på. På kvällarna när vi går ut med hunden funderar man skall jag våga gå där jag brukade? Nej det är nog bättre att gå efter upplyst väg!
Bår ju i Galven reviret. Jag är inte så emot vargen men det börjar faktiskt bli lite olustigt att jaga nu. Det är som om man blivit berövad på friheten!
Anders1
Har på grund av alla hemska vargattacker på hundar författat ett brev till Andreas Carlgren. Syfte att dels lätta på hjärtat och dels söka svar på frågor som berör oss alla, nu eller inom en snar framtid. Resultatet av denna skrivelse kan i bästa fall bidra marginellt till någon form av positiv inverkan, men så länge det inte bidrar med något negativt så anser jag att det är värt att i alla fall försöka påverka. Mitt budskap. Ge aldrig upp!! Jag delar dina tankar kring flytt till vargområden Daniel och är precis på väg att lägga livspusslet, där jag hoppas att varg endast skall bli en kantbit och inte en central sammanhängande del.
Brevet lyder såhär:
Hej Andreas Carlgren!
Jag heter Axel Eriksson och studerar vid Jägmästarprogrammet på SLU i Umeå. Mitt största intresse och livsstil är att jaga småvilt med drivande hund. Jag kommer från Vansbro i Dalarna Län och har växt upp med löshundsjakt och allt den frihet och glädje som det innebär. En frihet som idag endast finns kvar i mycket små spillror på grund av vargen. I nuläget berörs Vansbro kommun av fyra vargrevir med konstaterad föryngring: Görsjön, Äppelbo, Sången och Aamäck plus ett antal singelvargar och revirmarkerande par (Lövsjön). Reviren i Sverige är idag mellan 600-1000 kvadratkilometer och täcker därför stora dela av Vansbro kommuns yta (1 667,17 km²). Detta har inneburit att stora delar av den tidigare så väletablerade löshundsjakten idag bara bedrivs på mycket små nivåer jämfört vad som var verklighet för bara 10 år sedan. Att skadorna på hundar inte ökar i samma takt som vargstammen beror till största delen på att mycket få vågar släppa sina hundar i närhet av kända vargrevir. Med all rätt! Människors livskvalité blir starkt lidande och i områden där folk har levt för jakten och haft det som sin livsstil tvingas förändra sina liv helt och hållet. Nyckel till problematiken finner man om man studerar ”Varg i Sverige vintern 2010/2011 – Preliminär statusrapport”, vilken är en publikation framtagen av Viltskadecenter. I rapporten finner på sidan 10. (figur 1.) vargrevir med dokumenterad föryngring. Studerar man den rent geografiskt så är det tydligt att Dalarna, Värmland, Gävleborg län får ta på sig bördan för den rovdjurspolitik som förs i Sverige idag. Trots att vargen som opportunist utan tvekan skulle kunna trivas i de allra flesta habitat som Svea Rike erbjuder. Sand mfl. 2008 skriver i publikationen ”Den Skandinaviska Vargen – en sammanställning av kunskapsläget från det skandinaviska vargforskningsprojektet SKANDULV 1998 – 2008” att:
”Vargen, med det vetenskapliga namnet Canis lupus, tillhör familjen Hunddjur (Canidae) inom däggdjursordningen Rovdjur (Carnivora). Vargen har en circumpolär utbredning på norra halvklotet. Den varg som vi har i Skandinavien är alltså samma art som lever i Ryssland, nere på europeiska kontinenten, i Fjärran Östern och i Nordamerika”
Utifrån ovanstående faktastycke kan man fundera varför Sverige skall ta på sig att utöva någon sorts konstgjord andning till ett djur som bevisligen inte är utrotningshotat. Hur kommer det sig att ett djur som är så vanligt i världen kan ha bevarandestatus Starkt hotad (EN)?
Mina frågor till dig Andreas Carlgren är som följer.
1. Är vargen mer värd än de människorna som bor i dessa trakter och deras livskvalité?
2. Är det rimligt att Sveriges vargstam skall till största delen finnas i Dalarna, Värmland och Gävleborgs län?
3. Hur mycket kostade handläggningen och utplaceringen av den genetiskt ”viktiga” vargarna som skedde i Kilsbergen, Örebro och i Dalarna?
4. Varför avslogs kommande vinters licensjakt på varg när modern forskning visar på att acceptansen ökar hos lokalbefolkningen när de har möjlighet att påverka sin situation?
I dagens läge är dessa frågor högst berättigade och jag som invånare och skattebetalare i Sverige har rätt att få dessa frågor besvarade.
