Jaktdemokrati
Per Gahrton gör sig i fredagens SvD till tolk för vad han kallar ”den tysta jägarmajoriteten”, och ondgör sig över att jägarkåren betraktas ”som ett kollektiv som kännetecknas av rabiat hat mot alla rovdjur.” Så långt är jag helt enig med Gahrton, men i nästa andetag begår han själv samma fel då han fördomsfullt hävdar att jägare som är för vargjakt ”hatar naturen” och ”ser den som sitt privata slakthus”.
Vidare betraktar Gahrton den nyligen avslutade vargjakten som en ”jaktanarki”. Man frågar sig nyfiket vad Gahrton grundar denna åsikt på? Beslutet om jakten är fattat i Sveriges Riksdag med stor majoritet. Enligt en Sifoundersökning som genomförts efter den första jakthelgen stöder även en majoritet av det svenska folket en vargjakt på den beslutade nivån. Svenska Jägareförbundet organiserar ungefär 75 % av jaktkortslösarna i Sverige, och är en förtroendemannastyrd organisation. Även vi står bakom vargjakten, vilket grundar sig på beslut fattade enligt representativ demokrati. Samtidigt som vi är för vargjakten, är vi dock också för en livskraftig vargstam. Precis som när det gäller jakt på exempelvis älg eller rådjur.
Enligt våra uppskattningar jagade ungefär 4500 jägare varg i fem län under ordnade former, vilket lett till att det skjutits 27 vargar. En finns kvar på tilldelningen; skjuts den också så landar vi på en avskjutning på 28 vargar. Det är i så fall förvisso en mer än tilldelningen, men att mindre överskjutningar kan ske är givet och något man tar hänsyn till vid tilldelningen. Det är mycket svårt att finna något i beslutsprocessen, eller genomförandet, som kan kategoriseras som anarki.
Årets jakt är nu i det närmaste avslutad, och det är dags att utvärdera den. Vår preliminära bedömning är att organisationen fungerat bra, men att risken för överskjutningar kan minskas ytterligare med ett bättre utbyggt system för att skicka uppdateringar på hur jakten fortgår per SMS. När det gäller skyttet tvingas vi däremot vara självkritiska; även om det inte finns några skadeskjutna vargar kvar i skogen, så måste vi bättra oss på den punkten.
Även om jag vänder mig mot de inledande delarna av Per Gahrtons debattinlägg, så delar jag till fullo hans syn på betydelsen av jakten som ett hållbart nyttjande av våra resurser och den biologiska mångfalden. Tillståndet för Sveriges jaktbara viltstammar vittnar också på ett utmärkt sätt om jägarkårens kunskap om hur man hållbart beskattar viltet. Ingen annan intressegrupp gör heller lika stora konkreta insatser för naturen som jägarna när det gäller att skapa variation i landskapet med hög biologisk mångfald. Målsättningarna inom modern viltvård är också i stor utsträckning de samma som inom den offentliga naturvården.
Debatten under de senaste veckorna har enligt min mening i alldeles för stor utsträckning kännetecknats av polarisering, osakliga generaliseringar och påhopp. Jag har själv varit naturintresserad så länge jag kan minnas, och är uppfostrad till att värna om naturen genom mina föräldrars försorg, Mulle osv. Säkert är det en viktig anledning till att jag utbildat mig till biolog, forskar inom ekologi, är ekologisk månskensbonde samt fiskar och jagar.
Jag jagar såväl älg, rådjur och vildsvin som räv. Jag hatar dem inte, och anser inte att de skall utrotas. Detsamma gäller vargen. Jag har sedan barnsben hoppats på livskraftiga stammar av alla våra stora rovdjur. Jag är väldigt trött på att bli sedd som varghatare, bara för att jag stöder en begränsad jakt på varg som en idag nödvändig, och senare naturlig, del i rovdjursförvaltningen. Varghatarna ÄR en liten minoritet inom jägarkåren. Vi som ser vargen som ett vilt som alla andra, och kan tänka oss en begränsad avskjutning redan nu, är det inte.
Fredrik,
Här är ännu ett exempel på det jag menar är en felaktig syn på naturen (http://www.jagareforbundet.se/Jagaren/Butiken/Tema-Ravlock/). För att öka produktionen av vilt ska man skjuta bort rävar. Och sedan framhåller man i andra samanhang att vilt är en ekologisk hållbar produkt. Det motiv man har till jakten är att öka produktionen av vilt och att det är kul att jaga även om man inte har någon direkt (indirekt ”nytta” är ju vilt/jaktvård och produktion) nytta av djuret man jagar.
Man beskattar alltså inte viltet utan producerar det likt en grisbonde. Det är precis det här förhållandet till naturen som SJF har som jag menar är föråldrat och br förändras (iallfall minska så att balansen skiftar till att vi beskattar vilt, inte producerar vilt).
PS
Kanske skrev detta inlägg i fel tråd, men det är så många så det är svårt att hålla reda på dem längre.
Tack Göteborgare, det finns en hel del tänkvärt i det du skriver.
Jag själv försöker ta till mig det människor skriver och säger, fundera över det och med hjälp av tillgängliga fakta bedöma hur jag själv ska förhålla mig i saken. Jag ”köper” s a s aldrig något rätt av, bara för att någon säger att ”så är det”. (Vill ju så småningom inte upptäcka att jag kanske blivit lurad).
För att förstå det som händer runt omkring oss, så krävs i många fall en hel del teoretisk kunskap. Det skulle annars ta mer än en ett helt liv, för att läras sig allt bara genom egen erfarenhet. En enskild händelse, ser jag själv aldrig som något man kan generalisera efter.
För att kunna säga att man verkligen förstår hur andra människor upplever något, så gäller det omvända. Man kan försöka sätta sig in i hur något upplevs av andra, men för att ha en möjlighet att kanske VERKLIGEN förstå, krävs nog att man själv har varit i exakt samma situation – därmed inte sagt att man reagerar på exakt samma sätt.
Jag tror du kan ha helt rätt i stycket där du skriver: ”….. nämligen praktisk erfarenhet av varg. Detta i sin tur genererar ett hat mot människor som dom inte tycker lärt sig lyssna till andras erfarenheter.”
Jag ser det som jätteviktigt att människor känner sig lyssnade på, och om möjligt känner sig förstådda – även om deras önskemål om förändringar inte alltid kan uppfyllas.
Sedan finns det ju alltid vissa som vägrar ta några som helst argument som inte överensstämmer med deras egen uppfattning, och istället kanske tar till olagliga metoder för att tillfredställa sina egna behov och önskningar. Där tror jag inte det finns annat man kan göra än att med kraft fördöma, och öppet deklarera sina egna åsikter kring detta, vilket ibland kräver ett inte föraktligt mått av civilkurage. Tystnad har en tendens av att uppfattas som ett medhåll tyvärr.
Tack Fredrik(16/1 23.21) och Kerstin(17/1 00.11) för era svar. Självfallet Fredrik anser jag att alla skall få ha egna åsikter. Det är ju tack och lov ett sådant land vi lever i. Jag ville bara veta hur mycket vikt jag ska lägga vid det ni och andra skriver samt om möjligt påvisa en viktig kunskapsbrist hos er. Min tolkning av era och alla som uteblev med svar blir att förutom Kerstin som inte vågar ha sina hundar lösa pga att det ibland förekommer en och annan strövarg så har ingen någon egen praktisk erfarenhet av hur vargen som art kan förändra ens liv.
Kerstin, jag tror inte heller att man blir varghatare pga att man blir ”drabbad” av varg. Jag tror inte ens att det finns någon som hatar vargen som djur. Att den bara följer sin instinkt och därmed råkar ställa till det ibland är nog i alla fall hela jägarkåren kunniga nog att veta (ordet varghatare är tydligen ett ord som journalisterna lyckats pränta in till och med hos er). Däremot finns det nog en ansenlig mängd människor som genom just praktiska erfarenheter ser att teorin inte alltid stämmer och som inte får gehör för detta utan ideligen blir överkörda av folk som anser sig veta för att dom är pålästa. Att det är i just rovdjurslänen som den största acceptansen för vargjakt finns är nog ingen slump. Man får så att säga inte per automatik lägre IQ bara för att man är dalmas utan det är nog snarare så att man fått något som andra inte ännu kunnat ta del av, nämnligen praktisk erfarenhet av varg. Detta i sin tur genererar ett hat mot människor som dom inte tycker lärt sig lyssna till andras erfarenheter. Vilket i sin tur – hos vissa – går över till att försöka lösa sina problem själva, trots att det innebär lagbrott och att dom egentligen inte lägger skulden på vargen som djur. För det är trots allt så att vargen tvingar många människor att byta livsstil så radikalt att man i en stad för att uppnå samma effekt tex fick förbjuda krogversamheten. Hade dom som införde detta förbud dessutom varit sametinget hade
Svar till Per S:
Jag är helt överens med dig om att vargen inte är dum.
