Inga smultron på ett strå?
Foto: Gunnar Glöersen
Under en tid har jag följt diskussionen om dvärgbandmask. Jag har t o m antytt att problemet kanske inte är så stort. Nu är jag mera tveksam. Hans Boström ansvarig veterinär vid vargmärkningen har skrivit ett öppet brev till Naturvårdsverket, Sveriges Riksdagsmän, Miljödepartementet och Jordbruksdepartementet. Han skriver, ”jag anser också, att man bör avråda från bärplockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där.” Jordbruksverket skriver på sin hemsida att det varje år nysmittas cirka 10 person/1 miljon innevånare i Alptrakterna av dvärgbandmask.
Fortfarande är det för tidigt att säga om vi har fått in den minst farliga, men ändå läskiga dvärgbandmasken (Echinococcus granulosus) i Sverige. Vargen är jämte hunden den viktigaste smittspridaren, men trots att SVA fått in många vargar för obduktion genom åren, verkar det som om de inte ens kollat förekomsten! Det är som jag ser det, anmärkningsvärt. Olaglig införsel av hundar är också ett stort problem. Men hundar, även insmugglade, går att avmaska. Det kan vi inte göra med vilda vargar.
Många debattörer har framfört att vargen redan med de problem vi väl känner till, skador på tamdjur, dödade hundar och miljoner i inventeringspengar, kostar samhället alldeles för mycket. Men hittills har jag hela tiden hävdat att svenska folket anser att det är en kostnad om är värd att ta för att ha vildlevande varg i Sverige.
Just nu pågår ett intesivt arbetet med att inhämta internationell erfarenhet och undersöka förekomst och spridningsrisker med dvärgbandmask, så facit har vi ännu inte. Men om de värsta farhågorna visar sig vara sanna, att vi i framtiden inte längre kan äta färska smultron, skogsbär och svamp p g a vargen, då börjar även jag sälla mig till skeptikerna. Jag är inte beredd att offra svamp- och bärplockning för all framtid. Så fantastisk är inte vargen!
Om ni undrat varför era kommentarer inte puplicerarts så finns det en enkel anledning. Jag har varit på semester i varmare trakter. Återkommer med kort rapport om den inom kort.
Bara några basfakta.
Echinococcus granulosus ursprungliga variant involverade varg och vilda klövdjur, t.ex älg och ren. Våra hundar plockade på tidigt stadium upp den vilda stammen som anpassade sig till att använda våra tamdjur som mellanvärd. Olika tamdjur fick ofta olika stammar men alla hade de hunden som huvudvärd. Stammarna hade olika benägenhet att smitta människor. Får-stammen har stor benägenhet och hästvarianten mycket liten.
Eftersom hundarna följde med människor varhelst dessa begav sig lyckades man smitta hela världen innan faran blev känd. Sjukdomen är ju mycket lömsk så mörkertalet kan vara hur stort som helst. I en stor artikel från Rumänien där granulosus kartlagts från de första diagnostiserade fallen till våra dagar visar man på en dödlighet på 6% på de fall som blivit inlagda på sjukhus.
Eftersom man är väl medveten om bandmaskar på kontinenten avmaskas hundar regelbundet. Den stora faran är naturligtvis de naiva svenskar som tycker de gör en välgärning genom att plocka upp gatuhundar och smuggla in dem till Sverige.
Lika lite som vi ska säga att vargar är ofarliga eftersom fler människor dör av getingbett ska vi säga att granulosus struntar vi i eftersom det är farligare att smittas av rävens dvärgbandmask (E. multilocularies).
För de som vill veta mera är verkligen http://whqlibdoc.who.int/publications/2001/929044522X.pdf en mycket intressant läsning.
Den som vill veta aktuell situation i Europa kan studera http://www.sva.se/upload/pdf/rapport/Zoonoses_CSR_2008.pdf utgiven 2010
Peltopecka! Även vi i Sverige har haft episoder med e. granulosus. Samma scenario som hos er, dvs bland renar och renägarnas hundar, men det fanns även några fall konstaterade på älg i Mellansverige någon gång på 90-talet – eller tidigare, tror jag.
