Vargjakt från flyg

Vy från ovan

Nej, vi får hoppas att den aviserade vargjakten i Sverige inte kommer att ske från flyg i vinter. Den skall utföras av vanliga jägare, med traditionella jaktformer.

Rubriken handlar istället om den vargdecimering som sker i delar av Alaska. En kollega i Norge fick förra året ett fantastiskt jobb i Fairbanks på Fish and game. Jag hade förmånen att besöka honom förra hösten för att studera älg-varg förvaltningen där. Under mina två veckor fick jag följa med personalen ut i fält för att pejla älgar och arbeta på en Check Station. Alla som åker in och ut ur ett jaktområde måste anmäla sig där. Jakttillståndet kontrolleras när de åker in i området och de skall visa upp det som fällts på hemvägen.

Signaturen ”Kerstin” bad mig för en tid sedan att redovisa varifrån jag fått uppgifterna att man jagar varg från flyg för att underlätta ursprungsbefolkningens försörjning. Igår hittade jag en artikel som bekräftade just det jag skrev om för en tid sedan. Flygplansjakten på varg kombinerat med omfattande jakt med snara på svartbjörn har lett till att klövviltstammarna ökar kraftigt. Målet har varit att tredubbla stammen i några områden.

Som alltid när det gäller rovdjur protesterar vissa grupper mot jakten. De menar att det egentligen handlar om att skapa turistjakt som genererar pengar, inte om att värna ursprungsbefolkningen. Säkert kan man i vissa områden dra fördel av den ökade älgstammen och sälja jakt. Men eftersom jag hade förmånen att besöka just ett av de omskrivna områdena, McGrath, kan jag bekräfta vilket lyft den ökade älgtillgången var för byns invånare. För de flesta säger McGrath ingenting, därför skall jag försöka beskriva byn. Det finns 700 åretruntboende där. Det finns inga vägar till eller från byn, bara vägar runt omkring. All transport därifrån måste ske med flyg eller båt, närmaste väg finns ca 25 mil bort! Elektricitet får man via ett stort dieselkraftverk mitt i byn. Det finns en affär och två pubbar i byn. Huvuddelen av invånarna är indianer utan möjlighet till ett välavlönat arbete. Säkert tillhör de flesta den grupp som går under benämningen, fattiga i USA.

Centrum McGrath

Totempåle?

Jag anlände en dryg vecka in i jaktsäsongen så många hade redan fällt ”sin” älg. Alla indianer har nämligen ett personligt tillstånd att fälla en älg (tjur). Peter, en indian, bjöd mig och Mark (fish and game) på bastu. I stort sett hela kvällen berättade han om hur lycklig alla i byn var över att predator kontrollen gjort det möjligt för dem att skjuta sig en älg igen. Eftersom det bara finns vägar inne i själva byn måste all transport till och från jakten ske med båt. Dessutom har bensinpriserna stigit så kraftigt att många indianer har svårt att köpa den. Alltså blir det inte tal om några vidlyftiga jaktresor, miltals från byn. Att skjuta en älg bakom den första älvkröken är perfekt! I syfte att förhindra att älgjakten skulle utvecklas till ren turistjakt måste det ena hornet, i flera jaktområden, sågas av på mitten direkt efter att tjuren fällts!

Troféjägarens mardröm

Många i Sverige har en romantisk bild av naturen. Naturen klarar sig bäst själv! ”Vargen skall återta sin ekologiska roll” upprepas sen en tid som ett mantra av vargkramarna. Alaskas vildmark ses som det goda exemplet. Det sägs också ofta att vi i Sverige har bland världens tätaste älgstam. Det är både rätt och fel. Rätt om man slår ut alla älgar på hela ytan. Fel om man tar bort improduktiva marker där älgen helt enkelt inte kan leva. Det som förvånade mig var hur mycket älg det fanns i de olika områdena som jag var i. Koyukuk området som jag också besökte påminde om 80-talet här hemma. Jag lockade in 13 älgar på bara några timmar. Rovdjuren gör dock att stammen inte avkastar just något, eftersom tillväxten är mycket låg.

Jag skall erkänna att det var en fantastik känsla att få uppleva Alaskas enorma orörda vildmark. Att vandra längs flodbanken bland mängder med spår efter älgar, vargar, järvar, svartbjörn och grissly är en häftig känsla. Att de andra tvingade mig att som ”Clintan” bära med mig en 44 magnum varje gång jag gick ut ensam för att fotografera gjorde medvetenheten om vildmark än mer konkret. En nästan ännu större upplevelse var att flyga på låg höjd med ett tvåsitsigt flygplan i timmar utan att se ett enda tecken på mänskligt liv, bara orörd natur och många älgar och björnar. Men frågan är, skulle jag vilja ha det så här hemma? Nej, absolut inte. Grunden för vårt samhälle är att vi nyttjar naturresurserna för vårt eget bästa. Alaska är fantastiskt, men knappast ett ställe jag skulle välja att bo på.

Intressant är också att man i Alaska diskuterar den Skandinaviska älgförvaltningsmodellen. Men en sak är säker, de kan inte förvalta älgstammen som vi gör. Endast fem procent av Alaska är tillgängligt från väg. I Sverige är nästan allt tillgängligt. Men i mindre områden, som McGrath kan man säkert börja närma sig vår förvaltning, men då måste man fortsätta att hålla nere rovdjurstammarna. Valet står som jag skrivit fler gånger förut, mellan att vara betraktare eller brukare av naturens resurser.  

Dela