Har man redan ropat VARG för många gånger?
”Det fulaste debattknep jag sett på länge” säger Peder Kadhammar i Aftonbladet för någon dag sedan. Egentligen borde debatten om varg och jägare enligt normal journalistisk sed vara över sedan länge. Att den inte är det har fått mig att fundera, särskilt när rikspressen/kvällspressen fortsätter att mjölka detta ämne. Jag tänker inte gå in på sakinnehållet för artikeln är av så låg kvalité så den är i det avseendet inte värd att ta på större allvar.
Kan det vara så att de ”tunga” journalisterna och de stora drakarna vaknade upp och upptäckte att deras massiva mediadrev (se där – ett jaktligt ord i vardagssvenskan!) inte på något sätt hade påverkat opinionen i frågan!? Det kanske är så att de inte kan styra opinionen som de trodde och nu försöker de, mer eller mindre i panik, få det genomslag de ville ha?
Det är ju lite intressant att detta påminner om den gamla folksagan om vallpojken och vargen. Känns den igen? Pojken som ensam skulle vakta kreatur och inte fick tillkalla hjälp annat än i nödfall. Han blev less på att gå ensam och ropade ”varg!” för att byborna skulle komma så han fick lite sällskap ett tag. De kom första gången och andra gången, men när vargen verkligen dök upp så lyssande ingen längre på varningsropen.
Medierna ropar nu ”varg!” i långt fler sammanhang än den senaste vargjakten! Skulle man vara lite okritisk så skulle mänskligheten stå inför utrotning var och var annan dag med obefintligt ozonlager (vem har hört att ozonlagret nu är tjockare än någonsin?) dödlig svininfluensa (som var mildare än den årliga influensavågen) eller andra katastrofer. Tyvärr kan det nog vara så att den dag som tidningar och TV verkligen behöver skapa uppmärksamhet mot ett verkligt hot så har alla krigsrubriker för att sälja lösnummer skapat en apati bland folk som gör att inte ens de befogade varningarna når ut. Något för de som sysslar med civilförsvar att fundera på!
Men slutsatsen utfrån Peter Kadhammars skriverier i Aftonbladet är alltså enligt min tolkning att pressen inte har flyttat opinion en tum och vissa journalister är oerhört frustrerade över det! Kanske mer frusterade över detta än över läget i sakfrågan de försöker driva? För nog måste det vara ett fulare debattknep att sprida lögner och okunskap än att omnämna områden där varg lever som ”vargland”. Jag tror att jag återkommer till skillnaden mellan blodtörst och jaktlust någon gång framöver, men just nu ids jag inte lägga mer tid på Peter Kadhammar!
earnie, att fara med procentsatser och jämförelser kräver ju att man har iaf en liten aning om vad man försöker framhäva, och i ditt fall känns det högst otydligt om det är djuren du är FÖR eller jägaren du är EMOT…
Om jag nu tillhör de ca 3% som dödar friska djur, så försörjer det kanske 3-5 ”icke-jägare” med mat, alltså multiplicerar jag antalet som drar nytta av jakten med ca 4 (i snitt) och då är det knappast något försvinnande antal längre, och jag är nog i sammanhanget ingen ”storjägare”… Lite märkligt exempel, men inget som är märkligare än alla andra siffror och ”bevis” som läggs fram…
Och ska man äta kött så tro faan att jag vill att det ska vara från friska djur!
Klar man vill vidmakthålla sin rätt att utöva sina intressen, men det är långt mycket mera innehåll i jägarintresset än att döda… Ta ex. utfodringen, vi sliter och jobbar intensivt i det rådande ovädret och den utdragna vintern med att hålla liv i viltet, och jag blir glad varje gång jag måste fylla på – då vet jag att dom äter… Man ser extremt lite av ”djurens vänner” ute i markerna och utfodrar och värnar om djuren just nu, kanske har dom inte kläder att vistas ute i?