Har ni i Finland varit helt utan varg under någon period, och i så fall hur länge? Här i Sverige vet jag inte om vi varit totalt utan varg någonsin, för även på 70-talet fanns det varg i de norra delarna. Under första halvan av 1900-talet lär närmare 7-800 vargar ha skjutits i Sverige (dokumenterat med utbetalning av skottpengar) – de flesta i norra delarna.
Egentligen är det underligt att Sverige, Norge och Finland bara sporadiskt fått smittan. Möjligen kan det ha att göra med att den bara finns hos hunddjuren under en begränsad tid. (Enligt uppgift från någon på nätet – men jag har tyvärr ingen länk). Jag tror det finns mycket att lära sig här, innan man överdriver faran. Delvis kan det också ha att göra med att vi har haft väldigt hårda restriktioner för införsel av djur som t ex hundar och katter. 3 månaders karantän var väl det vanliga innan vi gick med i EU. T o m Brittiska öarna är infekterade med e. granulosus – hur det nu kan komma sig – de har haft minst lika hårda restriktioner kring införsel som vi.
Själv tycker jag i alla fall att det är bra att man nu börjar undersöka de vargar vi har i Sverige, och – som jag sagt tidigare, det är ju inte så jättejobbigt att kolla lever och lungor på de klövdjur vi skjuter – jag tror inte det krävs mikroskop för att hitta eventuella cystor, och köttet är ju aldrig infekterat som när det gäller trikiner.Tillsammans kan vi upptäcka om vi fått in smittan till landet, och då informera om var man ska vara extra försiktig vid t ex bärplockning. Så länge det är hundens dvärgbandmask så är det trots allt inte lika kritiskt som om vi skulle få in räv-varianten.
Det är oroande att forskarna (Liberg i alla fall) säger sig ha vetat om risken med dvärgbandmasken – men inte informerat beslutsfattarna som prioriterat vargen.
Likaså har flera forskare förklarat att de inser att fäbodbruk med fritt skogsbete inte är förenligt med vargrevir och själva väljer varg före fäbodar – men inte informerar beslutsfattarna.
Jordbruksverket som har i uppgift att skydda hotade lantraser har inte heller antytt att dessa hotas när in-situ bevarande av lantraser inte är möjligt. Man säger istället att det är djurhållarens ansvar att skydda sina djur – oavsett rovdjurssituationen.
LRF och stora organisationer orkar inte skydda näringar nära naturen och låter i tysthet lokalsamhället ta smällen och främjar stordriften. Den mest hållbara kött- och mjölkproduktionen offras.
Forskares och tjänsemäns ansvar idag verkar begränsat till sitt eget område? Ansvaret för helheten verkar alltid ligga någon annan stans (och oftast delegerat till lägsta nivå). Dvs djurhållaren.
Politikerna är i händerna på forskarna och tjänstemännen, det krävs för mycket att stryka mothårs.
Opinionsbildarna trumpetar helst i medvind – det ger bättre utfall.
Informationskampanjerna för acceptans av rovdjur har sått verklig split mellan befolkningsgrupper. Organiserade värnare av rovdjur drar sig inte för osakliga anmälningar till djurskyddsinpektörerna mot de djurhållare som kritiserar rovdjurspolitiken eller begär skyddsjakt.
Tjänstemännen verkar inte klara av att hjälpa drabbade, utan kan bara bli av med problemen om de drabbade själva anpassar sig till situationen (och slutar sin djurhållning). Det påskyndas i alla fall på olika sätt genom inspektioner, administrativ belastning, omvandling av skadeersättningar till reguljära bidrag inom landsbygdsprogrammet och allmänt osynliggörande av rovdjursproblemen.
Har vi blivit smittade av gammaldags öststatsbyråkrati och -demokrati? Hur sprids den?
Ja du robert litet problem? det är väll stort om vi inte kan vara ute i naturen o plocka svamp o bär vargen kan vi vara utan.
Robert, ja gär ingen expert på ämnet. Men som jag uppfattat det är det lömska att man inte får symptom och att det kan ta 10-15 år innan man märker av masken. Den kan leda till cystor i framför allt lungor, men även i lever och hjärna. Cystorna kan opereras bort vid kirurgiska ingrepp. Dödligheten är inte alls lika hög som när man drabbas av rävens bandmask.
Vad får människor för symtom och kan det botas ?
