Älg i fokus
Oavsett hur den senaste tidens debatt har fokuserat på rovdjur så kommer man inte ifrån att älgen är det vilt som drar det största intresset bland ”den vanlige jägaren”. I torsdags var det älgmöte i Älvsbyn där fjolårets jakt diskuterades och riktlinjerna för det lokala samrådet och höstens jakt drogs upp. Över 80 personer hade smalat för ett kvällsmöte och det kändes bra att kunna fokusera på viltförvaltning och läget i den Norrbottniska älgstammen. Tyvärr finns det ju också en hel del oklarheter som vi inte har ett klart om och som påverkar arbetet för många jägare under detta år. Får Norrbotten pengar till en björnspillningsinventering? Hur kommer beslutet om lojakten att se ut? Blir det en proposition om nytt älgjaktssystem? Hur kommer de nya viltförvaltningsdelegationerna att påverka jaktbesluten? Hur hanteras viltfrågorna inför hösten när vi vare sig har viltvårdsnämnd – rovdjursgrupp eller delegation på plats? Hur ser de färdigskrivna reglerna ut för trafikeftersöket? Alla dessa frågor är idag obesvarade, de flesta får svar inom kort. Tyvärr är det numera inte bara remisstider som är korta, även tiden från beslut till verkställande är så kort att man i förväg inte riktigt vet vad som gäller och informationen ut blir svår. Inget bra läge, men man får väl göra det bästa möjiga av det. Lördagen tillbringades med kretsarnas älgansvariga och diskussionerna var det samma som kvällsmötet i Älvsbyn, men med fokus på länet i sin helhet. Det mest i gott samförstånd inom länet och ett bra tillfälle till utbyte av information. Lördagen avslutades med en av de trevliga inslagen i älgjakten, jaktlaget i byn bjöd alla som vill komma på älgfest där basen i födan naturligtvis var en älg skänkt för ändamålet. Över 100 personer som trivdes tillsammans och även de som aldrig jagar fick tillfälle att äta riktigt gott!
Sen ser jag att DN har tagit upp det som jag skrev om för ett tag sen, att jägarna betalar det mesta av svenska viltforskning! Om jag minns rätt så blev jag inte fullt ut trodd då… Nu har den senaste tidens mediadrev visat att journalister inte alltid är opartiska sanningssägare heller, men artikeln i DN stöder det jag skrev tidigare. Sen kan man tolka det som ett problem att jägarna betalar för den forskning som styr besluten. Men har man problem med det så är det ju inte jägarnas eller forskarna man ska kritisera, utan snarare att inte mer skattekronor går till viltforskningen. Allt fler anser att de har rätt till insyn och påverkan på besluten rörande vårt vilt, möjligtvis en skälig ståndpunkt men då får väl också fler vara med och betala. Mer pengar in innebär förhoppningsvis bättre forskningsunderlag. Sen kan det ju vara så att mer pengar innebär fler forskare vilket i andra sammanhang lika ofta leder till att man inom forskarvärlden blir osams om vilka forskare man ska lyssna på… Men det är väl en risk man får ta, eller?
