Vildsvinet i EU
I förra veckan var jag i Bryssel, för att diskutera viltvård och jordbruk med kollegor från olika jägareförbund i övriga Europa. Det var en mycket givande övning; inte minst var det intressant att konstatera att alla närvarande nationaliteter var rörande ense om att viltskador inom jordbruket är ett stort och växande problem, och att det är vildsvinet som orsakar huvuddelen av skadorna. Länder som haft vildsvin länge, som exempelvis Tyskland, kämpar med samma problem som vi gör i Sverige och samma sak gäller exempelvis i Slovenien, Ungern, Italien och Frankrike. Man har olika system i medlemsstaterna för att hantera kostnader för viltskador; i en del länder står markägarna för skadorna, i andra fall betalar jägarna och i några fall betalar staten brukarna. Oavsett detta delade alla deltagande jägareorganisationer ungefär samma problembild.
På väg från mötet funderade jag över om man kan dra några slutsatser av detta? Några mönster tycker jag framträder:
1. Vildsvinsförvaltning är komplicerat, och vi i Sverige är långt ifrån ensamma om att ha svårt att hantera problemen.
2. Jägarkåren ser problemen som stora och växande, även i de länder där staten eller brukaren själv får stå för kostnaden för produktionsbortfallet.
3. Vi behöver samarbeta både med brukare och med jägare från andra länder, för att kunna lära av varandra och hjälpas åt att hitta framkomliga vägar till en vildsvinsförvaltning i balans med jordbruksproduktionen.
Själv hade jag inte insett att vi i så stor utsträckning delar våra problem när det gäller vildsvinsförvaltning med jägarkåren och lantbrukarna i övriga Europa. Förhoppningsvis kan vi genom ett sameuropeiskt grepp, där vi lär av varandra, komma längre än vi annars skulle göra. Efter mitt första besök i Bryssel måste jag nog tillstå att min skepsis till EU när det gäller jaktfrågor inte är fullt lika grundmurad längre, även om det nu bara var vår egen lobbyorganisation som sammanträdde. Det finns onekligen mycket att lära av att diskutera sina olika erfarenheter med kollegor från andra länder, och gemensamt kan vi säkert nå längre än vi skulle göra annars.
Jag inser att förslaget inte är seriöst menat, men det sätter fokus på påståendet att ”vargen skall återta sin ekologiska roll” som framförs från somliga.
Vildsvin är förvisso det näst mest föredragna bytet för vargar på kontineneten, men man har alltså samma problem med vildsvinsskador i de länder som Rovdjursföreningen hävdar har 20-30 ggr tätare stammar av varg än vi har. Vargen fungerar redan som toppredator, här precis som i exempelvis Grekland. Om vargen alls kommer att begränsa den svenska vildsvinsstammen vet vi ännu inte; arterna har först nyligen kommit i kontakt med varandra igen. Sannolikheten att vargen signifikant skall kunna begränsa problemen med skador på grödor för växtodlingen är dock minimal, och minskningen kommer med säkerhet att motsvaras av ökade problem med utegående kor, får och renar. Jag känner mig tämligen övertygad om att lantbrukarna inte ser markanta ökningar av vargstammen som en lösning på deras problem…
Men kan man inte plantera in varg där det finns vildsvin – då slipper ni ju problemet?
Ulf,
jag håller helt med dig! Det kan dock till exempel finnas russin att plocka från Bulgariens extremt småskaliga jordbruk, som kan tillämpas i de delar av Sverige där åkrarna är mindre, likaväl som de svenska slättbygderna kan tänkas utnyttja samma lösningar som motsvarande områden på kontinenten.
Grödor, brukningsmetoder och jaktmetoder skiljer sig avsevärt, liksom utformningen av jordbruksstöden. Nya stöd kan dessutom kanske ge generella viltvårdsvinster och ökade beskattningsmöjligheter. En spännande tanke är till exempel att lobba för miljöersättningar för ”biodiversity strips”, som dessutom kan användas som skjutgator.
Vi kommer att gå vidare med att försöka samla erfarenheter av vad som visat sig fungera bra eller dåligt på olika håll under givna lokala förutsättningar. Förhoppningsvis kan man då hitta en del mer generella mösnter, och utforma rådgivningen och jordbruksersättningarna efter detta.
Fredrik:
Det låter som du har fått en hel del intressant input från övriga Europa ang vildsvinen.
Ett argument många använder är ju att vi ska se mer på hur det fungerar i vildsvinen i andra länder. Visst, vi kan kanske lära oss något, men i många fall har vi ju en markägarstruktur som i många fall är olika andra länder. Vi har även en jägarkår och ett en jaktlig tradition som också skiljer sig en hel del. Och till sist, även våra lantbrukar har andra val av grödor, regler om betesdjur osv.