Förekomsten av ev dvärgbandmask är inget argument för att inte ha varg,men naturligtvis ska ev problem runt det undersökas och användas i en sansad förvaltning precis som för alla andra djur. Vi måste lära oss kompromissa med naturen, vi kan inte bara utrota varenda litet problem som vi stöter på.
Kerstin. Vi här i Finland har haft problem med E granulosus tidigare, då främst hos den renskötande delen av befolkningen. Då kunde problemet lösas genom att man slutade ge ren inälvor åt hundarna, och avmaskning.
Vi har både hund och varg här i Finland nu, men det är vargen som till 30% bär på granulosus, inte hunden.
Ja du kerstin du slingrar dej som vanligt tål inte höra fakta det är många som ser faran i att vi ska ha varg vi som bor i sverige.
Drever, jag tycker du ska säga det du säger här till myndigheter i t ex Storbritannien och Australien. Där finns också hundens dvärgbandmask, men finns där några vargar?
Drever, jag tycker du ska säga det du säger här till myndigheter i t ex Storbritannien och Australien. Där finns också hundens dvärgbandmask, men finns där några vargar?
Jätte problem är det så vad vi kan göra är att skjuta bort vargen så vi kan njuta av naturen är det inte så kerstin.
Fast du Gunnar, nog tycker jag veterinär Hans Boströms reaktioner påminner en del om det som professorn (eller vad han var) krävde för rådjuren. ”Sätt dom inom stängsel så vi slipper bli smittade av fästingar.”
Nu lever inte fästingarna enbart på rådjur, och det är inte enbart vargen som kan sprida smittan av dvärgbandmask. (Det finns säkert en anledning till varför den kallas HUNDENS dvärgbandmask, och inte VARGENS). Det kan man lätt inse när man vet att hundvarianten av dvärgbandmask finns både på brittiska öarna och i Australien, och en massa andra länder där det aldrig någonsin funnits varg.
Vi ska absolut vara observanta, så att förekomst av smittan upptäcks tidigt och att information då går ut till alla, men att förstora upp det som ett jätteproblem, innan det blivit det – tror jag gör mer skada än nytta. Troligen kommer vi få in smittan så småningom, men då sannolikt via något av våra tamdjur hund och katt, så se till att vi får behålla vårt undantag – dvs att hundar och katter som tas in i Sverige SKA vara avmaskade mot dvärgbandmaskarna.
Till dess kan vi alla hjälpa till genom att inte låta våra hundar äta rått slaktavfall från tama eller vilda djur, men kanske också vara lite observanta på hur lever och lungor ser ut på de älgar, rådjur och vildsvin vi skjuter. SVA håller ju sedan några år tillbaka koll på den farliga varianten – rävens dvärgbandmask.
Skickar med en länk för dem som vill lära sig mer, men dokumentet har några år på nacken. http://whqlibdoc.who.int/publications/2001/929044522X.pdf
Anders Lundberg, jag är ingen expert men svara så gott jag kan. Ja, hästar, kor, svin och får kan få dvärgbandmask (vargens). Viss tveksamhet kring får med vår nordliga maskvariant.
Eftersom mellanvärden, vildsvinet i din fråga, inte smittar oss människor kan vi fortsätta att jaga och äta dem. Det är alltså farligare att äta vildsvin om man inte kollat den för trikiner.
Rune, oavsett hur den här diskussionen slutar så är det bra att frågan belyses på bästa sätt. Att inte lyfta frågan däremot vore direkt tjänstefel! Att du sen uppfattar det som ett sätt att utrota vargen är din sak. Jag väljer att skirva om det som diskuteras för dagen. En veterinär som ansvarat för vargmärkningen i Sverige vill förbjuda/begräsna bärplockning i vargreviren. Jag använder hans oro som rubrik, onykligen är det många som läst det jag skrivit och som nu får ny kunskap om hur stort problemet verkligen är. Att förtiga även negativa sidor av vargen är enbart kontraproduktivt!
Jag har kollat upp ytterligare lite om vargens dvärgbandmask. Parastiten har en begränsad livslängd i huvudvärden. Det innebär att en varg som smittas t ex kan vandra in i Sverige från Finland och där bli smittfri. Den kan på sin väg smitta älg och ren, men för att cirkeln skall bli sluten måste en ny varg eller han själv äta upp just den älgen/renen. Hur lång tid en varg sprider ägg har jag fått vå uppgifter om. den kortaste är tre månader och den längsta tolv månader. Vi får se vad som är rätt! Positivt är det dock, eftersom det minskar risken för spridning/etablering till nya områden.