Med vänlig hälsning
Axel Eriksson, Umeå 2011-09-26
Johannes,
Harlem är för mig ett bra exempel, du vill ju inte bo där.. För många jägare är det ungefär samma sak med vargen, man kan leva med det men om man har möjlighet så undviker man det,
Jag sympatiserar inte med RJ så på det forat är jag inte aktiv..
Varg: Jag har inte ens en gatuadress och rätt långt till storstan samt en mil till närmsta affär. Jag tjänar nog dessutom mindre pengar här än jag skulle gjort på ett skogsföretag i Norrland. Jag har styrt mitt liv efter jakten, inte pengar eller karriär. Det må vara såväl korkat som oförståeligt för dig, men så är det.
By the way, mordhot i e-mailadressfältet kan du väl sluta med?
Använda varg som ursäkt när man lämnar ”Norrland” för att flytta till ”storstan” och tjäna pengar… Another one bites the dust.
Johannes: SIFO-mätningar ger aldrig den totala sanningen, men något värde har de väl ändå? Jag törs nog tolka just denna som att varg för en majoritet inte är någon merit, snarare tvärtom, när man funderar på att flytta. Jag talade igår med en riksdagsman från Hofors som på ett mycket tydligt sätt sett hur två företag fått flytta då de inte längre fann rätt arbetskraft. Det är naturligtvis omöjligt att bevisa att det beror på vargen och det finns säkert fler orsaker. Men, vargen är ett ok och idag enbart en börda för de som berörs, inte minst på kommunnivå. Många tror på rovdjursturismen, vad vi ofta glömmer är att jaktturismen idag är cirka 100 gånger större, mätt i antal företag. Så rovdjursturismen kan knappast kompensera här heller. Vargen är och förblir en förlustaffär och det kan vi kosta på oss, men då får vi också vara beredda att kompensera och betala. Först när du och andra förstår hur detta fungerar finner vi en varaktig lösning.
Lisa: Du har din syn och jag min. Tro dock aldrig att synen på rovdjuren där de finns bygger på okunnighet. Jägare i rovdjursområdet är den enskilt kunnigaste gruppen i flera av varandra oberoende studier.
Och, att det finns rovdjur i våra skogar är väl i allra högsta grad något nytt? Idag har Ovanåkers kommun antagligen Sveriges tätaste björnstam och hela kommunen berörs av vargrevir. Förklara för mig och andra varför detta är rättvist. Det är det stora problemet. Rovdjur kan leva i hela vårt land, det råkar bara bli billigast där de finns idag. Nackdelen med detta är att vi skickar dessa kommuner i en ond spiral där folk inte flyttar hem och såväl fastigheter som jakt sakta men säkert tappar i värde.
Om man läst biologi på universitetsnivå passar man sig nog för att definiera tvärsäkert vad ”naturens näringskedja” är. Ingår människan i den? Ingår introducerade arter i den? Ingår modernt jord- och skogsbruk i den? Hur romantiskt det än är så behöver vi inte vargen för att naturen ska fungera. Vi kan välja att ha varg i vår natur av massor av andra skäl men för funktionen behövs den absolut inte.
Jag överlever Lisa, det är inte det detta handlar om, frågan är om Ovanåker överlever och hur rättvist dagens system är? Jämför med den högaktuella vindkraften. Det är högst naturligt att det blåser mer på vissa ställen. Är det då också naturligt och självklart att man ska få smälla upp vindkraftverk där det blåser? Knappast, där ersätts såväl markägare som indirekt kommunen, varför är det inte så i vargfrågan?
Jag förstår ganska exakt det du skriver Ligné och känner också folk som köpt, gett upp
och sålt just för vargen. Jag kunde mycket väl bosatt mig i Dalarna men valde Västerbotten enbart för att kunna släppa stövarna utan att behöva vara orolig och hoppas att vi slipper plågan här. Det finns nackdelar, fick åka 15 mil till en elbutik men det får man ta. Att bosätta sig i ett vargområde vore helt otänkbart, finns inte i min värld helt enkelt. Jag tror vargkramarna inte riktigt förstått vad det betyder för oss att kunna jaga med våra hundar. Vi är beredda att offra mycket av den bekvämlighet de är vana vid.
Henrik – Läs gärna sista meningen i tredje stycket i mitt inlägg skrivet 26 september, 2011 kl 21:01.
