Den nya älgförvaltningen…
Som kollega Fredrik redan rapporterat så hade vi ett jätteseminarium här på Öster Malma igår med anledning av den nya älgförvaltningen. Mer än 200 personer var här och det är alltid lika trevligt att träffa gamla kollegor och bekanta, viltförvaltningssverige är inte stort… Det som dock slog mig var att inte en enda representant från den ideella naturvården var där. Älgen är vårt absolut viktigaste vilt. Den är en förutsättning för rovdjur som varg och får ofta kritik för att hota den biologiska mångfalden av ornitologer, Naturskyddsföreningen eller WWF. Men igår syntes de inte till…
Nåväl, det var två saker som jag fastnade för särskilt under dagen, ekonomi och förtroende. Det nya älgförvaltningssystemet kommer att kosta mycket pengar. Man ska utbilda, inventera, arvodera och rapportera en massa. Förvånansvärt många, inklusive myndigheterna, hade nog inte ens reflekterat över att det kommer att kosta pengar. Vid en direkt fråga svarade man bara att systemet ska vara självfinansierat, dvs jägarnas fällavgifter och registreringsavgifter ska bekosta systemet. Glöm det.
Här har vi faktiskt en direkt parallell till rovdjursförvaltningen. Ska man professionalisera och in med många kockar i soppan så kostar det. Jägarna gör redan idag enorma ideella insatser i såväl älg- som rovdjursförvaltningen och det finns gränser också för vad vi klarar av. Bestämmer staten att vi ska förvalta viltet med minutiösa inventeringar, experter i många led och med hänsyn till allt och alla så kommer det att bli dyrt, skitdyrt. För som staten är så pigg på att påpeka ibland så ägs inte viltet av någon, därmed kan man heller inte räkna med att en av många grupper, jägarna, ska dra hela lasset för det ekonomiska.
Detta leder oss osökt in på min andra farhåga, förtroendet. Som representanten från LRF så klokt påpekade så finns det även i det nya systemet bara en riktigt skarp beslutsnivå, avtryckarfingret. Vi kan diskutera på olika nivåer till leda men finns inget förtroende där ute så spelar alla diskussioner ingen roll, då struntar jägarna i systemet och väljer att trycka av eller inte efter eget huvud. Förtroende förtjänar man och där krävs det mycket jobb, från alla parter. Idag står vi på vissa håll väldigt långt ifrån varandra när det gäller förtroende i älgförvaltningen och jag är lite rädd att man glömmer att ge, alla är nu inriktade på att ta. Detta gäller givetvis såväl jägare som skogsbruk och myndigheter.
Lika lite som vi jägare kan hävda att vi ska ha mer älg kan skogsbruket hävda att nu ska älgstammarna ned. Vi ser tyvärr sådana tendenser och det är olyckligt. Vi får nog lite till mans nu försöka stilla oss och backa bandet och försöka gå in i det nya med friskt sinne och en vilja till samförstånd och kompromisser. Annars kommer inget att bli varken bättre eller sämre än innan.
Calle: Nej, det var nog ingen från de organisationer du räknar upp där. Jag vet inte hur man ska tolka det men jag kan bara konstatera att jag aldrig fått någon enda synpunkt från denna typ av organisationer att sänka älgstammen. Så det kanske är till dem du ska vända dig för att få gehör för din hjärtefråga?
Enligt de sffror jag har så var det 5 personer som omkom i viltolyckor 2010.
Var det någon där från försäkringsbolagen, trafikverket, anhörigföreningar och handikappföreningar.
Älgen genererar ju stora utgifter när de irrar omkring på vägarna både i pengar men även i mera mjuka värden.
Har du för övrigt fått koll på hur många människor som dödats i viltolyckor förra året?