Det är helt fantastiskt vilka argument som plockas fram för att få utrota varg. ”Inga smultron”
Vi bör få reda på om kor, får, hästar m fl via gräs, slaget hö och bete i beteshagar riskerar att få bandmasken.
Inplantering av varg i mellansverige – i vildsvinstätt område – hur stor risk är det att vildsvingen riskerar att få bandmasken och kommer då jakten att avta eller upphöra med risk för okontrollerad ökning av vildsvinsstammen?
Peltopecka, du har helt rätt i att det inte är älgarna som smittar oss. Vi kan lugnt äta köttet även från smittade älgar. Men eftersom huvudvärden kräver en mellanvärd, älgen, kommer frekvensen smittade älgar att vara ett mått på förekomsten av huvudvärdar (varg) och bandmaskägg i naturen. Ju fler smittade älgar desstu större risk att vi ockå kan smittas av t ex blåbär. Spridningsvägen är den samma för oss som för älgen. Vi kan dessutom givetvis smittas via våra egna hundar om vi låter den äta räntor från smittade älgar. Hunden är också huvudvärd, men påverkas inte själv.
Gunnar, Kerstin och Livskvalite. Är frågan beträffande frekvens hos älg på något sätt relevant för risken att människor drabbas? Människor blir inte smittade av det livscykelstadie bandmasken hos älg är i. Från det stadiet utvecklas den till en tarmlevande, tämligen harmlös mask i dess huvudvärdar, hunddjur.
Att 30% av vargarna i Finland har masken som sprider de för människan farliga äggen via vargens avföring är det relevanta för bärplockning, vargkramning i samband med jakt eller forskning, etc.
Sedan är det ju smått galghumoristiskt roligt att den simpla naturromantiska ”the prudent predator keeps its prey healthy”-teorin igen får en enfaldens stämpel. Svårligen kan man väl påstå att varg håller älg friskare genom att ta sjuka byten, då det är vargens egna symbiont, dvärgbandmasken, som gör älgar sjuka och till lättare byten. I det sambandet är prevalensen hos älg nog så relevant.
Kerstin, hittills har det inte funnits någon anledning att granska röda organ annat än vid försäljning. Eftersom det trots allt sälj en hel del älgar och de veterinär besiktigas borde eventuell dvärgbandmask ha upptäckts. Så kansek är det inget problem, åtminstone inte i dagsläget. Men ju fler vargar det finns, som kan sprida smittan ju större är risken. Förutsatt att vi överhuvudtaget fått in den i vargstammen.
Gunnar, nu tänkte jag på vad Susanna Sternberg Lewerin på SVA uppges ha sagt om riskerna att plocka bär och svamp, samt anledningen till att Hans Boström skrivit brevet – som hon uppfattat det. MEN, såvida Susanna inte själv fått godkänna texten innan den gick ut i tidningen, så kan det naturligtvis ha misstolkats/vinklats av journalisten – inte så ovanligt som du säkert vet.
När det gäller skjutna älgar i t ex Värmland, kollar ni då på lever och lungor innan de kasseras? (Här tar vi rätt på levern, i alla fall från yngre djur.) Där kan man ju annars få indikation på om hundvarianten av masken finns i markerna. Jag vet inte hur stora cystorna kan vara, och hur lång tid det tar för dom att växa till, men det är ju rapporteringsskyldighet när det gäller detta, så då borde det också ges ut instruktioner om hur de enklast kan hittas tycker man.
Susanna uppges även ha sagt: ” Men när man hanterar vilda djur bör man tvätta händerna och använda sunt förnuft, därför att de kan bära på en rad smittor som kan vara en risk för människa, säger hon.” Det kanske är tur att vi inte vet så mycket om dessa risker, för då borde man kanske ha heltäckande skyddsoverall och munskydd för att kunna känna sig riktigt, riktigt säker när man handskas med viltet ;-)
Kerstin, jag har inte lyckats få fram nya siffro på hur stor andel av älgstammen som är smittad i Finland. Tyvärr verkar det förekomma flera olika uppgifter i debatten. En stor andel av de undersökta (20%) verkar tydligen ha cystor. MEn de verkar inte utgöra ett representativt urval av stammen utan vara inskckat för att jägare sett förändringar. Alltså inget mått på frekvens.
