Konsten att vara med i EU…
Någon som såg ”debatten” mellan de två extremerna i vargfrågan på aktuellt igår? Onekligen komiskt. En som ljuger sig blå för att försvara vargen och en som försöker försvara en rovdjurspolicy som inte finns på andra sidan. Ryggmärgsreaktionen blir hos mig, som många av er därute antar jag, att så har får det inte vara! Någon måste rycka ut och korrigera alla fel som alla inblandade, inklusive aktuelltredaktionen, spred på bästa sändningstid. Men kanske är det dags att tänka om? Kanske är det så att det finns ett värde i att extremerna, de som representerar vardera knappa 5% av sveriges befolkning, får visa sina brister offentligt? Kanske är det också så att sanningen ibland inte är särskilt viktig?
Jag har under veckan försökt sätta mig in i hur EU tänker och agerar, särskilt i vilt- och miljöfrågor. Jag har därför också pratat med kollegor och viltförvaltare samt forskare runtom i Europa som på olika sätt varit inblandade i fall liknande det vi nu har på halsen med anledning av vargjakten. De tips, råd och fakta jag får mig till livs går alla ut på samma sak. Lägg fram så lite fakta som möjligt, var så vag det bara går och ljug om det behövs. Det märks onekligen att Mikael Karlsson jobbat nere i Europa en tid…
Jag började då granska några av de fall som EU-komissionen intresserat sig för på senare år. Jag fann sorgligt nog att det nog ligger en hel del erfarenhet bakom de råd jag fått. Jag ska ta några exempel. Morkullejakten (på våren) – där har vi svenskar spenderat stora resurser på att kartlägga hur många morkullor vi har, hur många vi skjuter och hur de lever vilket gett oss ett förbud. Det finns andra länder som inte gjort något av ovanstående men som jagar morkullor precis som tidigare. Den finska vårjakten på sjöfågel – här hade man stenkoll på allt och EU fick då svart på vitt hur många fåglar som sköts var och av vilka. Hua sa EU, det där var omfattande och förbjöd. Det finns många exempel på andra länder med liknande jakter där man bara dragit till med ett ”ringa omfattning av kulturella skäl” och klarat sig galant. Gynnsam beverandestatus – inget annat land i Europa har ens nästan så bra koll på sina vargar som Sverige. Ta Rumänien som exempel, hade de haft så många vargar och björnar som man påstår så skulle bytesunderlaget, i form av primärt kronhjort, i princip behövas staplas i två våningar för att överhuvudtaget få plats. Det skiter EU i, har Rumänien sagt att de har tusentals vargar så har de det. Punkt.
Det finns många fler väldigt intressanta exempel men jag tror ni förstår poängen. Jag tror tyvärr, att om vi vill förvalta viltet själva i det här landet är det bara att mörka och börja ljuga, lite tillspetsat. EU uppskattar helt enkelt inte fakta och god forskning, det är i många fall enbart en belastning. Därför är jag också lite förvånad att inte våra svenska viltforskare reser sig och säger ifrån. Nu tror jag i och för sig inte att vi ens är nära att bli fällda i EU-domstolen, men om så skulle vara fallet kan man utan alltför mycket fantasi tolka det som att åratal av mycket högstående forskning och en närmast ladugårdsliknande koll på djuren i naturen, vi har ju i princip namn och nummer på alla vuxna vargar i det här landet, inte är värt någonting. Det är tamigtusan sorgligt om så skulle vara fallet.
Eftersom Finland är det land som gått i bräschen för många av dessa potentiella konflikter med EU och dessutom liknar oss på många sätt roade jag mig med att titta på hur de hanterar några av symbolarterna jämfört med oss. Vi riskerar i år en mycket begränsad lodjursjakt (mindre än de cirka 150 lodjur vi brukar skjuta), eftersom vi har bristfälliga inventeringsresultat. Det har också Finland, så de skjuter 460 lodjur. Vi har länge oroat oss för att vi har så undermåliga underlag för sälarna i Östersjön så vi tillämpar försiktighetsprincipen och skjuter cirka 150 stycken. Finland säger sig göra samma sak och skjuter 1200. Finland blev fällda för en av fyra ankagelser mot sin vargjakt av EU. De bytte i princip namn på jakten och har gått från en topp på 27 föryngringar till den senaste noteringen på 13 föryngringar.
Nu ska ni inte tolka detta som att jag förespråkar att vi ska börja tokljuga ständigt och jämt, jag är dock rädd att det är den mest rationella och framkomliga lösningen gentemot EU. Vargjakten tror jag vi fixar ändå, jag är mer orolig för konsekvenserna för annan viltförvaltning av en förändring i tankesättet. Folk är inte dumma därute. Precis som mina barn lär sig direkt hur man får farsan att handla godis för att få tyst på dem i affären eller mina hundar vet hur man får sig ett extra älgben genom att gå lös på vedträna i vedkorgen så fattar svensken snabbt hur man hanterar sin omvärld för att få som man vill. Om inte annat finns ”goda” exempel på andra sidan Bottenviken. Vi har idag stora trovärdighetsproblem i rovdjursfrågan mellan Stockholm och landet, något säger mig att de problemen inte minskar om man byter ut Stockholm mot Bryssel. Lösningen är dock kanske enklare, även om den är förödande.