Håkan – Nä det kan man nog inte säga att jag har. Men om jag hade velat flytta till Harlem hade jag gjort det, nu vill jag inte men det beror inte på att jag tror det är svårt att anpassa sig.. Varför är du så fixerad vid Harlem ? Kanske du är samma människa som på Jakt & Jägares varghatarforum erbjöd mig att han skulle betala om jag flyttade till Ryssland. Jag svarade ja men inget hände.. Ja just det, hur långt är jag från landsbygden förresten, du som vet ?
Daniel – Du borde veta att ingen vet om var femte svensk väljer bort områden pga varg. De har ju inte frågat varenda invånare i Sverige och undersökningen, likt alla andra liknande undersökningar är i princip värdelös.. Tyvärr kan jag inte sätta mig in i deras situation som rotat sig fullständigt och sen kom vargen känner sig. Dock försöker jag förstå och skulle gärna vilja kunna sätta mig in i mängder med olika sitautioner.
Mats – Mnja, hittills har jag inte gett någon äran. Det beror ju på vart jag är. Förstår inte riktigt vart du är på väg eller vad du menar. Jag vet inte vem Bengt och Uffe är. Var god förklara :)
mvh // Johannes
Vilken vinst för vargarna att du valt en annan kommun. Har vi nått höjden av i-landsproblem när en vuxen människa med hög utbildning och en troligtvis säkrad försörjning för sig själv och sin familj skyller sin ”krossade” livsdröm på vargarna. Ett gediget intresse för djur, natur och hembygd handlar inte enbart om jakt för sitt eget välbefinnande. Det handlar istället mycket om att se naturen som en tillgång som vi är skyldiga att förvalta med eller utan löshundsjakt, som verkar vara kärnan i det hela för dig. Att det finns rovdjur i våra skogar är knappast något nytt, jag skulle vilja säga att det bygger på egoism och okunnighet när det gäller många av frågorna som rör jakten i rovdjursland. Väljer man att släppa sin hund i vargområden så får man ta konsekvenserna, vargar är som känt revirhävdande, vilket är en förutsättning för att klara sig. Vi har ett val att ändra jaktform, det har inte vargarna eller andra rovdjur – det sitter i generna, för de som inte förstått det.
Stanna för all del i det viltrika Mälardalen och lämna lite utrymme för rovdjuren på andra ställen, de ingår som många andra t o m mindre utbildade redan vet också i naturens näringskedja. Är själv jägare med hund, som får fundera kring hur jag anpassar min jakt efter naturens förutsättningar, gör dina egna val utifrån de förutsättningar som är – men sluta gnäll och klaga, du överlever säkert med mat på bordet varje dag.
Tillägg: Rådighetsinskränkningen är naturligtvis lika allvarlig för markägaren/jägaren som istället för att utöva sin jakträtt får ställa in sin jakt, inte kan njuta av klimatriktigt viltkött och förlorar lusten att bedriva aktiv viltvård – en aktivitet som forskningen visat gynnar avsevärt fler än de jaktbara arterna.
Nuvarande vargpolitik medför vad som i praktiken kan betecknas som partiell expropriation av enskilda medborgares äganderätt till sin mark, i den bemärkelsen att staten utan ersättning fråntar markägarna deras jakträtt – både praktiskt utövande av jakt (främst löshundsjakt) och det värde den utgjort vid utarrendering av jakten.
Johannes Glännman.
Vem ger du äran för den natur som du så gärna fotograferar? Tror du på allvar att den skulle bli så mycket bättre om Bengt, Uffe och gänget fick sköta det allmänna uppdraget de nästa 100+ åren eller är du, som du själv skriver, bara intresserad av att få igång en debatt med ton och humör. Jag kan lova dig att vi är några stycken som menar att de här frågorna är för allvarliga för att skämta om.
Johannes: Jag gnäller och klagar väl inte något alldeles förbannat? Jag lever ett gott liv. Men, vargen är trots det ett faktiskt problem för mig, men det går att hantera även om det smärtar lite. Det är dock värre för andra än mig och om var 5:e svensk aktivt väljer bort vargområdet om de ska flytta tror jag nästan vi har fått oss ett redigt glesbygdsproblem, eller? Jag hade ren bonnröta som faktiskt kunde välja att flytta någon annan stans än hem. Jag har flera vänner som köpte hus, hem, skog och rotade sig. Kan du idag sätta dig in i hur otroligt lurade och svikna samt förfördelade de känner sig idag? Det är pudelns kärna.
Johannes,
Du gjorde det när du påstod att Daniel visst kunde bo i vargland, det kan du inte avgöra.. Jag har inte bara varit i ”svåra” område jag har bott i ett har du…
Jag tycker att du kan flytta till Harlem ändå, du får väl anpassa dig och ditt sätt att leva…
/H
Anders T.