Så less på alla mer eller mindre förtäckta påhopp som grundar sig i okunskap och det enkla valet att tro på det som låter bäst för dagen…
Calle , jägarna pressar inte tillbaka viltet! Tvärtom vill vi som jägare ha så mycket vilt som möjligt, vilt av alla slag! Varför? Jo ju mer vilt desto mer kan vi jaga! Sådär, kan du förstå det? Däremot pressar vi jägare tillbaka viltet i våra andra roller i samhället, Som konsumenter av annan typ av mat än viltkött, som datoranvändare,som bilister och flygresenärer, som tennisspelare och utförsåkare, som åskådare av idrott och som kulturutövning, som familjeförsörjare mm mm. Kort sagtså är det inte jakten som pressar tillbaka viltet utan vårt vardagliga liv som moderna och ”civiliserade” människor. Så kritisera mig med rätta för att jag jobbar och kör bil och går på stan och handlar, men inte för att jag jagar och plockar bär och svamp för då gör jag faktiskt något naturligt och ekologiskt hållbart!!
Naturligtvis har du rätt i att andras åsikter måste tas i beaktande och vi som jagar är en ganska liten del av befolkningen. Lyckligtvis för oss så har vi en väldigt stor majoritet av svenska folket som visserligen inte jagar, men som delar vår syn att det är helt OK att göra det och kanske till och med vill jaga men inte kommit hela vägen fram än.
Enkel logik säger att man inte behöver välja antingen människa eller forfota rovdjur, på samma sätt som olika åsikter ska komma fram i debatten så ska männsika och andra rovdjur kunna dela på livsutrymmet i naturen. Konkurrens mellan arter är dock grundläggande i all ekologisk kunskap, så även i dett fall…
Sen har jag aldrig sagt något annat än att jakten går ut på att döda friska djur, det är en förutsättning för att kunna äta en god älgstek på lördagen eller grilla en vildsvinskotlett i sommar (liksom en hamburgare på stan eller en grillad kyckling)! Återigen, döden är ständigt närvarande i naturen och som jägare deltar jag i naturen på samma villlkor som andra rovdjur, möjligen med den skillanden att jag har effektivare vapen och dessutom tar ett ansvar för att djur inte ska skadas eller plågas, något som andra rovdjur inte tänker på i sin jakt.
Sen har jag skrivit tidigare att det stora problemet kanske inte är motsättningarna mellan jägare och andra naturvänner utan att det är en så stor del av befolknngen som är fullkomligt ointresserade och till och med rädda för att gå ut i skogen… Där har vi en gemensam utmaning!
Nu är jag snart på väg att ta helg så jag stänger ner det här inlägget från kommentarer nu. Jag gissar att de åsikter som är relevanta har fått komma fram nu!?
Se nu till att ta er ut i snön i helgen! :-)
Björn. Jag förstår att ni slåss med näbbar o klor för att att vidmakthålla er hobby och att stilla er jaktlust som i sig går ut på att döda friska djur, säg inget annat. Ni som jagar och har denna lust representerar några få ynka procent, 2-3%, av Sveriges befolkning.
Vad säger det? 97% har inte detta lustiga intresse. Många känner frustration över att denna klick ges för mycket luft att diktera villkoren för viltstammarna oavsett vilt och varg i synnerhet i syfte att passa jägarna, villkoren anpassas ju knappast för ickejägarna.
Nu handlar det framgent om att det härskande jaktperspektivet i all vilt- och naturvård måste revideras och balanseras med ickejagande perspektiv.
Jag är inte ute efter er hobby, som jag visserligen har svårt att förstå, men ni måste förstå att det finns andra uppfattningar man måste ta till sig.
Kadhammars krönika pekar på just detta, en jägares nöje att döda eller en vargs dödande för att överleva. Vem enligt den enkla logikens lagar bör i första hand få jaga?
Ja, återigen ser man ickejägarnas ”blodtörst”…
Som information kan nämnas att det var lång tid sedan vi hade den mängden vilt i svenska marker som vi har idag. Det gäller både klövvilt, sjöfågel, rovdjur och mycket annat. Att jägare och jakten skulle ”pressa tillbaka” arter mot utrotning är rent nonsens. Är det något som gör det kan det möjligen vara markanvändningen. Där kommer en intressant vinkel in, om vi slutar med dagens markanvändning och ”låter naturen sköta sig själv” kommer många arter försvinna eftersom de är anpassade till dagens naturförutsättningar.