Jämförelsen mellan morkullor och älgar är inte helt irrelevant.Deras reproduktionsbiologi är faktiskt snarlik. Man räknade med att c:a 115 000 morkullehanar sköts per år de år sommarjakten prövades senast. Morkullehanen är polygam, dvs befruktar flera honor som ensamma tar hand om avkomman. Jämför älgen. Hanen spelflyger under parningstiden inom reviret och ses ofta jaga undan konkurrerande hanar i vådliga manövrer.
Jakten har varit selektivt riktad mot dessas revirhävdande hanar som väl får bedömas vara dominanta eftersom de starkaste får para sej med honorna. Analogin med kapitala älgtjurar är faktiskt slående.
Svante: Jag trodde vi var rätt överens om att det blir svårt att jämföra stora stationära däggdjur med flyttande fåglar? Jag tror också jag kan finna visst stöd för att jakten inte står för drygt 90% av dödligheten i morkullepopulationen, som den gör i älgfallet. Listan kan nog göras rätt lång på att det är irrelevant, och rentav förledande, att jämföra morkullehanar med älgar.
Men att morkullor kunde vara dominanta eller ”kapitala” var nytt för mig. Var kan jag läsa mer om det?
Jag håller med om att vi ska låta EU fundera nu, i lugn och ro.
Jo, Daniel. Morkullefallet är ett utmärkt exempel på när när kunskapen om en arts speciella biologi är avgörande för jakten och skyddsfrågan. Att selektivt skjuta flyktspelande dominanta morkullehanar är, biologiskt sett, samma sak som om man enbart skulle skjuta kapitala älgtjurar under älgjakten! Alltså inte speciellt begåvat.
Till sist, vargen. Låt nu EU i lugn och ro titta på om vargjakten är förenlig med gällande lag. Är den det, så får vi gå vidare. Är den oförenlig med direktivet så får vi omgående revidera vår förvaltning.
I övrigt tycks vi, till slut, vara rörande överens.
T. Jansson. Stort TACK för inbjudan ! Jag kommer men tar bara med mej kikaren och ullunderstället denna gång.
Svante Sandgren du välkommen till den Ålands skärgård och räkna Gudingar på hösten!
Du är Mycket välkommen och jag kan ställa upp som guide!
Men du kommer attt bli lika besviken som mig när det faktist visar sig att det faktist inte är möjligt att bedriva jakt från land i skärgården på hösten.
Men kanske du tycker att det är etiskt rätt att jaga fågel från båt med stora skadskjutnings risker ,som det alltid är när man jagar med båt långt ut i ett öppet hav????
Och vem åker ut i havet på hösten med en liten båt som man behöver för att lyckas bedriva jakt ifrån?
Inte jag iaf och då har jag Jobbat med att vara på havet i 25 års tid.
Du säger att du är jägare själv Svante, så jag bjuder dig hit på stående fot så kan du visa den ålänska jägarkåren hur man lyckas fälla guding på hösten!
Svamte: Jag ger dig helt rätt i att just flyttande fågel kräver andra former för skydd och förvaltning, det har du helt rätt i. Jag är dock mer tveksam till att saklöst förbjuda all form av jakt även i reproduktionsområdet. Här måste jaktens inverkan på reproduktionen samt populationens status vara avgörande, inte mer ideologiska generella ställningstaganden. Kan man jaga en art selektivt utan att påverka populationen eller reproduktionen ser jag inga skäl att förbjuda jakt, det är väl snarare en rättviseaspekt möjligtvis, att alla som ”föder” arten ifråga får ta del av räntan eller överskottet? I såväl morkullefallet som ejderfallet är jag långtifrån någon expert, men är det inte så att såväl de sträckande morkullehanarna som gudingarna ”gjort sitt” när de eventuellt skulle jagas?
Jag håller vidare med om att det finns stora finesser med ett fågeldirektivsliknande skydd för migrerande fågel. Men det måste revideras och ges utrymme för vissa anpassningar lokalt / regionalt, så länge det inte äventyrar grundsyftet. EU är idag för stort för att kunna styras av benhårda och starkt förenklade direktiv. Jag är vidare lika rädd som du för en revidering, just av det enkla skälet att jag tycker mig se ”mörka krafter” som tar mer hänsyn till mail och politik än etablerad kunskap inom EU´s förvaltning. Jag tycker dock ändå att den rädslan måste läggas åt sidan för att få till en väl fungerande naturvård och viltförvaltning.