Kerstin…hur vet du att vargen inte vet att nån ifrågasätter den?Ja tror att den vet ialla fall kommer den att lära sig efter några års jakt!Dom är nämligen inte dumma
Kenneth.N! Göteborgaren ställer en fråga, tycker du då det är fel att JAG ger min syn på detta?
Kan du förklara för mig varför man ska (eller hur man överhuvudtaget kan ta sig för att) ifrågasätta vargen????? Är det inte istället politikerna man ska ifrågasätta???
Vargen vet varken att någon ifrågasätter den, eller kan göra något åt det!’
”Göteborgaren” har själv inte kommenterat mitt svar. Han kanske t o m förstod vad jag menade.
Hur tolkar du f.ö. själv det Göteborgaren skrev : ”Det finns som jag ser det en stor skillnad mellan de två minoritetsgrupper som Kärstin här kallar avarter för sina åsikter. Nämnligen att den ena gruppen med mycket stor sannolikhet har just praktiska erfarenheter sprugna ur trauman med varg. Har ni något att sätta emot på den punkten eller är ni just bara teoretiker.”
Kerstin – den 17 januari 2010, 00:11
Du ska då vara och riva i allt. Göteborgare frågade en enkel fråga, men då ska du in och göra en egen tolkning (Om du tror att folk som blivit verkligt ”drabbade” av varg, också per automatik skulle hata dom, så är jag övertygad om att du är helt fel ute.) VAR PÅSTÅR HAN DET? Du är alldeles för influerad av dina kompisar i rovdjursföreningen. Ifrågasätts vargen det minsta då är det varghat direkt. Nåt komplement till hans fråga var det då inte.
Calle,
det allmänna uppdraget är faktiskt relativt specificerat, även om det inte alltid varit så. Precis som när en myndighet får ett regleringsbrev så för vi sedan kontinuerliga diskussioner om vad departementet/regeringen avsett med uppdraget. Medlemmarna i SJF bestämmer inte över det allmänna uppdragets inriktning, trust me!
För att försöka återkoppla på något vis till trådens egentliga innehåll så kan jag ta den del som gäller omflytning av varg. Vi har i år fått ett inskrivet uppdrag om att hjälpa till att förankra de planerade omflyttningarna av varg. Självfallet är den typen av skrivningar inget som våra medlemmar sedan kan ”rösta bort”. I så fall skulle vi få avsäga oss uppdraget. Vi har också i uppdrag att verka för en mer hållbar viltförvaltning i enlighet med vad jag beskrivit för dig tidigare, ökad integration inom jakten, sammanställa avskjutningsstatistik åt myndigheterna osv. Detta är inget vi kan nobba, utan regelrätta uppdrag. Mycket av vad som ingår är information. Vi skall alltså med vår kompetens informera om hur man bäst beskattar olika viltarter på ett etiskt och hållbart sätt, utbilda nya jägare, utbilda jaktledare, utbilda eftersöksekipage, hjälpa naturvårdande myndigheter med kompetens i jaktfrågor osv osv.
Här kan du hitta mer info om inriktningen och rapporteringen på uppdraget:
http://www.jagareforbundet.se/Jagareforbundet/Jagareforbundets-allmanna-uppdrag/
Vad jag förstår så säger inte regering och riksdag till er vilken information ni ska informera allmänheten om. Rätta mig om jag har fel, men om det är så toppstyrt skulle ni nog höja rösten ganska fort. Den information ni sprider är alltså inget som vi röstar om i några val, utan det är medlemmarna i SJF som ytterst ”bestämmer” det. Och självklart måste även du inse att även fast du vill att SJF ska få behålla dessa pengar även i framtiden (och det tror jag ni får också) så är det inte speciellt demokratiskt. Speciellt då många jägare (ca 1/3 av de betalande jägarna tror jag) inte är med i SJF. Att då argumentera genom att säga: vi får tillbaka våra pengar, är alltså fel. Det gäller bara för en del jägare.
Svaret på dina frågor blir således att jag följer de skattelagar vi har samt betalar de avgifter man ska. Samt är jag en anhängare av demokrati.
Anledningen till att jag fokuserar på informationsarbetet i mina inlägg är att det är 70-80% av medel ur viltvårdsfonden går till av de medel som SJF får. Och för att det är den biten som sticker mest i ögonen på jägare som inte delar SJF:s åsikter.
Om en myndighet hade varit ett bättre alternativ vet jag inte. Myndigheter lägger ut många uppdrag på privata aktörer, så det skulle inte behöva bli så stor skillnad praktiskt eller i engagemang från idella eldsjälar.
Calle D,
när jaktlagen infördes (1938, helt rätt) så fattade Riksdagen ett beslut om att det även skulle inrättas en viltvårdsfond. Sedan dess har vi haft vårt allmänna uppdrag. Uppdraget ges och specificeras årligen av Jordbruksdepartementet, dvs regering & riksdag. Jag förstår ärligt talat inte vari det odemokratiska skulle ligga? Staten anser uppenbarligen att det är en bra idé att vi informerar om vilt, hur jakt bedrivs, hanterar trafikeftersök, hanterar viltövervakningen osv. För att finansiera denna verksamhet tas det ut en avgift, som du säkert vill kalla skatt. Kräver du rätten att själv bestämma vilka statliga avgifter du skall betala, och att för samtliga få bestämma hur medlen används? Eller låter du den folkvalda församlingen bestämma?
Du har däremot helt rätt i att det allmänna uppdraget självfallet skulle kunna dras in, och att det finns de som med näbbar och klor slåss för att så sker. Jag skulle dock inte tro att du skulle bli mer nöjd med inriktningen på vår verksamhet om så skedde… och det skulle garanterat bli mindre ”verkstad” om en statlig myndighet fick uppdraget istället. Det är mycket ideelt arbete som direkt knyter an till de uppgifter vi får medel för att utföra.
Nog förstår nog alla att SJF vill få tillgång till det mesta av viltvårdsfonden. Men det är långt ifrån en självklarhet. När dessutom 70-80% av pengarna går direkt till ert arbete med ”information” är det klart att det sticker i ögonen på folk som inte delar era åsikter. Att det är demokratiskt anser jag inte heller. Att alla som jagar, inklusive jag, tvingas finansiera spridningen av åsikter man inte delar och en verksamhet som man anser vara felinriktad tycker jag inte är så värst demokratiskt. (Nu är jag kanske ett dåligt exempel då jag är medlem i SJF och därför ytterligare ger er pengar.)
Att jämföra jakt med att titta på fåglar eller blommor är också en mycket dålig och oseriös jämförelse.
SJF ska förövrigt vara glada att den avgift/skatt som vi jägare betalar är öromärkt till att återgå till ”oss” och då främst SJF, för det är i huvudsak SJF som får pengar ur viltvårdsfonden. Det är långt ifrån en självklarhet. Det är också långt ifrån en självklarhet att de uppdrag SJF bedrivit åt staten sedan 1938 (rätta mig om jag har fel) alltid kommer att finnas kvar. Tiderna förändras, och med det också synen på naturen och det är inte alls omöjligt att man inom en snar framtid kommer att börja diskutera hur detta uppdrag ska utformas och formuleras. Men det är en annan debatt…
Riktigt…skrift och talspråk…det skall vara 150.000.000 kronor.
Påhopp?? krigskassa är ett allmänt vedertaget begrepp, det är vad man har för att strida för saken…….gäller även WWF SNF SFR, Ericsson, Volvo eller vilket förening/företag som helst.
Har inget att göra med ”Rakryggad”, har inte följt dennes inlägg.
Rakryggad,
det var ju imponerande att du klarat av att skriva ett par inlägg utan att nämna viltolyckor. Tonläget börjar man ju nu dock känna igen. Eftersom dina inlägg tjänar mina syften, i detta fallet att visa att det är fullständigt rimligt att vi får 50 miljoner ur viltvårdsfonden medan andra naturvårdsorganisationer inte får det, så får de stå kvar. Tack för smörpassningen! Du är dock ombedd att inte skriva mer här, och jag ber dig att respektera det.
Eventuella ytterligare inlägg av Rakryggad/M/… vad du nu väljer att kalla dig för stunden, kommer att tas bort.
M,
du har nog blandat ihop kronor och miljoner kronor tror jag…
Krigskassa var väl ett ganska onödigt påhopp? Ser du WWF:s och SNF:s omsättning som krigskassor också? Vår omsättning är ingen hemlighet, och inte heller vad vi gör inom ramen för det allmänna uppdraget.
Biogeodanne,
de enda bilder jag har på skottverkan är de röntgenbilder som finns i vår rapport om risken för sekundärförgiftning av rovfåglar:
http://viewer.zmags.com/showmag.php?magid=141536#/page0/
Den bondade kulan jag använde var en 170 grs 7 mm Oryx.
Jösses! Då fick vi klart för oss att Jägarförbundet har en krigskassa på 150.000.000 miljoner kronor!! Det är väl självklart att man då är stursk o mallig i sin svansföring. Money talks.
Hoppas nu journalisterna, vildhundarna som ni valt att kalla dom, grottar sig igenom kompisen Eskil Erlandssons domäner vart det där lilla bidraget till er fått för vägar.