Tack för analysen. Vad tycker du om bevarandesidans argumentationsteknik?
Intressant och bra blogg.
Det blir intressant att se om Johannes eller Anders T kan medge att detfinns problem med vargen, att den inkräktar på människors livsvilkor och kan begränsa deras val.
Anders: Jag får erkänna, trots min doktorshatt så fattar jag inte dina snofsiga termer. Du får gärna förklara…
Att du sedan väljer att hävda att jag vill se varenda varg död säger mer om dig än mig. På vanlig svenska tror jag det kallas ”lägga ord i annans mun”.
Så, du menar att om man fått sig en utbildning ska man hålla käften?
Vidare har det samhälle som försett mig med en utbildning i god demokratisk anda i Riksdagen beslutat om vargjakt och tak på 210 vargar.
Om du tror att vargen kan beskrivas i ständig gråton tror jag du stått rätt långt från vargdebatten. Det är svart och vitt. För alla de jägare jag känner där hemma är vargen enbart svart. Det innebär inte att man hatar den eller inte är beredd att kompromissa. Men, att vargen någonsin skulle bli något annat än en börda för mig och mina vänner där hemma är en världsfrånvänd, naiv och en smula provocerande tanke.
Jägareförbundet har under rätt många år nu varit de enda som försökt med kompromisser och en sund, balanserad hållning i vargdebatten. Den tiden är förbi. Nu återstår just bara konfrontation. Det är sällan ens fel att två träter, men det är knappast SJF som tagit debatten hithän.
Just det – Håkan..
När har jag försökt avgöra storleken på vargproblemet ? Kan du vara så gullig att visa detta ?
mvh // Johannes
Ps. Harlem har jag aldrig varit i. Skulle gärna besöka stället om det inte låg i USA. Har dock varit i en del andra mycket svåra områden, har du ?
Hehe.. Jag är ju inte ensam, ni verkar vilja misstolka mig med lika mycket vilje som jag missförstod Daniel..
Det enda jag egentligen ville ha sagt var att jag tycker inte man ska gnälla och klaga så förbannat när man har det så bra ställt som bloggförfattaren verkar ha. Att jag sen skrev det på ett lite provocerande sätt hör väl till för att få igång en debatt med lite ton och humör i :)
Ni får gärna redovisa om hur ni vet att jag är så långt från landsbygden, inte har huvud till något trots att jag tydligen kommer ihåg både punkt och versal i mina meningar till skillnad från andra och sen något konstigt om att jag förringar problem. Tvärtom, jag ser massor problem med varg.
Tommy får gärna förklara för hur jag är som person, eftersom han vet att det inte finns ord för sådana för mig. Hur är då en sådan ?
Mvh // Johannes
Hej
Jägareförbundet (jag är själv medlem sedan 15 ÅR) verkar nära en retorik som känns igen i ljusskyggare kretsar: Rubriken är en presupposition, och inledning till ett cirkelargument. Dessutom bygger hela inlägget på en falsk diketomi, dvs det finns bara två svar: ”antingen skall vargen dö eller er så får jag flytta till Nyköping”.
Det ”samhälle” som låtit vargens populationstillväxt förstöra ditt liv, det har under tiden försett dig med en utbildning. Om detta publicerade alster är resultatet av utbildningen är utbildningsinstitutionen klandervärd.
Önskar att Jägareförbundet slutar beskriva rovdjur i svart eller vitt, ingen vinner på konfrontation eller nationalromantiska snyfthistorer i försök att appellera till en självdefinierad allmoge, särskilt inte jägarna.
Johannes,
Jägmästare vet min yngsta son vad det är bara för att du är så långt från landsbygden så att du inte vet så betyder det inte att det är så för alla andra.. Jag tycker inte att du skall/kan avgöra hur stort problemet med varg är i Hälsingland, jag tycker att du kan flytta till Harlem det kan inte vara så svårt att anpassa sig….
Johannes för sådana som dig finns inte ord
opps jag kom på rätt många men dom får man inte skriva här så du får lista ut dom själv om du har huvud till det
ja de är hemskt hur vi fått de här nu. är ju skapligt förskonade här på bollnäs södra, ÄN så länge! men de dröjer väl inte innan man läre leta sig nå nytt, älgjakt norrut för älghundarnas skull å söderut för drevern skull.
PS Johannes, det tycks som om Daniels rätta titel är Doktor och inte doktorand.DS.