Avslutningsvis, är vargen ett stationärt däggdjur och ska jag då tolka dig som att EU´s inblandning i den frågan är tveksam enligt dig, eller?
Daniel. Det är bra med adaptiv förvaltning så länge den är lokalt kontrollerbar och möjlig att överskåda. Vårjakt på fågel, som fritt flyger över nationsgränser, är ett utmärkt exempel på när lokal adaptiv förvaltning inte kan tillämpas. Dessutom är den oetisk ur alla perspektiv och bör inte gömmas bakom ” gammal skärgårdskultur” och diverse andra krystade argument. ”Ejdern är för fåtalig på hösten i våra skärgårdar, därför måste vi få jaga den på våren” med hänvisning till undantagen. Glöm det.
Morkullan är talrik och jaktbar på hösten i norden, ändå vill man jaga den under reproduktionsperioden. Logik?
Fågeldirektivet har stora brister men grunden är bra. De intressen som önskar revidera direktivet önskar tyvärr också minska det internationella fågelskyddet och bäddar därmed för en liberalare nationell viltpolitik a la Malta. Här måste vi se upp och försvara ett fågelskydd som kräver internationell samsyn, kontroll och sanktionsmöjligheter.
Europas flyttfåglar kan inte jämföras med förvaltningen av stationära däggdjur eller skogsskötsel och kräver därför ett starkt skydd av internationella lagar och avtal och där måste EU i framtiden spela en än viktigare roll.
Svante: Jag ser inte riktigt att jag ens andats att försöka vara någon unik faktaproducent, långt ifrån… Jag efterlyste bara ett exempel på när EU de facto lyckats inskränka eller förbjuda jakt som bevisligen inte varit faktaunderbyggd eller direkt skadlig. Tittar vi på de jaktformer man i vår närhet förbjudit så finner jag Korp och Skarv, vårjakten i Finland och några till. Knappast jaktformer som förbjudits av ”faktaskäl”. Däremot hittar jag med lätthet en handfull jaktformer som är mycket tvivelaktiga nere på kontinenten som man inte kommit åt och som helt klart har mycket stor, för att inte säga förödande, effekter på populationsnivå. Fågeldirektivet är idag för stelbent och EU för osmidigt för att det ska bli ett skarpt verktyg. Vi ser samma tendenser med Art & habitatdirektivet. Dessa direktiv är skrivna för länge sedan och för en annan verklighet på ett betydligt mycket mindre område. De behöver omarbetas i grunden eller får man finna andra lösningar att samordna vilt- och naturvården.
Vi kommer idag inte åt ens avarterna i europas viltförvaltning, vilket du själv påpekar, medan vi som försöker sköta oss och vara såväl innovativa som noggranna ständigt riskerar att straffas. Det blir i grunden ohållbart. Svärtan är ett bra exempel, den lyftes snabbt och effektivt ur jakttidtabellen häromåret, delvis på jägarnas initiativ, utan EU´s inblandning.
Vildsvinen har inget med fågeldirektivet att göra men om du bortser från så uppenbara inkonsekvenser kommer du mycket snart att få problem med trovärdigheten, precis som EU nu har. Folk är inte dumma och viltförvaltning handlar ytterst minst lika mycket om sociologi och psykologi som biologi. Vårjakten är intressant ur just den aspekten. Med en vårjakt som inte påverkar vare sig reproduktion eller ejderstammen mätbart skulle vi kunna få utmärkt sjukdomsövervakning, predatorkontroll och en bred insamling av material för forskning, gratis. Att fälla ned skygglapparna och blint lita på ett gammalt direktiv utan någon som helst vilja eller möjlighet till lokal och adaptiv förvaltning är enligt mig direkt bakåtsträvande. Jag hävdar därmed inte att vi ska släppa vårjakten fri, men man måste ha möjligheten att ta till andra åtgärder än enbart fredning för att komma till rätta med problem. Jämför t ex med skötseln av skog. Vi kan köra fri utveckling överallt, men vad får vi då? Enbart gammal granskog som är av bergänsad nytta för naturvården… Aktiv skötsel och aktiva åtgärder är min melodi men den motverkas idag i mångt och mycket av EU.
Daniel, när det gäller jakt på vikande populationer så är det intressant att när det gäller ål som ju verkligen ligger illa till, så anser dom som arbetar med att rädda den att det är viktigt att tillåta fiske på ål, som ett slags incitament att bevara den!! Men det är klart det är ju fiske och inte jakt. När jaktbara viltslag minskar pga markexploatering eller utsläpp eller något sådant så är det alltid fridlysning som gäller. Antagligen som ett sätt att kunna säga att man har gjort något utan att verkligen behöva göra något åt problemet.
EU har tre krav för att jakt under fåglarnas fortplantningstid, alltså våren, ska kunna tillåtas: att arten inte finns här på hösten, att jakten sker under strikt kontrollerade former, till exempel med licens, och att bara ett litet antal fälls.