Sen är jag fortfarande frågande till var du sett ett mediadrev i nivå med den senaste månadens vargdebatt när det gäller landsbygdens förhållanden? Som jag sa, att jaktpressen värderar jägarnas problem högre än vad dag- och kvällspress gör, det tror jag alla inser är rätt självklart. Angående den fasta rubriken på vår hemsida – jag tror att du hittar en betydligt bredare bevakning av vilt- och jaktfrågor än denna rubrik om du tar dig tid att titta igenom hela utbudet! Bland annat den pågående kampanjen för utfodring för att hjälpa viltet genom denna snövinter, bara som exempel på problem som det vilda har och vi uppmärksammar…
Det är inte fråga om någon enstaka artikel i lokalpressen om någon vargriven hund men ett ”mediadrev” utan dess lika om lansbygden som blir totalt överkört av vargintressen, om jägar som förlorat allt i vargens spår, om mängder med tamdjur som fallit offer för vargens blodtörst, och allt som oftast initierat av något utspel från jägarehåll.
Sedan en fast rubrik på jägareförbundets hemsida om vargdödade hundar, när det borde vare om (inte Haiti) andra problem med det vilda som bär avsevärd större vikt än några tiotal vargdödade hundar, något som drabbar människor!
”Som jägare är jag en del av samma kretslopp, det är inte konstigare än så.”
Och som en del av detta kretslopp, med den mängd det finns av jägare och hur denna mängd är med till att pressa tillbaka andra arter, rentav med till att utrota dessa, borde du och alla andra jägare ses på som ”skadedjur”, och bör därför utsättas för en kraftig ”decimering” enligt den vanliga jägarelogik.
Om du, Calle, är vegetarian av ideologiska skäl så respekterar jag dina åsikter. Äter du kött är du helt enkelt en hycklare. Jakt är det naturligaste sättet att skaffa kött till föda.
Dessutom förstår du inte varför man jagar kråkor, det hänger nämligen ihop.
Man kan naturligtvis se saker från fler håll, men att jämföra någon mindre artikel i lokalpressen eller en något större artikel i jaktpressen om en vargriven hund med det katastrofrubriker vecka ut och vecka in som vargjakten genererade i rikspressen är lite magstarkt! Två dagar efter jordbävningen på Haiti toppade Aftonbladet hela sin förstasida med ”chockbeskedet” att man kanske skulle behöva skjuta mer varg nästa år om riksdagsbeslutet på 210 vargar skulle uppfyllas. Det kallar jag sned nyhetsvärdering!
Vad gäller blodtörst så verkar de som är motståndare till vargjakt i debatterna vara blodtörstigare än jägarna! När du definierar blodtörst, gör du det på samma sätt när en björn river en älg, när en katt leker med en sork eller när duvhök slår en orre? Är dom blodtörstiga eller följer de bara sitt naturliga beteende? Som jägare är jag en del av samma kretslopp, det är inte konstigare än så. Visst kan jag gå på ICA och köpa mat, men det är sorgligt om människan har kommit så långt bort från sina rötter att det ska anses mer acceptabelt än att jaga! Som tur är verkar en överväldigande majoritet av svenska folket dela min åsikt!
”Inte heller anser jag att frågan kan konkurrera med svältkatastrofer, jordbävningar eller krig.”
”särskilt som medierna drev upp enormt mycket känslor i detta. Dessutom framtällde media det som att det står mellan bevarande och utrotande när jakten bara delvis stannade av”
Ojdå, och näste gång journalisterna skriver en snyftartikel om någon stackars stackars jägare som fått sin jakthund dödad av varg, och nu helt totalt fått sin hobby förstörd för all framtid, så kommer du att kritisera även det, som den ”rakryggade” karl du är?
Och av de 12 000 registrerade var en det även såna som i funktion av jaktledare representerade många andra jägare, sånna som INTE själv var registrerade. Med andra ord fanns det många fler ”registrerade” än dessa 12 000.
Bara EN enda jakt i ETT enda vargrevir och som refererades i lokaltidningen, var det 300 jägare som kom förste dagen, så multiplicera det med så lite som 30 revir och vi hamnar på …..
”Som jag skrev så är jaktlust inte detsamma som blodtörst och jag och alla som jagar ser jakten som en naturlig del av livet och definitivt inte som en kvarleva från grottstadiet.”
