Fjällen – en byråkratisk lekstuga?

Så är det då en dag kvar till en av årets stora premiärdatum, den 25 augusti. Här uppe i norr är det ripor i fjällen och tjäder och orre neråt skogen. Sjöfågeljakten kommer också igång, men den premiären sker lite mer i skymundan. Själv ska jag ta mig ut i skogen med norrbottenspetsen och se om rapporterna om bra föryngring i den sydvästra delen av länet stämmer. Andra står i startgroparna för att fara till fjälls och pröva på riporna. Just den jakten på statens mark ovan odlingsgränsen har ju i alla år sedan 1993 varit oerhört omdebatterad och är definitivt i hetluften de senaste åren. Att regeringen ändrade regelverket efter en vänlig förfrågan från EU har väckt mycket ont blod och sista ordet är definitvt inte sagt vad gäller den omtvistade §3 i rennäringsförordningen. För er oinvigda så styr den om länsstyrelserna kan säga att de som bor i Sverige självklart ska ha möjlighet att jaga i de svenska fjällen. Bor man i andra länder så ska möjligheten också finnas, men bara om det inte begränsar möjligheten till jakt för de som bor i Sverige. Idagsläget säger regeringen att man inte ska bry sig om var man bor, alla ska ha tillgång till de svenska fjällen. Eftersom man bedömmer jakttrycket genom att se hur många människor med vapen som har passerat ett visst jaktavsnitt så gör detta att Länsstyrelserna avlyser jakten ganska tidigt på säsongen på många områden och däremd stänger ute jägare resten av jaktåret. Även de som vill jaga rödräv och med fällor minska trycket från mink och mård.

Men oavsett det så är det en mer akut situation som har uppstått på grund av ett överdrivet krångligt system för viltrapportering. En mängd jägare som inte har viltrapporterat stängdes av från jakten, till en början var det sagt hela jaktåret. Vid en första anblick så ser det väl inte helt orimligt ut, självklart ska jägare följa de regelverk som ställs upp av den som upplåter jakten! Men börjar man titta närmare på vad som har hänt visar det sig att systemet är så tillkrånglat att en liten miss med en eller annan jaktdag av totalt 40-50 stycken leder till ett års avstägning. Detta är självklart orimligt! Nu har Länsstyrelserna backat så missade rapporter leder till avstägning de första två veckorna. Men fortfarande är det en överdriven administration som ligger i botten av detta problem. För att förklara läget så är det klart att den som löser ett jaktkort för fem dagar och inte skickar in rapport efter avslutad jakt begår ett fel. Men om man löser ett kort för fem dagar och på grund av dåligt väder bara jagar fyra och rapporterar dessa fyra – då har man en dag borta från rapportering och blir avstängd ett år! Om man löser ett årskort så måste man ”aktivera” det via internet för de dagar man ska ut på fjället och sedan rapportera in resultatet via nätet inom 14 dagar. Har man gjort allt enligt regelverket och på 40 dagars jakt gjort en miss i rapporteringen en enda dag så blir man avstängd en hel säsong! Rimlig påföljd? Knappast! Allt kan bero på att man glömmer att trycka på knappen ”bekräfta” efter att man har fyllt i alla sina uppgifter!

Att ha ett system där man försöker detaljreglera småviltjakt leder till en administration som inte alls står i överensstämmelse med fördelen för förvaltningen! Vi har jagat älg i alla år med krav på återrapportering 14 dagar efter avslutad jakt för året. Det på ett vilt där jakten faktiskt styr stammens utveckling. Att införa krav på 14 dagars rapportering efter varje fälld fågel på ett viltslag som INTE styrs av jakttryck skapar möjligen arbetstillfällen, men också irritation och frustration och möjligen en bild av att man kontrollerar något som man ändå inte styr över. Turbulensen inför årets jaktstart är en tydlig signal på att något måste göras. Inte i första hand att lära jägarna att bli bättre på att hantera sina datorer efter varje avslutad jakttur utan att faktiskt se över det överbyråkratiska regelverket som omger jakten  på statens marker i fjällen!