Om arten finns här på hösten anser EU att man kan jaga den då i stället, vilket till exempel är fallet för knipa. Litet antal innebär en procent av den årliga dödligheten i beståndet.
Så om vi har 360.000 ejdrar här och 20-40 procent dör årligen betyder det att 720-1.400 fåglar skulle få fällas under jakt eller?
I Österrike har vårjakten på morkulla återupptagits efter en inventering som visade att morkullan inte finns tillgänglig för jakt på hösten.
De ansåg att de hade torrt på fötterna efter utredningen.
Daniel. Du efterlyser fakta och verklighetsförankring och definierar Dej själv som unik bärare av dessa kvaliteer. Sådant kan lätt och onödigtvis skärpa tonen i en debatt.
Om Du i Din affekt går tillbaka till mitt inlägg kan Du se att jag endast uttalar mej om fågeldirektivet och dess strikta förbud mot jakt och annan störning under reproduktionscykeln. Du blandar in vildsvinen , vad dessa nu har med fågeldirektivet att göra.
” Fakta, saklighet och god forskning” har på ett övertygande sätt påvisat nödvändigheten av direktivets utformning och verkligheten för Europas fåglar talar snarast för en skärpning. Den legala och illegala jakten på all flyttfågel på Malta och andra områden längs flyttvägarna i Medelhavsområdet har varit och är fortsatt en skandal.
Den dokumenterade stora nedgången av bl.a. Ejderstammen i Östersjön ger naturligtvis heller inget utrymme för den ”kulturella” vårjakten. Hävdar Du annat så är det mot bättre vetande och därmed gravt osakligt.
Svante: Jag tycker du gör en rad uttalanden som faktiskt enligt mig liknar det sätt EU uttalar sig. Svepande, föga faktaunderbyggt och ideologiskt snarare än faktagrundat och verklighetsanknutet.
Varför ska vi inte jaga på vikande populationer? Ska vi endast jaga på ökande populationer får vi onekligen problem. Vidare är väl målet med en hel del jakt just att begränsa eller minska populationer? Att kategoriskt förbjuda jakt under föryngringsperiod blir onekligen också suspekt. När ska vi jaga vildsvin som föder kultingar årets alla månader? Här handlar det i min värld snarare om att ta reda på hur reproduktionen går till och om vi stör den funktionen på något sätt.
Huruvida Per bemött mina farhågor på ett relevant sätt blir vi aldrig ense om, jag kan dock fortfarande bara konstatera att Potocniks talesmän inte direkt briljerar med fakta eller ens ett ifrågasättande av de ännu inte genomförda åtgärderna som LCIE efterlyser. Jag har de senaste dagarna mött dem i två intervjuer / debatter och båda gångerna var deras huvudargument fortfarande att de fått en proteststorm på hela 10 000 mail mot den svenska vargjakten. Är det verkligen relevant?
Jag ser heller inte, ärligt talat, att varken du eller Per kunnat visa att fakta, saklighet och god forskning räddat något land från osakliga anklagelser eller för den delen räddat någon art från oetisk eller olämplig jakt.
Rikrigt uselt att man hänvisar att Gudingen inte kan jagas på hösten?
Så klart kan man inte jaga Guding på hösten eftersom gudningen inte finns på de platser som jägarna bedriver sin jakt på.
Finns faktist undantag i EU också,och just det undantaget är att man kan jaga under reproduktionstid om arten inte finns eller är jaktbar någon annan tid på året.
Sen att du hänvisar till att vi jägare ska jaga mårdhund och mink?
Finns säkert jägare som förstör en helg för att åka ut i skärgården att jaga dessa,men dom är nog lätt räknade nu för tiden,så man ser vart det bär i väg,och det är att man snart ser mer rovdjur än sjöfågel ute i skärgården.
Att jaga rovdjur är inget man gör för att det är kul,man gör det av samma orsak som när bonden håller efter sina åkrar från ogräs och annan ohyra, som inte ska finnas där,bara för att få så bra skörd som möjligt.
Före Eu stoppade jakten här hade vi väldigt starka sjöfågelstammar,troligtvis pga av att vi räddade mer fågel än vi sköt, genom att hålla rovdjurstrycket nere som man alltid gjort.
Nej i ärlighetens namn så borde man nog kunna fortsätta jaga på våren om man har en liten kvot som inte äventyrar fågelstammarna,jag själv tror att stammarna snarare skulle gynnas än missgynnas.
Men jag håller tummarna att vi kan återföra en liten del av jakten med små licenser så att man har en liten möjlighet och kan fortsätta med våran tradition och kultur.
T.Jannson
God naturvård kan naturligtvis förenas med jakt på stabila populationer. Jag är nog lika mycket jägare som någon annan som skriver på dessa sidor men jag är ofta kritisk och granskande till många rena dumheter som går under beteckningen ”viltvård”.
