Den nya älgförvaltningen sämre för jägarna

Just nu sitter Jägareförbundets hela organisation, liksom många andra, med ännu en omgång av remisser om den nya älgförvaltningen. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på, och man kan nog ana en viss mättnad över älgremisser på sina håll i våra led. Nu är det Naturvårdsverket som blivit klara med sina förslag till föreskrifter, och det är först nu som vi verkligen kan se hur förvaltningen är tänkt att fungera. Hur blir den nya förvaltningen då? I klartext: den blir sämre för jägarna, vilket varit meningen hela tiden. Men den hade för all del även kunnat bli ännu sämre…

Jakträtten följer markägandet i Sverige. Därmed kan man kanske tycka att markägarna redan borde ha möjligheten att styra inriktningen på viltförvaltningen, låt vara inom ramen för ett hållbart brukande av viltet som naturresurs. Som bekant lyckas man dock i många fall inte med detta inom dagens system. Därmed har allt starkare krav rests från markägarhåll på en ny förvaltning, där markägarna har ett större direkt inflytande över såväl mål som genomförande av älgjakten. Statsmakterna har lyssnat på dessa argument när man tillsatte en ny älgutredning och skrev instruktionerna för utredningens inriktning. Valet av en tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen som utredare visar också tydligt vilken vikt man lagt vid frågan om skogsbrukets upplevda behov och betydelsen av ökat inflytande från markägarsidan.

Jag tycker att Maria Norrfalk gjort ett utmärkt jobb som utredare inom ramen för sitt uppdrag. Nu har vi kommit ytterligare några steg mot en ny förvaltning. Delar av utredningens förslag har anammats, medan andra delar förändrats eller lagts till genom beredning och remissrundor. Den grundläggande inriktningen på ett ökat inflytande för markägarsidan ligger fast, helt i enlighet med den politiska viljan. Jägareförbundet har självfallet drivit många olika frågor såväl under utredningsarbetet som efteråt. I en del fall har vi fått gehör för våra åsikter, men oftast inte fullt ut. Eller alls, i några fall.

Norsk okse, som råkar ha förmånen att leva i ett bördigt landskap utan tall. Foto ©: Fredrik Widemo.

En av våra grundteser är att förvaltningen skall byggas underifrån, med fokus på de lägsta nivåerna och lokal förankring. Vi ser alltså skötselområdena och jaktlagen som utgångspunkten för förvaltningen. Markägarsidan tar ett tydligt ovanifrånperspektiv och har fokuserat mer på förvaltningsområden än på skötselområden. Man vill ha en mer tydlig styrning av målen för jägarna och en reglering av jakten, även inom jaktsäsongen.

För att uppnå detta krävs ett omfattande byråkratiskt system, som kan hantera inventeringsresultat, samt fastställa och följa upp avskjutningsplaner. Det har varit ett absolut krav från markägarsidan att jaktresultatet rapporteras och följs upp under säsongen, så att man verkligen skjuter så många älgar som man fått tilldelat. Annars får andra inom förvaltningsområdet göra det, och man löper risk av avregistreras som skötselområde. I det nu liggande förslaget kan man avregistreras om skötselområdet avviker mer än 20 % från planen när det gäller antal älgar, andelen kalv eller andelen tjur som skjuts under ett år. Möjligheterna att själv bestämma att man vill bygga upp en stam till en viss sammansättning eller storlek finns inte längre. Vilket alltså för all del var hela poängen med en ny förvaltning. Tillämpas detta hårt kan det dock även bli jobbigt om man exempelvis har en varm september och sedan får tidig snö i oktober i Norrland…

Kontrollsystemet blir självfallet både tidskrävande och kostsamt. Utöver ideellt arbete och sådant som arvoderas, så är alla är överens om att länsstyrelsernas arbetsbörda kommer att öka inom det nya systemet, vilket knappast var utredningens mening. Förvaltningen skall vara självfinansierande, det vill säga det blir i stor utsträckning du och jag som älgjägare som får betala allt detta genom höjda fällavgifter på vuxna djur och nya fällavgifter på kalv. De senare specificeras till 1/3 av fällavgiften till för vuxna djur i förslaget.

Vi som jobbat med det hela i några år har sett hur förslaget vuxit fram, och har väl successivt vant oss vid tanken på hur det troligen kommer att se ut. Samtidigt som vi självfallet gjort vårt bästa för att påverka utgången. Det finns dock en uppenbar risk att jägarkåren får ett mer brutalt uppvaknande när systemet införs. Den vanlige jägaren lär i första hand märka att det kommer kosta betydligt mer att skjuta en älg, vilket omöjligt kan bli särskilt populärt. Fällavgift på kalv kommer knappast heller att främja kalvskyttet.

Det finns inga skäl att döma ut det nya älgförvaltningssystemet innan det ens sjösatts, och det innehåller även viktiga och positiva nya delar. Ett exempel på detta är fokus på att man måste förvalta hela ekosystemet. Hur förvaltningen kommer att fungera i praktiken bestäms till syvende og sidst av hur jägarna och markägarna klarar av att samverka på alla nya nivåer. Vi måste dock vara tydliga med att systemet blivit mycket dyrare och mer komplicerat än vad vi önskat, samt att vi tappar i inflytande över älgförvaltningen. Detta har skett mot vår vilja, men är ett resultat av en politisk realitet vi haft att hantera. Vi har dock samtidigt avvärjt en hel del än mer långtgående förändringar.

Nu biter vi ihop och tar ännu ett ”remissryck”. Sedan skall det bli väldigt skönt att snart få jaga älg, och inte bara debattera förvaltningen…