Va säger du om SJFs kråkblogg. Låter ju bra med viltvård mm, men i grunden är det fråga om ren blodtörst där djuren, kråkorna, bara är objekt som man kan handskas med hur man vill, och inte levande varelser!
Jag kan ha förståelse för att mediadebatten har gjort att många ställer sig frågande till vad som hände, särskilt som medierna drev upp enormt mycket känslor i detta. Dessutom framtällde media det som att det står mellan bevarande och utrotande när jakten bara delvis stannade av vargstammens öknng för en säsong. Att 12 000 registrerade sig är en sak, i verkligheten verkar det ha varit mellan 4 – 5000 som faktiskt var ute i skogen. De flesta stod nog och frös på ett pass någonstans ute i skogen utan att vara i närheten av en varg. Det mesta är förklarat ur vår synvinkel tidigare här, men jag tror det kan vara svårt att helt förstå varandra när man lever olika liv och ser verkligheten ur olika vinklar. Som jag skrev så är jaktlust inte detsamma som blodtörst och jag och alla som jagar ser jakten som en naturlig del av livet och definitivt inte som en kvarleva från grottstadiet. Kanske inte så att vi nödgas jaga för vår överlevnad, men av det kött jag äter så uppskattar jag köttet från ett vilt djur mest, ett djur som har blivit en del av det naturliga kretslopp som vi och djuren fortfarande delar trots vår s.k. civilisation.
Björn. Håller med, någonstans bland grånyanserna står alltid sanningen att finna. Självklart har olika frågor olika magnitud, vargfrågan skulle säkert ha överskuggats av ett världskrig eller ett 11:e september.
Vad jag ville ha sagt är att mitt intresse för vargfrågan vaknade i december då 12000 jägare! hade ansökt om licens för att få knäppa varg. För mig var blev detta ett stort svart hål, är fortfarande, av fullständigt oförstående, vadan detta, vad driver? Till detta adderades begreppet ”acceptans” som skulle skapas genom att få skjuta en varg, obegripligt?? Sen jordbruks-departementets sekreterares uttalande ”jägarna fick sitt köttben i och med vargjakten”, vad tydde detta på?
Detta sammantaget kan uppfattas av oss ickejägare som ett uttryck för någon slags blodtörst.
Nja, evolutionen har nog fört oss människor längre bort från grottstadiet än vad det har för vargen. Vargen jagar fortfarande för sin överlevnad, tror knappt att du och dina vänner nödgas till det.
Nej earnie, jag tror inte för ett ögonblick att vargdebatten bland de mest engagerade är ”över” och det lär säkert räcka till flera spaltmeter till. Min förvåning är mer över nyhetsmedias överreaktioner mot en fråga som för många är viktig på ”båda sidor” men knappast något som påverkar vare sig samhällsekonomi, arbetsmarknad eller klimatfrågan. Inte heller anser jag att frågan kan konkurrera med svältkatastrofer, jordbävningar eller krig. Att det sen finns forskare som både försvarar och är kritiska till årets jakt får man leva med. Vad journalisterna egentligen har lyft upp till ytan kan man fråga sig och det skiljer sig stort mellan olika journalister. Som vanligt är inte frågan svart eller vit, men det utdragna mediadrevet måste bero på annat än sakfrågan, allt annat vore absurt med tanke på frågans ”storhet”. Rent sakligt har väl både vargen och jägaren legitim rätt att vara i skogen och ta del av bytesdjuren på samma sätt som båda arterna har gjort under hela vår utveckling
Håller fullständigt med Kadhammar i hans artikel. Jägarens rätt till sitt nöje eller vargens legitima rätt att finnas till där den vill var frågeställningen.
Mina uppfattningar kring jakt i allmänhet har flyttats med flera tumstockslängder från ”apati” till ifrågasättande sedan journalister och forskare lyft upp saken till ytan och nu med rätta nagelfars och sprids. Det ger mer perspektiv på sakfrågorna.
Tro inte för en sekund att vargdebatten tagit slut, det är mycket som sker i bakgrunden inför nästa års nöjesslakt, det var väl med den jaktformen någon sorts ”acceptans” skulle skapas……..