När det gäller vårjakt på fågel finns anledning för Åland(Finland) att ta Malta i handen och ställa sej i skamvrån. Båda har ju också fällande domar över sej vad gäller brott mot fågeldirektivet som förbjuder jakt under vårflytt och reproduktion. Att argumentera för vårjakt på guding med hänvisning till jaktsvårigheter på hösten är riktigt uselt, särskilt som ejderbestånden minskat med 30-49% senaste 10-årsperioden. Jakt bör naturligtvis inte ske på vikande bestånd särskilt inte under reproduktionsperioden.
Internationella avtal och EU:s fågeldirektiv är de garanter vi har för fågelskyddet i Europa. Om alla länder och regioner längs flyttvägarna själva skulle få ta godtyckliga beslut om fågeljakt skulle det få förödande konsekvenser för många arter. Vi har alltför länge sett effekterna av blyridån på Malta bl.a för fiskljuse och annan rovfågel.
Jag ser också att Du odlar myten om den ”kinesiska fiskeskarven” dvs att alla Västeuropas mellanskarvar skulle härstamma från Kina. Visste Du verkligen inte att modern forskning effektivt punkterat den myten?
Mårdhund och mink , som är nya invasiva arter, bör ni fortsätta hålla efter även på Åland.
Daniel
Du fortsätter med en raljerande och nedlåtande ton mot EU-kommissionen och hävdar att de grundar sina ställningstaganden på oppinionsyttringar i stället för forskningen. Jag tycker att P.Bengtsson bemött detta tämligen effektivt. LCIE slår ju, i sin rapport, fast att jakten varit acceptabel endast under vissa villkor. Dessa villkor är ju fortfarande ej uppfyllda och det verkar sitta långt inne. EU-kommissionären ställer sej ju också frågande till varför.
Svante Sandgren. I svaret på Lars Nordmarks öppna brev skriver MK: ”Men det betyder ju ingalunda att Naturskyddsföreningen inte har både rätt och – på medlemmarnas uppdrag – skyldighet att debattera de folkvaldas beslut. Sverige är ett demokratiskt samhälle och en av Naturskyddsföreningens hörnstenar är att försöka påverka politikerna att fatta rätt beslut.”
Det är givetvis riktigt, men det jag vänder mig mot är att MK verkar mena att ändamålen helgar medlen. I stället för att försöka påverka de politiska besluten med väl underbyggda faktaargument (som en organisation som SNF borde sitta inne med) har han valt populismens väg genom att försöka surfa på det jägarhat som piskats upp. Jag tror inte varken vargstammen eller SNF kommer att tjäna på den taktiken på sikt, men jag kan ju ha fel.
Denna länken skulle varit med.
http://www.rktl.fi/svenska/meddelanden/havslevande_harr_insjolax.html
Svante Sandgren är naturvård för dig när man stoppar jakt?
Kan du ta fram uppgifter på att Sjöfågeln ökat sen jakten stoppades?förutom att Birdlife blev nöjda?
Birdlife är samma folk som vargkramare,där de flesta bor i städer utan egen mark att visstas på, förutom allmäna markområden.
Så klart skyddar de fåglar oberoende av art eller populations storlek,och det bästa exemplet är försöket att stoppa jakten på Skarven ,Jakten som nu har inletts på den här sidan.
En skarv som inte hör till den nordiska faunan,som inte gör nån skada eller som bara äter skräpfisk enligt denna organisation.
Men här är senaste resultatet på den finska sidan om skarvens kost,endast på finska dock.
http://www.rktl.fi/kala/itameritutkimukset/harmaahylje_merimetso_kalastus/merimetson_ravinto_kalastovaikutukset/merimetson_ravinto_saaristo.html
Och här finns lite annat på svenska,fastnade särskilt på att haren nästan är hotad.
Och här på åland har Orren minskat drastiskt och orsaken är väl trolgigen den stora stammen av mårdhund som vi har.
Det jagas mårdhund för full men endå finns det tecken på att den bara ökar,hoppas nu inte att det bildas nåt nätverk för ” Vi som vill krama mårdhunden” för den är ju minst lika gullig som den kinesika skarven.
Per: Jag tror du missförstår mig en smula. Vi är alla lite fokuserade på just vargfrågan just nu men min spaning är snarare att den är bara en i raden av vilt- och naturfrågor som EU hanterar på ett märkligt sätt. Jag menar att EU inte värderar kunskap, forskning och lokala / regionala frågeställningar på ett rationellt sätt, vilket skrämmer mig.