Förlegat… says who? Du. Ytterst bra exempel på biologisk mångfald visade sig dyka upp i de forna sovjetiska baltstaterna Tyvärr så orsakar svensk och finsk ”förvaltning” av skogen nu stora skador på detta. Yellowstone ett annat bra exempel där människans kladdande, förutom vargens utrotning tidigare, stöder tesen. Vårt Sarek är tyvärr drabbad av tjuvjägare.
M, Vad är en nöjesjägare? En som jagar nöjen? Kanske är det bättre att vara sur när man är ute och jagar? Är man surjägare då? Eller arg? Det blir väl ilskenjägare? Om man bara är jägare vad är man då?
Då borde benämningen kuljägare finnas också. Men det har ni kanske valt bort. Det låter som att man jagar kulor. Oj vad snurrigt.
Är du bara nöjesjaktmotståndare eller kanske surjaktmotståndare? För du är väl inte bara jaktmotståndare?
M jag vet inte om det är så nu men förr fick SNF pengar ur viltvårdsfonden som betalades av jägarna, hur schysst var det? SNF som mer liknar en antijaktorganisation… Titta på hur bågjägarna har fått kämpa i alla år, de har aldrig fått ett öre från staten trots att de har ett gediget program och står för en positiv sak.
Sen ligger det nog en poäng i det Herr Widemo tidigare skrev, tänk om fågelskådare och fjärilssamlare skulle få betala en avgift för att få utöva sina intressen? Hemska tanke då skulle jag få betala 3 olika avgifter…
M,
jag ser inget som helst odemokratiskt förhållande & självklart finns det en redovisning! Vi redovisar varje år till Jordbruksdepartementet hur vi använt de medel som vi fått för att utföra våra uppdrag. Överlevt hade vi gjort utan det allmäna uppdraget; det står för mindre än en tredjedel av vår omsättning. Då hade dock någon myndighet fått sköta dessa uppgifter istället, vilket hade blivit betydligt dyrare.
Det var på inget vis min mening att verka nedlåtande mot någons intressen. Jag är själv intresserad av såväl fåglar som växter, och har samlat fjärilar under ett antal år i min ungdom. Däremot vidhåller jag att vill de organisationerna ha motsvarande system så får de jobba för det, dvs för ett införande av en statlig avgift för att inrätta en ”naturvårdsfond”.
Ok Fredrik stepping stone kanske inte slår igenom fullt ut, men vi har ju ändå inga tydliga barriärer i själva spridningsmönstret och då borde man ju kunna snudda vid stepping stone. Jag är grönrocksbiolog och inte vitrocksbiolog, i princip allt det man läser på biogeo handlar om hur saker och ting hänger ihop inom ekologin.
Jomenvisst är det väl mycket roligare att vara rolig? Det blir så jäkla tråkigt annars….
När det handlar om jakttidtabellen skulle det vara ganska roligt att sitta ner över en fika och diskutera lite vad man skulle kunna göra bättre för att vi ska få ut så mycket som möjligt.
Jag håller förresten på med en undersökning om bondade kulor (oryx) och vill gärna ha material så om du känner någon som kan visa med bilder på skotteffekter tages det tacksamt emot.
Självförtroende? Jag vet vad jag kan och jäkligt ofta har jag rätt… hehe
Du vet mycket väl att här råder ett odemokratist förhållande. Finns det redovisat vart dessa ”öronmärkta” 50.000.000 kronor gått i Jägarförbunden?
Du behöver inte ta till en nedsättande ton mot dina skogsmulle- vänner och deras intressen. De som värnar deras intressen är SNF WWF SRF som överlever i stort utan bidrag. Lyckligtvis finns de som någorlunda motpoler i denna debatt.
Allt inom begreppet viltvård bottnar i jaktperspektivet vilket är ett märkligt upplägg.
M,
åsikten att naturen klara sig bäst utan inblandning är sällsynt förlegad, även om den fortfarande omhuldas av somliga. Jag föreslår att du exempelvis tar del av hur man ser på vikten av olika former av markanvändning vid Centrum för biologisk mångfald (där jag för övrigt tidigare arbetat).
När det gäller vargarna i Yellowstone så håller jag helt med om att införandet av varg gav positiva effekter för naturen i parken. Och, som jag hoppas att du sett, så är jag för en livskraftig stam av varg i Sverige.
M,
för det första skall du veta att den lobbying vi bedriver uteslutande finansieras med medmlemsavgifter.
För det andra så får du väl be staten att ta ut en avgift på 300 kronor per år från alla som vill skåda fågel, fånga fjärilar, titta på växter osv. Sedan kan då intressegrupperna som ägnar sig åt dessa aktiviteter få styrda uppdrag från staten för vad de skall göra för att få tillbaka ungefär hälften av pengarna. Knock yourself out; inte mig emot ;-)! Tvärtom faktiskt… det skulle säkert bli en massa bra saker gjorda.
Ja Fredrik biolog, skogsmulle, naturälskare, om du är en sann och äkta biolog så vet du att naturen klarar sig bättre utan inblandning av mänsklig inverkan, allra minst nöjesjägare. Ett gott exempel visar vad återinförandet av vargar i Yellowstone gav för positiva följdeffekter.
”Ingen annan intressegrupp gör……” SNF, WWF, SRF har inga 50.000.000 miljoner kronor att spendera. Det är en hiskelig massa pengar att bedriva lobbying, naturvård mm för. SNF fick visst knappa halvmiljonen i bidrag förra året. Hur skulle du uppleva det omvända, om tex Rovdjursföreninen fick 50 miljoner att bedriva sina hjärtefrågor och lobba i riksdagen och regering. Denna fullständiga obalans är odemokratisk och oacceptabel.
Fredrik,
OT1: Var inte menat som ett angrepp på någon utan som ett inlägg i diskussionen om att vargar dödar jakthundar och tamboskap vilket vägts in i förvaltningsbeslutet av varg. Andra debattörer belyser att jakthundar dör av andra orsaker så som trafik, jag ville bara upplysa om denna lagändring av samma anledning.
OT2: Det är ju helt klart en väg att gå om man har tid och vilja… men det jag ville med inlägget var att belysa att man måste ha perspektiv på vad rovdjuren har för ”skada”. Detta måste givetvis också vägas in i förvaltningsbesluten. Det är viktigt att man inte överdriver skadorna som rovdjur åsamkar.
Calle D,
jag håller fulständigt med dig när det gäller populationsstorleken; demografiska och miljömässiga slumpeffekter kommer att påverka en mindre population mer än en större. När det gäller vargförvaltningen så är förvaltningsbeslutet en avvägning mellan den ökade risken för att slumpmässiga effekter påverkar en beskatad stam negativt och de positiva effekterna av att den beskattade stammen kommer att ha en bättre genetisk status. INTE i första hand för att man skjutit bort individer, utan för att man sett till att det tillkommer nya, på ett eller annat vis. Men det diskuterade vi ju häromdagen i en annan tråd.
OT1: Vad har det med detta att göra?
OT2: Fråga skattemyndigheten.
Biogeodanne, jag har för mig att det var en mindre drivande hund, kanske drever. Att man blir ledsen och förtvivlad när ens hund dör – vare sig det beror på ett vargangrepp, angrep av vildsvin, att den drunknat, eller att den dött av ålder, ser nog de flesta som ganska självklart.
Sedan förstår jag inte vad det skulle göra för skillnad om det hade varit ”en odåga” till hund. Menar du att ägaren kanske tyckte att det var ett bra sätt att bli av med den?
Att man lägger skulden för händelsen på ett djur, dvs vargen, tror jag till största delen beror på att det är lättare, än att ta på sig skulden själv, eller lägga den på våra folkvalda, som bestämt att vi ska ha varg.
Sedan passar man på att utnyttja de blodiga bilderna i sin argumentation. Ett utmärkt medel att få känslorna att vakna hos de flesta.
Vi kommer aldrig att kunna lösa problemet jakthundar/vargar med att blanda in känslor, och det var kanske så hundägaren också resonerade när han vägrade föreviga sin vän som en blodig hög på bild i någon tidning.
Som du säkert har kunnat utläsa av det jag skrivit tidigare, så är jag inte motståndare till jakt på varg, bara hur jakten bedrevs i form av licensjakt. Sedan vet jag inte om det är Bjärvall som lagt upp något ”gullighetsindex” över vargarna. Däremot kan jag hålla med om att det verkar finnas människor som tycks tro att stora rovdjur aldrig kan bli farliga för oss, hur vi än handskas med dom.
Det är naturligtvis lika fel som att tro att de per automatik är farliga bara för att de är rovdjur. Alla större djur – vilda som tama – kan bli farliga för oss, om vi handskas med dom på ett felaktigt sätt.
Du är rolig du biogeodanne ;-)!
Tidigare har du ifrågsatt att SJF inte utnyttjat din spetskompetens, så att vi hade fått bättre jakttider, mindre problem med ammunitionsbly osv. Jag har sett att du kör motsvarande argument mot Sveriges Ornitologiska Förening i andra frågor. Och nu då Naturvårdsverket när det gäller vargförvaltningen. Självförtroende saknar du då inte :-)!