NWT artikel du hänvisar till är riktigt dålig! Inte förvånade med tanke på vem som skrivit den. Där blandas rävens och vargens bandmask i en salig röra. Boström talar enbart om vargens bandmask men SVA svara att rävens inte finns i Sverige. SVA har ingen aning om bandmsaken finns hos våra vargar eftersom de inte undersökt det, förrän de sensate veckorna. De har endast kollat rävar för den farligaste av de två bandmaskarna.
Livskvalite.
Vad Hans Boström skriver på ett ställe är: ”På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor.” Lite längre ner i texten står det: ”För det andra hittade man i Finland den första nedsmittade älgen 2001 och i dag, nio år senare, är älgstammen på sina håll helt nedsmittad.” Undrar hur han ska ha det egentligen?
Här finns synpunkter från en person på SVA http://www.nwt.se/article677612.ece
Livskvalitet, jag sklla dubbelkolla uppgiften, men om jag uppfattat det rätt bygger Boströms uppgifter på en undersökning där jägare ombads skicka in prover från djur med synliga förändringar. Om den uppgiftetn stämmet så kan man inte utifrån det säga något om frekvensen i hela stammen. Den enda siffra jag hittat är från ren, där var frekvensen 1,3 %. Däremot är 30 % av vargarna bärare av parasiten. Återkommer när jag vet mera.
Hans Boström skriver att den första älgen i finland hittades smittad 2001 idag är större delen smittad.
Livskvalitet, det stämmer inte att stora delar av älgstammen är smittad. Det verkar, från de uppgifter jag fått, vara en liten del. Köttet går att äta utan problem, vi kan inte smittas säger expertisen.
större delen av den finska älgstammen är tydligen smittad. hur ska man handskas med rått kött?
Calle Johansson, hundar kan man avmaska så alla med förståndet i behåll löser det på det sättet.
Din fråga om Finland är elevant, jag har ställt den själv. Det enda jag hört att de inte verkar veta hur de skall agera. Kanske är det hela överdrivet, vi får se.
Din andra jämförelse om fästingar haltar betänkligt, borelia går att bota med penicillin. TBE kan man vaccinera sig emot och fästingar kan man se med blotta ögat. Dvärgbandmasken ägg kan du t o m andas in.
större delen av den finska älgstammen är tydligen smittad. hur ska man handskas med rått kött?
Kerstin, jag hade ungefär samma inställning som du till för några veckor sedan. Jag skriver inte heller att jag vet var den här diskussionen slutar. Däremot är jag lite mera osäker idag än jag var för några veckor sedan. Jag konstaterar också att vargforskarna och andra lägger en hel del tid på frågan, så helt självklart att dvärgbandmask problemet bara går att avvisa är det inte!
Jag har läst på en del och konstaterar att de flesta faktiskt inte ser rävens bandmask som den mest problematiska. Helt enkelt för att den inte sprids lika lätt som vargens/hundens.
Visserligen har du rätt i att masken funnits tidigare och att den kan komma in med hundar. Skillnaden är att hundar kan vi avmaska, det går inte, så vitt jag vet med vilda vargar. Vidare kanske man bör fundera på effekterna på klövviltstammarna och ren. Det är ett ämne som jag fortfarande inte kan tillräckligt om. Men jag har förstått att rennäringen knappast vill ha in parasiten.
Hur som helst, vi lär få mera information inom kort.
Kerstin, jag tycker inte man ska ta dessa rapporter med ro, och man gör det garanterat inte om man blivit smittad. Sedan kan man väl hålla med om att EU:s krav om fri rörlighet även det återspeglar hur dumma en del beslutsfattare är. Ett stort problem är att beslutsfattare ofta saknar kompetens i de frågor de ska besluta. Så ser det även ut i Sverige i många frågor och det gör mig bara ytterligare orolig.
Inför en 10 mil bred jakthundfri zon längs vår gränsar till Norge och Finland, annars är risken att jakthundar där kommer i kontakt med smittade vilda djur och sedan medels fyrhjulsdriven jägarbil, veckan därpå, transporteras till jaktmarker i andra delar av landet!