Jag är medveten om att det lätt blir lite Don Quijote över vår argumentation emellanåt, men jag kan nog ändå stå för den. Svensk vargforskning och vargförvaltning är antagligen världsbäst, ska vi inte kunna få dra någon nytta av detta? Ska man inte kunna låta oss prova nya vägar att lösa dessa konflikter? För överallt där det finns en varg finns det en konflikt…
Svante: Det jag är orolig för är helt enkelt att vi blir negativt särbehandlade eftersom vi har fakta och något seriöst att diskutera utifrån. Det är enligt mig att börja i fel ände. Återigen får vi försöka lyfta blicken från just vargfrågan, den är onekligen speciell. Men studerar man EU´s viltförvaltningsagerande så tycker jag att man snabbt spanar en släpphänt attityd mot länder som ljuger och mörkar medan vi som försöker straffas. Det är mycket olyckligt, oavsett utgång i vargfallet.
Vad gäller miljökommissionären och hans talesmän så baserar jag min lätt nedlåtande attityd gentemot dem enbart på de debatter och diskussioner jag haft, såväl privat som i media, med dem. De kommer ständigt åter till just antalet mail och klagomål. Det är i mina ögon en mycket bräcklig och olämplig grund att bygga kloka ställningstaganden på…
Mats S Johansson
Du blandar ihop saker. Det SNF genom MK kritiserat är, vad jag kan se, den förda rovdjurspolitiken och är nu vissa jägare så paranoida att de tar åt sej av den kritiken så är det deras problem! Jag får också påminna om att oerhört många jägare är medlemmar både i SNF och andra miljöorganisationer samt i någon av jägarorganisationerna. Allt är alltså inte endera svart eller vitt och jägarkåren är nog mer mångfacetterad i sin sammansättning än Du vill tro.
Daniel. Det tycks ändå som Du står upp för forskningens avgörande betydelse i naturvården och det känns trots allt betryggande. Din bloggs flirtande med fusk i naturvården för att kringgå besvärliga EU-miljölagar antar jag bara var uttryck för någon slags upplagrad frustration. Men vi släpper det.
EU:s hantering av Finlandsfallet, vårjakten på sjöfågel, morkullan, drivgarnen liksom Maltas fågeljakt är faktiskt mycket goda exempel på internationell naturvård. Utan EU hade Europas naturvård varit helt tandlös.
Och jag förstår fortfarande inte vad som är problemet med att vår rovdjurspolitik prövas enligt de miljölagar som faktiskt gäller lika mycket i Sverige som inom resten av EU. Vad har vi att dölja och frukta om vi följer gällande lagar och konventioner?
Till sist så tror jag att Du gravt underskattar miljökommissionens intelligens och kompetens om Du tror att deras agerande dikteras utifrån inkommande massmail från diverse håll och särintressen.
Daniel: Ärligt talat tycker jag nog att hela det här resonemanget har lite ”Det är faktiskt orättvist!”-ton över sig. Ni är alltid så noga med att påpeka att detta är lokala problem som ska lösas lokalt och inte i Bryssel eller ens i Stockholm. Jämförelser med andra länder och deras vargpopulationer och politik har ni även det starkt motsatt er. Nu verkar det som om något har hänt med den värderingen och det har haglat jämförelser till både höger och vänster de senaste två veckorna. Men vad i allasina dar har till exempel Rumäniens inventeringsmetoder med den svenska stammens bevarandestatus att göra? Ni säger att SJF vill ha en livskraftig vargstam, men nu låter det nästan som om du backar från det. För om nu det är viktigt för er så är det väl bra att jakten granskas en gång för alla? Om ni har rätt i era antaganden att den inte påverkar bevarandestatusen så kommer ni ju få fortsätta, eller hur? Då har det ju lönat sig att vara ärlig!
Om du anser att miljökomissionären skiter i LCIE-forskarna får du nog läsa deras kommentarer om den svenska jakten igen. De påpekade i starka ordalag att en del villkor måste uppfyllas för att de inte skulle omvärdera sin syn på att jakten kan vara okej. Det var just dessa villkor miljökommisionären ställde frågor om till regeringen – och inte fick någonting tillbaka. Så nej, miljökommisionären skiter inte i LCIE, tvärtom så är han mån om att de villkor de ställde för jakten ska uppfyllas, och det är just för att det inte har gjorts som vi riskerar vi nu att hamna i EU-domstolen.
Till sist måste jag bara säga att er argumentation börjar bli lite desperat. Nu handlar det inte längre om fakta. Det började med en massa anklagelser om att MK, rovdjursföreningen och olika krönikörer och debattörer ljuger och/eller är okunniga så snart det de säger inte passar med era syften. Men nu visar det sig att det bara var toppen på ett isberg och att hela länder ljuger och fuskar! Inventeringar kan man inte heller lita på längre, och dessutom är hela EU ute efter att sätta dit Sverige på helt osakliga grunder!
Sorry. Svante Sandgren skulle det vara.
Sture Sandgren.
Du skriver: ”Så varför driva denna osakliga kampanj mot MK och SNF? Är vargfrågan så viktig för dej att den överskuggar allt annat miljöarbete?”