Vårt stora land har också skillnader regionalt och en modell som funkar i mellansverige, fungerar inte i småland.
Jag tror att vi måste lära oss plocka russinen ur kakan och erbjuda jägare och markägare ett smörgåsbord av förslag på olika lösningar. Samråd i alla ära, men det kommer itne fungerar överallt!
forts.
Brukarna kommer att tvingas anpassa sina val av grödor och metoder till vildsvinen, men kommer självfallet även att försöka hitta andra lösningar för att skydda sina intressen. Ändrade villkor för jaktarrenden kommer säkert att vara en del av detta. Ställs det specifika krav på jakträttsarrendatorn så bör det förstås också avspeglas på arrendets storlek.
Det är nog ingen vild gissning att det kommer att finnas mycket goda möjligheter att jaga vildsvin billigt, eller gratis, nattetid i grödor framöver…
Anders,
jag måste instämma med Kerstin. En viktig anledning till den explosionsartade ökningen av vildsvin är att jägarkåren utfodrar stammen. Det finns flera exempel på brukare som fått produktionsbortfall på över 100 000 kronor, och att de inte stillatigande accepterar detta är väl ganska rimligt?
I Frankrike betalar jägarna varje år 43 miljoner euro, dvs c:a 460 miljoner kronor, via sina jaktkort enbart för skador på grödor. Ett sådant system vill vi inte ha i Sverige… och då måste vi också inse att vi måste beskatta den stam vi hjälpt till att skapa på ett mer effektivt och ansvarsfullt sätt.
Micke,
jag diskuterade som sagt viltvård och jordbruk med representanter från olika jägareförbund i övriga Europa, dvs jag representerade själv SJF. Du har helt rätt i att vår internationelle sekreterare Anders G. har bättre koll på ”gubbarna i Bryssel”. Nu skulle dock detta möte ta upp sådana frågor som jag forskat på, och jobbat med på uppdrag åt Jordbruksverket, och därför representerade jag våra intressen som expert och nationellt ansvarig på området.
Givetvis diskuterar vi varg, såväl på hemmaplan som i Bryssel. Mycket snart ser vi också förhoppningsvis frukten av det. Även om vargfrågan är viktig så kan vi dock självfallet inte släppa alla andra frågor. Vildsvinsförvaltning berör idag stora delar av jägarkåren på ett akut sätt, eller kommer mycket snart att göra det.
jag tycker de är roligt med vildsvinen dom är något vi får leva med hoppas dom kommer in i Sthl snart och äter upp Fredriks R gräsmatta
Anders!
Tycker det är en lite trist inställning du verkar ha till bönder.
Det finns säkert bönder som tar bra betalt för en vaknatt, men det finns också bönder som har jakten utarrenderad till jägare som kanske varken kan eller vill sitta natt efter natt för att passa på gris. Då är det inte bara för markägaren att plocka in någon utomstående, utan att detta även godkänns av jaktlaget.
Markägare får inte ett öre i ersättning för skador förorsakade av vildsvin. Den enda möjligheten en markägare har, är att i arrendeavtalet lägga in något som säkerställer att jaktlaget verkligen anstränger sig för att hålla efter vildsvinsstammen om den blir för stor.
Värre kan det vara om den som brukar marken, inte själv äger den. Vid oacceptabelt stora skador, måste arrendatorn vända sig till markägaren, för att eventuellt få ut någon form av ersättning från denne.
Som jag uppfattar det så var det en tjänsteman på jägarförbundet som var på möte i Bryssel. Vad är det för konstigt med det ?
Hör bara massa gap och skrik att vildsvinan ställer till problem hela tiden????? Om alla som klagar istället tar en titt på vad bönderna ska ha för en vaknatt så borde dom förstå att det är en bra inkomstkälla för bönderna. Och alla vak jag vart på sker betalning rakt i fickan!!!!!! Klart att gapar dom lite kan dom få ersättning för skadorna på vallen också. Alltså det går ingen nöd på bönderna. Och i grund och botten är det väll ändå dom som äger stora delar av föryngringsplatserna,så bökande svin i bostadsområdena är även det snåla bönders fel!!!!!!
Skulle vara trevligt att veta varför just Bryssel var målet för en sammankomst där enbart lobbyister från sjf som träffades?
Kan kanske tycka att en av kansliet anställd viltvårdare borde värna om viltvården på ett bättre sätt än en resa till Bryssel. Tror och vet att Anders.G har bra koll på gubbarna i Bryssel!
Ytterligare en fråga infinner sig då givetvis, om ni nu förde samtal om vildsinen med övriga europa.
Kommer ni att, eller gör ni detta redan nu? Dvs för liknade samtal ang varg problemet med övriga europa?
Detta som för många och dagligen överskuggar allt annat jaktligt, och blir ännu mera påtagligt och påfrestande för ALLA jägare i hela landet.