Sedan kan man ju undra över hur många människor som smittas i Finland varje år eller är det möjligen vargar som invandrar från Danmark ni är oroliga över?
Och man kan även undra över om det finns något samband mellan detta utbrott av masshysteri, din omsvängning i frågan och ett utspel från en annan forskare om risken med en alltför tät rådjursstam, fästingar, borelia, TBE och annat roligt:o))
(Vänligen observera den totala avsaknaden av koppling mellan tät rådjursstam och viltolyckor med skadade människor i detta inlägg)
KE, jag har missat DN artikeln, men är knappast förvånad! Att säga att det inte finns något gott med vargen är väl ändå inte sant. Om du hade rätt hade det väl inte funnits en massa människor som kämpar för vargen. Även om många av dem säkert tror att falukorv plockas från falukorvsträdet.
Däremot kan vi nog vara eniga om att vargen kostar oss jägare mer än den smakar. Svenska folket vill däremot ha varg, många av dem struntar i dina och mina intressen. Det är vår uppgift att se till att hänsynen till oss blir så stor som möjligt.
Larsson, självklart är jag inte beredd att offra jakten med hund, jag jagar själv med löshund i vargrevir. Men trots stora problem och oro så jagas det fortfarande med hund i vargrevir. Skillnaden mellan att vi jägare tvingas leva med våra jaktliga problem och att ingen längre skulle kunna plocka bär och svamp i skogen är att det senare i så fall är livshotande för oss. Det betyder inte att jag förringar problemen mellan hund och varg. Men jag vill poängtera att vi ännu inte sett om det finns en lösning på bandmaskfrågan eller hur stort problemet egentligen är.
Kunskapen om att de olika typerna av dvärgbandmask kan göra människor sjuka är ju knappast något nytt. Hundens dvärgbandmask har påträffat i Sverige lite då och då. Störst var väl problemet bland renar och renägarnas hundar, men man hittade väl även angripna älgar i mellansverige för ett antal år sedan om jag inte har fel.
Jag undrar om finnarna, som är ett svampälskande folk, har minskat ner på sin svampplockning. Enligt uppgift från Estland så plockas en hel del svamp och bär där också – kanske mer än här. Torkad svamp från Estland importeras f ö till Sverige, och någon kontroll på förekomst av ägg från dvärgbandmask förekommer inte – jag har kollat med Livsmedelsverket. Har även sett att det verkar importeras svamp och bär – färska, torkade eller frysta, även från Ryssland och Polen. Det är ju inte p g a avsaknad av dvärgbandmask bären i Sverige är attraktiva, utan det har nog mer att göra med allemansrätten som gör det billigare – bären på buskarna här är ju gratis att plocka.
Då tycker jag nog rävens dvärgbandmask är mer oroande, och där är knappast vargen en så stor risk – även om masken kan infektera även de större hunddjuren om de ätit infekterade smågnagare. För kontroll på detta undersöker SVA, sedan några år tillbaka, rävar som skjutits eller hittats döda. Går EU-kravet igenom om fri rörlighet utan krav på avmaskning av djur som förs in i Sverige – ja då är nog faran med djur som själva tar sig in i landet norrifrån en bagatell ur smittrisksynpunkt.
Hur som helst – det finns numera läkare som oroas över svenskarnas oro och krav på att myndigheterna ska se till att allt är riskfritt. I deras ögon betraktas vi svenskar som trygghetsnarkomaner. Vi är så rädda för allahanda smittor att vi faktiskt blir sjuka, och får svårt att klara av kriser när de uppkommer.
Själv tar jag det hela med ro tills jag vet lite mer.
Detta understryker endast det många jägare redan påstått under lång tid, det finns inget gott med vargen. Allt blir sämre med frilevande varg. Det borde väl du också uppriktigt insett för länge sedan? Du refererar till svenska folket, till de som enligt dagens DN inte ens vet att falukorv är ett halvfabrikat?
Gunnar! Du är inte beredd att offra bär och svampplockning skriver du, men dödade jakthundar ser jag inget om. Är det smällar man får ta för att hysa varg?
Är det verkligen sant att man undgått att testa för denna bandmask?? Hur i hela fridens namn har man tänkt då? Har man ingen kontakt alls mellan olika länders myndigheter? Om man har haft problem i Finland borde inte det varit en väckarklocka för svenska myndigheter? OOOtroligt korkat.