MK har varit med så länge och är så insatt att han vet att utan en konstruktiv och aktiv medverkan från oss jägare och våra organisationer hade Sverige inte haft en chans att som nu på ett imponerande och internationellt erkännt sätt bygga upp de stammar av stora rovdjur som vi har idag.
Om jag frågar dig.
Vad tror du MK vill uppnå med sina ideliga attacker på oss jägare?
Vad tror sig SNF tjäna på hans attacker?
Jag har inte sett ett enda framträdande eller läst ett enda inlägg från honom (i vargsaken) utan att det innehåller dåligt underbyggda negativa påståenden och insinuationer riktade mot jägare. Du kan gärna få länka till något om det är något du menar att jag missat.
Svante, jag talar inte utifrån ett intresse, snarare utifrån vår forskning i form av Skandulv och LCIE. De står mig veterligen bakom vår vargjakt, eller? Vidare skulle man till och med kunna sträcka sig så långt som att påstå att jag talar utifrån argens, eller andra arters väl och ve. Se återigen på Finland, mådde vargen bra av EU´s hantering? Mådde sjöfågeln bra av EU´s hantering? Agerade EU utifrån bästa tillgängliga kunskap eller utifrån antal klagomail i de och vårt nuvarande ”fall”?.
Jägareförbundet har i 180 år format sina ställningstaganden och åsikter samt agerande utifrån bästa tillgängliga kunskap och ständigt förändrat sitt ställningstagande när ny kunskap funnits. Det har inneburit många inskränkningar över tid. Jag ser inte att vi agerat annorlunda i vargfrågan eller rovdjursfrågorna i stort. Självklart ska en intressegrupp foga sig efter fakta, när faktagrunden är gemensam och etablerad kan vi diskutera politik utöver det. Problemet i faktafallet med vargen är enligt mig att vi idag inte står på en riktigt gemensam grund, även om det närmar sig. Jag har i veckan talat med flera från ”motståndarsidan” som bittert ångrar EU-anmälan. De ser samma sak som jag, EU har en annan syn på vikten av fakta vilket kan få oanade konsekvenser. Detta blir sannolikt inte nödvändigtvis dåligt för ”min” sak, men det är ändå i mina ögon förkastligt för det bygger inte på just fakta… Återigen, se bara på Finland…
Sist, men inte minst, så behöver vi inte fastna i MK´s ord igår, vi enas nog aldrig i vad han egentligen sa, men din avslutande mening är intressant. Vem angriper vem och vem kastar ständigt första stenen? Jag tror du får leta länge för att hitta ett oprovocerat angrepp från ”vår” sida på MK eller SNF, jag tror däremot du hittar en handfull kastade stenar åt andra hållet bara senaste veckan. Den relevanta frågan är således:
Är vargfrågan så viktig för SNF att den överskuggar allt annat miljöarbete?
Nej Daniel, Din religiositet i synen på forskningen lämnar faktiskt en del frågor.
Vem har sagt att forskning och sanningsenlig redovisning av forskningsresultat ska vara lönande för en intressegrupp? Resultaten kan ju lika gärna ha motsatt verkan, dvs vara till nackdel för intressegruppen. Det måste man kunna acceptera. Forskningsresultaten talar bara för sej själva och tar inte ställning.
Vad var f.ö. problemet med MK:s argumentation igår i Aktuellt ? Han bemötte ju bara framgångsrikt, med högst enkla inlägg, en motdebattör som utsiktslöst sökte försvara sin organisations nollvision eller allmänna avsaknad av policy. Det är väl, trots allt, inte så att Du sympatiserar med JRF i synen på rovdjursförvaltningen ? Jag vill inte tro det.
Så varför driva denna osakliga kampanj mot MK och SNF? Är vargfrågan så viktig för dej att den överskuggar allt annat miljöarbete?
Bjorn: De flesta EU-pamparna jagar nog inte, det är kanske en del av problemet?
Jansson: Nu heter jag Daniel, men ditt inlägg blev inte mindre klokt av det. Vår nordiska jakttradition, som är en ren och skär framgångssaga, förstår man inte i Bryssel. Det är tamigtusan ett potentiellt miljöproblem av oanade mått.
Svante: Vi är helt eniga i hur vi ser på vilt- och naturförvaltning, tror jag. Som gammal forskare är jag närmast religiöst troende på fakta och forskning. Det jag vill ha sagt är helt enkelt att det inte verkar löna sig. Alla andra fuskar och ingen behöver ta konsekvenserna. I fråga efter fråga på viltförvaltningsområdet ser vi hur de som är seriösa och samlar fakta samt öppet redovisar dem straffas. Något är ruttet i systemet.