”Stepping stone” har mycket litet med det hela att göra, och genflöde innebär förstås just att ”nya gener blandas upp med stammen”. Den genetiska basen är redan kraftigt begränsad genom ”flaskhalsen” då endast ett fåtal individer lade grunden till dagens stam. Men visst finns det fortfarande genetisk drift. Hur som helst är du uppenbarligen överens med flera av oss andra som skrivit här om att vi behöver få in nya reproducerande individer i stammen.
Nu handlar populationsstorleken inte bara om genetik. Och det är inte bara att risken för att vissa ”gener” försvinner eller blir vanligare/ovanligare (genetisk drift som Danne nämner). Eller att inavel och problemen som är relaterade till inavel ökar i små populationer. Slumpen som sådan få också en större effekt när man har små populationsstorlekar. Chansen att något ”dåligt” för vargen händer ökar alltså när stammen är liten.
Jag måste också ställa mig mycket frågande till om vi ska basera beslut på våra känslor istället för på fakta och kunskap. Att det är upprörande att en ”god vän” dör kan inte få ligga till grund för hur man förvaltar en art. Det är många varningslampor som blinkar när man tillåter psykologiskt motiverad jakt. Tänk om våra domstolar skulle agerade så. Och nu pratar jag inte om skyddsjakt på ”problem individer”, även om det även då är fel att motivera jakt på sådana grunder.
Lite off-topic 1:Vill bara påminna att man nu mer får skjuta hundar som attackerar eller kan tänkas attackera tamboskap. Lösa jakthundar är ju som bekant ett större problem för ”bönderna”. Det kommer alltså finnas ytterligare en anledning till oro när man släpper hunden.
Lite off-topic 2: Jag ställde en fråga för flera dagar sedan som jag tycker är mycket viktig att ta upp. Den skada som rovdjuren åsamkar kan man få ersättning för. Tanken är att ersätta inkomstbortfall i samband med rovdjursattacken. Hur många av de som får ersättning deklarerar inkomst från tamboskapen eller jakten? Min gissning är att det är försvinnande få.
Kerstin, vad hade han för hund? Det kanske var rena odågan, det vet vi väl inte? Jag har haft 4 stående fågelhundar själv alla utom en blev jaktprovsmeriterade och man blev fäst vid dem vare sig man ville eller inte. Jag kan idag känna mig sorgsen när man ser en hundägare bredvid sin halvt uppätna hund, jag kan tänka mig hur de känner sig, sedan spelar det ingen roll hur många hundar trafiken tar, sorgen blir inte mindre för det.
Om Anders Bjärvall hade lyssnat på mig för länge sedan och gjort klart för vargen att mötet med människan gör ont istället för att lägga upp ett högt gullighetsindex med en gång, ja då kanske kanske läget varit lite annorlunda idag.
Om vi diskuterar varggenetik och populationsnivåer så kanske 200 vargar är lite lite för att jaga på men om man fullföljer de tankar man har om förvaltningen och låter genflödet ta sig in kan vi nå det man skulle kunna kalla stepping stone effekt inom stammen, nya gener kan blandas upp i stammen.
Om man inte låter genflöden ta sig in får vi vad man skulle kunna kalla genetic drift och då utarmar vi genbasen hos stammen.
Slutligen skulle jag nog vilja säga att vi har så bra koll på stammen idag att vi i framtiden kommer att ha en livskraftig vargstam även om vi jagar på den.
Göteborgare! Jag ser att du har fått ett svar av Fredrik, men jag vill ändå komplettera med min syn på några av dina funderingar.
Om du tror att folk som blivit verkligt ”drabbade” av varg, också per automatik skulle hata dom, så är jag övertygad om att du är helt fel ute. På ”Min Jakt” läste jag för något år sedan om någon som vägrade visa upp sin vargdödade hund för media. Anledning var dels att han ville minnas den som den såg ut när den levde, men också att varghatet enlilgt hundägaren hade tagit oproportionell del av debattutrymmet i lokalpressen, och han ville inte delta i detta.
Här har vi haft ett antal ”strövargar” som har vandrat i området där jag bor, och sedan 3 år tillbaka, så får mina hundar aldrig gå lösa när det är mörkt under morgon, eller kvällspromenaden.
Lite mer besvärligt – ja visst, men jag tror inte jag kommer få så svårt att anpassa mig efter ändrade förhållanden. Det är ju en del av formeln för att ”överleva – the survival of the fittest.
Göteborgaren,
nix! Dvs jag har jagat i vargmarker, men jag har inte varit med när någon drabbats av att förlora en hund eller andra tamdjur. Jag räknar dock med att du inte därmed anser att jag inte får ha en åsikt, för annars blir det trots allt en väldigt liten minoritet kvar…
Vad gäller måltalet vargar, så är det ju ett ämne för livliga diskussioner. I ”The Swedish Environmental Protection Agency R e p o r t n o 5 4 3 6 Genet i c aspec t s o f v i a b i l i t y i n sma l l w o l f p o p u l a t i o n s” som är ett av beslutsunderlagen till NV står bland annat:
• One or two immigrating wolves per wolf generation (approx. 5 years) would guarantee enough genetic variation for long-term viability.
• Even with a satisfying rate of immigration, the effective population size Ne should not be smaller than 50, i.e. 150 – 200 wolves in total.
• If there, despite all efforts is no further immigration of wolves, the population should retain at least 95 % of its present genetic variation for the next 100 years, which would need a minimum effective population of 200, giving a total population of 600 – 800.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5436-8.pdf
Jag har diskuterat det i tråden:
http://www.jagareforbundet.se/oew/default.asp?oewcmd=45&mid=2&bid=109&pageid=24515&path=23841&pid=2136
och Gunnar G. har gjort det flitigt och ofta i sin blogg.
Skulle vilja ställa ett par frågor till samtliga som skrivit inlägg på denna sida. Har någon av er personlig praktisk erfarenhet av att få utstå vad varg kan ställa till med? Jag får hela tiden en kännsla av att ni så att säga bara har teoretiska kunskaper att briljera med. Lite som att vara körlärare men bara ha läst trafiklagstiftningen och aldrig rattat en bil om ni förstår vad jag menar. Det finns som jag ser det en stor skillnad mellan de två minoritetsgrupper som Kärstin här kallar avarter för sina åsikter. Nämnligen att den ena gruppen med mycket stor sannolikhet har just praktiska erfarenheter sprugna ur trauman med varg. Har ni något att sätta emot på den punkten eller är ni just bara teoretiker.
Min andra fråga som jag önskar få svar på är, kom inte naturvårdsverket med Bjärvall i spetsen i något som kallades ”Projekt varg” själva fram till att det räckte med 100 vargar i Sverige för att ha en livskraftig stam. Det låter liksom långsökt att det nu inte skulle räcka med 210 st. Om någon kan upplysa mig om varför det numera pratas 210 individer som minimum. Är det politiskt eller finns det fakta som verkligen stödjer detta, dvs finns det någon som provat med en vargstam på 100 djur och kommit fram till att det räckte inte.
Som ni förstår är jag mycket för praktik då jag tror mig veta att teori och praktik allt som oftast inte stämmer överens.
Hr Garthon kanske har dåligt samvete för att han en gång i sin ungdom nedlade en eller om det var 2 sångsvanar, men undrar om han hatar sångsvanar för det? Har själv utbildat mig till naturvårdsbiolog (biogeo) och kan ju till viss del vittna om en mycket stor skepsis bland mina kurskamrater till en början men ju mer tiden gick och jag bara fått möjlighet att förklara vad jakten egentligen går ut på, ändrade nog många åsikt. Jakten går ju inte ut på att utrota några djur, vad ska vi då jaga nästa år? Inställningen att man skulle hata djur för att man jagar är så främmande att jag inte vet vad man ska jämföra med.
Ja Amen !
AMEN! Till din sista mening Fredrik!
Problemet som jag ser det Jan Bratt, är att många av de ”uppeldade vargaktivisterna” och andra har fått sin bild av jägare, just från den andra ytterkanten – dvs ”varghatarna”. Det är ju lätt hänt, om man inte själv känner några jägare som man kan ha som referens, utan ”tvingas” få sin uppfattning från de rovdjursnegativa grupper av jägare som oftast figurerar i tidningarna, eller som hotar oliktänkande
Liknande missuppfattningar förekommer säkert bland jägarna gentemot t ex veganer. Veganer verkar av många ses som djurrättsaktivister som släpper ut minkar, och saboterar jakttorn, och så är det naturligtvis inte. De flesta veganer skulle jag tro ogillar jakt, men inte mer än att de kan acceptera att jakt förekommer, och aldrig skulle tänka tanken att göra något direkt olagligt. Nu känner jag inte bara jägare, utan faktiskt även veganer och andra som starkt ogillar jakt MEN som ändå accepterar att jakt kommer och måste finnas av olika anledningar.
Det är avarterna – på BÅDA sidor, som syns och hörs för mycket, och blir sinnebilden av jägare respektive jaktmotståndare, för människor som själva inte har bekanta man umgås och pratar med från BÅDA sidorna.