Johannes Glännman, jag tror att du medvetet misstolkar Daniel, din lille skojare;) Nog förstår väl även du att det är jakten som vargen förstör för daniel? Det är ju därför som han valde en annan bostadsort. Man vill ju kunna jaga där man bor och arbetar. Vid det här laget borde du väl veta att inga jägare är rädda för sin egen skull utan det är ju hundarna man är rädd om? Debatten blir bättre om man är ärlig och respekterar meningsmotståndarenn. I det ingår det att inte vantolka och förvränga motståndarens argument. Tyvärr så tycker jag att just detta tycks vara betraktarsidans taktik! Slutligen så tycker jag inte alls att det är konstigt att en jakt och naturintresserad liten parvel eller tös uppväxt i ett jägarhem skulle fantisera om att bli jägmästare, naturligtvis säkert uppmuntrad och påverkad av morfarsgubben.
Johannes: Om du vill driva med mig så står det dig fritt. Jag ska bara korrigera några saker. Om du läser så ska du se att jag nog inte visste allt vid 5 års ålder. Men jag visste att jag ville bo i Hälsingland och leva med och av skogen.
Det du måste förstå är att en skog där jag inte kan jaga med lös hund är en tämligen värdelös skog för mig. Oavsett om jag kan jobba i den eller inte. Det är först när vi alla är överens om att löshundsjakten är den stora knut som måste lösas som vi kan ta vargfrågan framåt. Så länge man hävdar att vi kan ha våra hundar kopplade eller jaga på annat sätt får vi bara konflikt. För mig är löshundsjakten så viktig att den till och med styrt mitt val av bostadsort. Säger det inte dig något?
Visst kan jag flytta hem till Hälsingland, men då får jag sluta med löshundsjakten. Det är inget alternativ. Det är väl egentligen inte synd om mig, det är mer synd om Ovanåkers kommun. De har inte bett att få vargen men den påverkar dem i allra högsta grad. Det är problemet och jag blir ärligt talat förbannad när folk som du förringar det problemet. Det är i allra högsta grad verkligt, inte bara för mig…
Hehe ja tänk vad synd det kan vara om doktoranden som ändå verkar få jobba med det han vill ..
Jag blir lite kluven på din livsplan faktiskt. Det börjar ju med att du vill jobba med skog och natur som jägmästare. Inte dåligt att vi så låg ålder ens veta vad jägmästare egentligen är. Jag själv fick precis slå upp det och jag är betydligt äldre än fem år.
Varför lät du bli att flytta hem för att vargen kom ? Du verkar inte tillhöra den lilla extrema grupp som är rädd för varg och tror att allt ont kommer med den, men kanske var det bara bra då du fick din doktorsexamen pga det. Ännu ett bevis för att något gott för väl vargen med sig ?
Vi går vidare. I nästa stycke berättar du att du lever av och för jakten. Men från början var det med skog och natur du ville arbeta. Slår man upp jägmästare får man fram bland annat att de främsta uppgifter en jägmästare har är skogsskötsel, ekonomi och ekologi. Inget här bör väl vargen störa ?
Läser man sen vidare om det som står om dig nedanför ditt inlägg så står det att du arbetar som biträdande riksjaktsvårdskonsulent. Vad nu i hela friden en sådan gör, men på vilket sätt gör vargen så att du inte kan arbeta som det från Hälsingland ?
Sen kan man ju också undra om vargen, som du själv säger, man inte kan klandra, raserade din livsplan ? Du är ju jägmästare, så som du bestämde när du var fem år. Du jobbar, på något sätt, inom skog och natur. Det enda du inte gör att bo i Hälsingland men det har du ju bara dig själv att skylla. Det är ju bara att flytta dit. Ibland får man prioritera lite om vad som är viktigast. Du har valt jobbet framför Hälsingland och jag måste göra dig lite ledsen men tyvärr, man kan inte få allt.
Ska vi gå lite längre och jämföra så kanske du kan inse att din livssituation inte är så förfärlig.. Du hade alltså från början fyra mål.
1. Bli jägmästare
2. Jobba inom skog och natur
3. Få jaga
4. Bo i Hälsingland
Vad jag kan se så har du uppfyllt tre av fyra drömmar du bestämde som femåring. Hur många i världen tror du har det så bra ? Speciellt när det fjärde målet du bara kan skylla på dig själv.
mvh // Johannes
Beklagar verkligen Daniel.
Jag känner igen känslan även om det inte är rovdjuren som gjort att jag inte återvänt till Jämtland. Nu nöjer jag mig med sporadiska jakt- och fiskebesök men tanken att återvända till fädernejorden finns i bakhuvudet.
Lycka till
finns det någon länk till undersökningen?