Jag tror som sagt, att vargfrågan löses ändå, det är enligt mig just nu ett spel för galleriet. Den visar dock på hur grundläggande fel det blir. Inget annat land i Europa har ens nästan lika bra kunskap om sina vargar som vi, kan vi då inte vidta åtgärder som är en smula extraordinära mot bakgrund av detta är hela systemet illa ute. LCIE insåg detta, de är forskare och experter, miljökommissionären skiter i detta, räknar hur många mail han fått och inleder ett överträdelseförfarande…
Du som brukar försvara SNF borde också se hur de argumenterar. Lyssna bara på gårdagens aktuellt. Någon har bevisligen insett att inte heller i riksmedia är det särskilt noga med sanningen. Det blir lite osexigt med fakta och sanning, tyvärr.
Så vad vill Du då egentligen ha sagt, Daniel? Ska vi sänka oss till en nivå där olika intressegrupper ljuger sej till kortsiktiga ekonomiska fördelar, manipulera och beställa forskning eller helt lägga ner allt kunskapsinhämtande i vilt- och naturförvaltning och fuska oss fram i miljöfrågor ? Är det en klok strategi att kringgå EU:s och därmed vår egen miljölagstiftning och de konventioner vi undertecknat för att värna miljö och fauna samt biologisk mångfald ? Jag tycker inte det och det står jag för.
Min första tanke kring EU-kommissionens kritik var denna. Det är faktiskt alldeles utmärkt att få frågan prövad huruvida Sveriges rovdjurspolitik vad gäller varg, är förenlig med EU:s habitatdirektiv. Är den det kan vi gå vidare på den inslagna vägen, är den lagstridig måste politiken omgående revideras. En sådan prövning borde alla välkomna.
Vi måste ärligt och rakryggat stå upp för de miljölagar som vi omfattas av och de konventioner vi undertecknat. Allt annat vore bedrövelsens bedrövelse. Fuska får andra göra men också ta konsekvenserna.
Ja du Gunnar.
Som Ålänning uppfödd nästan i en Vettaskåra har man svårt att förstå att lagar och och miljö ska styras från bryssel,dessa två ting som Vårfågeljägarna klarat av själva under flera hundra åriga traditioner med gott resultat både för djrulivet och människan(förutom under krigstiden då jakten var ett överlevnads moment för hela befolkningen).
Under min 35 åriga tid har jag aldrig sett några saker som skulle ha gjort att Sjöfågel stammarna minskat pga av att vi bedrivit en selectiv jakt på hanfågel under häckningstiden som vi jagat på(är ju inte hanarna som ruvar äggen).
När vi fick bedriva jakten som vi alltid gjort innan EU blandade sig i så skötte man viltvården samtidigt när man var på fågeljakt.
Man höll efter kråkor/trutar/mink/mårdhund,spikade holkar,Ja man höll efter allt som var ett större hot mot våra sjöfågelstammar än jägarna själva och hjälpte fåglarna att få skyddade boplatser från rovdjuren.
Men nu jobbar Våran Regering att få tillbaka kanske en del av våran traditionsenliga jakt, Och jag hoppas verkligen att de lyckas,för fortsätter detta finns det snart bara rovdjur kvar i våran skärgård.
Och det roligaste av allt är att när vi talar om att kanske införa Ejder jakten åter så rödlistas denna fågel.
Hur kan det komma sig att just den som vi slutat att jaga minskar drastiskt direkt efter vi slutat jaga den under flera hundra års tid?
Miljön har säkert också endel av orsaken.
Vi har fortfarande rätt att jaga 1 Alfågel hane Jägare/säsong.
Hur kunde EU missat detta?
Och Att åka ut på en jakt långt ut i havet för att skjuta 1 alfågel är varken klimatsmart eller miljövänligt.
Men så klart, Man ser aldrig en Fågelskådare ute i havet på nån liten grynna för att skåda fågel så därför tänkte de inte på att lobba bort den i bryssel eftersom vi jägare inte stör dem när det pysslar på med sitt fritidsintresse.
Att de i Bryssel lyckades få bort denna VÅRAN jakt hugger nog fortfarande i många tusentals jägar familjers hjärtan fortfarande.
Men man ser var det är på väg, troligtvis åt samma håll som det som hände på 70 talet i sthlms skärgård när jakten förbjöds och sjöfåglarna nästan utrotades medans rovdjuren tog över.
Nej jag personligen har den åsikten att jakt och viltvård kan nog skötas lokalt som det allid har gjorts.
Hur stor är risken att 2000 talets vilvårdare skulle utrota sin eget fritidsintresse genom att jaga slut på en viltstam, ett fritidsintresse som bringar lyckan och drar en ut i naturen och med chansen att även en god middag kommer till hemmet ,som man sen delar tillsammans med familj eller vänner?
politics man, it s all politics
skyll inte på mig jag röstade nej men sitter nu där i skiten ihop
med er andra.
På lördag skall jag jaga men det blir väl snart bara EU-pampar förunnat?