Per G,
jättekul att du valt att svara här! Och det blir inte sämre av att jag då tydligen åtminstone delvis misstolkat dig… jag skall erkänna att jag var ganska förbluffad över tonläget!
Som du ser i mitt inlägg så delar jag fullständigt din frustration över svepande generaliseringar och hur jägarkårens rykte svärtats ner, eller, måhända, hur man försökt att svärta ner det. Jag måste dock även hålla med Jan Bratt om att debatten verkligen inte skötts sakligt eller snyggt från ”den andra sidan” heller. En del av debattklimatet kan måhända skyllas medias sensationslystnad. Jag tycker dock inte att vi som företräder en absolut majoritet av jägarkåren kan beskyllas för att ha varit osakliga under hela processen fram mot den nu genomförda jakten. Enligt min åsikt skulle inte minst vargen tjäna på om de som fört debatten under de senaste veckorna slog av på brösttonerna och känsloutspelen, och diskuterade sakfrågorna baserat på fakta istället.
Tack drever, jag förstår också vad du har för hund, Per G. förstår jag däremot inte.
Jan Bratt bra skrivet tack.
Nu har det hänt saker här; kul!
Karin- Jägareförbundet har som en del i vårt allmänna uppdrag från staten fått i uppdrag att hjälpa till med förankringen av de planerade omflyttningarna av varg. Vi har just fått uppdraget, och senast jag hörde något så hade inte ens Naturvårdsverket ännu fått ”omflyttningsupdraget” helt definierat. Riktigt hur vi kommer att arbeta med detta är alltså ännu oklart.
Ett svar till både Calle D och Karin är att det gamla Riksdagsbeslutet om att det inte skall finnas föryngringar av varg i renbeteslandet förstås komplicerar vargförvaltningen avsevärt. Det är nog också det mest solklara exempel jag känner till på att man även måsta ta andra hänsyn än rent biologiska vid naturförvaltning…
Jag skulle vilja haka på något som Calle D skriver här.
Det gäller ”kampanjer” mot rovdjur och vissa fåglar. Det sker ofta i ”tävlingsform”, och den som dödat flest vinner. (Makaber form av tävling, tycker jag f ö)
Jag håller absolut med om att det ger helt fel signaler, speciellt när det bara framförs att de jagas för att de prederar på annat vilt. Ingen tycks lägga någon som helst vikt vid att det är vi människor som givit många av dessa arter möjlighet att föröka sig mer än de skulle ha gjort, utan oss.
Det finns fler än en väg att begränsa vissa arter, och det tycks tyvärr inte vara något man får lära sig när man tar jägarexamen.
Kunskap kring bl a sambanden mellan tillgång på föda och reproduktion bland ALLA vilda arter, borde vara något som också skulle ingå i Jägarexamen, liksom kunskap om hur olika arter påverkar varandra ur alla aspekter.
Per Gahrton skriver: att jag tveklöst talar för många jägare som har känt obehag inför tonläget i vargdebatten från en minoritet ”varghatare.
Tänk, den uppfattningen jag fått och som nog de allra flesta jägare och andra som följt debatten kunnat se har varit precis tvärtom. Vem som helst kan gå tillbaka och titta vad som skrivits om vargjakten samt efterföljande inlägg, som varit från några hundra till över tusen. Där kan man se allt ifrån svordomar till att alla jägare borde skjutas. Mediernas rapportering av jakten har ju också varit enormt vinklad och negativ och på alla förstasidor. De har dessutom alltid kombinerats med passande inlägg från SNF eller SRF till och med politiker utan större jaktliga kunskaper har fått upprepa vad ovan nämnda organisationer vräkt ur sig. Bara i något enstaka fall har representanter från jägarnas organisationer fått gå i svaromål. De flesta jägare har nog känt ett obehag, men inte från varghatare utan från uppeldade vargaktivister. Nu talas det ju dessutom om manifestationer, och det är inga varghatare som anordnar dessa, det försäkrar jag.
JA du per g . du svänger dej med fina ord minoritet varg hatare naturälskande jägare är man ingen natur älskande om man vill ha varg på en vettig nivå? du jagar nog inte med lös hund
Va kul Per Gahrton, att du gav oss svaret. (Kanske lätt för mig att säga, som fick medhåll).
Jag skulle ändå vilja inflika en tanke om det här med att tolka texter.
När man läser något, så tar man nog, i tolkningen av texten, också, medvetet eller omedvetet, hänsyn till den som skrivit den. Dina jaktkamrater känner dig, och vet säkert hur du brukar resonera. De tolkar det du skrivit utifrån det.
För mig är du en person med åsikter kring rovdjur och jakt, som i mycket liknar mina egna, och utifrån det har jag tolkat det du skrivit.
Vid andra tillfällen har jag själv blivit tvingad erkänna att jag tolkat något totalt felaktigt – för positivt, eller för negativt. När jag efteråt försökt analysera hur jag kunde tolka en så klar text så tokigt, så har jag i en del fall lutat åt att min kunskap om, och inställning till det författaren ”vanligtvis” står för, kan ha haft betydelse.
Fredrik,
Du har rätt att vi nog inte kommer mycket längre i diskussionen.
Jag vill bara förtydliga att jag inte diskvalificerar allt ni gör och per automatik kallar det viltvård/jaktvård. Lika lite gör jag det för naturvårdsorganisationerna. SOF matar exempelvis småfågel, och det kan till viss del likställas med att SJF matar rådjur (liknelsen fungerar förutom att ingen sedan äter talgoxen, men men…) men det är inte naturvård för det. Vilken benämning jag sätter på ett agerande bedöms inte från vad organisationen säger sig heta.
Ni gör endel bra saker, men också mycket dåliga saker anser jag. Kampanjer mot rovdjur, kråkor osv är ett exempel på hur man från SJF använder en förkastlig retorik och sprider en felaktig syn på naturen. Det spär också på fördomar och leder till att dålig jaktetik sprids. Men det betyder inte att satsningar som SJF gör på tex våtmarker kan vara bra eller naturvårdande. Tyvärr ser jag många vackra ord från ert (och andras) håll, men när det senare praktiseras så är det ”samma gamla” åter igen. Jag är dock optimist och har förhoppingar om framtiden.
Jag vet att ni jobbar för en minskad intensitet inom jord- och skogsbruk, även om jag önskar ännu mer då det är extremt viktigt för mångfalden. Men även områden som helt skyddas måste öka väsentligt och där saknar jag er i debatten.
Återigen hoppas jag att jag förmedlat att ni har medlemmar som mig, som jagar men inte gillar viltvård. Jag önskar att ni jobbade mer med naturvård och att exempelvis människan ska konkurrera med viltet genom att (på ett ekologiskt hållbart sätt) beskatta den resurs man är ute efter. Jag är på inget sätt fundamentalistisk i detta synsätt, men önskar att ni på den imaginära skalan där ”jakt/viltvård” ligger i ena änden och ”naturvård” i den andra, glider mer åt naturvårdshållet.
Idag är det lördag… så imorgon är det söndag. Tills nästa gång, ha en trevlig kväll.
Utmärkt att mitt inlägg i Svd har skapat debatt också hos Jägarförbundet – som jag f ö är medlem i. Jag erkänner gärna att en eller annan formulering var debattmässigt vässad, men överlag har förstås Kerstin tolkat mig korrekt enligt mina intentioner.
Det första telefonsamtalet på morgonen när min artikel publicerats kom frå min jaktledare, en utomordentligt erfaren jägare som jagat sedan tidigt 50-tal. Han tackade mig reservationslöst. Därefter följde samtal från jaktmarkens ägare, med samma budskap. Ingen av dessa båda personer har någon som helst samband med min politiska verksamhet. Deras spontana reaktion visar att jag tveklöst talar för många jägare som har känt obehag inför tonläget i vargdebatten från en minoritet ”varghatare”. Det är också solklart att vargdebatten och den sorts vargjakt som vi nyss tvingats åse, har skadat jaktens rykte hos den stora majoritet som inte jagar. Samtidigt är det den majoritetens välvilja vi jägare är beroende av för att kunna fortsätta vår älskade fritidssyssla också i framtiden. Det är därför det är så viktigt att vi vanliga naturälskande jägare som vill ha levande marker med alla sorters djur, också rovdjur, gör oss hörda och visar upp hur de allra flesta jägare tänker och tycker.
210 vargar kan möjligen vara absolut minsta antal individer för att stammen ska kunna överleva på sikt om det finns en kontinuerlig tillförsel av individer utifrån. Men denna tillförsel finns ju inte idag och jag har svårt att se hur invandring av varg ska kunna ske på naturlig väg när de skjuts ihjäl så fort de visar sig uppe vid finska gränsen. Under rådande förutsättningar tycker jag att för många vargar har skjutits i förhållande till hur stor stammen är.
