Hur långt ska åsiktsregistreringen få gå?

”Nu är det viktigt att de politiska partierna aktivt ser till att deras representanter i Viltförvaltningsdelegationerna inte är jägare eftersom det särintresset redan är väl tillgodosett.”

Det här citatet hittar jag i Hallandsposten och det gör mig bekymrad vad gäller synen på den svenska demokratin! Det är alltså den pågående processens inom landets Länsstyrelser att utse de nya viltförvaltningsdelegationerna som har föranlett inlägget. Delegationen ska vara ett beslutande organ som ska hantera alla frågor rörande vilt inom länet, både älg, rovdjur, sälar, skyddsjakter (skarv, gäss m.m.) skadeersättningar och allt annat som hör till viltförvaltning. Dessa delegationer kommer att ledas av Länets landshövding och övriga representanter ska fördelas enligt följande:

1 person – trafik och illegal jakt (polisen)
1 person för jakt och viltvård
1 person för naturvård
1 person för friluftslivet
1 person för ägare av skogs- och jordbruksmark
1 person för skogsindustrierna
1 person för lokalt näringsliv och turism
1 person för yrkesfisket ( i de län som har sådant)
2 personer för rennäringen ( i de län som har sådan, sametinget en och rennäringsdelegationen en)
5 personer politiskt tillsatta efter nominering av Landstinget.

Det man alltså vill i debattartikeln är att man ska åsiktsregistrera deltagarna så att ingen annan än den enda person som representerar jakten i viltförvaltningsdelegationen ska vara intresserad av jakt… Vilka andra åsikter/intressen ska registreras och göra en person olämplig i dessa sammanhang? I vilka andra beslutande och rådgivande grupper ska vi införa åsiktsregistrering och en utredning av fritidsintressen för att få komma i fråga för att vara valbar? Ska någon med teaterintresse få besluta om kulturpolitik, dom kanske missgynnar dom som hellre går på bio eller konserter? Ska man få vara idrottsintresserad om man beslutar om idrott, man kanske gynnar fotboll före ishockey eller ridning? Ja listan kan göras hur lång som helst. Grundfrågan är väl kanske, får man ta beslut om något som man kan och har intresse för eller måste man i alla lägen vara opartisk vilket tyvärr ofta innebär okunnig. För författaren till de inledande raderna kan väl inte mena att politiker med uttalat motstånd mot jakt ska vara valbara till viltförvaltningsdelegationerna, eller? Sen kan man fundera över vad författaren till artikeln egentligen menar med ”väl tillgodosett” när jägarna har en röst i en grupp av 16 personer, men det är en delvis annan fråga!

3 Kommentarer
  1. Björn Sundgren says:

    Jag hoppas att du har rätt! Det var ju ett tag sedan IB-affären även om FRA-diskussionen kan ju göre en lite fundersam. Jag vet att till och med vissa lokala LRF-distrikt hade precis samma diskussion i början av 90-talet när det skulle samrådas mellan jägare och markägare och delvis samma röster hördes i höstas från södra skogsägarna i frågan om samråd runt älgjakten. Men jag hoppas som du att det inte blir verklighet i något sammanhang!

  2. Sussie says:

    Det du beskriver måste vara olagligt. Måste gå att anmäla och få prövat.

Kommentering är stängd.