Kommer jägareförbundet att göra något rent praktiskt för att underlätta invandring av varg från Finland? Detta skulle ge intryck av att ni verkligen sysslar med just viltvård och att ni både hjälper och beskattar vargstammen. Tyvärr får man som ”vanlig medborgare” faktiskt intrycket av att det är mest beskattning av vargstammen som förbundet vill åt. Gör lite mer åtgärder som gynnar rovdjuren också så får ni säkert bättre förståelse från allmänheten.
Sedan kan jag hålla med om att det är olyckligt att de flesta vargarna har trängts ihop på en begränsad yta i Dalarna och Värmland. Vargen borde tillåtas över större ytor och man kan fråga sig om det är rimligt att avsätta så stora ytor till renbetesmarker. Det gynnar ju verkligen inte biologisk mångfald när tamboskap får breda ut sig på så stor del av ett lands yta.
TJA kerstin du är väl medlem i rovdjursföreningen så jag tror nog att du inte jagar så mycket. tack o hej nu ska jag gå u t i mina marker
Calle D,
man kan förvisso alltid göra mer, men jag kan inte låta bli att fråga mig om du verkligen vet vad vi gör inom naturvårdsområdet? Min huvudsakliga sysselsättning är att för SJF verka för ett mindre intensivt jord- och skogsbruk, mer variation i landskapet och mer biologisk mångfald. Jag gör det i dialog och samarbete med Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, länsstyrelser samt ett antal intresseorgansationer. Samtidigt skriver jag remissvar på förslagna föreskriftsändringar om miljöersättningar inom jordbruket, skötselföreskrifter inom skogen osv, återigen med samma fokus. Därutöver jobbar jag, mina kollegor och våra förtroendevalda för att tydliggöra betydelsen av en anpassad och mindre intensiv markanvändning, återigen med fokus på biologisk mångfald och variation, för viltförvaltningen.
En drivkraft för jägarkåren att slå vakt om naturen är självfallet att kunna beskatta de jaktbara viltstammarna. Det är dock långt ifrån den enda; vi är naturintresserade och måna om mångfalden och vår omgivning precis som andra naturintresserade är. Det är för mig en gåta hur du kan diskvalificera allt vad jägarkåren gör från att vara naturvård bara för att en DEL av bevekelsegrunden är att gynna en art som man sedan beskattar. Här har vi olika uppfattning, och det är ingen idé att vi träter mer om det.
Jag har sagt det förut, men tvingas nu säga det igen: viltvård inklusive jakt är ett hållbart brukande och våra viltstammar är beviset. I ”brukande” ingår med självklarhet ett nyttjande av resurser. Genom att skapa goda förutsättningar för viltet skapar vi förutsättningar för nyttjandet. Visst kan man kalla det produktion. Oavsett vad man kallar det så är det ett hållbart nyttjande. Visst finns det undantag från den allmänna bild jag ger, men de är just… undantag.
Tja, drever, jag jagar ju själv, och det vet alla mina bekanta. Tror inte jag skulle få tillträde till någon jakthatarklubb faktiskt. Vi får väl se hur det går med inventeringarna nu, det är ju bara så vi kan få en uppfattning om hur många vargar det faktiskt är. Kanske Vargobs kommer med lite DNAanalyser också (om dom nu inte lagt ner det projektet)
kerstin det är din o kunskap som lyser som ett stopp ljus du är med jakt hatarnas klubb så alltså menar du att dom som bor i dalarna o värmland har fel o ljuger o hittar på.
Drever, när man – som i det här fallet – haft möjlighet att spåra och ringa in områden med varg i ett revir, så är det inte heller så svårt att skjuta många djur snabbt. Att tolka den snabbt avklarade jakten som ett bevis för att det finns många djur, tycker jag nog mer visar på okunskap kring hur vargar lever.
Mellan 1-3 vargar sköts inom 17 revir, och det var bara 3 ”ensamdjur” som sköts. Även i de fall man sköt vargar som gick i par, men inte i något känt revir, så kan dessa ha varit revirhävdande, även om man inte tidigare sett revirmarkeringar som kunnat dokumentera att det verkligen rörde sig om ett nytt revir.
DU kalle hur kan du veta hur många vargar vi har den är inte akut hotat när man kan skjuta cirka 25 vargar så fort så begriper väl ett barn att det finns mycket varg
Kan bara tillägga jakten på varg bryter mot EU-lagen även om man importerar djur och planterar ut under 2010. Detta oavsett hur många man släpper ut. Detta för att man när jakten genomfördes, så licensjagade man en population som inte hade uppnått gynnsam bevarande status och som är akut hotad.
Fredrik,
Vi har olika åsikter om vad hållbar jakt är, vad viltvård och naturvård är, även om dina åsikter här på bloggen inte direkt representerar SJF så är du dock ändå en talesperson för SJF. Jag tror inte vi kommer längre med synen på naturen än att vi får enas om att jag vill att SJF ska bli mer grön och hållbar och med mindre inslag av produktion. Inslag av riktig naturvård som skydd av mark och arter skulle givetvis också välkomnas av mig. Hoppas att du och andra tar till er av att ni har medlemmar med dessa åsikter.
Talet om att 200 vargar är fullgott om man har tillräckligt inflöde stämmer. Men det finns inte, och då räcker det inte heller med att flytta de som naturligt vandrar in i norr men sedan ”försvinner” på vägen. I teorin kan man ha en population på 10 djur med tillräckligt inflöde (givet att inflödet kommer från en stor population), eftersom populationen då ingår i en annan större och inte är en egen population (en skalan som går från avskilld lite population, till sub-population som en del i en meta population till en enda stor population). Dagens invandring är dock för liten.
Och accpetensen för varg ökar inte om man måste transportera in nya individer och släppa ut. Det skulle skapa ramaskri, spä på myter och är ett mycket riskabelt projekt. Det skulle tom kunna öka den illegala jakten. Att försöka hjälpa naturligt invandrande vargar genom att ”lotsa” dem nerråt kanske skulle gå, men det är för få för att då stoppa population vid 210. I det långa loppet är det ohållbart med att inga vargar tillåts finnas inom renskötselområdet.
Mina frågor är: Vad gör SJF för att påverka beslutsfattare om att varg ska tillåtas inom rensköttselområdet? Vad gör SJF för att skydda vargen och minska den illegala jakten (problem inom de egna leden)?
B Lindberg,
jag har skrivit en kommentar till en debattartikel som inte alls nämnde skadeskjutningar. För att på ett stringent sätt kunna kommentera debattartikelns budskap funkar det dåligt att plocka in andra budskap också.
Jag står för budskapet jag gjorde mitt bästa att förmedla utan att tappa fokus på vad blogginlägget egentligen handlade om. Vi måste bättra oss!
Synd att du bara nämner den 30%-iga skadeskjutningen med en enda mening ”… vi måste bättra oss…”. Det i sig sänker trovärdigheten och ger signaler att det iofs var olyckligt, men det är ju trots allt ”bara” varg vi pratar om. Jakt under ordnade former borde sätta ett fokus på jägarens budord nr 1: ”Ett olossat skott behöver aldrig ångras”. Jag kan inte se att det varit ett faktum här.
Rakryggad,
SJF är för livskraftiga stammar av alla våra stora rovdjur, det vet du mycket väl efter att ha debatterat detta hundratals gånger här.
Jag är nu av åsikten att alltför mycket plats i våra bloggar går åt till att munhuggas med dig, och älta exakt samma sak gång efter gång. Jag upplever dessutom att du närmast konsekvent har en otrevlig och raljerande ton, samt kommer med helt ogrundade påståenden och påhopp. Du verkar dessutom inte läsa vad vi skriver. Jag kommer inte att ägna tid åt dig eller låta min blogg bli en plattform för dina åsikter längre. Skaffa dig en egen blogg; om du redan har en, så föreslår jag att du håller dig där.
Kan väl utgå ifrån att du har vissa sympartier för Centerpartiet i och med deras sanslösa rovdjurspolitik.
Hur känns det när samma Centerpartist som använd sifoundersökningen som bevis för….. nu i en intervju i radio Värmland säger att man absolut inte kan använda siffror från en enda demoskopundersökning, den som kom i går och som säger att tokcentern åker ut av riksdagen vid nästa val?
Och JO, du ÄR att betrakta som en varghatare för att du INTE vill ha en livskraftig vargstam i Sverige, om det då inte är så att du som person har en åsikt som skiljer sig åt från Jägareförbundets.
Det ni föreslår skiljer sig egentligen inte en skit från det som Folkfrontens figurer föreslår, det att vargar enbart ska finnas i Djurparkerna.
Även de kan ju göre krav på att de såsom du vill ha en ”livskraftig” vargstam, vilket den i djurparkarna bevisligen är genom en mängd mänskliga aktiviteter!
Hej Karin,
kul att höra! Din fråga om måltalet är förstås egentligen en fråga för myndigheterna och politikerna. Taket på 210 individer faller dock faktiskt väl inom det spann på minsta livskraftiga population som en expertgrupp av svenska och utländska forskare presenterade för NV för några år sedan. Dock enbart under förutsättning att invandringen är högre än idag.
En viktig del i problematiken är också att vargstammen idag är väldigt ojämnt fördelad över Sveriges yta. Siffran 210 låter inte hög utslaget över hela Sverige, men drygt hälften av Sveriges yta försvinner som renbetesland och vargen saknas i huvudsak i södra Sverige. De problem man upplever sig ha i Dalarna, där ungefär 100 vargar uppehåller sig, skall alltså jämföras med effekterna av en betydligt större stam om den hade varit lika stark även i övriga län.
Gick in och läste på jägareförbundets sida av nyfikenhet och för att bekräfta den bild jag fått av att i stort sett alla jägare är varghatare och har nollvison för varg i skogen som mål. Blev positivt överraskad av din blogg och hoppas att det är som du skriver att varghatarna är en minoritet inom jägarkåren. Jag tror egentligen att en bred allmänhet skulle acceptera jakt på varg när vi har fått en stabil och tillräckligt stor population. Men frågan är hur taket har kunnat sättas så lågt som till 210 vargar? Det kan ju inte någon komma och säga är ett tillräckligt stort antal om vi ska ha en livskraftig population.
Jag tror dig absolut Fredrik, och jag tar gärna tillbaka mitt uttalande om ”ovanligt fult sätt”! Där hade jag uppenbarligen helt fel!
Härligt när man kan vara överens, dvs vi är överens om att vi tolkat det skrivna olika ;-)
Tro mig Kerstin, den enda alternativa förklaring jag möjligen kunnat utläsa är att ”dessa” i det andra stycket ( det är vad ”dessa” syftar på som är knuten) syftar på hans fyra jaktlag. Jag håller dock för otroligt att han skulle vara med i dem om han ser dem som rovdjurshatare. Jag läser alltså att han anser att de ”tiotusentals” som deltagit är en minoritet jämfört med en kvarts miljon jägare.
Jag har inte haft ngt ont uppsåt i detta; om Gahrton menat ngt annat så har en slipad debattör i alla fall inte fått mig att förstå vad han menar…
Nu ger jag mig
Trevlig helg till dig också!
OK Fredrik, men när Gahrton talar om ”minoritet” så kan jag inte se annat än att han genomgående syftar på ”varghatare”, en grupp han inte själv vill bli sammanblandad med.
”I den upphetsade vargjaktsdebatten omtalas jägarna ofta som ett kollektiv som kännetecknas av rabiat hat mot alla rovdjur.”
Nästa mening uppfattar jag som ett försök att förklara varför folk i gemen tycks uppfatta hela jägarkåren som ”rabiata varghatare”. ”Att antalet jägare som deltog…….SKULLE KUNNA tyda på att den bilden stämmer”. Ingen stans skriver han att han själv ser dom som var med på jakten, som tillhörande ”varghatarna”. I min tolkning, så skulle jag kunna byta ut ”tyda på att den bilden stämmer” med tolkas som om den bilden stämmer”
Sedan kommer en mycket viktig medning: ”MEN, då har man glömt den kvarts miljon fritidsjägare som varken jagar varg eller yttrar sig i debatten”
Min tolkning är att Gahrton är förbannad när han som jägare sammanblandas med ”varghatare”. Han kan se att vargjakten i år kan ha gjort att de som ogillar jakt fick vatten på sin kvarn och ytterligare sett den som ett bevis på att jägare hatar vargar. Han tycker att dessa människor GLÖMMER bort att det finns massor med jägare och deras anhöriga som aldrig yttrar sig i debatten.
Nåväl Fredrik, vi har uppenbarligen uppfattat texten helt olika i vissa delar! Vem som har tolkat rätt kan nog bara Gahrton själv avgöra.
Vill i alla fall tacka dig för att du gav mig möjlighet att utveckla mitt sätt att de på det han skrivit!
Ha en skön helg!
Kerstin,
syftningen hänvisar långt tillbaka men jag har inte klarat av att ens kanske läsa den på ngt annat sätt. Tro mig, jag har försökt! Det GÅR inte. Citat Per Gahrton från SVD idag:
”I den upphetsade vargjaktsdebatten omtalas jägarna ofta som ett kollektiv som kännetecknas av rabiat hat mot alla rovdjur. Att antalet jägare som deltog i jakten på ett par dussin vargar uppgick till tiotusentals skulle kunna tyda på att den bilden stämmer. Men då har man glömt den kvarts miljon fritidsjägare som varken jagar varg eller yttrar sig i debatten. Om man lägger till anhöriga och vänner som via jägarna har vardaglig kontakt med jakt bör det finnas en ”tyst jägarmajoritet” på 1–2 miljoner personer.
Jag är en av dem. Efter att ha varit aktiv jägare i femtio år, har jag, som medlem i fyra jaktlag, lika stor rätt att räkna mig som jägare som dessa rovdjurshatare. Ändå är det denna minoritet, som tycks hata naturen i motsats till alla oss som älskar den, som har tillåtits skapa bilden av jägarkåren.”
Kerstin/ Jag är dåligt insatt i vilka specifika vargrevir som ställer till mest problem men den uppfattningen man får när man läser diverse tidningar är att folk drabbas lite överallt där vargen finns, spridda skurar helt enkelt. Det skulle vara svårt att få acceptans för ett beslut som innebar att man tillåter jakt i t.ex. Värmland medan Dalarna inte får jaga p.g.a. att tillräckligt många hundar och tamboskap dödats än.
Fredrik, se följande som ett svar på det du skrev idag 17:02. Jag måste ha schabblat när jag lade in det, men vill gärna att du ser min syn på hur du uppfattat vad Gharton skrivit och menat, även om det nu kommer ”lite ur fas”:
Plockade bort några meningar i mitten skriver du Fredrik! De syftar ju inte ens på samma sak!
Meningen ”Ändå är det denna minoritet, som tycks hata naturen……” hör ihop med MINORITETEN varghatarna, och syftar på inget sätt till meningen ”Att antalet jägare som deltog i jakten……..”
Fredrik, jag tycker det var ett ovanligt fult sätt att försöka ändra ett uttalande till att se ut som något det absolut inte är.
Fredrik och Nils
Det kan mycket väl vara en Stockholmjägare som blivit drabbad. T ex genom att hans hund blivit dödad av vargar i området. Tenderar då vargarna där att ge sig på jakthundar i större utsträckning, ja då finns det kanske incitament för att göra något åt saken DÄR, men inte i ett annat revir, där man inte upplevt några lika uppenbara problem.
Vad jag är ute efter, är att jakt borde i första hand bedrivas där vargen är till verkligt besvär för jägare och tamdjursägare i området. Vill sedan jaktlagen bjuda in andra, så är det är det ju helt upp till dom. Möjligheten att få ta bort en besvärlig individ, överväger säkert det eventuella nöjet av att själv få skjuta vargen.
Kerstin/ Hade jag haft varg på min jaktmark så hade det inte spelat någon roll för mig om det var jag själv eller min jaktkamrat från storstaden som sköt vargen, det hade i vilket fall som helst känts som att jag varit med och påverkat min situation. En vanligt spridd fördom icke-jägare har om jägare är att själva dödandet är det absolut viktigaste, är man jägare så blir man per automatik en blodtörstig mördarmaskin, inget kunde vara mer felaktigt, visst är det trevligt om jakten lyckas emellanåt men det är helhetsupplevelsen (i alla fall för mig) som gör att man lägger ner så mycket av sin tid och engagemang på skogen och viltvården.
Calle,
jag tycker väldigt sällan om svart-vitt… vi har fler medlemmar i städerna än på landsbygden, men proportionellt sett är betydligt fler jägare på landet. Och, som sagt, vad säger att en Stockholmare som åker och jagar på sin mark i Dalarna varje helg inte skulle känna sig påverkad av vargen?
Utifrån mina personliga erfarenheter av att ha diskuterat vargproblematiken en hel del så är jag övertygad om att en lösning där jägarkåren inte står för jakten kommer att leda till en klart begränsad ”acceptansökning” jämfört med om vi sköter den viltförvaltningen precis som annan viltförvaltning. Jakträtten följer som sagt markägarrätten, och man bör vara klar över att myndighetsbeslut som åsidosätter denna grundregel kommer att bli klart impopulära…
Jag skall för övrigt strax avvika även jag.
Fredrik,
Betyder det att land vs stad argumentationen inte längre håller (eller är lika svart-vitt längre iallafall)… hmm… vem var det som slog på den trumman förut?
PS
Nu är det min tur att smita bort ett tag… på återdebatterande (kanske redan ikväll).
Kerstin,
Håller till stora delar med dig i ditt resonemang. Det är även så mina tankar har gått gällande licensjakten.
Nu är det som det är och det vi kan göra är att dra oss tillbaka och utvärdera och se vad vi kan göra för att öka acceptansen för varg och vargjakt.
Personligen så tycker jag att jägare som skall delta i rovdjursjakt borde utföra någon form av ”Rovdjurs prov” med både skytte och teori första året och sedan förnya skyttet varje år. Tror att detta skulle kunna vara ett bra sätt att visa allmänheten att de jägare som deltar i rovdjursjakt tar det på största allvar och samtidigt så tror jag att de jägare som vill jaga rovdjur ser det som en lite uppoffring
Kerstin,
jakträtten följer som du säkert vet markägarrätten. Hur skulle man i så fall veta att en markägare boende i Stockholm inte känner sig drabbad när han/hon besöker sin mark i ett rovdjurslän? Vem skulle man ge det tolkningsföreträdet? Menar du att man skall förbjuda någon att bjuda in grannar, släkt eller vänner på jakt? Min bedömning är att du oavsett allt detta vara helt lugn över att det huvudsakligen var de som normalt jagar i rovdjurslänen som jagade.
Nils! Om vi ska få dom, som verkligen blivit drabbade, att känna att de kan påverka sin situation, då borde det väl ändå vara dom som ska få större möjlighet att ta bort besvärliga individer – eller?
Vid jakten nu, så skulle det i princip kunna ha varit jägare från storstäder som fått möjligheten att skjuta sig en varg, såvida inte jaktlagen förbehållit jakten på varg till enbart de fastboende i området.
Det är också viktigt att tänka på att det nu skjutits bort 27-28 vargar från den kvot som skulle kunna användas för skyddsjakt senare, och i några fall kan man mycket väl ha skapat nya problem, när föräldradjur skjutits bort.
Hold your horses Calle!!!
Men om du är överens med mig så är jag överens med dig ;-)! Jag tror inte våra värderingar egentligen ligger så långt ifrån varandra kvalitativt, även om de kanske skiljer sig kvantitativt.
Fredrik,
Jag tolkade ditt instämmande med att du numer höll med mig i allt. Ska bli kul att se ”det nya SJF” ta form med er nya syn på naturen. ;-)
Nils,
Det betvivlar jag inte… håller helt med. Jakten är med all säkerhet delvis motiverad av psykologiska skäl (kanske huvudskälet tom) vilket Fredrik Widemo skrivit om i ett inlägg innan.
Samma argument används ofta när man beslutar om skyddsjakt på andra arter. Då tänker jag främst på skyddsjakten som inte är riktad mot en problemindivid, utan mot en art som sådan. Man säger att man tillåter skyddsjakt på den för att ”få tyst” på folk som ”upplever problem” (eller har). Att det får folk att känna att de kan påverka.
Om det är en sund inställning till jakt, att motivera den pga psykologiska skäl kan diskuteras… det gjorde Hanne K i DN (eller framförde sin syn på det argumentet iallafall) med blandat mottagande.
Jag instämmer med Nils, med tillägget att man alltså även får en jaktupplevelse.
Mitt instämmande med Calle gällde att det gäller att hitta en balans. Men det gissar jag att alla insåg ;-)!
Calle D,
självfallet är det så! Och facit tycker jag visar att vi är hyfsat duktiga på att hitta balansen.
Kerstin,
ja det är riktigt att vi av någon anledning får klä skott (!) även för de politiska besluten. Ett av de skäl myndigheterna diskuterat för licensjakt är att man för att få bred acceptans för inplanteringen också vill ge många jägare möjlighet att jaga. För dem som är frustrerade handlar det inte bara om att veta att någon forskare eller länsstyrelsetjänsteman beskattar stammen på ett eller annat sätt; genom att införa licensjakt så får jägarna också en jaktupplevelse ur vargförvaltningen. Precis som när det gäller räv, eller för den delen älgen. Vidare finns det som du säkert vet en grundmurad skepsis mot myndighetern än så länge på sina håll. Eftersom vi nu visat att vi klarat av att inte uppfylla alla profetior om enorma överskjutningar förstår jag inte heller varför folk är så upptagna av hur många som jagade varg? Slår man ut antalet jägare per länsareal lär det inte bli tätt…
Calle D/ Jag tror inte ett vargskinn spelar någon som helst roll för de flesta av jägarna, däremot lockade säkert möjligheten att, visserligen i begränsad utsträckning, kunna påverka sin egen livssituation. Detta har inte varit möjligt innan vilket gjort att många känt sig överkörda av myndigheterna.
Fredrik,
Hämta barnen i lugn och ro… de är framtidens viltvårdare… eller om jag får sia, framtidens naturvårdare. ;-)
Ville bara säga att anledningen till att jag satt maximering inom () var för att även om syftet inte är maximering men ändock produktion kan man mycket lätt hamna mycket fel. Det är alltså inte så att enbart maximering är fel ur ett ”hållbart” perspektiv utan det är en glidande skala som man ska beakta.
Kerstin,
Jag tror nog att trofén är en mycket stor anledning. En annan är en felaktig bild att licensjakt ökar acceptensen och därmed minskar illegal jakt. Det är som att tillåta horhus för att komma till bukt med problemen med prostitution. Konstig lösning och tyvärr minskar inte problemen och jag tror inte det leder till mer acceptens för varg med licensjakt, men man får verkligen hoppas att jag har fel och att licensjakten på varg, om den fortsätter, är ett undantag.
Kerstin, direkt citat även om jag plocka bort några meningar i mitten:
”Att antalet jägare som deltog i jakten på ett par dussin vargar uppgick till tiotusentals skulle kunna tyda på att den bilden stämmer…. Ändå är det denna minoritet, som tycks hata naturen i motsats till alla oss som älskar den, som har tillåtits skapa bilden av jägarkåren.”
Jag håller, precis som jag skriver, med Gahrton i en del av vad han skriver. Jag har dock mycket svårt att finna någon särskilt omfattande eller tydlig kritik mot beslutet; debattinlägget kritserar huvudsakligen den del av jägarkåren som jagat varg, eller accepterar jakten.
Tack Fredrik!
Klart som fan att vi ska ha varg men detta konstaterade från jägare har på något märkligt sett fallit bort i drevet. Rätt kul när man som jägare hamnar i debatter kring bevarandet av arten och kan klippa till bevarandesidan från ”fel” håll liksom!
Var skriver Gahrton att ”jägare som är för vargjakt hatar naturen? Det jag kunde utläsa var att han var trött på att automatiskt bli betraktad som varghatare, i och med att han är jägare, och efterlyste att fler jägarna nu höjer rösten MOT VARGHATARNA – och där håller jag absolut med honom.
Jag kan inte ens se att han är emot jakt på varg, men däremot hur den utfördes.
Nu är det ju så att det INTE är jägarna som beslutat om jakten, och hur den ska utföras. Det är ett beslut taget i Riksdagen. Det är följaktligen politikerna man ska ”ge sig på”, och det tycker jag faktiskt Gahrton gör mycket bra med sitt debattinlägg.
Jag har själv ställt frågan till en av dina kollegor om varför det var så viktigt med licensjakt, istället för en betydligt mer kontrollerad men utökad skyddsjakt på ”besvärliga” individer.
Svaret antyder till en del att trofén, dvs vargskinnet skulle kunna vara viktigt för en del, men då undrar jag om det inte vore mer ”rättvist”, om de som verkligen blivit ”drabbade” gavs större chans till en sådan trofé. Jag är övertygad om att de flesta jägare solidariskt skulle kunna tänka sig att överlåta jagandet av varg till dom.
Calle,
jag måste avvika för att hämta barn… kort svar nu:
det finns inget som säger att man måste MAXIMERA beskattningen bara för att man ser till möjliggöra en högre beskattning än som annars vore möjligt. Jag ställer inte upp på maximerande; då hamnar vi inte heller på viltvård längre, utan (möjligen) jaktvård. Men den defintionsfrågan vill jag inte behöva traggla igen… ;-)! Jag ställer dock precis lika litet upp på att en skogsägare hypotetiskt vill kunna maximera sin skogsproduktion, och därmed vill ha bort älg och rådjur…
Problemmet ligger ju i precis det argumentet… som vargfrågan så väl belyst. Var går gränsen för utrotning? Vad är gynnsamt bevarande status i ett område för en viss art.
Ska vi hålla alla rovdjur på den nivån, eller kan de tillåtas bli fler? Är det etiskt försvarbart att mata rådjur för att öka populationen och därmed den tänkbara beskattningen, och på så sätt indirekt öka rovdjursstammarna. Men när de sedan ökar så ska man skjuta ner dem för att minska konkurrensen om rådjuren som man? Varför kan man inte enbart konkurrera med räven genom att beskatta dennes mat (rådjur, hare, bär mm). Varför måste man tänka produktion (och maximering av beskattningen)? Det går heller inte ihop med den gröna ekologiska profil som SJF och andra försöker ge viltköttet. Jag förstår att det är ett annat synsätt än det du förespråkar och jag vet att du redan vet vad jag skulle svara, men jag tycker det ändå är viktigt att man understryker att man kan jaga och njuta av ett rikt djurliv även om man inte bedriver viltvård med predatorkontroll på sina marker.
Självfallet tar jag tillvara på ett fint skinn! Annars ser jag ingen etisk skillnad i att vi lägger ett visst jakttryck på älg för att slå vakt om tallungskogen, jämfört med att jaga räv för att kunna beskatta rådjursstammen. Vi förvaltar viltstammarna utifrån olika andra markanvändningsperspektiv och intressen, men utan att för den skull vilja utrota en art.
Smakar räven gott? Eller är det skinnet som lockar? ;-)